Denna vecka är plenifri för riksdagens ledamöter. Vårbruket, såväl det politiska som det agrara, omhändertas då i respektive valkrets.
Om en knapp vecka är det dags för Försvarsutskottet att besöka Högkvarteret och den nye Överbefälhavaren. Först på programmet står "Försvarsmaktens luftstridsledningssystem". Myndighetens informationsavdelning har formulerat en riktig s.k. "teaser" för att höja spänningen. På det utsända programmet frågar man "Förlorar Sverige förmågan till kvalificerad och säker stridsledning av flygvapnet – sant eller falskt?"
Intresset är stort. Inte mindre än 28 ledamöter och ersättare ur Försvarsutskottet är anmälda för deltagande. Inte så långt ifrån en tiondel av den samlade riksdagen. Under mina sex år i utskottet har jag aldrig upplevt en så mangrann uppställning. Hoppas nu att de riktigt vassa och konkreta frågorna ställs och att svaren blir lika givande.
För någon vecka sedan frågade jag Försvarsministern vilka åtgärder han avsåg att vidta för att säkerställa att Försvarsmakten kan försörjas med militär personal som har en flexibel och kvalificerad kompetens i erkänt svåra språk. Bakgrunden är givetvis den antydda flytt av Tolkskolan, bort från universitetsstaden Uppsala, som aviserades i underlaget av den 30 januari.
Svaret blev att riksdag och regeringen beställer förmågan och att Försvarsmakten sedan bestämmer hur detta ska omhändertas i myndighetens organisation.
Ur konstitutionell synpunkt är svaret helt oklanderligt. I den bästa av världar, och den konstitutionella får nog räknas dit, så är ansvaret uppdelat på detta sätt. Men frågan är hur det fungerar i praktiken. Blir det helikoptrar i Afghanistan bara för att regering och riksdag beslutat så? Har antalet soldater i utlandsstyrkan ökat som en följd av en lång rad politiska och ekonomiska beslut? Kommer tolkskolan att överleva utan närheten till ett av våra större universitet? Ja, den som lever får se...
Allan Widman
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Att FM lämnar Uppsala flygfält och garnison är naturligtvis kvalificerat vansinne. särskilt mtp tillgången till ett flygfält som kan användas för basering av stridsflyg nära huvudstaden, behovet av närhet till universitetets kompetenta lärarkår, samt alla investeringar som har gjorts i garnisonens anläggningar och som nu börjar ge pay-off i ett statsfinansiellt perspektiv. Om FM ledning kan lämna nöjaktiga svar på följande 20+ frågor (som jag klippt från Anes inlägg i föregående artikel) så kommer jag att ta tillbaka allt jag sagt och hävda motsatsen:
SvaraRadera1. Har försvarets ledningssystemutredning 2010 (FMLS 2010) grundat sina rekommendationer till ÖB på ordentliga investeringskalkyler och hur ser kostnads-/nyttokalkylen ut?
2. Hade FM ”blå” stridskrafter någon representation i FMLS 2010 och hur har de stridskraftsspecifika behoven och kraven tagits omhand i utredningens rekommendation till ÖB att införa NBF med GLC/NOC?
3. Varför förordar ÖB investering i en framtida ovanjordsanläggning GLC/NOC år 2015?
4. Varför har ÖB valt att inte anskaffa en redan operativ ”utländsk” stridsledningscentral eller att modifiera idag befintliga stridsledningscentraler i skyddade anläggningar?
5. Vilka tillkommande operativa och/eller
taktiska förmågor kan GLC/NOC tillhandahålla som befintliga operativa system inte kan tillhandahålla; vilka faktiska personella och materiella kostnader uppstår vid avveckling av befintliga skyddade anläggningar?
6. Vad kostar det att bygga upp en motsvarande verksamhet som idag bedrivs i stril- och sjöinfobataljonerna i skyddade anläggningar i en ovanjordsanläggning i Enköping och när nås break-even om detta blir av?
7. När kan FM interna bestämmelser ändras så att system med NATO-/EU-/Coalition-sekretess kan kopplas ihop med system med svensk sekretess?
8. Enligt FM inriktningsunderlag skall den bergrumsanläggning i Skåne som inrymmer en stridsledningscentral läggas ner och personalen flyttas till Ronneby respektive Enköping. Kommer därmed bergrumsanläggningen att läggas ner så att de förväntade kostnadsreduceringarna kan infrias eller kommer anläggningen att drivas vidare?
9. Hur mycket kommer det att kosta att flytta strilskolan från dagens lokaler i Uppsala till en nybyggnation i Enköping och vilka effekter ger detta i termer av operativ förmåga, kompetens och produktivitet?
10. Har det begåtts några oegentligheter i FM utveckling av NBF med GLC/NOC? Om så har varit fallet: Vad har FM gjort för att avhjälpa de negativa konsekvenserna av detta?
11. Hur kommer det sig att ett civilt IT-företag som leds av den förre chefen för KRI LED NBF kunde lägga bästa budet och vinna ordern på drygt 200Mkr för fortsatt utveckling av NBF i försvaret?
12. Har det förekommit och förekommer det idag att civila konsulter, som är anställda av något företag som är med och delar på 200Mkr-ordern för NBF-utvecklingen, arbetar i FM med att ta fram beslutsunderlag som skall resultera i beställningar till sina egna företag?
13. Finns det några ytterligare tveksamheter i FM ledningssystemutveckling som kommer fram i ljuset om den politiska nivån beordrar en oberoende utredning av FM samlade ledningssystemutveckling?
14. Vilka operativa bedömningar ligger till grund för att lämna Uppsala flygfält och garnison?
15. Vad tjänar FM per år på att lämna Uppsala-fältet, med eller utan upplåtelse av nyttjanderätt till Uppsala Air, och hur ser FM kostnads-/nyttokalkyl ut för denna omstrukturering?
16. Vilka förutsättningar finns att luftförsvara huvudstaden, rikets ledning och för landet vitala produktions- och befolkningscentra om Uppsala-fältet lämnas?
17. Är det möjligt att blanda beväpnat stridsflyg och civilt flygbolagsflyg på samma flygplats, t.ex. på Arlanda, Hässlö, Skavsta och Bromma? Vad säger flygbolagen, luftfartslagen, internationella luftfartskonventioner och säkerhetsbestämmelserna om detta?
18. Hur många stridsflygplan går det i ett krisläge att samtidigt ha i luften för att försvara Stockholmsregionen om de baserar på FV fredsbaser (Ronneby, Såtenäs, Malmslätt och Kallax) och hur länge kan stridsflygdivisionerna fortsätta med detta innan de är utslitna?
19. Vilken förmåga har FM idag att logistikförsörja, tanka, serva, bevaka och skydda stridsflygdivisionerna på civila flygplatser respektive flottiljflygplatserna; hur lång uthållighet kan påräknas?
20. Hur länge kan luftstridskrafterna trovärdigt försvara landets luftrum och territorium vid ett förhöjt krisläge där Sverige utsätts för systematiska kränkningar och vad kan göras för att öka denna förmåga?
Nu har vi fått ÖB beslutsavsikt för ÄRNA som militär flygplats. Slutlig avveckling av den militära flygplatsen skall ske 2010-07-01, därefter skall FM luta sig mot den civile operatören som skall driva ÄRNA flygplats!!!
SvaraRaderaProblemet är bara att det kanske inte finns någon civil operatör eller att det tar några år innan det blir någon... I sämsta fall (ur ett FM-perspektiv) blir det bostäder och butiker på ÄRNA-området. Varifrån skall då FV verka för att luftskydda vår huvudstad med alla viktiga insatallationer och infrastruktur??? Skall vi stå på ARLANDA, BROMMA, det privatägda SKAVSTA, det militärt nedlagda NORRKÖPING, det militärt nedlagda VÄSTERÅS, det militärt nedlagda SÖDERHAMN, det militärt nedlagda ESKILSTUNA LINKÖPING (MALMEN där vi tillåts flyga under kontorstid!!!)??? Jag upplever att frågetecknen är betydligt fler än svaren...
Som militär med mer än 30 års yrkeserfarenhet har jag förstått att jag tillhör kategorin "borde helst ha avvecklats för länge sedan", enligt ÖB teorier, MEN det av ÖB förda resonemanget i ÄRNA-frågan medför att det rycker rätt rejält i mina "territoriell integritets (TI)reflexer". Det må så vara att hotbilden just nu är hanterlig MEN hotbilder förändras snabbare än militärpolitisk förmåga att basera stridsflyg på t. ex. ARLANDA eller SKAVSTA. Det handlar inte bara om dyra avtal med andra intressenter utan även rent logistiska förutsättningar. Skall det dessutom (gud förbjude)vara trovärdigt så kan det vara lämpligt att ibland öva från aktuell flygplats. Jag har lagt ner en förfärlig massa år på att vara elev på militära skolor och INGENSTANS har jag fått klart för mig att det är en lämplig lösning att avveckla en huvudstadsnära militär flygplats "typ UPPSALA/ÄRNA", vilka är drivkrafterna??? Har FM övergått i att endast utgöra en renodlad penningräknarorganisation där Operativ-Taktiska överväganden och realiteter snabbt slås ner av "räknenissarnas" experutlåtanden...? Var finns i så fall vinsterna och när räknas de hem??? Jag är oerhört frågande inför det som tycks ske och kan inte förstå logiken i de bakomliggande resonemangen, om det finns några...
Per Dahlbom
C A7 LSS
Jag delar Torkels funderingar. Fler frågor som kan ställas:
SvaraRadera1. Varför avser FM inte följa försvarsdepartementets beslut (Genomförandegruppens, 22 sep 2008) att avbryta ledningsystemutveckling LedsystT? (FM har smugit in i budgeten för andra materielsystem så verksamheten fortsätter med annat namn.),
2. Varför fortsätter FM införandet av NBF under namnet FMLS TS 2010? Hur är detta förenligt med den politisk viljan när de har beordrat minskad ambition inom ledningssystemområdet?
Avseende behovet av en i anslutning till befolkningscentra militär flygbas.
SvaraRaderaUnder lång tid har flygvapnet hävdat att deras taktiska rörlighet är en av deras främsta förmåga. Därtill skall läggas att JAS 39 C har lufttankningsförmåga. Så vad är problemet?
http://www.metacafe.com/watch/1088113/lufttankning_f8_jas_gripen_fighter_air_to_air_refuling/
http://mil.se/sv/Materiel-och-teknik/Flyg/Stridsflygplan-JAS-39-C/
Ett plausibelt förslag till stavning på svar till Anes frågor - 2 st P:
SvaraRaderaPrestige & inte minst
Pengar - inte skattebetalarnas - pengar i den egna penningpungen.
GRANSKA NU!
Uppmärksam, problemet kortfattat och populärbeskrivet:
SvaraRaderaFörmåga till lufttankning (Air-to-Air Refuelling, AAR) är en fantastisk möjliggörare (”enabler”) i många olika sorters luftoperationer. I första hand skapar AAR nödvändiga frihetsgrader i internationella operationer genom att utöka tiden i operationsområdet när det inte går att basera tillräckligt nära insatsområdet, och/eller när tillgången på spetsigt flyg inte räcker för behovet av kontinuerligt flyg i luften. Detta gäller främst offensiva operationer där den intervenerande parten (läs: Väst) styr händelseutvecklingen i luften och bestämmer graden av kontroll av luftrummet relativt de operativa behoven för varje givet tillfälle.
Vid traditionellt luftförsvar (Defensive Counter Air, DCA, på militär nysvenska) styrs den försvarande parten i hög grad av den anfallande partens verksamhet. Visst går det att ha DCA-flyg i luften dygnet runt, med eller utan stöd av AAR, men det sliter snabbt ut de få tillgängliga stridsflygförbanden. Ska luftförsvaret vara trovärdigt gäller det att genom god övervakning och kontroll av luftläget kunna hålla rätt beredskap över tiden, att ha en fungerande taktisk och stridsteknisk ledningskedja som optimerar luftförsvarsflygets förutsättningar att starta vid rätt tillfälle och rätt antal mot de viktigaste målen, samt att det hinner fram i tid till förbestämda kontakt-/bekämpningslinjer så att motståndarens offensiva flyg inte hinner fälla sina markmålsvapen och vända åter. För att skapa rimlig uthållighet och tillräckligt hög insatsfrekvens måste DCA-flyget alltså kunna basera så nära insatsområdet som möjligt.
Av dessa anledningar är luftförsvar av t.ex. Stockholm med JAS 39 C/D baserad på FV fredsbaser varken rimligt eller trovärdigt, vare sig med eller utan tillgång till AAR. Dessutom är det så att AAR-flyg är en bristvara världen över. Vid internationella operationer är det nästan ett krav att USA, som har flest tankers i världen, ingår i den intervenerande koalitionen. Vid luftförsvar av svenskt territorium och luftrum finns knappast den optionen. FM får i närtid levererat en (1) Tp 84 Hercules i AAR-version men den är främst tänkt för utbildningsändamål. Dessutom är det tveksamt om FM har råd att behålla denna maskin i operativ drift med tanke på dagens snåla anslagsnivåer. Inget talar heller för att försvarsanslaget kommer att öka eller kompenseras för köpkraftsurholkning eller allmänt ökande kostnadsnivåer.
Ane... Vissa frågor måste ställas för att blottlägga de faksiska förhållanderna. Vi ser dem expempelvis här ovan i inläggena.
SvaraRaderaSnåla anslagsnivårer? Är väl mer en fråga hur anslaget utnyttjas. Det är klart att om man lägger resurser på exmpelvis AAR-förmåga, men har man sen inte för avsikt att nyttja den (endast för utbildning skriver du) så är det klart att anslaget urholkas. Detta sker då på bekostnad av andra förmågor.
Visst finns där vissa argument för AAR-förmåga vid internationella insatser, men är den efterfrågad av de svenska förband som är efterfrågade och som, de facto, deltar vid internationella operationer?
De förmågor som våra förband har, skall utgöra grunden för vårt behov på den "nationella arenan"! Vi har kanske inte ett anslag som skall rymma "extra förmågor" som kanske kan användas internationellt - det är sånt som urholkar anslaget. Och då kanske får FM ett anslag som medger T-basering av flygförband i anslutning till befolkningscentra eller ett fungerade strilsystem med tillhörande fungerande taktiska datalänkar.
Strilstrulet i NBF-utvecklingen borde inte direkt komma som någon överraskning för beslutsfattarna i FM och våra politiker. Redan 2005 författade Statskontoret en utredningsrapport som klädde av kejsaren hans nya kläder – "Införande av ett nätverksbaserat försvar. Status i oktober 2005". Men det offentliga minnet är ju kort, så här kommer en önskerepris på Statskontorets sammanfattande synpunkter.
SvaraRadera*******************************************
"STATSKONTORETS SYNPUNKTER I SAMMANFATTNING
Statskontoret har sedan år 2002 på regeringens uppdrag följt Försvarsmaktens utvecklingsarbete med inriktning mot ett framtida nätverksbaserat försvar (NBF). Underlaget för Statskontorets iakttagelser och bedömningar har främst utgjorts av Försvarsmaktens redovisningar till regeringen (Försvarsdepartementet) enligt de krav på återrapportering som angetts i de årliga regleringsbreven. Därtill har Statskontoret deltagit vid Försvarsmaktens föredragningar och presentationer av utvecklingsarbetet samt genom återkommande besök vid UtvC i Enköping.
Statskontorets synpunkter och rekommendationer utgår från verkets instruktionsenliga uppgifter och kompetensområde och rymmer därmed inga bedömningar med avseende på framtida militär förmåga, den pågående omställningen av det svenska försvaret eller andra frågor av försvarspolitisk karaktär.
Statskontoret har tidigare noterat att Försvarsmakten hösten 2004 reviderade sina målstyrningsdokument mot bakgrund av den försvarspolitiska propositionen (prop. 2004/05:5) och ett nytt försvarsbeslut. Samtidigt kan konstateras att utvecklingsarbetet sedan Statskontorets föregående granskningstillfälle i mars 2005 och med sikte på Demo05 och 06 och vidare fram mot målsättningarna kring FMLS 2010 och därefter fortsatt har koncentrerats till åtgärder av förutsättningsskapande karaktär. Det gäller i första hand metodutveckling, etableringen av en utvecklingsmiljö med tillhörande tekniska lösningar, utbildningsinsatser, fastställande av designregler och grundläggande regler för framtida säkerhetslösningar. Statskontorets synpunkter på dessa och närliggande frågor finns sedan år 2002 redovisade i halvårsrapporter till regeringen, till vilka hänvisas.
En fortsatt uppföljning från Statskontorets sida rörande dessa aktiviteter riskerar att i långa stycken innebära upprepningar av sådana iakttagelser och bedömningar som Statskontoret redan tidigare har redovisats för regeringen. Med tanke på den utvecklingstid som förflutit, de resurser som lagts ned i förhållande till uppnådda resultat samt att det faktum att regeringen under nästkommande år står inför avgörande beslut rörande utvecklingsarbetets fortsatta inriktning finner Statskontoret det mer angeläget att vid detta granskningstillfälle uppmärksamma regeringen på särskilt följande förhållanden.
AVSAKNADEN AV REELLA HANDLINGSALTERNATIV
Det förväntade resultatet av utvecklingsarbetet fram till och med Demo06 är att ett underlag skall kunna läggas till grund för regeringens vägval beträffande det fortsatta arbetets inriktning och resursbehov.
Statskontoret konstaterar att FMs nu aktuella redovisningen av utvecklingssituationen inte rymmer några reella handlingsalternativ.
Rekommendation:
Försvarsmakten bör utveckla handlingsalternativ till den inriktning som nu är föremål för utveckling. Alternativen bör utformas så att de kan ställas mot varandra med avseende på bl.a. mål, bedömda effekter, genomförbarhet, risker och kostnader och redovisas på ett sådant sätt att de kan läggas till grund för regeringens beslut om vägval. Utgångspunkten för utformningen av olika handlingsalternativ bör vara att NBF inte är en en gång för alla given storhet utan snarare bör ses som ett koncept som kan rymma lösningar med skilda ambitionsnivåer och därmed även olika grad av komplexitet, resursbehov m.m.
RISKER OCH AVBROTTSMÖJLIGHETER
Försvarsmaktens bedömning av risknivån som fortsatt moderat är svår att dela med tanke på den utomordentligt höga grad av komplexitet som kännetecknar såväl de framtida lösningarna som utvecklingsarbetets bedrivande. En grundläggande förutsättning för att NBF skall framstå som möjligt att realisera enligt de målsättningar som lagts till grund för arbetet är att säkerhetskraven kan uppfyllas. Enligt Statskontorets bedömning måste risknivån fortsatt bedömas som hög.
Möjligheterna till och konsekvenserna av att faktiskt avbryta utvecklingsarbetet med nuvarande inriktning och omfattning redovisas inte i Försvarsmaktens rapport. Utan väl analyserade handlingsalternativ och avbrottsmöjligheter föreligger en risk för att regeringen ställs inför ytterst långtgående åtaganden under en följd av år.
Rekommendation:
Försvarsmakten bör öka sina ambitioner när det gäller riskbedömning och riskhantering och samlat redogöra för sina bedömningar och de bakomliggande skälen för dessa. Försvarsmakten bör också analysera möjligheterna till avbrott och analysera konsekvenserna av att helt eller delvis avbryta nuvarande utvecklingsarbete.
SKILDA TIDSPERSPEKTIV
Statskontoret konstaterar att Försvarsmakten ännu inte redovisat några närmare bedömningar rörande det fortsatta utvecklingsarbetet för tiden efter Demo06, dvs. fram till de förväntade resultaten för FMLS 2010. Till oklarheterna rörande det långsiktiga utvecklingsarbetets inriktning och resursbehov bör, enligt Statskontorets mening, läggas svårigheterna att bedöma de hittillsvarande resultaten med koppling till målsättningarna för Sveriges internationella åtaganden, bl.a. deltagande i europeiska insatsstyrkor fr.o.m. år 2008. Dessutom förefaller det som om den önskvärda samordningen med det civila samhället och därmed bl.a. Krisberedskapsmyndighetens (KBM) arbete med ledningssystemsutvecklingen hittills inte har fått önskvärd omfattning.
Ovanstående bedömningar kan ha sin grund i att den utvecklingsverksamhet som bedrivs inom ramen för konceptet NBF har nått en sådan omfattning och komplexitet att möjligheterna – inte minst för regeringen – till en effektiv styrning och uppföljning över tiden har minskat. Statskontoret har svårt att identifiera sambanden mellan NBF och de lösningar som skall tas fram för att Sverige i närtid skall kunna svara upp med vad som krävs för i första hand ett deltagande i europeiska insatsgrupper. I den mån sådana samband föreligger borde det på ett tydligare sätt belysas i Försvarsmaktens rapport.
Rekommendation:
Försvarsmakten bör se över sin utvecklingsorganisation och formerna för utvecklingsarbetet i syfte att bl.a. förbättra förutsättningarna för förbättrad styrning och uppföljning. Särskilt angeläget är att pröva lämpligheten av en tydligare åtskillnad mellan å ena sidan sådana utvecklingsinsatser som är nödvändiga för att klara Sverige internationella åtaganden i närtid och, å andra sidan, de mer långsiktigt syftande åtgärderna med koppling till målen för FMLS 2010 och senare.
En klarare åtskillnad mellan de olika tidsperspektiven skulle också bidra till att förbättra överblickbarheten vad det gäller det samlade utvecklingsaktiviteternas mål, resultat och kostnader. Därtill ökar möjligheterna för ytterligare anpassning av de underlag som läggs till grund för regeringens överväganden rörande inriktning och fortsatt finansiering. En genomlysning av formerna för det fortsatta utvecklingsarbetet bör även omfatta en bedömning av hur samordningen med det civila samhällets utvecklingsarbete kan förbättras.
Enligt Statskontorets mening bör de rekommendationer som ovan redovisats beaktas av Försvarsmakten senast i samband med det samlade beslutsunderlag som under 2006 läggs till grund för regeringens vägval rörande det fortsatta utvecklingsarbetet med sikte på bl.a. omfattande upphandlingar. Med den avvägning som anses lämplig bör rekommendationerna utformas som särskilda uppdrag antingen i kommande regleringsbrev med tillhörande krav på återrapportering eller som särskilda regeringsuppdrag till Försvarsmakten.”
*******************************************
Hela rapporten går att läsa på ”http://www.statskontoret.se/upload/Publikationer/2005/2005131.pdf”
*******************************************
Vi ni politiker säkerställa att det kommer Medevac helikoptrar till Afghanistan och att övrig operativ förmåga med helikoptrar säkerställs ex. trupptransport, sjöoperativ förmåga, NBG, införande och uppdragsutrustande av hkp14 och 15 måste ni vara en nagel i ögat på Försvarsmakten.
SvaraRaderaErfarenheten säger att man gärna med diverse argument avvecklar våra helikoptrar ex. hkp11 och det förordas också att avveckla hkp4 innan vi har något nytt som ersätter. Vad det beror på vet jag inte men något sorts systemfel är det.
Fokus är i alla fall inte på operativ förmåga.