fredag 23 september 2011

Militärt identitetskort för reservofficerare

Jag har idag tillställt Försvarsmakten följande:

Till
Försvarsmakten

Malmö den 23 september 2011



Ansökan om militärt identitetskort

Undertecknad är reservofficer vid Artilleriregementet i Boden. Efter att jag accepterat att även tjänstgöra internationellt har mitt kontrakt som reservofficer förnyats. I november månad deltar jag vid en KFÖ på mitt förband.

Enligt Försvarsmaktens interna bestämmelser (FIB 2001:4) 4 kapitlet 4 § skall militärt identitetskort utfärdas bl.a. för reservofficer som har anställts i Försvarsmakten för en tid av minst sex månader och som inte har tilldelats tjänstekort.

Ett militärt identitetskort är ägnat att stärka min tillhörighet till myndigheten och bekräfta min ställning som tjänsteman, med allt vad det innebär i form av rättigheter och skyldigheter.

Med stöd av vad som ovan anförts ansöker jag om att militärt identitetskort utfärdas för mig.


Med vänlig hälsning


Allan Widman
pnr

tisdag 20 september 2011

TMS kan inte försvaras

Idag kom så slutligen budgetpropositionen. Nyheterna på försvarssidan får betecknas som blygsamma. Förvisso fördelas ytterligare medel över från materiel- till förbandsanslaget. Mot bakgrund av att Sverige oftast är det land som enligt EDA lägger störst andel av försvarsanslaget på just materiel är detta logiskt.

Samtidigt kommer förändringen att sätta tydlig press på en utvecklingsberoende hemmaindustri. Den mest kritiska, försvarspolitiska avvägningen det kommande året blir därför att kalibrera våra åtaganden på materielsidan mot en tillräcklig och uthållig förbands- och insatsverksamhet. Vi får inte försätta oss i en situation där vi, till följd av bindande utvecklings- och anskaffningsavtal, enbart kan spara på förband, övningar och insatser.

Idag rapporterade Ekot att SAAB gjort avskrivningar avseende utvecklingsinsatser om 1,8 miljarder. Industrin varken bekräftar eller dementerar att detta avser TMS (ledningssystemet till 18 stycken svenska NH 90, varav fem exemplar har den sjöoperativa modulen). Om så är fallet kan man dock konstatera att det ursprungliga priset för TMS redan har ätits upp. Då är frågan bara om industrin nu ska jobba ideellt eller om vi ska fortsätta betala de nästa tio åren av utveckling?

Att i efterhand försöka integrera ett ledningssystem i det flygsäkerhetskritiska systemet på världens första, serietillverkade fly-by-wire-helikopter är dömt att bli historiens mest underfinansierade utvecklingsprojekt. Kanske vore det bäst för alla inblandade parter att sätta punkt åtminstone för denna del?

Somliga påstår att avbeställning skulle stå de svenska skattebetalarna dyrt. Det är min uppfattning, som advokat inom affärsjuridiken, att skadeståndsskyldighet snarare måste åvila den som är elva år i dröjsmål med leverans, än den som till följd härav tvingats avveckla förmågan till luftburen ubåtsjakt.

För några veckor sedan satt jag i en radiodebatt om Helikopter 14. En ung flygförare från Malmen fanns med per telefon. Han fick två frågor av programledaren. Den första gällde hur han skulle påverkas av att helikoptern avbeställdes. Han svarade att han då skulle behöva tio till femton veckor att flyga in sig på en ny helikoptertyp. Programledaren tog ny sats och frågade då vad det skulle innebära för det samlade försvaret. Det lakoniska svaret blev att det var en politisk fråga. Jag tror inte att budskapet under givna förutsättningar kunde uttryckas tydligare. Den unge officeren hedrade sin kår.

Jag har fått synpunkter från personer som omnämndes i mitt förra helikopterinlägg. För den skull vill jag förtydliga att jag enbart citerar ur de dokument som myndigheten själv upprättat.

Idag fick jag förmånen att delta i en landning med Helikopter 15 ombord på HMS Carlskrona. Båda dessa plattformar levererade tillsammans utomordentlig nytta i Adenviken under förra året. Både sjömännen och helikopterpersonalen försäkrade att de inget hellre ville än att komma ut igen. HMS Carlskrona och Hkp 15 är gripbara här och nu med samma förmåga.

Allan Widman

tisdag 13 september 2011

Gotland - demilitariserad zon?

Ett nytt riksdagsår står för dörren. Redan innan det innevarande tar slut på torsdag lunch kommer dock försvarsutskottet att ha ett "urtima" sammanträde gällande personalförsörjningen. Frågor kommer ställas till såväl FML som Försvarsdepartementet om de oklarheter som dykt upp under sommaren. Tips om relevanta frågeställningar mottages tacksamt.

I den kristna tidningen Inblick (www.inblick.se) skrivs det en del om Folkpartiets förslag att erbjuda varje vapenför man och kvinna folkbokförd på Gotland Grundläggande Militär Utbildning (GMU). Förslaget tas inte emot väl av de rödgröna företrädarna på ön. De avvisar samtliga tanken på att Gotland i första hand ska försvaras av gotlänningar. Detta trots att den frivilliga lokalförsvarstanken har sitt ursprung just här.

Även OF:s förbundsordförande, Lars Fresker, och den i övrigt förträfflige Bo Pellnäs känner också tveksamhet inför förslaget. Den förre anser att det vore orättvist med en gotländsk gräddfil till GMU. Den senare ser politiska svårigheter och sätter frågetecken för den gotländska ungdomens försvarsvilja.

Och så är det naturligtvis att alla förslag till återuppbyggd, nationell försvarsförmåga inte kan vara optimala. Men det ankommer på dem som kritiserar att själva föreslå alternativ.

Min tes är enkel. Det går inte att på bredden återföra Sverige till ett tillräckligt och avskräckande militärt försvar. Jag tror på exemplets makt och anser att vi ska börja i rätt ände. Alla erbjuds GMU enligt ovan. Robot 15 tillförs med mobila lavetter och markbaserat luftvärn. Strv 122 är redan på väg. Det behöver inte vara svårare än så.

Allan Widman