måndag 28 september 2009

If it aint wrong, don't fix it!

Ja, alla seriösa försvarspolitiker borde engagera sig för Hästveda. När detta berg läggs ned blir sannolikheten för implosion, i en av våra mest fundamentala förmågor, gränsande till visshet.

Redan nu knakar det i fogarna. Nya arbetsmiljörapporter är på väg, men de kommer säkert att viftas bort. Myndighetsledningen kommer istället att hänvisa till det ohållbara i att locka människor till arbete under jord.

Och kanske är det så att en del NBF-visionärer inte kommer att gråta innerligt över Sveriges tillkortakommanden på stridsledningssidan. När förmågan inte finns måste vi ju bygga upp något helt nytt! Många vita pappersark kan fyllas med power-points och konsultteorier.

Samtidigt övar Sverige sin beredskap. 1 600 soldater deltar tillsammans med våra mest avancerade plattformar. Att just nu visa närvaro är viktigt, men pressmeddelandena från Högkvarteret nämner inte varför. Sakta men säkert glider vi tillbaka till ett välbekant mönster.

Visst är det märkligt att samtidigt som vi markerar mot det förflutnas uppdykande skuggor lämnar vi det som är beprövat och fungerande. If it aint wrong, don't fix it.

I övermorgon håller Folk och Försvar samt Folkpartiet ett seminarium om läget i Afghanistan. Bruce Acker, USA:s försvarsattaché, Anders Lindström, Torbjörn Pettersson, SAK, med flera ska ge sina perspektiv på vår närvaro. Dessvärre är det sedan ett tag utsålt, men på denna blogg kommer eventuella överraskningar att redovisas.


Allan Widman

torsdag 24 september 2009

När det goda blir det bästas fiende...

Efter gårdagens spektakulära kupp mot värdedepån kan jag konstatera att de kriminella elementen i vårt land lyckas med det som tycks svårt för Försvarsmakten och FMV. De har tydligen lyckats få tag på både helikopter och en besättning utifrån.

Igår besökte jag F 17 i Ronneby. Jag fick då bekräftelse på att oron över den kommande flyttcirkusen redan påverkar flygtidsproduktionen. I Hästveda söker personalen i ökande utsträckning tjänstledigt för att arbeta utom myndigheten. Endast 80 procent av beställd flygtidsproduktion i Sverige kommer att levereras under budgetåret 2009. Hur stor kapacitet finns kvar när myndigheten slutligen lyckas stänga berget?

Med min mobil tog jag nu närmast nostalgiska fotografier av de inplastade 4:orna som står overksamma på flottiljen. Hörde att flera nationer och enskilda företag knackar på dörren och frågar om hur de kan anskaffa ett av världens mest pålitliga och flexibla helikoptersystem när vi nu ställer dem på soptippen. För dem en riktig fyndhörna.

Samtidigt stod det klart att Hkp 10 B aldrig kommer att uppfylla kraven för MEDEVAC enligt Natos normer. Det finns inga ställen att stuva läkarväskor på. Nato-båren, som med patient kommer att kräva minst fyra män för att lyfta i, sticker ut 40-50 cm i helikopterns öppning. Konsekvensen blir att Ksp-skytten inte får fritt spelrum. Rådet jag fick var: Glöm MEDEVAC och berätta för kollegorna i utskottet att CASEVAC är gott nog. Don't stay and play - load and go!

För några månader sedan fick min mor en hjärtinfarkt. Jag följde henne i ambulansen till UMAS i Malmö. När ambulanssjuksköterskan skulle ge ett dropp var ambulansen tvungen att stanna mitt på vägen. Efter att ha flugit Hkp 10 taktiskt undrar jag vilken avancerad vård som kan ges ombord? Det som inte gjorts innan patienten kommit ombord kan knappast göras i luften.

Det får mig inte bara att fundera över våra ambitioner att uppfylla Natos krav på MEDEVAC. Därtill tänker jag på vad 24,5 cm extra kabinhöjd på Hkp 14 skulle användas till?

Allan Widman

onsdag 23 september 2009

onsdag 16 september 2009

Inget mindre

Vid gårdagens högtidliga riksdagsöppnande upprepades inte den solidaritetsförklaring som de senaste åren riktats mot våra nordiska och europeiska vänner. Det tror jag var mycket bra.

Det finns alla förutsättningar att åstadkomma ett fördjupat och förtroendefullt försvars- och säkerhetssamarbete i Norden. Men ska Sverige spela en aktiv och central roll krävs ett Nato-medlemskap i botten.

Om vi bortser från Ryssland så har alla kuststater runt Östersjön, förutom vi och finnarna, förankrat sin grundläggande säkerhet i Nato. I Finland finns en debatt om medlemskap och de tongivande partierna uppfattar det som "en verklig option". Många gissar att den optionen kommer att förverkligas efter Tarja Halonens presidenttid.

Även om vi överraskade dem med vår plötsliga ansökan om medlemskap i dåvarande EG på 90-talets början, misstänker jag att Finland kommer att alertera oss i hyggligt god tid. Men frågan är hur väl förberedd den svenska opinionen kommer att vara när diskussionen om en finsk ansökan bryter ut här hemma?

Vad statsminister Fredrik Reinfeldt däremot yttrade i sin regeringsförklaring var att "förutsättningarna för ett fördjupat transatlantiskt samarbete är utmärkta med en ny administration på plats i USA". Gott så.

Ännu viktigare var den markering statsministern gjorde med referens till Afghanistan. Sveriges engagemang är numera både "brett och långsiktigt".

Förtydligandet om "brett" engagemang ska väl markera "comprehensive approach" och kanske också att vårt PRT är en angelägenhet för hela Sverige. Enligt uppgift arbetas det nu lite departementsöverskridande i det att berörda statssekreterare sedan i somras träffas för att diskutera stödet för den svenska insatsen. Någon "Afghan task force" av danskt snitt är det kanske inte, men väl ett steg i rätt riktning. Den riksdagsledamot som förra året motionerade om detta bredare arbetssätt här hemma är mycket nöjd.

Men jag hoppas att statsministerns ord om bredd och långsiktighet också ska förklara att Afghanistan inte är en sedvanlig militär insats. Det handlar inte bara om att under några år skicka dit soldater. Här krävs att hela det svenska samhället under svåra förhållanden presterar tillräckligt politiskt, diplomatiskt, socialt och ekonomiskt stöd för att göra ett av världens fattigaste länder självgående. Inget mindre.


Allan Widman

tisdag 8 september 2009

Money talks - and bullshit walks...

Finns det två stater i vårt land? En som ägnar sig åt interpellationsdebatter, JO-anmälningar och utlämnande av offentlig handling. Och en som inte bråkar högljutt, men som ändå bestämmer var skåpet ska stå. Den senare gör sig heller inte som bäst på debattsidorna utan som ett lågmält "fait accomplis": I herremän faren icke så fort, vad göras skall är redan gjort.

Jag vill inte tro det. Själv hoppas jag varje år att riksdagsledamöterna orädda och oförvägna närmar sig sina voteringsknappar beväpnade med gott hopp och sunt förnuft.

Och är det så måste vi fundera över de ödesdigra ställningstaganden vi gör: Sverige är ett militärt alliansfritt land, vårt behov av operativ förmåga, här och nu, överstiger vida de flesta av våra grannländers. Själva ska vi klara det andra gör tillsammans.

När riksdagen om en vecka högtidligen öppnas för det sista året av denna mandatperiod finns många viktiga frågor att avgöra. Min tro är att det mycket kommer att handla om flygvapnet; den dyraste, men också mest omhuldade av våra stridskrafter...

Allan Widman

måndag 7 september 2009

Världen gör sig påmind...

Ikväll uppger officiella källor i Brasilien att Lula sannolikt får sin vilja fram: Det blir inte JAS utan Rafale. Liksom förra gången.

Världens stridsflygproducerande industrier är under omstrukturering. Flera kommer att behöva avveckla sin utvecklingsförmåga de kommande åren.

Sverige är ett mycket litet och militärt alliansfritt land. Att köpa från stora länder, som producerar långa serier, och har stort säkerhetspolitiskt inflytande är förmånligt. Visst är det trist, men sådan är verkligheten.

Vi har under de senaste två åren avgivit en solidaritetsförklaring. Först i två betänkanden från Försvarsberedningen, sedan genom den senaste regeringsförklaringen av vår statsminister. Vi lovar komma andra till undsättning om de behöver det och utgår från att andra kommer att behandla oss på samma sätt.

Problemet är bara att ingen så här långt officiellt besvarat vår solidaritet. I Norge, Finland och Danmark talar tystnaden. Vilka slutsatser ska vi dra av det?

Idag den 7 september drar jag slutsatsen att vi bör upphöra med att eka detta erbjudande. Nu är det dags att se om vårt eget hus. Alltför många brister och förmågeglapp gör sig påminda. Om inte vi visar operativ förmåga och säkerhetspolitisk realism, vem kommer då att ta våra erbjudanden på allvar?

Nummer två är att börja diskutera anslutingen till Nato med de svenska medborgarna. Det finns ett demokratiskt underskott i vårt förhållande till den transatlantiska försvarsalliansen. I praktiska termer återstår så lite, men i tanke och politisk debatt nästan allt.

Allan Widman

tisdag 1 september 2009

Soldatnytt?

Visste ni att det i 6 a § förordningen (1995:808) om medinflytande för totalförsvarspliktiga bestämts att "Försvarsmakten skall svara för att tidningenVärnpliktsnytt ges ut. Tidningen skall i fredstid produceras av och för totalförsvarspliktiga i syfte att bidra till deras medinflytande, utveckla verksamheten i enlighet med utbildningens mål och i övrigt främja goda utbildningsförhållanden. De totalförsvarspliktiga som fullgör grundutbildning skall få tidningen kostnadsfritt"?

Normalt beslutar väl myndigheter själva hur informationen till anställda och allmänhet ska ges? Frågan om Värnpliktsnytts existens aktualiseras genom övergången till en helt frivillig rekrytering till Försvarsmakten. På samma sätt som en del medlemmar i Värnpliktsrådet för något år sedan funderade på omvandling till en arbetstagarorganisation.

Frågan kan tyckas obetydlig för en del. Men faktum är att Värnpliktsnytt bidragit på ett verkningsfullt sätt till debatten om vårt militära försvar. Man har granskat och ofta ställt höga potentater mot väggen. Utan tvekan har detta varit till nytta. Både för skattebetalarna och soldaterna.

Tidningsdöden inom Försvarsmakten är ju välkänd. Och hemsidor för förbanden i grundorganisationen har ju heller inte med blida ögon. Kanske gäller det också bloggande officerare.

Otaliga är de mail jag genom åren fått från FM-anställda som vittnar om en allt lägre takhöjd i myndigheten. Det är inte bra, alldeles oavsett om detta förhållande är upplevt eller verkligt.

Vår nationella säkerhet är självklart skyddsvärd, men tystnad med hänvisning till myndighetens anseende är det aldrig.

Efter Strilaren kom Strilaren II. Efter Värnpliktsnytt måhända Soldatnytt?

Allan Widman