System av system...

De senaste sex månaderna har ett antal förhållanden beträffande våra luftstridskrafter aktualiserats i debatten.

På fem år har antalet flygtimmar på stridsflyget mer än halverats. Beväpningen är undermålig. Antalet radarjaktrobotar är färre än plattformarna. Förmågan till precisionsbekämpning av markmål begränsad. Sensorerna få eller ännu inte operativa. Ovan på detta finns nu också stora frågetecken beträffande vår framtida förmåga till säker och redundant ledning av våra stridsflyg. Det handlar om stora tekniska, ekonomiska och kanske politiska utmaningar. Och mitt i detta står hela stridsledningsorganisationen inför en flyttkarusell av aldrig tidigare skådat slag.

Jag menar inte att antalet Gripenplan är ointressant vid bedömningen av vår verkliga försvarsförmåga. Men det jag ser är hur just antalet stridsflygplan hålls fram som en sorts kuliss i de stora talen. Och medvetet eller ej blir följden att - kanske inte minst vi politiker - glömmer bort helheten, glömmer bort att kedjan inte är starkare än dess svagaste länk.

När det nu en smula yrvaket kastas fram förslag till omtag beträffande stridsledning, beväpning och sensorer blir jag också orolig för att systemtänkandet kommer i skymundan. Jag är övertygad om att den kris vårt luftförsvar hamnat i inte kan lösas styckevis och delt. Inte heller tror jag att Försvarsmakten, med sina inbyggda spänningar och sin ängslighet i ansvarsfrågor, är mäktig uppgiften att ensam se och förverkliga en fungerande helhet.

Det är tid att våra luftstridskrafter blir föremål för en bred och oberoende utredning. En sådan har inte företagits sedan 60-talet. Dock framstår den som självklar mot bakgrund av den situation som uppstått, de ekonomiska värden som är inblandade och den brist på insyn som funnits, och fortfarande finns, i den sannolikt mest centrala delen av vårt nationella försvar.

I avvaktan på en sådan översyn bör stora förändringar anstå.

För övrigt har det idag uppenbarats att Socialdemokrater, Vänster- och Miljöpartister inte lyckats ena sig om försvarets inriktning. Det blev ingen gemensam motion, även om man på ett par punkter lyckades ena sig om vad man inte vill. Således är man emot Natomedlemskap (Som om ett sådant förslag var aktuellt?). Man är emot att Sverige blir ramnation för NBG 11 och man är emot yrkessoldater. Dessutom vill man naturligtvis spara ytterligare 2 miljarder.

Förra mandatperioden var Göran Persson noga med att understryka att en sammanhållen syn på försvar och säkerhet är en nödvändig förutsättning för regeringsbildning. Med en sådan utgångspunkt blir konsekvensen att den nu sittande regeringen kommer att sakna utmanare 2010.

Allan Widman