torsdag 22 mars 2012

Genomförandegruppen

När genomförandegruppen tillsattes så uttalade en känd officer i SvD ”att politikerna ska ge fan i materielplanen”. Denna tydliga uppmaning gav uttryck för det djupa ogillande som både försvarsmaktsledning och industri kände inför att större materielprojekt skulle prövas av den politiska nivån.

När jag nu blickar tillbaka mot de projekt som Genomförandegruppen antingen rekommenderade skulle avbrytas eller minskas känner jag i de allra flesta fall inte någon ånger.

Ända sedan jag kom in i riksdagen 2002 hade jag känt stor skepsis mot NBF. För mig var det därför inget problem att minska SLB (Stridsledning Bataljon), Ledsyst T samt FOI:s och FHS’ stöd till NBF. För att nu nämna tre poster ur Riksrevisionens rapport.

Jag anser inte heller att vi behövde satsa tiotals miljoner på transporterbar TV-studio och tryckeri för PSYOPS, som det då kallades.

Jag är glad över att förslaget att bygga om HMS Carlskrona till signalspaningsfartyg (kallas av Riksrevisionen för spaningsfartyg) stoppades. Ansåg det vara slöseri att flottans största fartyg skulle användas för ett ändamål där de flesta nationer synes klara sig med mindre, civila båtar.

Umkonto, det vill säga den tilltänkta Lv-roboten till Visby, hade väl egentligen avskrivits långt före Genomförandegruppen, men nämns ändå som en punkt i rapporten. Att i ett läge då Visbykorvetterna inte var operativa i någon av sina tre huvuduppgifter; ytstrid, minröjning och ubåtsjakt, addera ytterligare vapensystem hade gjort en redan komplex utmaning omöjlig. Om anskaffning och integrering då beställts skulle det senare arbetet för övrigt ha behövts göras om nu då korvetterna förses med nya konsoler och ny mjukvara.

Om TUAV har jag redan skrivit tidigare. Det handlade dock om att ett amerikanskt system (Örnen 03) skulle anskaffas för att sedan under ett års tid byggas om i Linköping. Då, liksom senare, tvivlade jag mycket på att ett av världens i fält mest beprövade system skulle bli bättre av svenska särlösningar. Hur väl det gått i Afghanistan får andra vittna om.

Jag tror ingen var av uppfattningen att TUAV-förmåga inte behövdes, men upplägget andades industriella särintressen och onödig tidsutdräkt. Vi borde, som nämns i Riksrevisionens rapport, ha leasat timmar ute i operationsområdet. Som andra länder gjort och gör. Detta alternativ ansågs dock av Anders Lindström som helt omöjligt. Först påstods det finnas en politisk styrning som hindrade leasing av militär materiel från ett visst land och senare hette det att det fanns folkrättsliga hinder.Jag trodde i min enfald att samma folkrätt gällde för oss som för andra länder.

Underlagen för Genomförandegruppens rekommendationer var bristfälliga, precis som Riksrevisionen pekar på. I icke ringa utsträckning berodde detta på att varken Försvarsmakten eller industrin naturligtvis gjorde något för att underlätta arbetet.

Jag är osäker på i vilken mån Genomförandegruppens förslag hade någon faktisk påverkan. Många projekt hade nog redan lagts åt sidan. Inte minst då Försvarsmakten i Sälen samma år (2008) redovisade stora underskott i budgeten. Riksrevisionen pekar ju också på att många av projekten senare kom tillbaka.

Och så är det; intressena kring vår försvarsmateriel har alltid varit starka. Knappast någon regering eller, för den delen, försvarsmaterielberedning rår på dem. Än en gång synes systemet ha manifesterat att politikerna ska ge fan i materielplanen. Deras uppgift är blott att lätta på lädret och iaktta med vilken vishet och oväld försvarsvärlden förmår styra sig själv.


Allan Widman

49 kommentarer:

  1. SLB har införts ändå och funktionen PSYOPS (som många andra länder satsar hårt på) lider sotdöden i Sverige. Jag kan ju tycka att det pacifistiska Sverige borde satsa på icke-våldslösningar såsom PSYOPS.
    Visby är ett skrov utan funktion eftersom det nästa helt saknar verkansdelar.

    Snälla politiker; om ni ska ha fingrarna i syltburken så ta då åtminstone reda på effekten av era beslut.
    Och stå för dem sedan!

    SvaraRadera
  2. Jag trodde precis att jag åtminstone försökte stå upp för hur jag tänkte. Och nej, jag tycker inte att mobila TV-studios är prioriterade.

    Enligt uppgift ska Visby genomföra provskott Rbs 15 detta år. När det vapnet bevisats fungera tycker jag att vidare beväpning ska övervägas.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad menar du med att RBS15 skall bevisa att det fungerar?

      RBS15 (mk2) har varit operativt i Marinen under lång tid. Dock har det numera (fler än) några år på nacken...

      RBS15 (mk3) har varit färdigutvecklad i flera år och integrerats på K130 (tysk ny korvett). Köpt även av Polen.

      Varför integrerar inte Visby senaste generationen RBS15?

      Var inte nya svenska måttot att köpa MOTS-produkter?

      Radera
  3. Gustav Wasa sa...

    Å ena sidan så har HMS Härnösand just i dagarna för den närvarande världspressen vid övningen Cold Response bevisat sin förmåga till Naval Gunfire Support (NGS) under subarktiska förhållanden. Å andra sidan är det nu dags för en "midlife update" efter femton år av Visbyklassens stridsledning.

    - Är glaset halvfullt eller halvtomt?

    Publicerad på www.fmv.se: 2011-10-07

    Sonarsystemen på korvetterna av typerna Visby och Göteborg kommer att få ny hårdvara. FMV byter komponenter som har nått slutet på sin tekniska livslängd för att behålla funktionen hos systemen. Sonarsystemen 135 och 137 finns ombord på korvetter av typ Visby och korvetter av typ Göteborg samt vid marinens sjöstridsskolor i Karlskrona, där man använder utrustningen för att utbilda sjömän i ubåtsjakt och minröjning.

    - Systemen byggdes med de modernaste produkter som då fanns på marknaden, produkter som nu behöver bytas ut, eftersom de har nått slutet på sin tekniska livslängd, säger projektledaren vid FMV, Jonas Carlsson.

    I första hand handlar det om byte av nätverksarkitektur, operativsystem, processorkort och andra hårdvarukomponenter, samt portering av befintlig mjukvara till den nya hårdvaran. Även operatörskonsolerna i stridsledningscentralen byts ut.

    SvaraRadera
  4. Gustav Wasa...
    Att utlova NGS med en kanon på 57 mm är tyvärr inget som imponerar på någon utanför vårt lands gränser. Det är trevligt att korvetterna kan göra en insats, men det är ett lika klent argument mot genomförandegruppens arbete som kalibern är.

    SvaraRadera
  5. Ursäkta att jag frågar. Men vad tusan ska vi med en Visbykorvett till om den saknar luftvärn?

    Om huvudmålet är att ubåtsjakt så kan vi lika gärna köra de gamla båtarna och lägga ner hela projektet istället för den här typen av halvmesyr.

    På samma sätt bör man kanske sätta sig ned och utvärdera huruvida generalerna verkligen bör få behålla sina jobb. Om Riksdagens förtroende för den högsta militärledningen är så låg att ni hellre låser in er på kammaren och lägger ned projekt baserat på A4 rapporter. Då är det kanske lämpligt att rensa ut i militärledningen och anställa mer kompetenta chefer?

    Som du själv nämner så har många av projekten återupptagits med merkostnader. Antingen var det fel av er att lägga ned projekten, eller också var det fel av er att låta projektens beskyddare att sitta kvar i HKV.

    Hursomhelst är det dags för riksdagen att börja ta någon form av ansvar för hur svenskt försvar ska skötas. Jag är övertygad om att du menar väl men just nu känner jag att vi skulle behöva en ny Axel Oxenstierna för att omdana statsledningen.

    SvaraRadera
  6. Jag har här kopierat in en lista ur
    Pressmeddelande
    18 september 2008
    Försvarsdepartementet

    Verksamheter som avbryts

    -Renovering och modifiering av stridsfordon 90 och stridsvagn 122
    -Taktisk obemannad flygfarkost (TUAV)
    -Utveckling Aktivt pansar (AAC)
    -Utveckling av granatkastarpansarbandvagn (AMOS)
    -Brobandvagn
    -Materiel för flygunderstöd av markförband Close Air Support (CAS)
    -Luftvärnsrobot korvett Visby
    -Produktdefinitionsfas amfibiebataljon
    -Halvtidsmodifiering spaningsfartyg
    -Utveckling ny gruppbåt
    -Produktdefinitionsfas halvtidsmodifiering Stridsbåt 90
    -Ny sonarboj
    -Vidareutveckling robotsystem 17
    -Ledningssystemsutveckling LedsystT
    -Materiel till IT-försvarsförband
    -FOI och FHS stöd till NBF

    Verksamheter som reduceras

    -Utveckling och anskaffning Stridsledningssystem Bataljon (SLB)
    -Utveckling och anskaffning av kommunikationsnod
    -Stridsträningsanläggning luftvärn
    -Motorredskap
    -Kompletteringsanskaffning Splitterskyddad terrängbil RG 32
    -Utveckling ersättning av undervattensvapen
    -Halvtidsmodifiering Stridsbåt 90
    -Halvtidsmodifiering minröjningsfartyg typ Styrsö

    -Vidmakthålla flygspaningsradar FSR 890 (ASC)
    -JAS 39, flemålsförmåga samt förmåga till utökad stand-off
    -JAS 39, Återanskaffning ammunition
    -JAS 39, Översyn av planerad vidareutveckling efter 2010
    -Basmateriel
    -Minskad ambition ledningssystem

    -Geografisk informationsförsörjning
    -Psykologiska operationer (PSYOPS)

    I denna lista är det ett antal punkter som berör Flygvapnet som FSR890, JAS 39, basmateriel och ledningssystem där man inte kan utläsa detaljerna men där jag starkt misstänker att genomförandegruppens minskade ambition varit djupt olycklig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bosse, jag tror den listan talar mer för sig själv än Allans försvar.

      J.K Nilsson

      Radera
    2. Gustav Wasa sa...

      En övergripande formulering som:

      -JAS 39, flemålsförmåga samt förmåga till utökad stand-off

      kan låta smaklig.

      Nu vet vi att den texten innebär integrering av SDB I i JAS 39C/D och serieanskaffning av någon enstaka stridsdel om vardera 23 kg per plattform i insatsdivisionerna.

      Alternativet hade varit att merutnyttja den ungerska integrationen av AGM-65 Maverick. För en bråkdel av kostnaden, som vi dessutom fick offert på, kunde vi uppgraderat vårt inte obetydliga innehav av Robot 75 med modern målsökare och ny raketmotor.

      Till skillnad från F-22 och F-35 för vilka SDB är konstruerad har inte ens JAS 39E(F) något inre vapenutrymme. Till skillnad från amerikanska styrkor, så avser vi inte placera ut differentiell GPS i målområdet för stöttning av SDB under anflygningen. Därmed betalar vi kostnaden i form av SDB:s lilla stridsdel utan att i nationellt försvar kunna realisera dess stora precision.

      När vårt flygvapen själv får välja är det mer sällan "pang-för-pengarna" och "verkan-i-målet" utan istället vad som genererar många kvalificerade ingenjörstimmar i svensk industri som väljs.

      I valet mellan stridsflygplansförmåga och stridsflygplansutvecklingsförmåga väljer vi konsekvent det senare.

      Radera
    3. Gustav Wasa:

      Vad skulle skillnaden i precision med eller utan DGPS vara för SDB?

      Radera
    4. Gustav Wasa sa...

      Långt innan vi har någon nytta av DGPS måste vi förfoga över den militärt exklusiva M-code också för nationellt territoriellt försvar.

      M-code ger nödvändig störhållfasthet för att inte en liten verkansdel som SDB I skall tappa all verkan mot ett mål som använder sig av enkel lokal GPS-störning.

      Det är inte obekant att svenska värdetransportrånare med enkla störare inköpta på webben slår ut sina objekts civila GPS. När sedan larmet går från värdetransportbilen, så finns ingen uppdaterad lägesinformation att skicka till larmcentralen.

      Ett Iskanderbatteri i Kaliningrad kan förväntas vara minst lika skickligt i att skydda sin position från att bli identifierad med GPS, som värdeomfördelare är sedan ett decennium vid sina tillslag på svenska motorvägar.

      SDB:s utomordentligt lilla stridsdel kräver meterprecision mot hårdgjorda mål.

      Nato:s nya medlemsstater har tvingat de äldre medlemsstaterna att återuppta "contingency planning" för territoriellt försvar norr om Kräftans vändkrets. De är inte de minsta intresserade av att exklusiva tekniska resurser för denna nygamla uppgift kommer PfP-länder till del.

      Om i förlängningen USA:s kärnvapenparaply också skulle omfatta Sverige, så skulle det enligt de nya Nata-medlemmarna vara på bekostnad av Polen och de baltiska staterna.

      Radera
    5. Gustav Wasa:

      http://www.boeing.com/defense-space/missiles/sdb/docs/SDB_overview.pdf

      SDB verkar enligt Boeing innehålla en militär GPS. Har du någon referens till att SDB skulle innehålla en civil GPS?

      Radera
    6. Gustav Wasa sa...

      M-code är den krypterade signalen med högre störfasthet och precision. Dess funktionalitet kan vi som militärt oberoende stat möjligtvis få tillgång till vid krishanteringsoperationer "Out-of-Area on a case-by-case basis".

      Jämför gärna med Link-16. Sverige har köpt några få MIDS-terminaler till JAS 39C/D. Dessa kom till god användning i Operation Unified Protector. Men nationell territoriell beredskap, kris, och krig kan vi inte köra med de krypteringsnycklar vi fick efter att ha landat på Sigonella.

      Radera
    7. Gustav Wasa: M-Code är nästa generations militära GPS-signaler. Dagens generation krypterade signaler heter P(Y).

      Sverige har i flera år haft kontinuerlig tillgång till nycklar för P(Y).

      Dagens generation mottagare kallas ofta för SAASM-mottagare. Googla lite så hittar du länkar till mottagare/tillverkare. Vad gäller M-code, så finns det inga mottagare ännu.

      Radera
    8. Gustav Wasa sa...

      SDB blir med intill visshet gränsande sannolikhet JAS 39 Gripens mest kvalificerade attackvapen. RBS15F kommer inte att ersättas när dess tekniska livslängd går ut. BK90 och Robot75 har redan avvecklats.

      Framtidens svenska stridsflyg kommer attackera såväl mark- som sjömål enkom med frifallande bomber. Därför har det helt avgörande betydelse för Sveriges flygstridsförmåga vad som händer med GPS i framtiden.

      Förutom DGPS och M-code har det avgörande operativ betydelse att framtidens GPS-satelliter kommer ha förmågan att för taktiskt bruk förstärka signalstyrkan i en smal lob under en begränsad tid.

      Även ett militärt alliansfritt Sverige, som ska använda SDB för nationellt territoriellt försvar mot en kvalificerad motståndare måste som förberedelse för ett attackföretag med SDB beställa förhöjd GPS-signalstyrka i målområdet. Med god framförhållning (storleksordningen dygn) och synnerligen goda relationer med driftansvariga för GPS är det kanske hanterbart?

      Vi får väl anta att ryska luftvärnsrobotbatterier skyddas med GPS-störning?

      Radera
    9. Spotbeam är liksom M-code inte operativt idag. Vi får se när det väl blir det. Omsättningstiden på GPS-satelliter är avsevärd, då de oftast har haft längre livslängd än designmålet. Anser du att USA/NATOs nuvarande vapen med GPS är operativt oanvändbara?

      Det finns många sätt att få en verkansdel till rätt plats. GPS-mottagning hela vägen in i målet är inte en god designprincip.

      Vapendiskussionen kring utvecklingen av Gripensystemet är väldigt tunn. Vilket existensberättigande har egentligen FV om man INTE kan sänka fartyg på Östersjön?

      IR och radarjaktrobotar finns i form av IRIS-T och Meteor i (idag) modern form. 15F har många år på nacken och faller om ett tag. Vi skaffade aldrig några Taurus (KEPD350). Om nu E/F blir större borde vi då inte skaffa en hög Taurus, som ju är en färdig off-the-shelf-produkt, som vi dessutom redan satsat utvecklingspengar i.

      Men risken är väl att Gripen (liksom Visby) satsar alla pengar på plattformen och inte har råd med några vapen...

      Kanske skulle vi istället bygga vapen och köpa plattformarna från utlandet? Svensk robotindustri har ju överlevt 10+ år utan beställningar från hemmamarknaden...

      Radera
    10. Gustav Wasa sa...

      Historiskt har vi i Sverige ärvt vapen från en stridsflygplansgeneration till nästa. Det kommer vi mest sannolikt få lov att fortsätta med.

      JAS 39E/F utvecklas mot att vara operativ fram till 2040. Det blir med SDB som sitt mest kvalificerade mark- och sjömålsvapen. Därför har det utomordentligt stor betydelse för vår försvarsförmåga under perioden 2020-2040 att vi får tillgång till de allra mest kvalificerade funktionerna i GPS.

      Ska vi vara beroende av SDB för vårt existensförsvar, då ska vi också kunna utnyttja SDB på det ytterst sofistikerade, för att inte säga komplexa sätt, som SDB är avsett att användas av USAF:s allra mest kvalificerade flygsystem.

      SDB är inte specificerat av en medelstor militärt alliansfri stat utan ett eget militärt rymdsegment.

      Medelstora militärt alliansfria stater kan med fördel använda attackrobotar med egen drivkraft, medelstor verkansdel och målsökare.

      Radera
  7. Gustav Wasa...

    Genomförandegruppen hade att föreslå vilka materielprojekt som 2008 borde avbrytas. Med facit i hand, så kanske de skulle ha tagit med nedläggning av hela Visbykorvettsystemet inte bara Umkhonto?

    2010 var projekt Visby det enskilt dyraste försvarsmaterielprojektet. Det kostade till och med mer än JAS 39 Gripen.

    a) Kommer testet "Grindsjön II" att lyckas tillräckligt väl för att fem Visbykorvetter i sinom tid ska kunna bli operativa med vardera 8 st RBS 15 MkII?

    b) Kommer ett större stödfartyg (L 10) för förnödenhetsförsörjning av bland annat Visbykorvetterna att köpas in från "hyllan"?

    c) Kommer ett kontrakt för två stycken ubåtar NGU/A26 att undertecknas med Thyssen Krupp?

    d) Kommer fem sjöoperativa HKP 14B att bli operativa med ett egenutvecklat TMS och ett ännu ej valt vapenpaket?

    Om dagens osäkra läge enligt ovan prolongeras, så består den svenska örlogsflottan om tio år av en samling vedettbåtar. Inget mer.

    Därmed hamnar enligt mitt förmenande den svenska örlogsflottan, inte som result av ett aktivt val, men väl till följd av en uraktlåtenhet att i tid agera, under gränsen för att vara en kritisk massa för marin sjögående förmåga.

    Idag la inte regeringen en proposition grundad på Försvarsstrukturutredningen (SOU 2011:36) på riksdagens bord. Det var sista dagen för att kunna behandlas innan sommaruppehållet.

    Därmed kan inte de delar av FMLOG, som identifierats för detta ändamål, överföras från FM till FMV med början redan i år. Den antagna ekonomiska vinsten av en sådan rationalisering uteblir därmed. En besparing har varit en förutsättning för ÖB:s bedömningar av framtida försvarsekonomisk balans i bland annat BU 2013.

    Om det var trångt om utrymme i materielplanen innan förmågelyftet JAS 39E(F) skulle in, så har det idag i vartfall inte blivit lättare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Apropå Visby och beväpning... Jämför med 51 meter finsk Haminabåt

      1 ×  Bofors 57 mm/70 SAK Mk3
      2 ×  12.7 mm machine guns (NSV)
      8 ×  Umkhonto-IR SAM (Denel)
      4 ×  RBS-15 Mk3 SSM (Saab)
      1 ×  rail for depth charges or mines (Sea Mine 2000)
      http://en.wikipedia.org/wiki/Hamina_class_missile_boat

      Radera
    2. Gustav Vasa
      Tack för att du förgyller min tillvaro.

      En sak undrar jag dock, hur ser ett stödfartygsköp från hyllan ut?

      /Planoff

      Radera
    3. Gustav Wasa sa...

      Brittiska Royal Fleet Auxiliary beställde i februari 2012 inom ramen för sitt program Military Afloat Reach and Sustainability (MARS) fyra stycken kombinationsfartyg i Sydkorea.

      Daewoo med vilka Saab samarbetat om vad som i Ny Teknik benämnts som Hyper-JAS är säkert intresserade av att förlänga MARS-serien med ytterligare ett fartyg.

      http://www.defenseindustrydaily.com/Britains-Navy-Supplies-are-From-MARS-07313/

      Radera
    4. @Gustav Wasa
      Så, jag förstår, bara bläcket har torkat på kontraktet för en förstagångsköpare så är det hyllvara, tack för den upplysningen.

      Sen vet jag inte om jag tycker att ett 37 000 tons stödfartyg är vad Försvarsmakten behöver. Själv skulle jag då invänta att Norges anskaffningskontrakt är i hamn och skulle slå till snarast därefter, när nu inte en gemensam upphandlig gick att få till stånd.
      /Planoff

      Radera
    5. Gustav Wasa sa...

      Det är min bestämda uppfattning att vad brittisk sjömilitär myndighet redan har beställt är mer mogen teknik och innebär långt lägre projektrisker än vad norska sjöförsvaret kommer att beställa i betydligt färre exemplar. Däremot följer det inte en NORDEFCO-begränsad ideologi.

      - Men är det överhuvudtaget lämpligt för den svenska örlogsflottan att förlita sig på underhåll på en ensam köl?

      Den svenska örlogsflottan ska liksom flygstridskrafterna i första hand inriktas mot nationellt territoriellt försvar.

      Det är dagens marinledning, som hävdat lämpligheten av att en handfull Visbykorvetter och en handfull ubåtar på sikt ska förnödenhetsförsörjas från ett (1) enda nybyggt underhållsfartyg. Det är samma marinledning, som låtit avveckla Fårösund som förtöjningsplats och därmed bunkringsplats för åtminstone drivmedel och färskvatten för örlogsfartyg. Som försvar har det på en marinblogg på fullt allvar hävdats att en Visbykorvett svårligen kan lägga till i Fårösund.

      Utan vare sig ett underhållsfartyg eller att förmågan till underhåll från flera platser i land återtas, så begränsas den svenska lätta örlogsflottans operativa förmåga till nationellt försvar.

      För internationella insatser med norska Nansen-fregatter och danska stötteskip av Absalon-klassen, så är underhåll på köl det enda alternativet.

      Sannolikt är det oftast bättre med underhållsfartyg levererade inom budget och enligt leveransplan än ett för det egna behovet mer skräddarsytt fartyg vars kostnader och leveransdatum skenar.

      Radera
    6. @GW
      Varför denna misstro mot det norska sjöförsvarets förmåga att upphandla fartyg?

      Förseningen för Nansen uppgick till enstaka månader och fördyringen var en konsekvens av tillkommande krav för bla taktiska datalänkar.

      Brittiska projekt som Bay class och T45 levererades definitivt inte "on time - on budget". Men visst torde anskaffningen av stödfartygen innebära begränsade risker.

      Till sist GW, planen är att anskaffa två stödfartyg, om nu regeringen ger sitt medgivande. Den svenska örlogsflottans förmåga till nationellt försvar understöds mest effektivt med rörliga resurser, genom hela konfliktskalan.Precis så enkelt är det. Med rådande hotbild kan du räkna bort våra fasta stödjepunkter så fort som motståndaren inleder sina stridshandlingar, tyvärr.

      /Planoff

      Radera
    7. Gustav Wasa sa...

      En eller två underhållsfartyg är vid nationellt militärt alliansfritt territoriellt försvar bara intermediärer/förmedlare till den svenska örlogsflottans stridsfartyg.

      Någonstans på den svenska kusten måste också ett eller två svenska underhållsfartyg i sin tur repliera på de tre blocken i svensk dagligvaruhandel.

      - Varför kan inte en Visbykorvett utan omlastning direkt i till exempel Kalmar och Norrköping lasta falukorv, drivmedel och rena kallsonger från den lokala H/M-butiken?

      - Varför måste förnödenheterna först i till exempel Kalmar och Norrköping lastas ombord på ett militärt underhållsfartyg och sedan någon annanstans lastas över till Visbykorvetten?

      Så länge vi med något svenskflaggat fartyg ändå måste gå till i exemplet ovan Kalmar och Norrköping är vi lik förbannat sårbara för att nedkämpas från land, luften eller sjön vid lastningen av förnödenheter i dessa två svenska hamnstäder.

      Om vi åter kunde förtöja på flera och mindre ställen längs den svenska kusten skulle vår förnödenhetsförsörjningskedja vinna i tålighet mot bekämpning. Detta kan vara en lämplig uppgift för sektion fyra i de nygamla militärdistrikten att försvarsplanera.

      Radera
    8. @GW
      Visst är de två planerade stödfartygen blott förmedlare av logistikstöd till den svenska örlogsflottans stridsfartyg, allt syftande till uthållighet och tillgänglighet för de enheter vi i dagligt tal kallar de stridande.

      Den uppenbara skillnaden utan stödfartyg blir att varje enskilt fartyg behöver avbryta pågående verksamhet och förflyttas sig till lämplig hamn för påfyllning av drivmedel, komplettering av livsmedel, reservdelar eller ammunition, allt beroende det aktuella läget. Hur ofta det behöver ske är naturligtvis beroende på verksamhetens art, men att uppge att det i genomsnitt behöver ske minst vart fjärde dygn är mer rätt än fel.

      Ett stödfartyg kan med lätthet utformas för att motsvarande inlöpande för komplettering inte behöver ske oftare än var tredje vecka. Däremellan förses de stridande med nödvändigt stöd varhelst behovet föreligger och motståndarens aktiviteter medger.

      Våra erfarenheter av vad för resurser som krävdes för att möta de systematiska kränkningarna under vattnet var entydiga. Sjörörligt logistikstöd var den enda lösningen som mötte behovet av rörlighet och uthållighet.

      Jag vet inte hur högt du skattar det tyska örlogsmarina kunnandet, själv har jag den största respekt för våra östersjögrannar i söder. Deras fartygsbestånd vittnar om en betydande tilltro till det sjörörliga logistikstödet, och det sedan lång tid tillbaka, långt före deras nuvarande ambitioner rörande ”out of area”-operationer.

      Vid närmare eftertanke kanske dina idéer är mer tillämpliga för mark- och flygförbandens logistikbehov, deras grupperingar torde ligga närmare den lokala ICA och H/M-butiken än sjöstridskrafternas. Jag lovar att väcka frågan, vem vet, här kanske det går att spara ur betydande delar av våra logistikbataljoner?

      /Planoff

      Radera
    9. Gustav Wasa sa...

      Svenska flygförbands basering vid beredskap, kris och krig i vårt närområde är en ännu större fråga än bara hur de ska förnödenhetsförsörjas.

      - Vad gör vi för att minska risken att 100 st JAS 39 Gripen slås ut på marken som resultat av en förbekämpning?

      Den svenska modellen med utspridd basering av krigsflygdivisioner i flygbasområden med många rullbanor är idag lika avvecklad, som någonsin örlogsflottans krigsförtöjningsplatser i de svenska skärgårdarna.

      Ett förmågelyft av JAS 39 Gripen måste naturligtvis innebära inte bara ett större och bättre grundflygplan utan också åtgärder för att svenska framtida JAS 39E/F baseras och stridsleds på ett kvantitativt och kvalitativt bättre sätt än vad som idag är fallet för JAS 39C/D.

      Denna tråd antyder en "Marinplan 2020" innehållande:

      a) 5 st Visbykorvetter med vardera 8 st RBS 15 MkII

      b) 2 st större stödfartyg (L 10) för förnödenhetsförsörjning av bland annat Visbykorvetterna

      c) 2 st ubåtar NGU/A26

      d) 5 st sjöoperativa HKP 14B med TMS och vapenpaket

      - Hur sannolikt är det att vi kommer i mål med alla dessa komponenter till en framtida svensk örlogsflotta utan att försvarsanslaget dessförinnan ökats?

      - Går det att hitta en slimmad sjömilitär struktur, som ryms inom oförändrat försvarsanslag och ändå är uthållig och förmår bekämpa kvalificerade sjömål vid nationellt territoriellt försvar?

      Radera
    10. @GW
      Jag delar din oro för hur resurserna ska räcka till för alla angelägna behov. Samtidigt kan jag känna att det är genuint svårt att veta vad anslaget räcker till.

      De senaste tio åren utgör ingen vidare referens för vad pengarna räcker till med nuvarande operativa fokus och prioriteringar. Under de gångna åren såg prioriteringarna som bekant annorlunda ut. BAMSE, LedSystT, LedSystM, avveckling av fast KA, ambitiösa modifieringar av begränsade delar av stridsfordons och stridsvagnsparken för BG 08, listan kan göras lång över dyrbara projekt med begränsad operativ nytta i dagens försvarsmakt.

      Vad avser din omsorg över den sjömilitära strukturens realiserbarhet hyser jag ingen oro för att stödfartygen skulle utgöra en gökunge, betydligt oroligare är jag för de båda undervattensutvecklingsprojekten med kopplingar till svensk och i Sverige verksam försvarsindustri.

      /Planoff

      Radera
  8. Istället för att ha gjort som ni gjorde borde ni ha höjd försvarsanslagen med den mängd som behövts för att säkra förbandsverksamheten och materielen.

    Just nu har vi inte ens någon brobandvagn överhuvudtaget. AMOS skulle också behövas som komplement till ARCHER.

    SvaraRadera
  9. Har sagt det förut, men det tål att sägas igen:
    Det är inte utan att känslan växer sig allt starkare att de dryga 40 miljarder kronor regeringen årligen anslår försvaret att förvalta i stället skulle kunna nyttjas till att utgöra grunden i en rejäl förstärkning av jobbskatteavdragsreformen…

    /pseudologen

    SvaraRadera
  10. Ja du Allan!!

    Efter 25år i firman betraktar jag mig som insatt. Tragiskt att inte ens du som försvarspolitiker förstår och inser vad ni ställer till med. Vi är verkligen ett sjunkande skepp. Det har för länge sedan gått för långt. När skall folk i ledande ställning våga säga sanningen och ta konsekvenser för allt detta.

    SvaraRadera
  11. J.K Nilsson,

    du är en trogen läsare av denna blogg. Till skillnad från kanske en och annan har jag redovisat mina tankar med, som jag tycker, hög upplösning. Vad konkret invänder Du emot?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vänder mig emot att du stoltserar med att ha varit med att avbryta projekt som dels kanske skulle ha avbrutits av Försvarsmakten själva, skjutits på till framtiden, eller är uppenbart onyttiga.

      Men de projekt som bär mot ett nyttigt mål eller de projekt som uppenbart är nödvändiga för att få uteffekt pratar du mindre om. Jag talar rent konkret om Flygammunition till JAS39, där lider vi brist på ammunition att öva med. Jag talar rent konkret om den reducerade ambitionen att köpa in basmateriel, där kan du tala med generalen Johan Svensson om vilket resultat det har gett. Jag talar rent konkret om den minskade ambitionen att överse utvecklingen av JAS39 där vi nu har hamnat i läget att Försvarsmakten själva måste förse regeringen med underlag om utveckling eller vidmakthållande av flygplanet. Jag talar rent konkret om att vi måste genomföra REMO på våra stridsvagnar och stridsfordon om vi skall kunna operativ uteffekt. Jag talar rent konkret om Robot17 där följden av genomförandegruppens beslut och den då förändrade materielförsörjningsstrategin har renderat i att vi har ett vapen med ringa effekt i den organisation vapnet införskaffades för.

      Det är rent min kritik rent konkret, jag har synpunkter på övriga delar av listan men där känner jag att jag hellre vill bottna i tankarna med punkterna. De punkterna är:

      FSR890 eller ASC, vad menas? Materiel för CAS? Varför ville man avbryta AMOS? Vad menar med ambitionssänkning motorredskap? Brobandvagnen? Vapen med utökad Standoff och flermålsförmåga till JAS39? Dessa punkter vill jag veta mer om.

      Övriga punkter har jag antingen förståelse eller har så ytliga kunskaper om att det blir lyteskomik om jag antingen skall kritisera eller försvara.

      J.K Nilsson

      Radera
  12. SLB är inte infört i insatsorganisationen eller i Affe!!!! Den som tror det är LURAD!

    Sergeanten

    SvaraRadera
  13. Allan! Ang. TUAV. Vad har byggts om på detta system i Sverige? Vad jag vet är det ett rent COTS-system. Dock har Sverige tagit fram en bearbetningsmodul (helt fristående från systemet).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gustav Wasa sa...

      Att som Tyskland i RC North köpa timmar beprövad TUAV-kapacitet ger snabb effekt i insatsområdet. Men inget motköp på hemmaplan.

      Det kan inte uteslutas att det haft viss betydelse att AAI Corporation är Saabs generalagent i USA för sin rotorburna UAV.

      Till Örnen TUAV O3 upphandlade FMV fordon av typ Unimog via Swedmog. US Army kör naturligtvis med amerikanska fordon och vi ska ha europeiska.
      ---
      Klipp från www.fmv.se:

      Flera olika leverantörer

      Grunden i UAV-systemet är den befintliga ”Shadow 200” från AAI Corporation. Till det kommer bland annat utveckling och integration av utrustning för bildbearbetning. Det levererar Saab, som i avtalet med FMV tar ett helhetsansvar för utrustning, reservdelar och utbildning av personal.

      Anskaffningen omfattar import av amerikansk teknologi. Därför upphandlar FMV viss utrustning och dokumentation genom så kallad Foreign Military Sales (FMS) direkt mot den amerikanska armén.
      ---
      Rekordorder från försvaret
      "Tredubblar vår omsättning"
      Publicerad 11 november 2010

      Mönsteråsföretaget Swedmog som säljer terränglastbilar har fått en rekordorder värd 134 miljoner kronor. Ordern kommer från Försvarets Materielverk - FMV. Ordern kommer att ge 14 personer heltidsjobb under 18 månaders tid.

      Radera
  14. Låt en sanning bli känd: att dra in FHS stöd till NBF var en ren välgärning ur skattebetalarsynpunkt.

    FM lät 2009 göra en utvärdering av 28 miljoners-projektet "MÄNNISKAN I NBF" och resultatet var både skrämmande och smått surrealistiskt.

    I princip ingenting av värde fanns att uppbringa efter tre år och 28 miljoner skattekronor. Ett par pretentiösa bokvolymer med militärt irrelevanta, ofta slarvigt ihoprafsade, texter av mycket låg eller ingen vetenskaplig kvalitet. Och ingen praktikrelevans heller. Totalt bortkastade pengar.

    SvaraRadera
  15. Anonym,

    Jag tror inte att NBF kan läggas ned. Allt tyder på motsatsen. Likväl påstods den sammanlagda kostnaden för några år sedan ha uppgått till cirka två miljarder.

    En av de mer insatta personerna beskrev det som att man för den summan fått fram designregler som skulle komma väl till pass om man en dag gick vidare med en verklig utveckling...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja, två miljarder är väl billigt. För det nya fina reservdelsförsörjningssystemet för fyra miljarder fungerar inte ens... Blir nog bättre med nästa version, för då kommer förmodligen materieluppföljningen att sluta fungera också...

      Radera
    2. NBF kan inte läggas ner, NBF är en realitet. Den förre finske flygvapenchefen håller här en föreläsning om den operativa nyttan med att inhämta en omvärldsbild: http://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=7c3zq-J580M NBF är ett resultat av våra tekniska möjligheter att inhämta, analysera, fusionera och inte minst presentera en omvärldsbild. Flygvapnet har levt med de tekniska lösningar som kan sägas utgöra ett NBFV sedan minst Stril60, utvecklingen excellerade i JAS39 A/B och planerades mot ytterligare förfining fram till och Försvarsbeslut 2004. I mångt och mycket lever vi med NBF oifrågasatt i våra Strilcentraler.

      Däremot kan vi med kraft kritisera hur man försöker utveckla förmågorna att inhämta, analysera, fusionera och presentera denna information. NBF är den hydra vi aldrig kan ta död på, lika lite som vi kan utradera kulsprutan eller flygplanet i från utövandet av krig.

      J.K Nilsson

      Radera
  16. NBF fanns i t. ex. Stril60 ? Nja, i USA och i NATO relaterar man NBF till SOA-konceptet (Service-Oriented Architecture, se vidare t. ex. Wiki).

    I NATO använder man NNEC-begreppet (NATO Network Enabled Capability. Jämför med gamla LedsystT, nu är det NNEC som gäller), se t. ex. http://www.nato.int/cps/en/natolive/topics_54644.htm.

    I militära domänen (nat. och int.) har luddiga buzzwords (flexibilitet, tjänster, designregler, robustness, autonomity, mobility, architecture framework, focus, stakeholders, usability, cost effectiviness, rapid deployment, it is all of them, ...) och tekniska våta drömmar kostat hur många miljarder som helst, utan att man har tänkt på hur konceptet konkret ! ska användas operativt, och hur man ska lösa säkerhetsproblemen.

    SOA har på ett naivt sätt hanterats som en patentmedicin för allt. Här får man beakta att striden handlar mer om vapen än koncept.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym 12:13, SOA beskriver mjukvaruutveckling och jag ställer mig frågan till hur man kan koncentrera ett RMA till att handla just om mjukvaran. Visst det är viktigt att kunna använda sensorer och presentera det sensorerna ser men det pågår ett fortlöpande krav att kunna omsätta informationen. Därför hävdar jag principen för NBF återfinns så tidigt som Stril60 och därför finns det inget som heter "Att avsluta NBF". Det går bara att välja bort vissa principer för NBF men "det NätverksBaserade Försvaret" kommer aldrig att försvinna.

      J.K Nilsson

      J.K Nilsson

      Radera
    2. Nej!

      Lösningar för SOA-konceptet fanns ej på 60-talet. Däremot fanns datakommunikation. Och förmågor kan man lösa på olika sätt.

      Tekniklösningarna på 60-talet kunde lösa dagens förmågebehov, men inte med konceptet SOA/NBF (som ej fanns ej då, såsom Web services, Jini eller CORBA).

      Radera
  17. Anonym Mar 22, 2012 08:05 AM skrev "På samma sätt bör man kanske sätta sig ned och utvärdera huruvida generalerna verkligen bör få behålla sina jobb."

    Om riksdagen saknar förtroende för generalerna, så är det fel på minst en av parterna.

    Riksdagen bör då utreda vem det är fel på, hur felet ser ut, och hur det uppkom. Ett sätt att få in kompetens för denna granskning är att använda internationell expertis. Det här har gjorts förr, när det gäller svenskt strålskydd och svensk reaktorsäkerhet. En granskning gjordes på 1990-talet, och en blev precis klar.

    Se SOU 1996:73, och SOU 1996:74, samt SSM-Rapport-2012-03

    SvaraRadera
  18. Avbrytande av mtrl till IT-försvarsförbandet känns som ytterligare ett idiotiskt beslut. Nu några år senare så skriks det från alla håll (men framförallt från politiker) att IT-försvar behövs.

    Kasst!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gustav Wasa sa...

      Denne skribent har inte i dagens Sverige upptäckt en politiskt artikulerad vilja av någon betydenhet, som efterfrågar militärt organiserat IT-försvar.

      Tvärtom finns nog smärtan av brännskadorna kvar i minnet hos flertalet etablerade försvarspolitiker av att ha varit jagade natt och dag med blåslampa för att FRA av stora grupper av svenska väljare uppfattades vara alltför lite civilt och alltför mycket militärt för att kunna anförtros försvaret av den cybertekniska allmänningen.

      Nu är det FOI som riskerar att drabbas av ett kainsmärke.

      Det vill därför mycket till innan Ledningsregementet kommer att få förbandsproducera IT-plutoner. Den mer anonyma alfabetsoppan: MSB, PTS och RPS bedöms nog i såväl regeringskansliet som i riksdagsoppositionen, som varande en mindre god jordmån för Piratpartiet.

      Radera
  19. Det är som människa obehagligt att gå in i någon annans domän för att, väl medveten om egna kunskapsbrister, fatta beslut på bristfälligt underlag. Någon måste göra skitjobbet och det blev Widman. Nu blev det såklart inte bra ur vissa perspektiv, men kanske blev Widmans politiska uppdragsgivare, Fi, nöjd? Att soldaten får stå för sina egna handlingar är förväntat. Trevligt att se dig i vägen för skitfläkten, Allan. ;-)

    SvaraRadera
  20. Gustav Wasa sa...

    Genomförandegruppen hade tre statssekreterare och en representant från vardera ett av regeringens tre mindre partier.

    Självfallet hävdade statssekreteraren från Näringsdepartementet näringspolitiska intressen och motsvarande var nog fallet för statssekreterarna från Finans- respektive Försvarsdepartementet.

    Problemet hade uppkommit när Borg och Odenberg inte drog jämnt i statsrådskretsen. Efter Almedalen 2007 var det tvunget att hitta en konstruktion, som desarmerade spänningen mellan de gamla och de nya Moderaterna.

    Genomförandegruppen blev svaret. Därmed behövde inte Statrådsberedningen hålla i yxan.

    Med facit i hand har nog Anders Borg varit en väl så stor politisk tillgång, som någonsin Sten Tolgfors för det nya arbetarpartiet.

    Slutet gott - alllting gott.

    SvaraRadera
  21. Vapenvägraren Tolgfors avgår.
    Detta är ett ypperligt tillfälle att utnämna en KOMPETENT försvarsminister med uppgift att återuppbygga Sveriges raserade Försvarsmakt.

    Om regeringen försitter denna möjlighet, så bör inte bara Tolgfors utan HELA regegeringen avgå!

    Flygsoldat 113 Bom

    SvaraRadera