hur det känns att brutalt och utan förvarningar förlora dem som vi älskar allra mest. Min eftermiddag och kväll har - precis som ÖB uttryckte saken - varit tung.
Jag gör inte anspråk på att känna vad anhöriga känner denna kväll. Men förlusten av någon som älskats är outhärdlig. Inget vi skriver och inget någon säger kommer att vara värdig en sådan sorg. Vi ska vara stumma och förfäras inför livets ohygglighet.
Fanns det en mening? Var det hela något värt? Jag hoppas det innerligt.
I morgon skriver jag till talman, Per Westerberg, som nyligen besökte Afghanistan. Hans engagemang för veteranpolitiska frågor är långt större än vad jag tror de flesta förväntat sig. Vi behöver ett erkännande för dem som offrat allt de haft att offra.
Allan Widman
söndag 7 februari 2010
Döda soldater i Afghanistan
Utgår från att de flesta nu nåtts av den tragiska nyheten från Afghanistan om de tre stupade. Två svenska officerare och en lokalanställd tolk. Därtill ytterligare en svensk soldat skadad.
Idag går tankarna enbart till dessa soldater och deras anhöriga.
Allan Widman
Idag går tankarna enbart till dessa soldater och deras anhöriga.
Allan Widman
lördag 6 februari 2010
Herre i eget hus?
Bara dagar före jul skriver ÖB i SvD att det inte blir någon GLC. För dyrt och för riskfyllt. Redan då varnade jag i ett blogginlägg för att kampen inte skulle vara slut. Särintressena skulle inte ge upp, och inte heller dess vänner i politik och förvaltning. Zoltan har nu avslöjat att det finns ett nytt typförband i HKV:s interna papper: Ledningsstödsstab. För den upplysningen ska vi vara tacksamma.
Peter Neppelberg, denne sanningskämpe i myndigheten, bekräftar att fara på nytt är å färde. Hästveda ska avvecklas 2014. Inte genom beslut av regering eller riksdag - bara med C Prods välsignelse. Så kommer inte att ske. Det finns ett tydligt riksdagsavgörande av motsatt innebörd. Skrivningen var inte slentrianmässig, utan resultatet av långa och hårda förhandlingar. De som till sist ingick överenskommelsen vet precis hur den ska tolkas.
I morgon blir det en del om behovet av ett stärkt, svenskt försvar. Ja, omvärldsläget motiverar detta. Nej, det står inte i motsats till vår insats i Afghanistan. Allvarskänsla och operativt fokus. Varken mer eller mindre.
Allan Widman
Peter Neppelberg, denne sanningskämpe i myndigheten, bekräftar att fara på nytt är å färde. Hästveda ska avvecklas 2014. Inte genom beslut av regering eller riksdag - bara med C Prods välsignelse. Så kommer inte att ske. Det finns ett tydligt riksdagsavgörande av motsatt innebörd. Skrivningen var inte slentrianmässig, utan resultatet av långa och hårda förhandlingar. De som till sist ingick överenskommelsen vet precis hur den ska tolkas.
I morgon blir det en del om behovet av ett stärkt, svenskt försvar. Ja, omvärldsläget motiverar detta. Nej, det står inte i motsats till vår insats i Afghanistan. Allvarskänsla och operativt fokus. Varken mer eller mindre.
Allan Widman
lördag 23 januari 2010
Sjumilasteg
Inte så få ledarsidor har analyserat scenariespelet om hotat baltiskt land i Sälen. En del har totalt sågat panelens insats och anfört den som bevis för att solidaritetsförklaringen saknar betydelse; åtminstone om vi ska stå för hjälpen.
Min uppfattning är att scenariot var lite tafatt och öppet. Debattledaren respektive Johan T och Bo H kunde med lätthet gjort att "nödutgångarna" blockerades och manat deltagarna vidare. Ställt dem inför fullbordat faktum.
Likväl så fanns det ett parti som avlämnade en avvikande mening den 13 juni 2008. Som inte trodde på tanken att bygga något eget, fristående från både Nato och de facto den Europeiska Unionen. Massan var och är för liten. När så gott som samtliga länder runt Östersjön har sin grundläggande säkerhet förankrad i det transatlantiska samarbetet är det vi och inte dem som behöver anpassa sig. Norge, Danmark, Tyskland, Polen och de baltiska länderna kommer inte att lämna Nato för att alliera sig med Sverige. Hur svårt kan det vara att förstå det?
Både socialdemokrater och moderater har arbetat hårt för att stärka vårt beroende av Nato. Nu senast handlar det om att använda det av USA kontrollerade kommunikationssystemet Länk 16. Efter vad jag hört så har Sverige nu fått både en nationell kod och en dito avsedd för nordiskt samarbete. Det betonas att Washingtons insyn kommer att bestå. Ändå ser jag inga initiativ för att ändra svensk sekretesslagstiftning eller explicit, politiskt närmande till västmakterna. Även när vi är helt integrerade/utlämnade till Nato för ledning av vårt försvar går våra blickar mot taket.
I samband med en opinionsundersökning förra året blev jag full i skratt. Mer än en tredjedel av den vuxna befolkningen trodde att Sverige var medlem av Nato. Samtidigt som jag förstår dem så funderar jag så på varför (S) och (M) inte insett att denna fråga inte längre är ett givet sänke i svensk säkerhetspolitisk debatt.
Ministrar och riksdagsledamöter kommer mer eller mindre regelbundet ut ur garderoben för att berätta som sexuell läggning eller böjelser för att samla mortlar. Varför inte berätta om vårt monumentala beroende av och genuina samhörighet med det atlantiska säkerhetssamarbetet. För att citera Urban Ahlin; we Swedes are Anglo Sachsans...
Allan Widman
Min uppfattning är att scenariot var lite tafatt och öppet. Debattledaren respektive Johan T och Bo H kunde med lätthet gjort att "nödutgångarna" blockerades och manat deltagarna vidare. Ställt dem inför fullbordat faktum.
Likväl så fanns det ett parti som avlämnade en avvikande mening den 13 juni 2008. Som inte trodde på tanken att bygga något eget, fristående från både Nato och de facto den Europeiska Unionen. Massan var och är för liten. När så gott som samtliga länder runt Östersjön har sin grundläggande säkerhet förankrad i det transatlantiska samarbetet är det vi och inte dem som behöver anpassa sig. Norge, Danmark, Tyskland, Polen och de baltiska länderna kommer inte att lämna Nato för att alliera sig med Sverige. Hur svårt kan det vara att förstå det?
Både socialdemokrater och moderater har arbetat hårt för att stärka vårt beroende av Nato. Nu senast handlar det om att använda det av USA kontrollerade kommunikationssystemet Länk 16. Efter vad jag hört så har Sverige nu fått både en nationell kod och en dito avsedd för nordiskt samarbete. Det betonas att Washingtons insyn kommer att bestå. Ändå ser jag inga initiativ för att ändra svensk sekretesslagstiftning eller explicit, politiskt närmande till västmakterna. Även när vi är helt integrerade/utlämnade till Nato för ledning av vårt försvar går våra blickar mot taket.
I samband med en opinionsundersökning förra året blev jag full i skratt. Mer än en tredjedel av den vuxna befolkningen trodde att Sverige var medlem av Nato. Samtidigt som jag förstår dem så funderar jag så på varför (S) och (M) inte insett att denna fråga inte längre är ett givet sänke i svensk säkerhetspolitisk debatt.
Ministrar och riksdagsledamöter kommer mer eller mindre regelbundet ut ur garderoben för att berätta som sexuell läggning eller böjelser för att samla mortlar. Varför inte berätta om vårt monumentala beroende av och genuina samhörighet med det atlantiska säkerhetssamarbetet. För att citera Urban Ahlin; we Swedes are Anglo Sachsans...
Allan Widman
onsdag 20 januari 2010
Teknikmolnets långa skuggor
Så är nu årets Rikskonferens avslutad. Nyheterna kanske inte blev så många. Alliansens arbetsgrupper är ännu inte klara och ej heller oppositionens. En delrapport fanns dock från de sistnämnda. Ganska förutsägbart att de konkreta och svåra ställningstagandena antingen förbigicks med tystnad (ISAF och försvarsanslaget) eller skulle bli föremål för vidare utredning (plikten och vapenexporten).
Tidigare har det funnits tendenser hos oppositionen att markera tvivel mot vår närvaro i Afghanistan genom att begränsa antalet svenska soldater. Av detta märktes dock inget nu. Mona Sahlin öppnade till och med för att en kommande minskning i KFOR skulle skapa utrymme för ytterligare bidrag till ISAF. Uttalandet är mer än välkommet och borgar väl för att nästa förlängning av det svenska mandatet kan utgå från operativa behov, snarare än politisk ängslan.
När Olof Granander redogjort för FS 17:s upplevelser det gångna halvåret skulle försvarsindustrins väl och ve diskuteras.
Det hela inleddes av professor emeritus Gunnar Eliasson som under flera år talat om det s.k. teknikmoln som innovativ upphandling av försvarsmateriel påstås kunna skapa. Eliasson har nu till sist gjort en beräkning av detta moln beträffande JAS Gripen. Han hävdar - om jag förstått honom rätt - att varje investerad krona nationalekonomiskt ger en långsiktig avkastning på 260 procent. Genom att intervjua leverantörer och underleverantörer har han försökt uppskatta värdet av affären och eventuella följdaffärer. Därefter har han adderat hypotetisk avkastning av ett återinvesterat överskott ("spill over- effektens multiplikator").
Eliassons rapport finns ännu ej tillgänglig, ens i den s.k. populärutgåvan. Tillåter mig ändå följande noteringar kring hans resonemang.
1. Även om försvarsteknologisk utveckling alltmer handlar om att tillämpa och integrera befintlig civil teknik har naturligtvis varje affär som görs i eller med det privata näringslivet en tillväxt- och sysselsättningseffekt. Att låta de företag som mer eller mindre lever på sådana beställningar uppskatta effekterna är naturligtvis problematiskt. Bedömningarna riskerar att färgas av det egna intresset.
2. Sannolikt finns det motsvarande "teknikmoln" inom samtliga näringar. Dessa får dock klara sig utan statliga utvecklingsupphandlingar. Läkemedelsindustrin, livsmedelsindustrin och IT-industrin är bara några exempel. Trots detta kan väl ingen påstå att teknikutveckling eller lönsamhet typiskt sett är sämre i dessa branscher än inom försvarsindustrin. Måhända är det på grund av statens rättsliga möjligheter att freda försvarssektorn från konkurrens som gjort att man behöver utveckla en förklaring till varför dessa möjligheter också ska tas tillvara?
3. Mest allvarligt är dock att tunga akademiska och politiska företrädare i Sälen anser det acceptabelt att lyfta tillväxt- och sysselsättningsperspektiv på försvarsanslaget samtidigt som stridande svenska soldater i Afghanistan inte har den utrustning de behöver. För mig bekräftar detta en skrämmande brist på insikt och ansvarskänsla.
Allan Widman
Tidigare har det funnits tendenser hos oppositionen att markera tvivel mot vår närvaro i Afghanistan genom att begränsa antalet svenska soldater. Av detta märktes dock inget nu. Mona Sahlin öppnade till och med för att en kommande minskning i KFOR skulle skapa utrymme för ytterligare bidrag till ISAF. Uttalandet är mer än välkommet och borgar väl för att nästa förlängning av det svenska mandatet kan utgå från operativa behov, snarare än politisk ängslan.
När Olof Granander redogjort för FS 17:s upplevelser det gångna halvåret skulle försvarsindustrins väl och ve diskuteras.
Det hela inleddes av professor emeritus Gunnar Eliasson som under flera år talat om det s.k. teknikmoln som innovativ upphandling av försvarsmateriel påstås kunna skapa. Eliasson har nu till sist gjort en beräkning av detta moln beträffande JAS Gripen. Han hävdar - om jag förstått honom rätt - att varje investerad krona nationalekonomiskt ger en långsiktig avkastning på 260 procent. Genom att intervjua leverantörer och underleverantörer har han försökt uppskatta värdet av affären och eventuella följdaffärer. Därefter har han adderat hypotetisk avkastning av ett återinvesterat överskott ("spill over- effektens multiplikator").
Eliassons rapport finns ännu ej tillgänglig, ens i den s.k. populärutgåvan. Tillåter mig ändå följande noteringar kring hans resonemang.
1. Även om försvarsteknologisk utveckling alltmer handlar om att tillämpa och integrera befintlig civil teknik har naturligtvis varje affär som görs i eller med det privata näringslivet en tillväxt- och sysselsättningseffekt. Att låta de företag som mer eller mindre lever på sådana beställningar uppskatta effekterna är naturligtvis problematiskt. Bedömningarna riskerar att färgas av det egna intresset.
2. Sannolikt finns det motsvarande "teknikmoln" inom samtliga näringar. Dessa får dock klara sig utan statliga utvecklingsupphandlingar. Läkemedelsindustrin, livsmedelsindustrin och IT-industrin är bara några exempel. Trots detta kan väl ingen påstå att teknikutveckling eller lönsamhet typiskt sett är sämre i dessa branscher än inom försvarsindustrin. Måhända är det på grund av statens rättsliga möjligheter att freda försvarssektorn från konkurrens som gjort att man behöver utveckla en förklaring till varför dessa möjligheter också ska tas tillvara?
3. Mest allvarligt är dock att tunga akademiska och politiska företrädare i Sälen anser det acceptabelt att lyfta tillväxt- och sysselsättningsperspektiv på försvarsanslaget samtidigt som stridande svenska soldater i Afghanistan inte har den utrustning de behöver. För mig bekräftar detta en skrämmande brist på insikt och ansvarskänsla.
Allan Widman
torsdag 14 januari 2010
Sanning och konsekvens
Den som studerar förra årets inriktningsbeslut i riksdagen ska märka att brigaderna inte är alltför avlägsna. Enligt beslutet ska vi organisera brigadstaber och behålla samtliga Stridsfordon 90 samt Stridsvagn 122. Om man därtill lägger de 28 200 soldater och officerare som enligt samma beslut ska vara insatsorganisationens omfattning 2014 är vi nära målet. Mycket handlar om att orka sortera förbandsbestämmande materiel och soldater till förband som åtminstone kan ges taktiska uppgifter.
Regeringens uppföljningsbeslut av idag innebär vidare att vare sig Stridsvagn 121 eller Haubitz 77 får avvecklas utan regeringens godkännande. Folkpartiet avser att fortsätta sina ansträngningar.
Likväl är det uppenbart att en permanent närvaro på Gotland och brigadstrukturen kräver ett ökat försvarsanslag. Något som de gångna åren beslutats i såväl Norge som Finland. Utan detta ingen trovärdighet.
Någon skriver att det är bra att Folkpartiet nu ställer sig bakom ett bibehållande av 100 stycken JAS 39 Gripen. Visst är detta bra. Likväl talar vi om ett system av system, och när pengar inte skjuts till måste antal plattformar balanseras mot flygtidsproduktion, beväpning, sensorer och ledning. Det var logiken inom den moderatledda och eniga försvarsberedning som för snart två år sedan konstaterade att obalans uppstått.
Andra ondgör sig över att Folkpartiet agerar offentligt och på egen hand. Det finns skäl att påminna om att vi står inför en ny mandatperiod då ännu ett försvarsbeslut ska fattas. Att då ge väljarna besked om den inriktning man står för försvars- och säkerhetspolitiskt kan knappast betecknas som sensationellt.
Folkpartiet fullföljer den syn som partiet haft sedan den 15 juni 2008: Det går inte att blunda för utvecklingen i Ryssland. En ökad osäkerhet om vad framtiden bär med sig kräver att vi tar ny höjd i anstalterna om vår nationella säkerhet. Det kräver operativ förmåga här och nu samt en tydlig beredskap att finansiera.
Allan Widman
Regeringens uppföljningsbeslut av idag innebär vidare att vare sig Stridsvagn 121 eller Haubitz 77 får avvecklas utan regeringens godkännande. Folkpartiet avser att fortsätta sina ansträngningar.
Likväl är det uppenbart att en permanent närvaro på Gotland och brigadstrukturen kräver ett ökat försvarsanslag. Något som de gångna åren beslutats i såväl Norge som Finland. Utan detta ingen trovärdighet.
Någon skriver att det är bra att Folkpartiet nu ställer sig bakom ett bibehållande av 100 stycken JAS 39 Gripen. Visst är detta bra. Likväl talar vi om ett system av system, och när pengar inte skjuts till måste antal plattformar balanseras mot flygtidsproduktion, beväpning, sensorer och ledning. Det var logiken inom den moderatledda och eniga försvarsberedning som för snart två år sedan konstaterade att obalans uppstått.
Andra ondgör sig över att Folkpartiet agerar offentligt och på egen hand. Det finns skäl att påminna om att vi står inför en ny mandatperiod då ännu ett försvarsbeslut ska fattas. Att då ge väljarna besked om den inriktning man står för försvars- och säkerhetspolitiskt kan knappast betecknas som sensationellt.
Folkpartiet fullföljer den syn som partiet haft sedan den 15 juni 2008: Det går inte att blunda för utvecklingen i Ryssland. En ökad osäkerhet om vad framtiden bär med sig kräver att vi tar ny höjd i anstalterna om vår nationella säkerhet. Det kräver operativ förmåga här och nu samt en tydlig beredskap att finansiera.
Allan Widman
Svensk, operativ förmåga
Som framgår av dagens Brännpunktare ska moderniseringen av det svenska stridsflyget ske med utgångspunkt från svenska, operativa behov.
Detta förutsätter naturligtvis en Luftförsvarsutredning som analyserar dessa behov och balanserar komponenterna i ett svenskt luftförsvar så att optimal försvarsförmåga uppnås.
I artikeln betonas också betydelsen av ett försvar av Gotland. Inte bara därför att ett återtagande är svårt utan också därför att detta hangarfartyg sannolikt är nödvändigt för ett framgångsrikt försvar av Sverige.
Vilka militära förmågor som ska tillföras Gotland måste naturligtvis bli föremål för noggranna avvägningar. Enligt direktiven till den försvars- och säkerhetspolitiska arbetsgrupp som snart sätter igång handlar det om en permanent militär närvaro på ön. Utöver traditionella arméstridskrafter kan det naturligtvis också bli fråga om sådant som stärker hela det nationella försvaret. Till exempel kustartilleri i form av Robot 15 från rörliga lavetter. Det skulle innebära en bekämpningsförmåga över större delen av den egentliga Östersjön.
Återkommer ikväll med kommentarer till kommentarerna
Allan Widman
Detta förutsätter naturligtvis en Luftförsvarsutredning som analyserar dessa behov och balanserar komponenterna i ett svenskt luftförsvar så att optimal försvarsförmåga uppnås.
I artikeln betonas också betydelsen av ett försvar av Gotland. Inte bara därför att ett återtagande är svårt utan också därför att detta hangarfartyg sannolikt är nödvändigt för ett framgångsrikt försvar av Sverige.
Vilka militära förmågor som ska tillföras Gotland måste naturligtvis bli föremål för noggranna avvägningar. Enligt direktiven till den försvars- och säkerhetspolitiska arbetsgrupp som snart sätter igång handlar det om en permanent militär närvaro på ön. Utöver traditionella arméstridskrafter kan det naturligtvis också bli fråga om sådant som stärker hela det nationella försvaret. Till exempel kustartilleri i form av Robot 15 från rörliga lavetter. Det skulle innebära en bekämpningsförmåga över större delen av den egentliga Östersjön.
Återkommer ikväll med kommentarer till kommentarerna
Allan Widman
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)