tisdag 5 november 2013

Finns alltid mer att göra

Bland annat mot bakgrund av det svenska Hemvärnet med de nationella skyddsstyrkornas möjligheter att stärka sin roll inom Host Nation Support har jag idag ställt förljande fråga till försvarsministern:

 Skriftlig fråga till statsrådet Enström: Hemvärnets samarbete med US National Guard.
Flera av Sveriges grannländer samarbetar sedan lång tid med US National Guard inom ramen för The State Partnership Program.
Norge samarbetar med Nationalgardet i Minnesota, Estland med dito i Maryland, Lettland med Michigan, Litauen med Pennsylvania och Polen med Illinois.

Samarbete är inte reserverat för Natomedlemmar. Sydafrika samarbetar med nationalgardet i delstaten New York och Thailand med dito i Washington, Israel med National Guard Bureau och Jordanien med Colorado.

- Vad avser statsrådet vidta för åtgärder, så att Hemvärnet med de nationella skyddsstyrkorna kan inleda ett samarbete inom The State Partnership Program med US National Guard?


Allan Widman

måndag 4 november 2013

Klart bakåt?


Försvarsberedningen kom så äntligen till Baltikum. Under två dagar besöktes både Riga och Tallin. Såväl parlamentariker som regeringsföreträdare för länderna hade två råd till Sverige som ständigt upprepades; gå med i Nato och försvara Gotland.

Ett svenskt, och även finländskt, Natomedlemskap skulle förvisso gynna de baltiska länderna. Det strategiska djupet skulle öka, liksom säkerhetsnettot i alliansen. Samtidigt skulle balterna bli mer seniora medlemmar. Ingen vill vara sist, eller i detta fall, näst sist in.

Ett militärt försvar av Gotland ligger också i baltiskt intresse. Ända sedan den ryska påsken har försvarsministrar från andra sidan Östersjön varnat för att grannen i öster vill kunna skära av dem och hindra undsättning. Och så är det naturligtvis att den osänkbara ”luftförsvarskryssaren” Gotland har stor, potentiell betydelse för samtliga aktörer i norra Europa.

Man kan med fog säga att de ”råd” som våra baltiska grannar gav försvarsberedningen var högst egoistiska. Det hindrar emellertid inte att även svensk säkerhet skulle stärkas om vi följde dem. Till detta lär vi återkomma.

I övrigt finns det mycket gott att förtälja om utvecklingen i österled. Denna vecka tar Steadfast Jazz ordentlig fart, med viss svensk medverkan. Den 1 januari får även Lettland euron som valuta och inom kort lär Litauen följa efter.

Kanske allra viktigast de kommande veckorna blir vilken väg Ukraina väljer politiskt och ekonomiskt. EU lockar med ett frihandels- och associeringsavtal och Putin med den euroasiatiska tullunionen. Vid toppmötet i Vilnius i slutet av månaden faller av allt att döma avgörandet. Om Ukraina väljer Europa måste Julia Timoshenko släppas fri, vallagarna liberaliseras och de ryska påtryckningarna uthärdas.

Till de handelsrestriktioner som Putin redan lagt på Ukraina lär med all säkerhet också höjda gaspriser fogas – när vintern väl kommer. EU bör nu fundera på hur landet – på samma sätt som Moldavien – kan hjälpas när trycket från Ryssland ökas.

Ukrainas befolkning uppgår till över fyrtio miljoner och landets yta är större än Tysklands. Vladimir Putins makt och inflytande beror inte så lite på vilket val som detta land nu gör.  

Allan Widman