fredag 30 mars 2012

Arvet går vidare...

Idag hade jag följande artikel i Dagens Industri:

Sten Tolgfors är en av de försvarsministrar i modern tid som suttit längst på sin post. Arvet efter Mikael Odenberg medförde ett brett och omfattande reformarbete. Det föll på honom att genomföra övergången från totalförsvarsplikt till ett frivilligt rekryterat försvar. Ett arbete som ännu är långt ifrån avslutat och som mötts med skepsis både avseende effekt och ekonomisk rationalitet.

I mars 2009 sattes målet att det svenska försvaret vid utgången av år 2014 skulle bestå av 50 000 man, tillgängliga inom dagar. Denna vision har sedan länge passerats av verkligheten. Försvarsmakten menar nu att organisationen inte blir klar förrän tidigast 2019 och att den förutsätter ökade anslag. Ifråga om den helt dominerande kategorin av soldater; de som ska tjänstgöra tidvis i Försvarsmakten har riksdagen just erhållit regeringens förslag till lagstiftning.

Sveriges nu pågående internationella insatser avvecklas inom ett par år. Beslut om återtåg är redan fattat, både vad avser Kosovo och Afghanistan. För utomstående kan detta kanske uppfattas som ett ”problem mindre”. I verkligheten är det snarast tvärtom. Utan svenskt deltagande i fredsoperationer tappar soldatyrket mycket av sin attraktionskraft. Tillsammans med avsaknaden av en tydlig, nationell försvarsdimension riskerar detta att försvaret tappar i relevans och därmed i engagemang. Förankringen av försvaret i det svenska folkdjupet är en vital försvarspolitisk uppgift, men den har under lång tid misskötts av samtliga inblandade politiker.

Därtill ska läggas relationerna med Nato. Så länge Sverige bidragit till försvarsalliansens, skarpa operationer har vi kunnat räkna på insyn och visst inflytande. Men om vi inte bidrar till nya operationer blir vi på nytt isolerade från det samarbete vi under decennier gjort oss mer beroende av. Här har en ny försvarsminister stora pedagogiska utmaningar.

Det första beslut som Sten Tolgfors föredrog i regeringen 2007 handlade om att beställa ombyggnad av 31 stycken JAS 39 Gripen till den mest moderna versionen av stridsflygplanet. Innan dessa plan ens levererats har processen nu startats för utveckling och anskaffning av ännu ett svenskt stridsflygplan. Samtidigt som Sverige de senaste åren beställt utveckling respektive anskaffning av nya ubåtar, helikoptrar och stridsfordon har materielanslaget minskats radikalt. En ny försvarsminister måste förklara och försvara hur denna politik är förenlig med igångsättandet av det största materielprojektet det senaste kvartsseklet.

Exemplet Mikael Odenberg beskriver väl en försvarsministers främsta uppgift. Den består i att hävda försvarsanslaget mot andra politikområden. Förutsättningen för att detta ska lyckas består i att han eller hon förmår skapa en direktkontakt med svenska folket och förklara nödvändigheten av ett starkt försvar.

Till priset av sin egen ministerpost lyckades Mikael Odenberg med detta och kunde postumt stoppa de då planerade besparingarna. Medan de flesta försvarsministrar i Europa de senaste åren fått kämpa med neddragningar fick Sten Tolgfors istället privilegiet att arbeta med en oförändrad försvarsekonomi.

Sten Tolgfors hade ett starkt engagemang för de mänskliga sidorna av försvarspolitiken. Ingen försvarsminister före honom lade lika stor vikt vid stödet till soldater som deltagit i skarpa internationella insatser och deras anhöriga. Långt efter att rubrikerna upphört besökte Sten Tolgfors skadade soldater och talade med deras familjer.

Sten Tolgfors lyckades på mycket kort tid sätta sig in i alla delar av försvars- och säkerhetspolitiken. Han slutförde också den svåra uppgiften att skapa ett ramverk för övergången från plikt till frivillighet. I stark motvind verkställde han även den nya strategin för försvarets materielförsörjning. Dock hann han inte prövas i den svåraste uppgiften; att vidmakthålla försvarets förankring hos det svenska folket.

Allan Widman

16 kommentarer:

  1. För Tolgfors efterträdare som då ska prövas i den svåraste uppgiften; att vidmakthålla försvarets förankring hos det svenska folket har jag följande boktips:
    http://www.youtube.com/watch?v=Y9xoM7TMiTA
    Rachel Maddow on her book, Drift

    Boken handlar om hur det amerikanska försvaret steg för steg glidit ifrån att ha varit ett folkförankrat försvar till att ha blivit ett antal expeditionsstyrkor som landets ledning kan skicka vart de vill utan att folk i allmänhet bryr sig särskilt mycket...

    SvaraRadera
  2. Ja, försvarsmaktens nya motto: vem bryr sig? säger väl allt om folkförankringen för tillfället.

    SvaraRadera
  3. Bästa Allan!
    Ditt tjat om JAS är i mitt tycke ohederligt av dig då du inte vill kännas vid NÄR dessa plan ska levereras! Rätta mig om jag har fel men man pratar om perioden 2020-2030. Anser du att vi ska vänta till dess de är helt omoderna innan vi börjar tänka på nyanskaffningar? När anser du det vara lämpligt att starta processen? Har du helt glömt varför SAAB en gång i tiden bildades? Fast med de frusna anslag ni envisas med kommer vi bara ha högvakten kvar om några år. Eller i värsta fall ett outsourcat försvar.

    SvaraRadera
  4. En högvakt med budget på 40 miljarder? Ja, det vore kanske ett logiskt slut.

    Idag är det långt mer betydelsefullt vad man hänger på ett plan i termer av vapen och sensorer än plattformens egna prestanda. Börja med AESA-radarn redan nu; men fundera länge över ombyggnad av skrovet. Och, framförallt, flyg med de timmar (ca 80 procent) som finns kvar i RM 12:orna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En av de bättre Allan! Det måste vara extremt bekvämt att vara politiker (nåja, kanske inte alltid jättebekvämt... :) och sitta och tycka om enskilda detaljer utan att kanske ha den fullständiga teknisk/taktiska förståelsen för hur system och system av system hänger ihop.

      Börja med AESA säger du, visst det är väl bra, men faktum är att en AESA med dagens teknik (GaAs och förmodligen också framtidens, GaN, eller något mer exotiskt) kräver mer kraft och kyla än dagens radar, något som helt enkelt inte finns i dagens C/D, en trimmad tolva kanske skulle kunna leverera lite mer men då på bekostnad minskad dragkraft i förhållande till trimmningsgraden.

      Vidare är ju leveranstiden intressant, om vi vill ha IOC någon gång under 2020-talet så är det ju hög tid att börja jobba nu med tanke på den tid det tar att få ihop ett så pass komplicerat system som ett stridsflygplan. Det borde hinna flygas många timmar med de RM12 som är levererade under den tiden. Dessutom är ju kvarvarande livstid av marginell påverkan på operativ förmåga, när jetmotorn slog igenom på slutet av 40 och början på 50-talet skrotades många flygplan med kolvmotorer, både civilit och militärt, trots att det fanns massor med gångtid kvar eftersom de helt enkelt var obsoleta.

      Nu har ju FM gjort en bedömning baserat på taktiska simuleringar och tekniska underlag från FMV på vad man anser krävs för att vara "operativt relevant". Om du anser att du vet bättre skulle det vara intressant att veta vad du baserar det på. Eller om det är så att du saknar förtroende för respektive myndighets förmåga att göra ett professionellt jobb skulle det ju också vara intressant att få höra det i klartext.

      mvh
      /liteinsatt

      Radera
  5. Hur mycket tid fanns det kvar i RM8A och RM8B när avtalen med Volvo sades upp?

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  6. J.K Nilsson,

    Är det bättre nu att inte utnyttja kvarvarande kapacitet än det var då?

    SvaraRadera
  7. En flygmotor kan leva rätt så länge med rätt underhåll. Att säga att en motor har si och så lång livslängd behöver inte vara svårare än att säga att Volvo skall hålla underhåll upp till ett visst antal timmar.

    Det är en fråga om när underhållet blir för kostsamt så att en fabriksny motor kan vara billigare än att köpa underhåll.

    Dessutom finns det strypningar i motorerna så att RM8B inte reglerade fullt ut på jaktviggen så kvarvarande livslängd var rätt så hög fram till att stoppblecket på regulatorn skruvades bort så fullt varvtal tillåts. Då åts drifttid upp i en rasande takt. Likadant funkar det på RM12 fast i mjukvara nu på RM12B. Vad händer med en "chiptrimmad" RM12 som skall kunna pumpa mer luft? Jag är rätt så säker att det förbrukas fler motordriftstimmar per flygtimme än det gör i dag vid havsövervakningsuppdrag. Börjar vi köra på fler lastväxlingar modell luftförsvar så förbrukar vi fler driftstimmar. Och skall piloterna kunna öva vad systemet tillåter att t.ex. lämna en lufttankning på taktiskt rätt sätt och direkt gå till ett patrullområde för att där övergå till BVR-strid så tuggar det på rätt så många drifttimmar.

    Så dina 80% kvarvarande drifttid kan förbrukas rätt så snabbt och ännu snabbare om vi av någon anledning måste snåla med underhållet.

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  8. Gustav Wasa sa...

    2007 föreskrev Handlingsplan JAS Gripen ensad flotta JAS 39C/D med RM12 av förment vidmakthållandekostnadsskäl.

    Svenska staten har i MoU med Sydafrika med flera stater förbundit sig att garantera underhåll och luftvärdighet för ovan nämnda flygmateriel under överskådlig framtid. Tanken på att Sydafrika skulle skifta ut sina 26 st JAS 39C/D med RM12 från och med 2020 är befängd. De kommer nog flyga dessa flygplan åtminstone lika länge som Japan, Turkiet och Tyskland flög F-4 Phamtom.

    Den sista verksamhet som blir kvar för försvarsanslagets fyrtio miljarder är inte vaktparaden. Det är nog snarare underhåll av RM12. Avtal med utländska stater får ju inte svikas. Hur skulle vi i så fall någonsin kunna exportera igen?
    ---
    Svar på fråga 2011/12:464 Samarbetsländerna och JAS förmågelyft
    Försvarsminister Sten Tolgfors
    Allan Widman har frågat utrikesministern vilka åtgärder han avser att vidta så att Sydafrika, Thailand, Tjeckien och Ungern är förberedda på att ta ställning till frågan om att vara med och delfinansiera ett förmågelyft av JAS Gripen.
    Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.
    Flygvapnen i Sydafrika, Thailand, Tjeckien och Ungern använder i dag JAS 39 C/D. Inom ramen för samarbetet mellan dessa flygvapen och Försvarsmakten har Försvarsmakten informerat om hur myndigheten ser på Gripens framtid.
    Saab marknadsför nästa generation Gripen i flera länder, bland annat i Schweiz och Brasilien. Riksdagen har ställt sig bakom att regeringen under 2012 får besluta om utveckling av JAS 39 E/F och ombyggnad av upp till tio JAS 39 C/D till E/F om Brasilien eller annan nation väljer att gå vidare med förhandlingar om anskaffning av JAS 39 E/F.
    Det är naturligtvis slutligen upp till vart och ett av de länder som Allan Widman nämner att själva ta ställning till sina respektive flygvapens framtida utveckling.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har svenska staten verkligen ett MoU med Sydafrika? Jag trodde det var en renodlad SAAB-affär.

      J.K Nilsson

      Radera
    2. Gustav Wasa sa...

      JAS 39 Gripen har ett betydande amerikanskt teknikinnehåll. Sådant som GE's F-404, LM's SA11 och Sundstrand's APU är kanske inte direkt högteknologi längre?

      Likväl kräver USA att även det formellt alliansfria Sverige följer vedertagen exportkontrollregim till punkt och pricka. Sydafrika växlade vid sitt demokratiska genombrott från att erkänna ROC till PRC och stödjer fullt ut Mugabe i Zimbabwe, som i sin tur stöds av PRK.

      Ett sammanhängande och överenskommet regelverk är grunden för att staten Sverige inte ska lida skada av var, som i förlängningen amerikansk teknik kan hamna. Svenska staten bär naturligtvis de fulla konsekvenserna även av vad dess privatägda försvarsindustri åtar sig. Jämför våra erfarenheter av den så kallade Datasaab-affären.

      Den svenska staten var självfallet i allra högsta grad engagerad, såväl bakom som framför kulisserna när JAS 39 Gripen såldes till Sydafrika.

      Till det mer kuriösa hör den privatägda PR-byrån Rikta Kommunikation, som gick i konkurs och den dåvarande tjänstemannen i statsrådsberedningen Danielsson, som fick besvär efter det att den svenske världsartisten Dr. Alban bara lockat tre personer till konserten i en stadiumanläggning med kapacitet för trettiotusen personer. Aktiviteten var en av många som avsåg folkförankra JAS 39 Gripen i breda sydafrikanska folklager under 1999.

      Den dåvarande borgerliga oppositionen i Sveriges riksdag anmälde kampanjen till konstitutionsutskottet två gånger och resans finansiering diskuterades i utskottet under perioden mars-juni 2000.

      De svenska och sydafrikanska staterna var synnerligen på hugget. Nedan följer ett axplock av öppet redovisade bilaterala överenskommelser:

      SÖ 1999:9
      Avtal med Sydafrika om utvecklingssamarbete 1999-2001.
      Kapstaden den 12 februari 1999

      SÖ 1999:71
      Överenskommelse med Sydafrika om ändring av avtalet den 12 februari 1999 (SÖ 1999:9) med Sydafrika om utvecklingssamarbete 1999-2001.
      Pretoria den 11 och 19 maj 1999

      SÖ 1999:74
      Avtal med Sydafrika om vetenskapligt och tekniskt samarbete.
      Kapstaden den 23 november 1999

      SÖ 1999:75
      Avtal med Sydafrika om genomförande av programmet för forskningssamarbete mellan Sydafrika och Sverige november 1999 - mars 2005.
      Kapstaden den 23 november 1999

      Radera
  9. Allan, innan det faller i glömskans djup. Det var en bra artikel med eftertänksamt djup.

    Beröm skall ges när beröm är befogat. Bra gjort.

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  10. Gångtid på jetmotorer är en knepig fråga. Jag var en gång i kontakt med konstruktörer av en turbojetdriven attackrobot och ställde frågan varför de köpte en motor med flera tusen timmars drifttid när det totala behovet kunde specas till 25 timmar. Syftet skulle naturligtvis vara att förbilliga produktionen. Svaret var att ingen visste hur man skulle bygga en motor med drifttid anpassad till systemets livslängd om livslängden sattes till väsentligt kortare än normala flygbolagskrav. Tekniskt sett torde det bara vara att elda hårdare i spisen men då åker man på en omcertifieringsprocedur som på intet vis gör motorn billigare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bosse, den jetmotorn har pyrotekniska tändstift istället för vanliga tändstift också?

      J.K Nilsson

      Radera
  11. Gustav Wasa sa...

    I de årliga sammanställningarna över svensk vapenexport utmärker sig Pakistan, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten med tätpositioner år efter år. Dessa tre stater var naturligt nog de enda som diplomatiskt erkände den afghanska talibanregimen. Just den regim som det internationella samfundets intervention efter 11 september 2001 först med våld störtade och sedan med säkerhets- och biståndsinsatser ville bygga upp ett demokratiskt alternativ till.

    - Hur ska den svenska statsmaktens företrädare för svenska väljare förklara att vi med svensk väpnad trupp och därmed ytterst genom att också sätta svenskars liv och lem på spel vill stödja afganska demokratiska krafter, samtidigt som vi för att på marginalen rädda svenska arbetstillfälllen i försvarsmaterielindustrin vill stödja tre av de regimer i världen, som kränker universiella mänskliga rättigheter på det mest flagranta sätt som tänkas kan?

    De dödsdomar och stympningar, som också regelmässigt verkställs i Pakistan, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten är fullständigt oförenliga med FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Sverige kandiderar för att inom några år företräda norden i FN:s säkerhetsråd.

    - Är Sveriges röst i FN:s säkerhetsråd en röst för att freda sharia i dess mest omänskliga form från kritik eller är det en röst för varje människas okränkbara värdighet oavsett härkomst och nationalitet?

    Tänk tanken att det i Israel hade utdömts en enda bibliskt formellt korrekt dom i enlighet med formeln "öga för öga, tand för tand". Hade då inte Sveriges riksdag i full enighet fördömt denna rättsakt även om den inte hade verkställts?
    Vilken svensk kommun hade efter ett sådant övergrepp serverat sina skolbarn och åldringar C-vitaminrika Jaffa-apelsiner?

    Augustinus gav oss arvssynden. I österlandet är det som karma arvet går vidare.

    SvaraRadera
  12. Allan!
    Du är en politiker som alla andra, du ser tyvärr inte sanningen. Sanningen är att vi har en Försvarsmakt i total kaos. Unga Officerare slutar på löpande band och de som är kvar säger alla samma sak. Det finns ingen framtid och huvudelen av de förändringar som nu sker är till ondo. När skall våra höga officerare börja våga säga som de är, ne just det, de är ju politiker de också. Tänkte inte på det!

    /20år i firman

    SvaraRadera