Jag har fått en del propåer om att jag kunde bli mera tydlig. Att en del formuleringar förutsätter för mycket av dem som inte lever i och med försvarsbloggosfären.
Jag ska försöka.
På Marmal, alldeles i närheten av den svenska campen i Afghanistan finns en flygplats. Just där hjälper israeliska företag (som förmodligen är världsledande när det gäller obemmanade, flygande underrättelsefarkoster) bland annat tyskarna med inhämtning. Det är civila företag och de obemannade farkosterna saknar bekämpningsförmåga. De kan titta och på grundval av inhämtningar förmår analytiker dra slutsatser; både om förberedelser för överfall på våra soldater och riskerna vad beträffar vägbomber.
Eftersom israelerna är duktiga samt mycket leveranssäkra och kostnadseffektiva utnyttjar nästan alla större nationer som deltar i ISAF deras tjänster. Dock inte vi.
Försvarsmakten ville att vi skulle hyra in en TUAV och skaffade till och med bemyndigande för detta hos regeringen. När det sedan visade sig att just den TUAV man ville köpa inte på ett tillräckligt snabbt sätt kunde hyras, avstod man. Andra alternativ prövades inte. Det innebär att vi nu inte alltid vet hur det ser ut i områden vi vill framrycka i. Därmed ökar risken för soldaterna.
När jag söker efter förklaringar till denna passivitet finner jag två som kan anses sannolika. Den enda handlar om att svensk industri tycks ha monopol på att anpassa våra förmågor, även om de köps från annat land. Följden blir att våra förmågor kommer senare på plats. Den andra handlar om att FM inte vill att någon annan tar över uppgifter som man själv vill svara för. Om det visar sig att en viktig förmåga kan levereras av ett annat land eller enskilt företag blir detta ett hot mot omfattningen av myndighetens verksamhet.
Det är tungt att skriva det, men faktum är att dessa bevekelsegrunder framstår som mycket sannolika. För det jag skriver om tillgängliga TUAV:er, möjliga att hyra på korttidskontrakt, känner försvarets ledning själv väl till. Ändå låtsas man ovetande. Det kan inte accepteras. Ytterst handlar det om liv och lem för dem som - låt vara frivilligt - med risk för sina liv utför Sveriges uppdrag.
Allan Widman
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tyvär får jag väl hålla med Allan att det är märkligt att industrin alltid skall ha med fingrarna i syltburken.
SvaraRaderaOch Min rent personaliga åsikt är blandar man sen leken med både industrin och FMV brukar det inte bli mycker rätt, många inom organisationen har mer eller mindre tappat förtroendet till FMV totalt i förmåga att upphandla grejen , FMV är enl mej en relik och kvar leva från kalla kriget som måste anpassas till verkligheten , att gemföra med fåra grannar Norge där sköter deras motsvarighet till FMLOG shoppandet och upphandlandet FLO = Forsvarets Logistik organisasion. Och vi har ett samarbets avtal med Norge var för hakar vi inte på deras upphandlingar som tex kläder mm varför ska vi svenskar allti
d uppfinna hjulet på nytt med stora kostnader för skattebetalarna och mindre pang för pengen. Min personalig åsikt är att FMV är en förlegad institution från kalla kriget, det är sagt att vi ska handla cots , men när man läser FMV´s upphandlingar så finns det utförliga ritningar hur allt ska se ut det är inte att hyll handla
Industrin får ha fingrarna i syltburken? Hur skulle motköpen få se ut så att det gynnar vår industri?
SvaraRaderaJ.K Nilsson
J.K Nilsson,
SvaraRaderavad ska gynnas industrin eller våra soldater?
Mvh
Allan Widman
Widman,
SvaraRaderaBetraktat ur ett skattebetalar-/medborgarperspektiv borde det vara självklart att försvaret, efter att ha identifierat så kallade Urgent Operational Reqirements, utan vidare fördröjning leasar nödvändig förmåga till skydd för svenska kvinnors och mäns liv och hälsa.
Din argumentation är glasklar och logisk.
Analogt med detta; hur kommer det sig att du inte med samma kraft driver denna tes när det gäller behovet av helikopterkapacitet?
Varför kan inte Sverige som så många andra nationer leasa helikopterkapacitet?
Ett exempel på en nation som uppenbarligen insett fördelarna (låg kostnad, hög tillgänglighet och betydande användbarhet) är Kanada, som länge leasat MI-8 med besättningar för tranporter och nu även leasar MI-17 för stridsuppdrag i Kandaharprovinsen.
MI-17 är en, med hänsyn till i området rådande topografi och klimat, mycket duglig helikoptertyp som sedan länge opereras i Afghanistan av bl a US Special Forces och CIA Air Branch.
Länge ägnade sig Tolkskolan åt att utbilda värnpliktiga utan att koppla denna inte obetydliga satsning till någon operativ nytta i svenska truppbidrag insatta i skarpa internationella operationer.
SvaraRaderaDå var det naturligt att på plats och ställe i operationsområdet på enklaste sätt rekrytera de personer som anmälde sig vid campens grind och hälsade på förståelig engelska.
Om vi hanterade materielsystem lika sangviniskt, så skulle det snart inte finnas någon i Sverige verksam försvarsindustri kvar.
Att utveckla världens mest särpräglade helikopter (HKP 14) i världens kortaste serie (18 exemplar) är dyrt. Försvarsanslagets hela utrymme för helikopter borde avdelas till HKP 14-projektet för att det skall ha minsta chans att lyckas. När så inte sker är dess misslyckande närmast garanterat.
Sveriges helikopterindustriella intressen räddas av att Försvarsmaktens tjugo utbildade HKP 14-tekniker antingen redan självmant har slutat eller nu har placerats i övergångsorganisation för att sägas upp till följd av deras vägran att skriva under intresseanmälan om internationell arbetsskyldighet.
Därmed är det kunden som inte uppfyller kraven för leverans av HKP 14 och som mest sannolikt kommer att få betala leverantörens alla merkostnader av utebliven leverans.
Huruvida NHI med tekniker på plats hos kunden hade kunnat leverera i enlighet med gällande kontrakt är nog från och med nu av mer akademiskt intresse?
Sverige prioriterar som alltid försvarsmaterielutvecklingsförmåga framför försvarsförmåga.
Allan, i alla affärer av dignitet så kräver man numer motköp. Jag tvivlar på att TUAV skulle bli så billigt så att man kan avstå ifrån motköp. Jag anser att motköp skall gagna vårt försvar och inte bara pliktskyldigast exportera operationshandskar eller något miljontals askar spik.
SvaraRaderaVårt flygvapen är beroende att SAAB finns kvar för att vi skall kunna fortsätta flyga JAS i dag, i morgon och nästa år. För att SAAB skall kunna överleva måste företaget tillföras resurser.
Hur dessa resurser tillförs är ytterst en politisk fråga. Jag anser att det görs bäst inom ram för militär materiel för att uppnå synnergieffekter. Annars får staten Sverige betala först för Materielen vi köper och senare får tillverkningsindustrin i stort dela på det värdet, därefter skall vi betala SAAB för att överleva.
Men visst, är det den politiska övertygelsen att det är det senare som skall råda så har inte jag något annat att tillägga.
J.K Nilsson
Till följd av Sydafrikaaffären, så utrustades JAS Gripen med sydafrikansk nyutvecklad radiomateriel under en tid och vi väntade in i Sydafrika för oss som första kund nyutvecklade fyrhjuliga pansarterrängbilar.
SvaraRaderaSå länge som en Brasilienaffär är en möjlighet, så väntar vi in KC-390, som ersättare för de äldsta Hercules utanför USA.
Mest sannolikt har vi också avgett en avsiktsförklaring till Indien om att anskaffa deras licenstillverkade F-414 också till våra svenska Super JAS-JAS 39E/F-MS 22.
JAS-projektet är inte bara Sveriges största projekt. Det är också vårt försvars starkaste styrinstrument.
J.K. Nilsson,
SvaraRaderaVisst ska SAAB överleva, men jag tror inte det är någon större fara för livhanken. Gå in och läs redovisningen för tredje kvartalet. Orderstocken har ökat betydligt och en Wallenbergare är fortfarande en Wallenbergare...
I avvägningen mellan ett operationellt flygvapen och en blomstrande försvarsindustri finns många mellanstationer. Jag tror inte att vi riktigt fått greppet om dem ännu.
Mvh
Allan Widman