Jag tror det finns ett antal skäl till varför också Sverige bör finna det möjligt att ha helikoptrar i Afghanistan.
Den 15 november 2009, när både tyska och amerikanska helikoptrar fanns i vårt område, tog det två timmar och trettiosju minuter för dem att leverera skadade svenska soldater till Marmal från en skadeplats som låg trettio kilometer från MES. Tidsutdräkten kan ha många förklaringar. En av dem tror jag var att svenska befäl från en annan camp ringde upp ett tyskt eller möjligen amerikanskt vakthavande befäl och påkallade hjälp. Där fanns en språkfråga och möjligen också en främlingskänsla. Kanske hade de båda stött på varandra någon gång, men likväl är det knappast troligt att det var två officerare som kamperat samman och hade personkännedom.
Därtill tror jag att de amerikanska helikoptrarna innan "take off" behövde återsförsäkra sig med Bagram. Även om USA:s helikoptrar i någon formell mening står under ISAF befäl är jag övertygad om att de tillika behöver "national clearance".
I våra grannländer Norge och Danmark har det varit naturligt att försäkra sig om egna resurser på plats. De har förstått att nationell självhjälp, låt vara inom ramen för en gemensam insats, innebär en särskild trygghet. Som holländarna lärde sig i Srebrenica.
Och om man nu inte tror att en nationell resurs är mera "gripbar" så kan man likväl konstatera att de länder som bidrar med något svårt och dyrbart får ett motsvarande stort inflytande. Inte bara över egna helikoptrar, utan också över hur dessa resurser allmänt ska disponeras.
När Sverige efter fem år möjligen står inför ett genombrott; att till sist kunna deployera ett eget helikopterbidrag, börjar en och annan fråga sig om det är mödan värt. Ja, USA har ett knappt femtiotal helikoptrar på Marmal. Men hur länge? Vet vi att de också finns där 2013? Och vet vi att de står till ISAF förfogande och inte kraftsamlas till understöd för OEF på annat håll? Svaret är nej.
Till sist kommer var och en att se till sina intressen. Bara vi kommer att se till våra. Jag hoppas att det fortfarande finns tillräckligt många tekniker och flygförare kvar i helikoptervapnet för att också Sverige ska ha en självständig och livräddande förmåga i Afghanistan. Innerligt hoppas jag också att tvekan om det riktiga i denna ambition inte är ett uttryck för motsatsen.
Allan Widman
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bra argument för att skicka helikoptrar för man bör säkerställa egen förmåga i stället för att vara helt utelämnad till andras goda vilja och förmåga.
SvaraRaderaNu är du ute och cyklar Widman. I de fall det tar lång tid att få helikoptrar på plats beror det i huvudsak på de dåliga sambandssystem som Sverige förfogar över samt den tid det tar att förmedla den information som krävs för att helikoptrarna ska kunna ta sig till rätt plats. Svenska helikoptrar kommer inte att förkorta tiden. USA kommer att ha kvar sina helikoptrar ett bra tag till och det är väl först när de drar ner som ett svenskt bidrag kan vara aktuellt.
SvaraRaderaDet enda positiva med en insats är att det skulle ge erfarenheter till den svenska helikopterfunktionen. Det är dog inte värt priset i nuläget.
Allan
SvaraRaderaTack för ytterliggare ett inlägg rörande ett aktuellt spörsmål. Men jag har uppriktigt svårt att tolka innebörden av din avslutande mening. "Innerligt hoppas jag också att tvekan om det riktiga i denna ambition inte är ett uttryck för motsatsen."
Jag och säkert flera med mig skulle uppskatta ett tydliggörande kring din avslutning.
Mvh
/A
Apan,
SvaraRaderaI avsaknad av krypto, får man ibland uttrycka sig kryptiskt...
Jag förstår det som att de högst ansvariga för hkp-verksamheten bl.a. i DN (låt vara anonymt)sagt att en svensk insats egentligen är ett obehövligt, politiskt infall. Denna syn sprids nu på bloggarna.
Mina två avslutande meningar ska läsas som att jag hoppas att det inte är en brist på flygförare och tekniker som nu gör att de högst ansvariga anser insatsen onödig.
Mvh
Allan Widman