Försvarsministern skriver idag på DN om den nya veteranpolitiken. Det är mycket bra.
Det har varit en ganska lång resa. Leni Björklund förstod aldrig vad jag menade med en svensk veteranpolitik när jag drev frågan under förra mandatperioden. Mikael Odenberg förstod dock redan efter en (1) interpellationsdebatt och tillsatte veteransoldatutredningen de första dagarna i juni 2007. När det första delbetänkandet presenterades den 15 oktober samma år hade han tagit sin hatt och lämnat. Jag saknar ännu den kraft och det ledarskap Mikael Odenberg kunde mobilisera.
Till sist blev det Sten Tolgfors, som nästan 18 månader efter slutbetänkandet, lade fram propositionen. Den överensstämmer till 98 procent med veteransoldatutredningens förslag och markerar därmed tillkomsten av ett helt nytt område i svensk politik; omhändertagande av soldater och anhöriga. Det sker samtidigt som de värnpliktspolitiska frågorna håller på att fasas ut.
Jag är särskilt glad över att regeringen också orkade förverkliga utredningen förslag om erkännande: Både medaljen till dem som skadats av antagonistiskt våld och den för utomordentliga insatser internationellt. Minnesmonument och särskild veterandag den 29 maj var säkert inte så svårt, men medaljer betraktas ju av många som "osvenskt". För detta ska Sten Tolgfors ha särskilt beröm. Min kamp för att även Sveriges riksdag ska ha möjlighet att uttrycka sin uppskattning genom medalj till dem som utmärkt sig i skarpa, internationella insatser går dock vidare.
Två viktiga förändringar som inte fått så stor uppmärksamhet gäller psykiska besvär. Enligt Göteborgs universitet drabbar detta mer än var tionde som kommer hem från Afghanistan. Officersförbundets enkätundersökningar visar att sådana besvär också är vanligt förekommande hos hemmavarande anhöriga till soldaterna.
Tidigare har det gällt ett principiellt krav på arbetsskada för att soldaten skulle ha rätt till stöd. Den kopplingen är nu avskaffad. Även om soldaten kan förvärvsarbeta trots sina besvär har han eller hon rätt till stöd från Försvarsmakten. Nytt är också att anhöriga, som aldrig tidigare fått stöd annat än om en soldat dödats eller blivit svårt skadad, kan nu i vissa fall vända sig till myndigheten för att t.ex. erhålla stöd för psykoterapeutisk behandling. Båda dessa reformer är principiella genombrott i veteransammanhang.
Det är få riksdagsledamöter förunnat att först jaga på tills en utredning tillsätts. Sedan få ansvaret att leda utredningen och till sist i Sveriges riksdag votera igenom i stort sett samtliga lagda förslag. För detta känner jag en stor tacksamhet.
Jag vill avsluta med att räkna upp de personer som ingick i utredningen och som alla bidragit till ett gott resultat.
Ämnesrådet Johan Appelberg, kanslirådet Cecilia Skjöldebrand, kanslirådet Eva Stina Lönngren, översten Peter Öberg, fil kand Maria Jonsson Assander, Folkrättsjuristen Fredrik A Holst, byråchefen Thomas Wallander och sist, men långt ifrån minst, Herr Jens G Pettersson.
Ja, det tog tre försvarsministrar för att se till att också Sverige får ett omhändertagande som är internationellt konkurrenskraftigt. Men propositionen till riksdagen är inte slutet på resan. Det är nu arbetet startar.
Allan Widman
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
All heder åt allan Widman och hans kompetenta utredningsteam för att, i frånvaro av politisk medvind och uttalat stöd från myndigheten försvarsmakten, lyckats föra detta ur många apekter - inte minst den enskilde individens och dennes familj - mycket viktiga och för försvarsmaktens framtida rekrytering helt avgörande projekt i hamn.
SvaraRaderaAllra ödmjukast - gratulerar!
Mycket bra. Med det fokus FM nu har på internationella insatser, måste vi visa att vi tar hand om vår personal när dom kommer hem. Inte minst nu när det nya personalsystemet innebär att värnplikten försvinner. Utan bra personalpolitik så kommer rekryteringen att dö sotdöden.
SvaraRaderaÄntligen något att glädjas över vad gäller försvaret. TACK!
SvaraRaderaTack för ett bra arbeta som vanligt och en glädje för kommande veteraner.
SvaraRaderaHoppas dock på att vi inte fortsättningsvis lägger så mycket kraft pengar och förband på utlandet utan hemma i Sverige istället. Tycker det internationella fokuset är helt fel.
Men de vi trots allt skickar skall behandlas väl känna stöd och få all respekt och beundran från oss här hemma och erkänsla.
För att göra det riktigt tydligt:
SvaraRaderaa) att det finns ett samband mellan svenska nationella och internationella insatser
b) att alla framtida svenska soldatveteraner inte nödvändigtvis kommer att ha tjänstgjort under FN:s ledning eller ens under ett av FN:s säkerhetsråd fastställt mandat
så förordade veteransoldatutredningen (SOU 2008:91) den dag som den svenske yrkesofficeren Folke Bernadotte i FN:s tjänst förolyckades till följd av antagonistiskt våld, som minnesdag. Det hade gett både en internationell FN-mässig och en nationell svensk prägel till vår årliga officiella veteransoldatceremoni.
- Regeringen ville uppenbarligen annorlunda. Regeringen ville att den svenska årliga veteranceremonin enbart skulle kopplas till internationella insatser under FN:s ledning!
Det är nog att något övertolka FN:s generalförsamling att anse att medlemsstater inte längre bör fira veteransoldater på någon annan dag än den av generalförsamlingen fastställda dagen 29/5.
Till exempel första världskrigets vapenstilleståndsdag högtidlighålls av också Norge som veteransoldatminnesdag oaktat deras mer begränsade deltagande i just detta krig. Norge firar den 11:te november av solidaritet med huvuddelen av medlemsstaterna i den militära allians de tillhör. Därmed bryter inte Norge mot FN:s generalförsamling.
http://www.un.org/depts/dhl/peacekeepers/
By resolution 57/129 of 11 December 2002, the General Assembly designated 29 May as the International Day of United Nations Peacekeepers, to pay tribute to all the men and women who have served and continue to serve in United Nations peacekeeping operations for their high level of professionalism, dedication and courage, and to honour the memory of those who have lost their lives in the cause of peace.
The Assembly invited all Member States, organizations of the United Nations system, non-governmental organizations and individuals to observe the Day in an appropriate manner.
Vet inte om det är grattis man ska säga, men du har uppenbart gjort ett bra och nödvändigt arbete för att lyfta fram de här frågorna! Nu får vi hoppas att det blir lika bra i verkligheten som på papper.
SvaraRaderaAnders,
SvaraRaderaMin poäng var just den att det är nu som arbetet börjar. En tröst är att varje veteransoldat i vart fall ytterst kan vända sig till domstol om inte han eller hon på annat sätt får sin rätt tillgodosedd.
Jag rodnar över de uppskattande orden.
Mvh
Allan Widman
Bra gjort Allan!
SvaraRaderaJag vet att du har del i detta och det är riktigt bra!