Ikväll går våra tankar till drabbade och anhöriga. Det gäller den av Försvarsmakten lokalanställde tolken som fick plikta med sitt liv samt de skadade svenska soldaterna och alla deras anhöriga.
Tacksamhet bör vi känna mot den amerikanska helikopter med besättning som kom till vår undsättning i ett svårt och säkert utsatt läge.
Ikväll har jag fått frågan om det tog för lång tid till sjukhuset. Svaret är naturligtvis ja. Samtidigt är det viktigt att förstå att krav kan vi bara ställa på de resurser som vi själva betalar och svarar för. Har man ingen egen förmåga, trots ett ansvar som lead-nation, kan man bara vara tacksam när andra hjälper till.
Om någon vecka påbörjar riksdagens behandling av propositionen om en förlängning i Afghanistan. Sak samma gällde när två svenska officerare dog den 25 november 2005. Kanske finns det ett samband, kanske inte. Det är emellertid min förhoppning att Sverige oavsett vilket nu ska stå upp för våra svenska män och kvinnor i Afghanistan och det arbete som de utför. Ett ökat tryck mot vår närvaro ska i första hand mötas med beslutsamhet. Det är ett bevis för att vi kan och kommer att lyckas med uppgiften. Inget annat.
Däremot är det avgörande att nu fokusera på att vår trupp får stöd, utrustning och skydd motsvarande de risker som tjänstgöringen innebär. Det finns inget farligare och mer påfrestande uppdrag en svensk statstjänsteman kan få än att idag främja fred och säkerhet i Afghanistan.
Nyckelordet är helikoptrar. När MEDEVAC-helikoptrarna (10 B) försenats bortom all rimlighet lovade Försvarsmakten att alternativa möjligheter skulle undersökas. Det är nu nästan på dagen ett år sedan. Men tidigaste insats bedöms fortfarande kunna ske andra kvartalet 2011.
Det viktigaste är inte att helikoptrarna är gröna eller svenska. De kan vara civila och/eller utländska. Det kan till och med vara så att vi ekonomiskt eller personellt stöttar andra länder som lyckats ta sina helikoptrar till Afghanistan. Om länder som USA och Canada, trots sina resurser, hyr utomlands borde vi kunna göra detsamma. Det handlar om en enda sak: Att så snabbt det överhuvudtaget är möjligt få en skadad soldat eller annan anställd till sjukhus. Och då är "varje helikopter bättre än ingen helikopter alls".
Bland norska soldater i Afghanistan sägs det att Gud är svensk. Men hur länge till?
I morgon Swedint. FS 18 ska snart ta vid.
Allan Widman
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
- Vill vi verkligen ha beprövad helikopterförmåga till vår trupp i norra Afghanistan?
SvaraRaderaDå betalar vi JAS-staterna Tjeckien och Ungern, så ställer de några av sina ytterligt fältmässiga ryska helikoptrar ur sin Nato-pool till vårt förfogande i Afghanistan!
Försvarsmakten behöver naturligtvis skicka ett uppdrag härom till FMV för verkställande.
Se:
http://www.nato.int/cps/en/SID-3DE5E9DF-B52F5F78/natolive/news_58509.htm?
Gustav: Jag skulle tro att det är något som både Tjeckien och Ungern skulle med glädje ställa upp på. Jag vet inte hur det är med de tjeckiska helikoptrarna (som för övrigt delvis är sålda till just Afghanistan), men ungerns är i varje fall utrustade med NATO IFF och kommunikation som medger insats i Afghanistan.
SvaraRaderaKanada har tidigare haft liknande funderingar.
http://www.casr.ca/id-nato-mil-helicopters-3.htm
http://www.casr.ca/mp-czech-helicopters.htm
http://www.army.cz/scripts/detail.php?id=13395
http://prague.usembassy.gov/czech_republic_donates_12_helicopters_to_the_afghan_army_.html
Det intressanta i sammanhanget kan ju vara att Sverige fick hjälp av USA.
SvaraRaderaDom Tyska helikoptrar som vi skulle fått hjälp av egentligen ja dom flög inte pga att dom beskjutits.
Frågan är då, skulle våra helikoptrar ha flugit om de blivit beskjutna ?
Varför är man beredd att riskera livet?
SvaraRaderaMotivationen att rädda en kamrat, som ens eget liv varit beroende av, är så stark att man till och med är beredd att riskera sitt eget liv. Kalla det för tjänster och gentjänster om Du vill.
Den amerikanska Black Hawk-besättningen gjorde nog bara vad de tränats för och redan utfört många gånger förut. Hur dramatiskt det än var för de drabbade soldaterna på marken, så kanske det mer eller mindre var en vanlig dag på jobbet för amerikanerna.
Det skulle mycket väl kunna vara så att amerikanska helikopterbesättningar roteras upp till de norra provinserna ett tag, som belöning för exceptionellt goda insatser på annat håll i Afghanistan.