Vertolernas öde ska snart avgöras.
Helikopterutredningen under Jan-Olof Lind menar i ett delbetänkande att kostnaderna för att återta fyrorna i drift uppgår till mer än 700 Mkr. Patria Helicopters beg to differ. Enligt dem som svarat för underhållet av helikoptrarna kan dessa hållas i luften till 2020 för en kostnad om drygt 20 Mkr per år. Deras remissyttrande har gjort stort intryck på både departementet och stora delar av Försvarsmakten.
Få av de initierade beslutsfattarna bestrider fyrornas lämplighet för "hot and high". Och äldre konnässörer inser även deras betydelse för luftburen ubåtsjakt det kommande decenniet. Invändningarna mot ett återupplivande handlar mer om möjligheterna att bemanna systemet. Det heter att personalen antingen är för gammal, har slutat vid Försvarsmakten eller överförts till andra arbetsuppgifter.
På grundval av de mail jag fått och en del inlägg på bloggen har jag förstått att det fortfarande finns många före detta besättningsmedlemmar som tror sig både kunna och vilja delta vid fyrornas eventuella återkomst. Av dessa skäl vill jag försöka kartlägga vilka resurser som ännu finns på personalsidan. Helt enkelt ett upprop.
Vore därför tacksam om de som tjänstgjort på helikoptersystem 4 som flygförare, annan besättning eller tekniker kunde anmäla sig på denna blogg eller - om man hellre vill till min mail (allan.widman@riksdagen.se). Även uppgifter om tjänstgöringstid respektive flygtimmar är uppgifter som mottages tacksamt, liksom beredvilligheten att delta i insats inom ISAF.
Eftersom detta inte är något annat än en ganska snäv enkät för att bemöta möjligen ogiltiga argument för avveckling av vårt mest potenta och och efterfrågade helikoptersystem finns det väl egentligen ingen anledning till anonymitet. Den som inte vill skylta med namn slipper naturligtvis, men bör anges särskilt.
Fram till 1999 kunde vi förtroendevalda genom rullan följa personalutvecklingen inom Försvarsmakten. Denna tid är nu förbi.
Mina vänner, ställ upp! Finns det liv är det aldrig för sent...
Allan Widman
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inte för att regna på din parad, men HKP4 saknar väl motmedel i form av IR-facklor?
SvaraRaderaNär jag ändå frågar kanske du vet varför man struntade i att köpa sådana livsviktiga saker som motmedelssystem till fordon som skulle användas under Det Stora Fosterländska Kriget under invasionsförsvarets glada dagar? Hade man inte fattat att det var tänkt att grejerna skulle fungera också i krig?
Arvid: Exakt samma inställning är den som fortfarande gäller.
SvaraRaderaRedan inför NBG 08, så fanns det möjlighet att utrusta HKP 4 med varnings- och motmedelssystem (VMS), bland annat ett beprövat och prisvärt israeliskt. Det ansågs då inte behövas.
SvaraRaderaDe VMS system som nu föreslås av Patria till våra HKP 4 är robotskottsvarnare med facklor som motmedel. Det skulle gå att utnyttja delar, som redan är anskaffade för HKP14 och som sedan en tid ”ligger på hyllan” hos oss.
Rent generellt så torde det vara svårt att hitta någon billigare integration på helikopter än på vår HKP 4 om vi för sandfilter och annat väljer att kopiera USMC och Saudiarabien rakt av.
Wasa: Önskan fanns redan inför NBG, men pengarna räckte inte till mer än ballistiskt skydd, vilket fick till följd att rekommendationen blev "åk inte med i en fyra om det blir allvar".
SvaraRaderaBeträffande integrationskostnader instämmer jag.
Flygvapnets tunga flygräddningshelikoptrar (FRÄD) inte bara saknade VMS, de var anmärkningsvärt nog inte heller organiserade som krigsförband.
SvaraRaderaSedan växte de svenska militära helikopterambitionerna. Vi lånade in och flög olika attackhelikoptrar på plats i Sverige för att utvärdera vilken av dem, som bäst skulle kunna fylla specifikt svenska krav.
Sverige har i tiotalet år utvecklat insatsförbandet Luftburen bataljon (LBB) vid Livregementets husarer (K 3) i Karlsborg.
Kulmen på vårt koncept LBB var när en skvadron ur NBG 08 med HKP 4 luftlandsattes i mörker och under skarpskjutning i trakten av Örebro. Därmed varde den svenska Airborne-sagan avslutad och LBB lades ner precis, som förbandet var färdigt.
Det var till LBB våra 18 plus sju optioner HKP 14 voro avsedda. Utan LBB, så kan det tyckas något märkligt att det nu är så viktigt att rädda den svenska särlösningen HKP 14, som totalt kommer att tillverkas i bara 18 exemplar. Den vanliga NH 90 med normal kabinhöjd är ju beställd i över femhundra exemplar.
Jag har alltid undrat vilka det är som tar alla dessa sinnessjuka beslut i FM, på vilken nivå alltså? T.ex detta att man skulle ha NH90 bestämde ju regeringen, men vem bestämde att den skulle ha några cm extra takhöjd i stället för att köpa standardversionen*? Och varför hängs aldrig dessa idioter ut? Samma med sådant som vem är ansvarig för att helikoptrarna inte får plats i Visbys hangar? För BAMSE-historien? För att gjuta igen allt fast KA till en kostnad som motsvarade drift/malpåse av anläggningarna i 50 år? Nya skyddade flyghangarer (på Frösön tror jag) för enorma summor, precis innan flottiljen läggs ner? Och så vidare och så vidare. Vem tar egentligen dessa beslut? Någon anonym mellanchef på FMV? ÖB själv?
SvaraRadera(* Inte för att alla standard-NH90 är helt identiska då det alltid krävs viss nationell intregration och off the shelf är mycket krångligare än vurmarna påstår, men ändå.)
Den vanliga NH 90-flygkroppen är utprovad i vindtunnel.
SvaraRaderaDet är INTE flygkroppen med andra proportioner för HKP 14. Skriftlig fråga (2007/08:456) om detta ställdes till försvarsministern den 11 december 2007.
Det finns INGET dokumenterat underlag och heller INGET dokumenterat beslut av någon svensk fysisk person eller befattning, som förordar specialkabinen till HKP 14. Minnet hos de som var med i upphandlingens slutvarv är av naturliga skäl svagt och fragmentariskt också med avseende på den tekniska kravspecifikationen.
Minns att denna upphandling föranledde ingripande av MUST och dess dåvarande chef Håkan Syrén och har utförligt behandlats av riksdagens konstitutionsutskott och justitiekanslern.
Det är en före detta ställföreträdande samt därefter tillförordnad generaldirektör för FMV, som av vår nuvarande försvarsminister handplockats för att utreda militärhelikoptrarna (SOU 2009:67). Det var således knappast att vänta några avslöjanden eller kursomläggningar.
Allan: Den senaste veckans händelser har gjort att ett flertal alternativa lösningar analyseras för att tillgodose det vår uppdragsgivare efterfrågar. HKP4 torde vara ett alternativ.
SvaraRaderaPersonalens intresse kommer att väga tungt om uppgiften i närtid skall lösas - bra initiativ med intresseanmälan.
Avgörande för personalens intresse är att det alternativ som presenteras är trovärdigt.
Ska man flyga stridsuppdrag i Afhanistan duger det inte med annat än en militär helikopter anpassad för krigets krav.
Jag hoppas du är mentalt mottaglig också för andra lösningar än HKP4, som i dagsläget när alla faktorer har vägts in kan vara bättre, och hjälper till att driva på där om det skulle behövas.
Med all respekt.
@ Arvid;
SvaraRaderaFörsvarsmakten är sannolikt den myndighet där parlamentarisk styrning och kontroll har minst genomslag. Underlag till regeringens och försvarsdepartementets styrningar till myndigheten bl a i form av regeringsanmodanden, planeringsanvisningar, regleringsbrev och propositioner utarbetas i stort sett uteslutande på högkvarteret under ledningsstabens samordningsansvar.
Försvarsmakten är en strikt hierarkisk organisation och beslut av stor vikt och/eller stor ekonomisk eller principiell betydelse bereds normalt inom förvarsmaktens ledningsgrupp (FML) och fattas efter föredragning i samma forum av överbefälhavaren. Till vissa av FML sammanträden, eller till valda delar av dem, kan en eller flera av de tre stridskraftsinspektörerna och ledningssystemchefen adjungeras för att - om inte annat - ge sitt tysta medgivande.
Försvarsmakten är en enrådighetsmyndighet vilket innebär att stabs-, lednings- och enhetschefer i högkvarteret kan bemyndigas rätten att avgöra vissa ärenden. Produktionschefen (C PROD) är den chef i högkvarteret som, i nuvarande organisation, inom ramen för uppdrag från myndighetschefen ansvarar för anskaffning, vidmakthållande och avveckling av förnödenheter, materiel och infrastruktur. I begreppet materiel inbegrips helikoptrar. Innan högkvarterets omorganisation 2005 (HKV 05) hade chefen för krigsförbandsledningen (C KRI) detta ansvar.
Vem kan då anses ansvarig för rådande situation beträffande försvarsmaktens helikoptersystem?
Möjligen kan det vara någon som under senare tid innehaft båda eller någon av dessa befattningar.
Angående Dannes inlägg här ovan:
SvaraRaderaOm det skulle vara så att försvarsmyndigheterna efter en förnyade beredning vidhöll HKP 10 B, som den fortfarande bästa lösningen, så vill jag erinra om valet av bår och flytförmåga.
1) Det civila projektet Svenska nationella ambulansflyget (SNAM) använder en bår, som får rum i vanliga svenska landstingsambulanser. Det gör inte det nuvarande valet till HKP 10 B. Tvärtom så försvårar Försvarsmaktens val åtkomligheten inne i helikopterns kabin. Se Skriftlig fråga 2006/07:1043 avgiven 13 april 2007 till försvarsministern.
2) HKP 10 B kan inte nödlanda på vatten, ehuru den saknar de nödvändiga stabiliserande uppblåsbara flottörerna. Därmed kan inte denna helikopter flyga längre sträckor över vatten.
Om ytterligare medel ska satsas på HKP 10 B, så bör det villkoras med att samma bår, som kan flyttas till av staten bekostad Boeing 737 bör användas. Det finns inget egenvärde i att flytta svårt skadade patienter mellan bårsystem.
Likaledes så bör HKP 10 B kunna användas för nationell CSAR i det svenska existensförsvaret, vilket torde kräva förmåga över vatten.
Många intressanta kommentarer.
SvaraRaderaPersonligen tycker jag just att aspekten att inspektörerna saknar röst i Försvarsmaktsledningen är mycket intressant. Återigen hindrar man att sakkunskap kommer fram, förutom de filter som existerar från användarnivå till FML. ÖB:s uttalande att Gripen flyger "för fort och högt" för att kunna göra en insats i Afghanistan och Somalia fick mig verkligen att höja på ögonbrynen. Är det ett politiskt uttalande eller ett tecken på trångsynt okunskap. Jag hoppas på det förra. För mindre än en månad sedan meddelade representanter ur försvarsmaktsledningen att man gör allt för att föra fram budskapet att Gripen är användbar även i internationella scenarior och bör användas för detta. Ett minst sagt märkligt sammanträffande.
Jag applåderar Allans initiativ. Bristen på parlamentarisk insikt och framförallt parlamentarisk konstruktiv kritik avseende Försvarsmakten har alltför länge varit dominerande. Ledamöterna i Försvarsutskottet har alltför ofta och länge varit för godtrogna eller för upptagna med sig egen agenda för att se verkligheten. Jag hoppas innerligen att den trenden är på väg att brytas.
Generaler, amiraler såväl som politiker ska vara ute på förband så ofta det bara går och då inte acceptera ett tillrättalagt program från förbandschefens sida. Det är exakt detta som gjort att vi hamnat i den sits vi sitter i idag med helikoptrarna.
För mig i armén som har dålig koll på helikoptrar hoppas jag någon kan svara på följande.
SvaraRaderaHur många helikoptrar har skjutits ned av luftvärnsrobot i Afghanistan?
Med vilka vapensystem har övriga helikoptar skjutits ned med?
Var har dessa helikoptar skjutits ned och under vilken typ av situationer?
För en lekman så verkar det väldigt konstigt att VMS eller bepansring skulle vara avgörande för om man kan nyttja hkp 4 eller inte med en acceptabel risktagning. Inget av det kommer skydda mot RPG eller IED vid landingsplatsen. Det gör markförbanden. Finkalibrigt beskjutning borde höghöjdsflygning ge relativt stort skydd från. Lv-robot är nästan ett icke-hot. Lekman som sagt men kan man inte ens inom försvaret förklara hur det ligger till hur ska man då kunna göra det för politiker eller allmännhet?
För övrigt så anser jag att den beräknade kostnaden för en helikopterinsats skall presenteras samt vägas mot ytterligare manöver- eller funtionskompani. Vägningen skall göras utifrån operativ effekt och inte politisk kortsiktig effekt.
Det hävdas att hundratals ryska helikoptrar sköts ner med amerikanska Stingerrobotar av dåtidens Mujahedin i Afghanistan.
SvaraRaderaUSA skänkte inte bara robotarna utan bidrog naturligtvis också med omfattande utbildning och rådgivning. Det var säkert en förutsättning för en hög träffsannolikhet.
Dessa luftvärnsrobotar och andra vapen kanaliserades genom pakistanska underrättelsetjänsten ISI. Den 10:de april 1988 så exploderade vapendepån Ojhrii i Rawalpindi. Tusentals civila dog och från den tidpunkten, så gick det inte längre att spåra om amerikanska Stingerrobotar förstörts i branden eller kommit på avvägar.
Flera amerikanska myndigheter och internationella organisationer ser idag "Man Portable Air Defense Systems", som ett stort potentiellt terrorhot och försöker blanda annat köpa tillbaka robotar, som kommit på avvägar.
I vart fall Ryssland och Kina och i huvudsak också Iran, är nog nöjda med den nuvarande regimen i Kabul. Det skulle inte gagna någon av dessa stater att förse upprorsmakarna i Afghanistan med egentillverkade MANPADS. Ingen av dessa tre stater vill ha en sönderfallande stat i grannskapet. Men den som vill kan säkert hitta robotar på den svarta marknaden. Frågan är bara hur kostnadseffektivt det är jämfört med det billiga alternativet IED.
Svensk finansierad helikopterförmåga i norra Afghanistan bör utnyttjas till mer än bara CASEVAC. Det möjliggör till exempel inhämtning av taktiska underrättelser från luften på ett enkelt sätt och tidigare än vad en av oss anskaffad TUAV med ett av Saab utvecklat ledningssystem gör.
Se "The Menace of MANPADS" på sidan 7 i bifogade tidning utgiven av US State Dept:
http://www.state.gov/documents/organization/125873.pdf
CS: Ett fåtal har skjutits ner m h a lv-robot. Desto fler har beskjutits, men hakat av robot m h a facklor. De flesta nerskjutningarna har skett i landningsfasen och då med ksp eller tung ksp, t ex Dshk. Merparten av förlusterna har skett vid start och landning i mörker och brownoutförhållanden. För någon månad sedan förlorade t ex Storbritannien en Chinook under inflygning till en FOB för att evakuera sårade.
SvaraRaderaTror du en nerskjutning med bärbar luftvärnsrobot av en svensk helikopter utan VMS under evakuering av skadade skulle tåla en mediagranskning, när det visar sig att samtliga andra helikoptersystem som opererar i Afghanistan är utrustade med åtminstone fackelfällare?
Gustav Wasa.
SvaraRaderaBra länk till att börja med. Att det historiskt har funnits mycket MANPADS (burna luftvärnsrobotar) i Afghanistan tvivlar jag inte på. Det anses forfarande vara ett stor potentiellt hot utifrån att det kan ge förödande effekt om det faktiskt används. Men mig veterligen är antalet tillfällen MANPADS nyttjats eller hittats de senare åren väldigt få.
Enligt rykte är det en ammunitionsröjares största dröm att hitta en MANPADS eftersom man då skulle få en "hittelön" av amerikanerna på 50 000$. Ännu så länge har jag inte hört talas om någon som kommit över en.
Jag bedömer att behovet av VMS är kraftigt överdrivet men jag är öppen för att övertygas om motsatsen.
När det gäller vad en eventuell helikopter kan tillföra för mig på marken som jag vill ha så blir det föjande
- CASEVAC (absolut inte MEDEVAC)
- Övervakning av flanker och framförvarande terräng vid framryckning
- Eldunderstöd
- Transporter av personal och mtrl
- Kapaciteten att med sensorer på flera km avstånd, under lång tid i luften, upptäcka och bekämpa personer som placerar ut IED eller genomför annan verksamhet som gör dem till legitima mål.
Alla uppgifter under både dager och mörker
Wiseman. Tack för informationen. Såg inte ditt inlägg innan jag skrev mitt föregående.
SvaraRaderaNä, jag tror inte en sån händelse skulle tåla en mediegranskning. Men oavsett vad vi har gjort eller inte gjort så kommer vi alltid att få kritik när personal skadas eller dödas. Media hittar alltid något att hänga upp sig på. Ibland med rätta men långt ifrån alltid.
Egentligen handlar det bara om vilken risktagning man är beredd att ta för att uppnå något och att den kommuniceras med media i förväg när det gäller insatsen i sin helhet. Jag skulle utan tvekan sätta mig i en helikopter utan VMS om alternativet är att jag sakta förblöder eller för att ge luftunderstöd till mina kamrater som är under beskjutning. Jag skulle också sätta mig i ett obepansrat fordon under förutsättning att verkansmöjligheterna är goda.
För några år sedan vägrade C-130 piloterna lyfta från MeS med motivering att deras VMS inte fungerade. Det innebar att leaveresorna blev inställda och uppskjutna. Leaven återupptogs någon vecka senare när man hittat civila piloter och flygplan (vilka saknade VMS) som kunde tänka sig att landa och lyfta. Det var alltså ok att flyga iväg ett stort antal soldater i ett flygplan utan VMS men inte för piloterna att genomföra detsamma.
Intressant att följa inläggen, med hänsyn till att ingen verkar vara i situationen att behöva flyga i Afghanistan.
SvaraRaderaAllan, skall försöka svara dig nästa vecka…
Allt fokus ligger nu på att få "sjukvårdshelikopter" till Afghanistan så snabbt som möjligt enligt Tolgfors önskemål.
SvaraRaderaTill att börja med kanske någon skulle fråga
Befälhavaren RC N vad Sverige bäst kan bidra med, eller?
I det slutgiltiga beslutet om en ev. förlängning av HKP4 hoppas jag också man tar hänsyn till det stöd systemet har och kan leverera till det civila samhället och säkerligen uppskattas av våra skattebetalare. Påminner om Estonia, Scandinavian Star, Finnbirch, Diskoteksbranden i Göteborg med transport av svårt brännskadade patienter, transporter av NI, skogsbrandbekämpning mm. mm. mm.
Sverige har i dagsläget ingen helikopterresurs som skulle klara en större fartygsolycka ute till havs - det är en tidsfåga innan det inträffar igen.
HKP10 systemet är fullt upptaget med att förbereda för Afghanistan.
Norrlandsflyg är duktiga men deras resurser är begränsade.
I dagens tider är det inte "inne" att prata om uppgifter hemma i Sverige för FM men en klok beslutsfattare som tänker långsiktigt vet att pendeln snabbt kan svänga tillbaka, eller?
Danne: Exakt samma farhåga har jag yttrat tidigare och skrivit om och oj, vad Norrlandsflygs piloter högg hårt på det. Faktum kvarstår, du lyfter inte ut brandkåren till Silja Symphony med Norrlandsflyg på samma sätt som du lyfte ut brandkåren till Scandinavian Star med Hkp 4. Huvudet kommer att stå kvar i sanden tills nästa färjekatastrof och då kommer det vara allas fel utom de som lade ut sjöräddningen på Sjöfartsverket.
SvaraRaderaCS: Det är en viss skillnad på enstaka gång genomföra casevac/medevac utan VMS och att alltid göra. Är situationen akut och VMS för tillfället är trasig, då är det förmodligen så att man kör i alla fall.
Men du måste betänka att det inte bara är du och svenska soldater som ska åka helikoptern utan den utgör en ISAF-resurs och det finns vissa andra intressenter också. Svenska helikoptrar var t ex aldrig välkomna på Balkan förrän härom året, eftersom de av NATO inte ansågs utrustade för situationen. Bl a var det avsaknaden av VMS som fällde avgörandet.
Jag vill inte gå in på detaljer i stridsteknik/taktik som används i Afghanistan, men som bekant börjar mycket av de trick som tidigare endast förekommit i södra och östra delarna av landet komma norrut. Det betyder en hel del för helikopterverksamheten.
Jag tycker det var en helt rätt bedömning av Herculesbesättningarna. Är transporten livskritisk? Nej. Finns MANPADS i området? Skillnaden mellan normaltillstånd och fullständig katastrof är hårfin när det gäller leavetransporter. Jag skulle inte vilja vara den som beordrade uppköp av tjänsten från civila bolag. Några hundra svenska soldaters liv är värt betydligt mycket mer för mig.
Faktum kvarstår att 4 hkp 4 / 3 hkp 10B kommer endast att utgöra en mycket temporärt nålstick i ISAF. Möjlighet till rotation av såväl besättningar som materiel saknas helt. Hur ska man hålla besättningarna i hög flygstatus? Antalet helikoptrar på plats kommer inte att medge detta, utan man skulle behöva göra som Norge, rotera hem besättningar med jämna mellanrum för att flyga ikapp sig hemma. Problemet är att det finns ju inga andra helikoptrar av samma typ att göra det med.
Måste bara förtydliga att jag egentligen är mot att vi skickar ner de aktuella helikoptrarna. Jag ser överhuvudtaget inte att vi har helikoptrar inom överskådlig framtid som är lämpliga utifrån de behoven jag ser.
SvaraRaderaDet jag dock är skeptisk till är de argument mot helikoptern som förekommer. Om man nu verkligen skulle vilja ha helikoptern där så är det genomförbart. Men det kostar pengar och det kommer innebära risktagning.
Jag tycker att det borde räcka med att säga att "Svenska helikoptar kan i nuläget inte tillföra tillräckligt i Afghanistan. Den lilla effekten är inte värd varken kostnaden eller den risk som den flygande personalen kommer utsättas för. Pengarna kan läggas på andra saker som ger högre effekt."
Förutom de fyra individerna (65, 67, 68 och 71), som iståndsattes för 100 MSEK till NBG 08, finns det ytterligare fyra fyror (63, 69, 70 och 76) vars cockpitar också är ombyggda för flygning med NVG.
SvaraRaderaAlla dessa åtta (8) individer HKP 4 har runt åttatusen flygtimmar och eftersom det finns flera Boeing Vertol 107 med över femtiotusen flygtimmar som fortfarande flyger, så skulle det finnas helikoptrar för utbildning och övning också på hemmaplan i Sverige.
Ett realistiskt alternativ för att få till ett tillskott av beprövade ytterligt fältmässiga helikoptrar i norra Afghanistan tar dryga två månader. Men då är det förstås US Navy, som styr och ställer. Se länken längst ner.
Den svenska särlösning 18 st HKP 14, som ur såväl hård- som mjukvarusynpunkt radikalt skiljer från de över femhundra beställda NH90 helikoptrarna, förutses idag vara begränsat operativt användbara från och med 2014. Vid den tiden kan alla dagens beslutsfattare på politisk och myndighetsnivå lugnt räkna med att de inte längre har något ansvar för svensk militär förmåga.
- Kommer ens denna tidsplan att hålla?
HKP 14 och dess unika skrovform har inte vindtunneltestats. Inga vapen till HKP 14 är beställda. HKP 4 har fortfarande godkännande för att fälla sjunkbomb 51 och torped 45.
http://www.flightglobal.com/articles/2009/11/20/335285/afghans-receive-clutch-of-four-mi-17s.html
Gustav Wasa: Det finns ett stort hinder kanske oöverstigligt för en ev. förlängning av HKP4.
SvaraRaderaDet stavas prestige, Hkpflj har själva motsatt sig förlängning, likaså HKV.
Jan-Olof Lind har matats med argument och dåligt underbyggd fakta av de som har förordat avveckling.
Har man mycket guld på axlarna kan det vara svårt att ändra sig
I dagsläget finns det flera alternativ som analyseras för att förbättra vår medeltunga helikopterförmåga och jag hoppas HKP4 ges en ärlig chans.
I slutändan hoppas jag att man väljer det bästa alternativet och inte tänker alltför kortsiktigt.
Men det är inte så lätt med tanke på hur uppdragsgivaren agerar.
Majoriteten av de uppdrag som Hkpflj tjänster efterfrågas i passar en helikopter i avvecklade HKP11 storlek. HKP4/10/14 är ofta för stor, HKP15 är för liten.
Wiseman: Bra inlägg om VMS.
Avseende Norrlandsflygs piloters reaktioner är det gott att höra att de har yrkesstolthet.
HKP4 och HKP10 besättningar som tidigare sysslade med samma verksamhet uppvisade samma reaktioner om något ifrågasattes.
Nu är jag "Off Topic" men med beröringspunkt för diskussionen. Kan vi "byta" förband med andra stater? Jag tänker på stridsflyg som vi nu har R10-beredskap på, FS17 har fått skarp CAS levererad så det är också något som efterfrågas i Afghanistan.
SvaraRaderaKan vi alltså lätta på någon stats stridsflyginsats mot att dom levererar fler helikoptrar?
J.K Nilsson
Danne: Det är ju i mångt och mycket samma besättningar. :)
SvaraRaderaCS: Visst, det kostar pengar som allt annat. Dock går inte tiden att mäta i pengar.
J K: En god tanke, men tyvärr är det samma brist överallt egentligen. USA har helikoptrar, men inte personal/möjlighet att driva flera expeditionärt. Vi kan säkerligen få till en FMS från USA till Sverige i form av en rad helikoptrar, utbildning, stöd för och under insats med instruktörer mark/luft samt underhåll. Det skulle ge fler helikoptrar i Afghanistan på sikt. Finns viljan, eller ska vi satsa på en handfull franska helikoptrar och hoppas på att Frankrike låter oss låna några av deras handfull som är operativa och hoppas att Brasilien godtar att vi "snor" några från deras produktionslina? Kostnadsskillnaden är är några ggr högre för det franska alternativet, men det är ju känt sedan 80-talets hkp 9 och 10.