En svensk veteranpolitik?

Under den senaste tiden har ett antal opinionsbildare i och utanför bloggosfären låtit påskina att alla svenska politiker struntar i våra soldater utomlands.

2005 på en semesterresa i USA besökte jag Pentagon och deras veteranavdelning. Efter hemkomsten interpellerade jag förre försvarsministern Mikael Odenberg angående omhändertagandet av våra soldater före, under och efter insats. Jag efterlyste en svensk veteranpolitik med ett samlat grepp om stödet både till soldaterna och deras anhöriga. Jag skrev artiklar och medverkade till att frågan kom upp på Folk och Försvars Rikskonferens i Sälen.

2007 beslutade regeringen att uppdraget att utreda en svensk veteranpolitik skulle utföras av mig. Jag förordnades i juni 2007 och lämnade delbetänkande redan i oktober samma år.

Som ett led i utredningen besökte jag Afghanistan och vår trupp där. Slutbetänkandet från Veteransoldatutredningen levererades till Sten Tolgfors den 3 oktober 2008. Efter remissomgång har någon proposition ännu inte framlagts för riksdagen.

Som utredare föreslog jag att FM:s rehabiliteringsansvar, som tidigare varit maximalt fem år, skulle bli obegränsat i tid. Soldater som lider av psykiska besvär, som ej är så allvarliga att de klassas som arbetsskada (vilket kräver att man är oförmögen att arbeta) ska alltid garanteras hjälp från försvaret. En särskild familjepolicy skulle framarbetas av myndigheten och även anhöriga skulle ha en i lagen fastslagen rätt till stöd, hjälp och information. I enskilda fall också hjälp med psykiska besvär.

Vidare föreslogs förbättringar inom en lång rad av områden. Bland annat att soldater som skadats i strid skulle erhålla medalj. En svensk motsvarighet till Purple Heart. Från statsmakternas sida skulle en officiell medalj för särskilt berömvärda insatser utomlands instiftas. Alla förslag kan inte återges här, men intresserad kan läsa det drygt 400 sidor långa slutbetänkandet på www.sou.se. En sak ska dock understrykas; alla förslag som lämnats är oberoende av vilken personalförsörjning som framgent ska tillämpas i försvaret.

Min långa kamp för fungerande, svenska helikoptrar i Afghanistan är också ett utflöde av mitt engagmang för soldaters väl och ve.

Jag har i nära tre veckor befunnit mig i valkretsen. Men idag är jag åter i Stockholm. I morgon bitti i TV 4:s morgonsoffa bär jag det gula bandet, till stöd för de män och kvinnor som i Afghanistan, Kosovo och på Somalias redd sätter sin egen säkerhet på spel för andras.


Allan Widman