Jag avser att besvara ett par av de senaste dagarnas inlägg och ge några ytterligare kommentarer kring helikopterfrågan.
Svensson skriver att den enda hänsyn stormakterna behöver ta till oss är att vi har (hade?) en försvarsindustri av världsklass.
Annat än på marginalen delar jag inte slutsatsen. När det gäller stora svenskutvecklade plattformar är exportframgångarna mycket blygsamma. Gripen och ubåtar säljs i vissa fall second hand och till vrakpriser. Detta har vi kunnat göra eftersom de svenska skattebetalarna redan stått för den initiala notan. Lite annorlunda är det med den del av industrin som lyckats nischa sig mot delkomponenter. Där har det gått bättre. Sålunda var det för Volvo Aero av mindre betydelse om Norge valde JSF eller Gripen. För dem blev det affär i vilket fall.
Emellertid bedömer jag att det säkerhetspolitiska inflytandet vi får genom vår industri är förhållandevis begränsat. Att vi axlar vår del av bördan i Afghanistan, Afrika och tidigare på Balkan betyder mer. Det är denna väg som t.ex. Danmark mycket tydligt valt. Den behöver inte heller stå i motsatsställning till en livskraftig svensk försvarsindustri.
Min poäng är att vi politiker och FM bör värna myndighetens förmåga till väpnad strid. Utifrån detta får sedan industrin och dess ägare fundera på hur de bäst anpassar sig till verkligheten. Alltför länge har stora delar av närings-, regional- och arbetsmarknadspolitik genomförts på bekostnad av vår försvarsförmåga.
roYal mes inlägg har särskilt berört mig. Självklart måste det vara tungt att leva i ovisshet om vart man ska jobba och hur länge. Men jag ska öppet erkänna att när jag tagit strid för en fungerande stridsledning i flystridskrafterna har jag inte drivits av annat än det som jag uppfattar som bäst för det svenska försvaret. Jag tror att en nedläggning av Hästveda med efterföljande flyttcirkus till Kallinge, Bålsta och kanske senare Enköping kommer att effektivt rasera vår ledningsförmåga. Min främsta lojalitet måste vara mot det jag tror på, oaktat den osäkerhet som detta kan skapa för den enskilde arbetstagaren.
Till undvikande av just falska förhoppningar har jag varit tydlig med att riksdagens beslut enbart förutsätter ett regeringsbeslut innan väsentliga förändringar genomförs av dagens organisation. Ännu finns ingen indikation på att någon utanför myndighetens ledning uppfattat det på annat sätt.
Gustav Wasa gör en mycket skarpsynt och närgången analys av Helikopterutredningens delbetänkande. I avsaknad av motsvarande detaljkunskaper kan jag bara konstatera att utredningen valt bort det som är beprövat och betalt till förmån för något som kommer att kosta många ytterligare miljarder, utan att någon kan säga när eller om Hkp 14 blir operativ.
Liksom Gustav Wasa har jag intrycket att man först bestämt sig för att föreslå en avveckling av fyrorna och sedan letat efter argumenten. Ska bli intressant att se hur delbetänkandet mottas av remissinstanser och regeringskansliet. Blir det bara HKV som applåderar?
Allan Widman
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
...och det huvudsakliga argumentet är dessutom att det är försent att behålla dem eftersom vi redan avvecklat dem.
SvaraRaderaVad var då poängen med att utreda?
Helikopteraffären kan på flera sätt jämföras med de som händer med flygvapnets stridsledningssystem. Dels har vi de rent materiela (luftslott och orealiserbara drömmar), som Du Widman är inne på, och dels flygsäkerheten.
SvaraRaderaInförandet av helikopterflottiljen har efter ett antal minst sagt tragiska olycker MKT hårt kritiserats av SHK, som bla skriver:
-Gör säkerhet till ett prioriterat område i FM
-Utveckla styrning och ledarskap inom HKV
-Skapa arbetssätt för att hantera förändringar och kulturskillnader, mm
Försvarsmakten har förutom att INTE inneha ett enda dokument om vad GLC/NOC är, inte heller genomfört en riskanalys om vad de faktiskt innebär att vända upp och ner på en organisation som de ställs oerhört stora flygsäkerhetskrav på.
Man kan undra hur det är möjligt att göra om samma sak igen... Hur kan rädslan för att ta ansvar i FML vara större än risken för olyckor?
Ang. roYal mes inlägg och Allans kommentar till densamma. Allans inställning ser jag positivt på av två anledningar:
SvaraRadera1. En politiker bör och skall i en demokrati se till det större (nationens) bästa oansett konsekvenser för enskilda personer, grupperingar eller företag. Självklart alltid beklagansvärt för de som kommer i kläm.
2. Den åsikt som roYal mes framför är sannolikt inte representativ för folket i Hästveda. Självfallet känner de flesta obehag i virrvarret men vid dagens slut önskar troligen flertalet av oss nog att anläggningen ska finnas kvar många år ännu och på ett fortsatt bra sätt bidra med vitala delar till nationens säkerhet. Vi önskar utveckling - inte avveckling med systemkrasch som följd. Vi är stolta för vår dagliga gärning.
Det Draken skriver är korrekt. Men vad som skiljer GLC/NOC och helikopterverksamheten i flygsäkerhet är och är betydligt allvarligare är att GLC/NOC kommer att ha mycket direkt påverkan på även den civila flygtrafiken i Sverige. All civil flygtrafik i Sverige som går genom militära övningsområden samordnas med den militära. Det är oändligt stora krav på funktionssäkerhet inom dessa system och mig veterligen har GLC/NOC-pådrivarna bara viftat lojt med handen åt den här frågan.
SvaraRaderaDet utredningstekniska hantverket
SvaraRaderaMilitärhelikopterutredningens delbetänkande SOU 2009:67 är mycket noga avvägt. Hur än framtiden gestaltar sig, så finns en reträttväg inskriven för utredaren att anträda.
På sidan 113 i delbetänkandet, men märk väl bara där, så förtydligas tidsangivelsen för HKP 14 "omkring 2017" för markoperativ förmåga med tillägget "i begränsad omfattning" respektive preciseras "omkring 2020" för sjöoperativ förmåga med HKP 14 till tidigast 2020.
Det räcker INTE att bara läsa kapitlen Sammanfattning i början samt Överväganden och slutsatser i slutet. Man bör uppmärksamt också läsa kapitel 5 Försvarsmaktens helikoptersystem för att rätt kunna tolka vad utredaren lägger in i begreppen "omkring 2017" respektive "omkring 2020".
Ytterligare en ventil finns placerad i delbetänkandets kapitel 2 Utgångspunkter för uppdraget, m.m. På sidan 44 står det:
"Utredningen tolkar utredningsdirektiven på det sättet att utredningens slutliga ställningstagande och förslag om vilka helikoptersystem som kan och bör vidmakthållas ska lämnas i slutbetänkandet."
Ovanstående skrivning i kombination med det som står på sidan 100:
"Försvarets materielverk påpekar att det - från materiella utgångspunkter - är möjligt att ytterligare skjuta på ett ställningstagande för eventuell fortsatt drift av HKP 4-systemet i Försvarsmakten."
...mildrar utredarens förslag om avveckling av HKP 4. Det öppnar faktiskt för statsmakten att bibehålla handlingsfrihet med HKP 4.
Trots allt torde kunskapsläget och prognossäkerheten för ett väl beprövat och stridsdugligt helikoptersystem vara hundrafaldigt större än motsvarande för ett utvecklingsprojekt i teknikens absoluta framkant. HKP 14 har ännu inte nått halvvägs i sin utveckling.
Nästintill kuriösa är skrivningar som den högt upp på sidan 77:
"Generellt gäller att de typinsatser som är framgenererade och som utgör grund för dimensionering av helikopterbataljonen ligger inom ramen för fattade beslut samt beslutsinriktningar avseende helikopterorganisationens utformning."
Utredaren menar nog att han kunnat se prov på att Högkvarteret i huvudsak i ett antal processteg uppvisat en konsekvent verksamhetsledning. Och det var ju bra att få veta.
Det jag mest förundras över i denna iver att avveckla HKP4 är att viljan att avveckla verkar
SvaraRaderafinnas på alla nivåer inom FM även hkpflj trots bristen på medeltung hkpkapacitet.
Jag förstår om politikerna undrar vad man håller på med.
Kan det vara prestige´inblandat?
Det kanske är svårt att erkänna att man gjorde en felbedömning när man förrådsställde HKP4 efter BG 08 och innan dess har viljat göra sig av med den under flera års tid men det har inte gått pga att ingen ersättare har funnits.
HKP4 må vara ett gammalt skrov men det är beprövad teknik som fungerar.
Alla vet att HKP14 är ett utvecklingsprojekt som inte kommer att leverera operativ effekt under de närmaste 8-10 åren.
Kostnaden för att uppdragsutrusta och operera HKP14 framförallt internationellt kan man ju bara spekulera om.
Det skulle inte förvåna mig om man inom en snar framtid föreslår att anskaffa alt. leasa något helt annat i väntan på HKP14 till en betydligt högre kostnad än förlängning av HKP4.
Vilket givetvis skulle vara välkommet och nödvändigt om HKP4 avvecklas.
Statsrådet och chefen för försvarsdepartementet svarar angående fortsatt svensk kvalificerad markmålsbekämpningsförmåga efter det att JAS 39A/B (inklusive Robot 75) i enlighet med den så kallade "Handlingsplan JAS Gripen" avvecklats.
SvaraRaderahttp://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=71&dtyp=frs&rm=2008/09&dok_id=GW121079&nr=1079
Betänk dock när Ni läser svaret att:
a) Rörliga markmål ALDRIG kan bekämpas med fritt fallande bomber utan egen kinetisk motor eller styras av GPS utan uppdatering under banflykten.
b) Att svenska Robot 75 Maverick (AGM-65A/B) enligt uppgift på sidan 124 i boken JAS Gripen (2003) av Gunnar Lindqvist och Bo Widfeldt har 20 kilometers räckvidd.
c) Att det mest sannolikt är långt billigare, smidigare och snabbare att integrera Robot 75 också på JAS 39C/D än till exempel någon av de allra senaste utvecklingsprojekten (t ex SDB). Ur krigföringssynpunkt talar detta för Robot 75. Ur ett teknikutvecklingsperspektiv kan det se annorlunda ut.
Roboten kan avlossas från lägre höjd och på större avstånd än en frifallande bomb. Med Robot 75 kan JAS Gripen bekämpa luftvärnsförsvarade mål, som med en frifallande bomb mest sannolikt hade krävt att flygplanet exponerade sig för motverkan från marken.
För att påverka ett kvalificerat markmål med en frifallande laserstyrd bomb, så krävs en på marken placerad laserpekare med fri sikt till målet och ett flygplan som på relativt låg höjd manövrerar, så att det maximerar sin terrängmaskering och därmed minimerar sin exponering för det luftvärnsförsvarade målet när det slänger/lobbar/chippar (toss bombing) bomben underifrån och upp i den kon där låsning med den reflekterade laserstrålen är möjlig. Det liknar ett underarmskast med basketboll över halva planen och rakt i korgen.
Alternativet med toss bombing förutsätter givetvis ROE/insatsregler som tillåter bekämpning utan att flygföraren själv har identifierat målet OCH som inte kräver att också den bekämpande flygföraren ska kunna avbryta en bekämpning som under banflykten riskerar att bli en vådabekämpning/Blue-on-Blue/collateral damage.
Toss bombing kräver naturligtvis en ansenlig mängd med flygövningstid för att det ska bli en krigsduglig bekämpningsförmåga.
- Kan den svenska militära styrkan i Afghanistan åsamkas mångfaldiga förluster i människoliv, som resultat av antagonistiskt våld?
SvaraRaderaOm detta Gud Förbjude skulle inträffa, så är det inte osannolikt att scenariot nedan skulle kunna utspela sig:
I omedelbar anslutning till skadeutfallet, så aktiveras sedvanliga rutiner för krishantering i regeringskansliet. Det är mycket troligt att det då resulterar i att statsministern och ledaren för det största oppositionspartiet på en gemensam presskonferens utlyser "nationell landssorg och dito samling".
Talepunkterna kommer att kretsa kring sådant som:
- Det blinda hänsynslösa våldet har åter slagit till.
- Det går aldrig att göra militär verksamhet helt riskfri.
- I denna sorgens stund är våra tankar med de stupade och skadade svenskarnas familjer, anhöriga och vänner. Deras offer för mänskliga rättigheter och mänsklig värdighet får inte bli för jäves. (Underförstått profaneras av partipolitiskt käbbel.)
- Överbefälhavaren har idag försäkrat oss bägge två att allt görs och kommer att göras för våra svenska soldaters säkerhet. Just för att det handlar om svenska soldaters säkerhet, så kan, som Ni säkert förstår, alla detaljer inte offentliggöras. Jag kan emellertid säga att Norges statsminister redan under natten erbjudit sig att ställa flygtid med de norska helikoptrarna i området bredvid det svenska i Norra Afghanistan till vårt förfogande.
- Jag tackar socialdemokraternas partiordförande för att hon har kunnat komma till denna min säkert svårast och smärtsamaste presskonferens någonsin. Jag och Mona Sahlin har olika uppfattning i många frågor, men mot det blinda våldet och för alla människors rättigheter och frihet står Sverige enat.
Och därmed avbryts extra-sändningen från SvT Rapport.