fredag 20 mars 2009

Klara besked

Stefan Ryding-Berg, chefsjurist vid Försvarsmakten, förnekar att myndigheten skulle ha något som helst att göra med nedsläckning av bloggen Strilaren. Gott så. Klara besked ska respekteras. Därmed kan vi återgå till själva sakfrågan; hur ska vi undgå förlusten av säker och redundant ledning av våra stridsflygplan?

Enligt uppgift funderar HKV nu över detta, sedan det första svaret på Försvarsdepartementets framställan inte befanns tillräckligt.

Min tro är att detta slutar med att A/B versionen behålls i flygvapnet. Detta är inget större bekymmer. Det finns säkert individer av A/B som flugit mindre än individer av C/D. Och skillnaden i prestanda mellan versionerna är små: Det är samma motor, samma radar och samma aerodynamiska lösningar.

Vissa ekonomiska fördelar är nog förenat med "ensad" flotta. Samtidigt är det väl så att det knappast finns två helt identiska Gripar. Uppdateringar av tekniken har fortlöpande behövt göras under den utdragna produktionstiden. Så det där med "ensning" ska tas med en nypa salt. Det har heller inte, mig veterligt, presenterats någon siffra på hur stor besparing vi ska göra genom att bara ha en version av Gripen?

Apropå att ensa flottor så kommer ett delbetänkande i helikopterutredningen den sista mars. Då avgörs Hkp 4:as öde. Enligt uppgift står våra vertoler nu inplastade nere på F 17, tills juryn är färdig med överläggningen. Måtte "här och nu" för en gångs skull betyda något.

I helgen talar jag om veteranpolitik i Eksjö för Sveriges kristna officerare. Nästa vecka kommer jag att besöka Bålsta och förkovra mig ytterligare i den komplicerade uppgiften att stridsleda våra Gripar.


Allan Widman

13 kommentarer:

  1. Du skriver: "Min tro är att detta slutar med att A/B versionen behålls i flygvapnet. Detta är inget större bekymmer." Skall vi behålla ett antal A/B i tjänst utöver de 100 eller som en del av de 100? Och på vilket sätt hjälper det C/D att få samma överblick som A/B i en skarp situation? Menar du att vi skall flyga C/D enbart i fredstid och använda oss av A/B i ofärdstider? Förlåt en trögtänkt, men jag förstår nada. Jag behöver lite fler hintar om varför det inte finns problem med att C/D förmåga till kommunikation för åtskilliga år framåt ligger på J29-nivå!

    SvaraRadera
  2. Bosse,

    när jag skrev att det inte var "något större bekymmer" syftade jag på att behålla A/B. Men visst är det ett mycket stort bekymmer att C/D får flyga i blindo i en störd skymningsmiljö. Tror att detta problem blir mycket svårt att överkomma för ett land som inte är medlem i Nato. Tyckte att Claes Arvidssons artikel i SvD i tisdags var på pricken. Ingen interoperabilitet utan interdependens.

    Trevlig helg

    Allan

    SvaraRadera
  3. Allan,
    Med tanke på att du är den som väckt och drivit frågan åtminstone sedan i höstas är jag förvånad över att din glöd falnat så snabbt. Jag håller med om att vi utan allvarliga tekniska/underhållsmässiga konsekvenser kan ha en blandad flygplanpark i några år. Jag vet att du är angelägen om att vi skall ansluta oss till NATO men jag misstänker att du är medveten om att det inte kommer att hända närmsta åren. Själv är jag mest angelägen om att vi har ett operativt effektivt flygvapen, helst från och med idag men under alla omständigheter ett som alltid är så operativt effektivt som omständigheterna tillåter. Jag tror på Peter Neppelberg och jag tror på Strilaren I (som du tydligen själv vill förknippas med) och därför tror jag att det finns betydligt bättre lösning än att avstå från att modifiera A/B till C/D bara för att få tillgång till en stridsledning som fungerar i orostider. Håller med om att Claes Arvidsson skriver bra och är hyfsat insatt för att vara journalist.
    Ha själv en trevlig helg
    Bosse

    SvaraRadera
  4. Bosse,

    Gärna Nato, men först en rejäl och öppen debatt om motiven. Delar helt Din ambition om operativ effekt här och nu. Men hur?

    Allan Widman

    SvaraRadera
  5. Publiceras dina kommentarer direkt?

    SvaraRadera
  6. Wiseman,

    Eftersom det inte finns något att dölja, varför inte?

    Allan Widman

    SvaraRadera
  7. Jag är av den åsikten att krympandet av flygplanbeståndet till 100 st är av realpolitiska orsaker. Titta på den önskade storleken av divisioner med piloter, antalet divisioner och antalet flottiljer. Plussa på utbildningsindivider, utveckling och verkstadsplatser så får vi plats med ca: 100 st flygplan. 140 och fler är lite bekymersamt att få plats med och rotera runt så jag ser därför att vi skall ha ett lägre antal flygplan.

    Stridsledningsförmåga i hemlighet så är ju Länk 16 inget alternativ, bättre då att fortsätta med TARAS och använda en Länk 16 terminal som utbytesutrustning om det är så att svenska flygvapnet skall åka utomlands.

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  8. Hej Allan

    Kul att du startat en blogg

    Skulle vilja dra i en ”tråd” som inte diskuteras i några forum vad jag vet. Den så kallade ”stödutredningen”.

    Denna utredning är baserad på antal antaganden och påståenden som förvånande nog fått stå oemotsagda utan att vara styrkta av några redovisade fakta eller bakomliggande analys.
    …”upprepar du något tillräckligt många gånger så blir det sant” …

    Ett av dessa antaganden är uppskattningen i Pressmeddelande avseende utredningen från Regeringskansliet:
    ”Försvarsberedningen uppskattade att rationaliseringsåtgärder inom personal, materiel och logistik kan medge en överföring av 3-4 miljarder kronor från stödverksamheten till den operativa verksamheten.”
    http://www.regeringen.se/sb/d/10208/a/109966
    Några analyser eller fakta som stödjer denna uppskattning eller någon beskrivning av hur dessa rationaliseringsåtgärder i praktiken skall genomföras har inte redovisats. Det enda som redovisats (i Försvarsmaktens perspektivunderlag - Bilaga 1 ” Försvarsmaktens fördjupade underlag avseende ledning, logistik och grundorganisation m.m.”) är fyra alternativa ”strukturalternativ” som påstås ”beräknas” ge besparingar på 600 – 900 mnkr.
    http://www.mil.se/upload/dokumentfiler/Budgetunderlag/Budgetunderlag%202009/Kompletteringar%20till%20BU%2009/HKV%202008-06-16%2023%20383%5B1%5D.63134%20Missiv%20F%C3%B6rsvarsmaktens%20f%C3%B6rdjupade.pdf

    Ett annat påstående är att stödmyndigheterna idag är av i princip samma omfattning och har i princip samma struktur som efter andra världskriget, eller som Anders Karlsson m.fl. (s) uttrycker det i Motion 2008/09:Fö293 Ett modernt, effektivt och folkligt förankrat försvar:

    ”Strukturen med stödmyndigheter tillkom i sin nuvarande form under kalla kriget. Arbetsfördelningen och organisationen är inte optimal för dagens moderna och insatsberedda försvar.”
    http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=410&dokid=GW02F%C3%B6293

    Detta påstående har också blivit någon form av ”sanning” eftersom det fått stå oemotsagt. Stödmyndigheterna i fråga har varit under konstant omorganisation de senaste 20 åren. Oftast på grund av att den myndighet de har i uppgift att stödja ständigt ändrar inriktning för sin verksamhet. En sak som dock varit gemensam för de omorganisationer som genomförts är att de alltid resulterat i reduceringar av personalstyrkan. FMV har i princip halverat sin personalstyrka. Nu senast genom att realisera den besparing på 900 mnkr i förhållande
    till utfallet för 2004 (regeringsbeslut 2006-12-21 och 2007-06-20) – ett år tidigare än utlovat. Besparingen har i huvudsak genomförts genom reducering av personal på FMV.

    Det finns ytterligare ett antagande eller påstående (som sannolikt bidragit till de två ovan eftersom det kom först) som fått stå (i stort sett) oemotsagt. Det är det från Försvarsförvaltningsutredningen, FFU, från 2006. Den skriver att ”den tekniska personalen på den anskaffande myndigheten, FMV, är en onödig dubbelkompetens som enbart borde finnas hos leverantören. Dessutom skriver man i denna utredning att FMV:s tekniska personal har i onödan stressat prestandakraven med kostnadsökningar som följd.” Det senare påståendet härrör från några representanter vid en av våra försvarsindustrier omkring 1980. Man kunde inte inför FMV peka på ett enda fall.

    Källa: ”Anskaffning och underhåll av materiel till vårt försvar – Förr, nu, under omdaning och i framtiden”
    Av Gunnar Lindqvist
    http://www.kkrva.se/Artiklar/081/kkrvaht_1_2008_7.pdf

    I denna artikel skriver Gunnar även:

    ”Ett annat exempel på ogrundade påståenden är att kunskapen inom landet borde i huvudsak begränsas till vad som populärt kallas systemkunnande på hög nivå. Därmed avses troligen en bred men ganska tunn kunskap. Det håller varken inom industrin eller inom förvaltningen. Om en leverantör skall kunna vara systemansvarig för ett komplicerat materielsystem måste han ha dels en bred kunskap men även en djup sådan inom vissa nyckelområden.
    Om denna leverantör enbart har en bred kunskap klarar han inte av att ta ett övergripande ansvar. Har han endast djup kunskap inom ett specialområde blir han bara en underleverantör eller legotillverkare.
    (Med underleverantör menas ett företag som svarar både för konstruktion och tillverkning medan en legotillverkare enbart tillverkar en produkt baserad på någon annan leverantörs konstruktion.) På motsvarande sätt måste kunden ha ett brett kunnande men dessutom djupare insikter på vissa områden.”





    En av lösningarna för att rationalisera FMV:s verksamhet de senaste åren har just varit att ”flytta gränsytor”, dvs att industrin ska få större åtaganden och att FMV ska göra mindre (arbeta på en högre systemnivå). Detta är något som prövats ett antal gånger de senaste tio åren, ofta med ett mindre lyckat resultat. Till exempel köps och utvecklas det nu nya kompletta, ”typspecifika underhållssystem” för de nya stora anskaffningsprojekten som försvarsindustrin ska ansvara för i stället för att utnyttja det ”Försvarsmaktsgemensamma underhållssystemet”. Och då man väl avskaffat resurserna inom Försvarsmakten och/eller FMV så är det i stort sett omöjligt att ”backa”… Och bortsett från att det i detta exempel är tveksamt om de leder till en rationalisering så är detta en lösning som är klart tveksam i ett ”skarpt läge” (att leverantörer ska svara för underhållet)…

    Gunnar Lindqvist ställer i sin artikel även frågan:
    ”- Hur mäter man då effekten hos en enhet som FMV. Antingen jämför man prestanda, tillförlitlighet, modernitet och kostnader för den materiel som man har anskaffat med motsvarande utländsk materiel eller kan man jämföra personalstyrkan hos FMV med motsvarande utländska förvaltnings personalstyrka för likartade projekt. I båda fallen framstod FMV före 1990 som minst lika effektivt som andra länders förvaltningsorganisationer.”

    De flesta som följt FMV:s anskaffningar och arbete i övrigt instämmer nog i Gunnar omdöme att FMV är minst lika effektivt som något av de organisationer som refereras till i ”strukturalternativen” i ” Försvarsmaktens fördjupade underlag avseende ledning, logistik och grundorganisation m.m.”.

    Min personliga övertygelse är att man behöver ha en uppfattning om hur man vill att den levererande parten (försvarsindustrin) ska vara strukturerad för att kunna bedöma hur Försvarsmaktens anskaffande organisation (för materiel och logistik) ska se ut för att vara effektiv (eller omvänt). En Försvarsindustristrategi eller likande…

    Och då kommer vi ju osökt in på den problematik som blommat upp vid ett par seminarier det senaste året… I och med att det är frågor som berör såväl offentlig förvaltning, privat verksamhet (Försvarsindustrin) med påverkan på utrikespolitiken så är det lätt att suboptimera om man isolerar frågan som ”stödutredningen” har att lösa till en fråga enbart om Försvaret och till och med ”bara” om att rationalisera en eller ett par stödmyndigheter.

    Ett klipp från Utrikespolitiska Institutets rapport ”Försvarsindustrins säkerhetspolitiska roll: Från hårt stål till mjuk makt?” För att repetera och förtydliga:

    ”Det svenska försvarsindustri- och försvarsforskningssamarbetet med utlandet är idag fortfarande mycket omfattande. Svenska myndigheter (framförallt FMV och FOI) och svensk industri deltar idag i en rad multilaterala fora och bilaterala samarbeten. I multilaterala fora som EU har Sverige en stark roll tack vare att Sverige tillhör en exklusiv liten grupp EU-länder som kan utveckla och producera avancerad försvarsmateriel.”

    Ska vi byta ner oss till strukturella lösningar som bygger på exempel från länder som inte alls har detta upplägg (med de fördelar det ger på olika politiska plan)? Det kan väll inte gynna den operativa verksamheten? Som din bloggande kollega Wiseman vid ett antal tillfällen påpekat den senaste tiden är ju krig i högsta grad en ”materialsport”…

    Ett par avslutande frågor till dig Allan:
    - Anser du att man kan betrakta stödutredningen isolerat (som en fråga enbart om att rationalisera en eller ett par stödmyndigheter) eller borde den ses i ett större näringspolitiskt och utrikespolitiskt perspektiv? Alternativt uttryckt:
    - Kan en omstrukturering av stödmyndigheterna göras innan vi har ett politiskt konsensus om den ”större näringspolitiska och utrikespolitiska bilden” (och kanske även en Försvarsindustristrategi)?
    - Du ser ingen risk att suboptimera här och att för överskådlig framtid rasera ett ”strukturkapital” som vi ägnat nästan ett halvt århundrade till att bygga upp?

    SvaraRadera
  9. Håller med Expo att det är riktigt roligt att se din blogg.

    Däremot kan jag inte hålla med om en hel del annat som skrevs i det inlägget. Expo verkar med vilja missa att i Gunnar Lindqvists artikel så refereras till det FMV som fanns innan 1990. Ett FMV som existerade för att stödja ett annat försvar än det som finns idag. Inte oviktigt att notera är att myndigheten Försvarsmakten då inte fanns.

    FMV anno 2009 är en helt annan sak. Jag väljer att inte kommentera den tekniska kompetensen vid komplexa systemupphandlingar (utan hoppas enbart att den är god), däremot anser jag att exemplen upphandling av träningssko samt upphandling av kroppsskydd påvisar en hel del av vad som är fel med FMV idag. Att sedan strukturen idag ger möjlighet att spela ut FMV mot FORTV och FMLOG är ännu ett skäl att en myndighet ska genomföra anskaffning åt försvaret. Varför FM inte kan vara den myndigheten är för mig obegripligt.

    Det finns fog för att diskutera fler saker (FMVs osunda förhållande till Försvarsindustrin är ett exemple, FMs bristande insikt i, och styrning av, anskaffningsprocessen), men det taar vi annorstädes.

    med utmärkt hälsning

    SvaraRadera
  10. Bäste Widman,
    det är glädjande att se dig så ofta i den svenska försvarsdebatten. Är det inte helikoptrar, marktrupp, fartyg så är det Gripen som du så effektivt lyfter upp till diskussion. Särskilt glädjande är att se att du startat en blogg. Min rekommendation är dock att du försöker fokusera på några områden istället för att slå vilt och brett omkring dig inom försvarsområdena. Jag har haft förmånen att läsa mailutväxlingar (tyvärr finns jag inte med i maillistan utan en "vän" har visat mig ca. 60 st mail) mellan dina sakkunniga i Riksdagen och diverse "specialister" inom Försvarsmakten eller som huvuddelen tyvärr är, före dettingar med alltför mycket fritid som pensionärer. Jag tycker man kan följa en viss metodik. Först slänger din sakkunnige ut lite "lockbete" i sina mail för att det sedan explodera i en utvecklad maildiskussion. Avslutningsvis kan man läsa på Regeringens hemsida avseende frågor framställda av Allan Widman till Försvarsministern. Jag tycker nog det är lite FRA över tillvägagångssättet. Jag hoppas få de ingående diskussionerna öppet här på din blogg istället.. även om jag tror att vissa plötsligt får skrivkramp... Ett tips är att inte lyssna på alla åsikter som kommer till dig via denna arbetsmetod utan att först göra en analys.
    Avseende Gripens förmåga att ledas med krypterad data och tal. Jag undrar hur Sydafrika löst "problemet"? De har ingen Link 16 och de har samma radioapparater som Sverige. Tydligen har de både krypterat tal och krypterad data i varje fall enligt vissa internationella militära flygsidor på nätet. Vad hindrar Sverige till denna lösning? Idén att spara Gripen A och B verkar i mina ögon vara kontraproduktivt. Det finns många Strilkramare därute som säkert saknar sin gamla datastridsledning. Jag är dock tämligen övertygad om att vi klarar att stå emot det överhängande militära hot, som beskrivs av Försvarskommitén, de närmaste åren med hjälp av tal och data (motsv. 95% av övriga världens kommunikationsmetodik inom flygvapen) tills vi har en utbyggd Link 16 förmåga på marken och inte bara i våra flygplan. Jag har svårt att se var denna oro för ett plötsligt militärt anfall mot Sverige kommer ifrån? Glöm dock inte att vi parallellt med att vi väntar kan prata krypterat med hjälp av nuvarande radiosystem.

    SvaraRadera
  11. Eftersom du tagit upp det mycket förpliktande namnet Strilaren II så ser jag fram mot att få höra om ditt besök i Bålsta, givetvis främst om vad du anser om vår förmåga att leda 39C/D jämfört med att leda A/B under krig eller skärpta förhållanden.

    SvaraRadera