I lördags Eksjö och veteranpolitik. Intresset för omhändertagandet av våra veteransoldater och deras anhöriga synes tillta inom Försvarsmakten. Många uttrycker förhoppningar om att den utredning som presenterades i oktober förra året ska förverkligas. Proposition har tidigare aviserats för beslut under våren 2009, men nu lär det dröja till hösten. Lite annat, som inriktningsbeslut och signalspaning kommer emellan.

Jag vill tacka alla som skriver till denna blogg eller direkt till min mail. Jag hinner långtifrån bemöta allt, men Ni ska vara förvissade om att jag åtminstone försöker läsa allt.

Idag tänkte jag ta upp frågan om sekretess och hemlighetsmakeri inom statsförvaltningen i allmänhet och Försvarsmakten i synnerhet.

Nästan vart jag än kommer i grundorganisationens Sverige anser många av dem jag möter att det är svårt att diskutera vad HKV eller andra överordnade beslutat, mycket mindre välkomnas kritik. Berättelserna är många om vad som händer officerare som kritiserat eller bara deltagit i den allmänna debatten. Det handlar om snabba och oväntade omplaceringar, om utfrysning och samtal från överordnade.

Precis som på alla arbetsplatser finns det i försvaret personer som menar sig blivit förfördelade på grund av att de varit "obekväma". Det blir deras egen förklaring till varför deras karriär inte gått som tänkt.

Icke desto mindre är jag föga imponerad av takhöjden i försvaret. Jag känner till för många som råkat illa ut och som på ett mycket trovärdigt sätt återgett sina historier. Har också själv känt vinddraget av antydningar om vad man får, och inte får, prata om...

Och det är just antydningarna som är det värsta: Om någon gör sig skyldig till brott mot sekretessen, den må vara kommersiell eller av säkerhetsmässig natur, så ska man självklart lagföras för detta. Men om så inte skett, så ska heller inget antydas. Dylika, halvkvädna visor saknar laglig grund och är i själva verket bara ett kletigt, men ofta svårbevisat, övergrepp på yttrandefriheten.

Nu tycker säkert Ni att jag inte ska vara lika halvkväden utan berätta var, när, hur och vem. Men det tänker jag inte göra. Inget utpekande, ingen absolution.

Här är dock några sanningar om öppenhet och hemlighetsmakeri:

Min uppfattning är att sekretess inom Försvarsmakten och delar av Regeringskansliet ibland beror mer på en önskan att pinsamheter inte ska komma till allmän kännedom, snarare än en verklig menbedömning.

Det fanns och finns goda skäl för ÖB, Håkan Syrén, att just göra öppenheten till en fundamental del av värdegrundsarbetet inom myndigheten.

Det bästa sättet att göra en uppgift allmänt känd är att sekretessbelägga den. Omvänt menade Tage Erlander (som är upphovsman till rådet) att om man verkligen ville hålla något hemligt skulle man säga det i riksdagens talarstol...

På arbetsplatser där det inte finns utrymme för kritisk diskussion krymper både tankeförmågan, prestationerna och människorna. På detta vinner i längden ingen.

Till sist vill jag på förekommen anledning göra en deklaration: Jag anser inte att JAS 39 Gripen (A/B eller C/D) är ett dåligt stridsflygplan. Tvärtom, det är ett av världens mest moderna, och har de egenskaper som efterfrågades när det beställdes.

Den kritik jag har handlar istället om hur vi förvaltar vårt stridsflygplan. Det finns stora brister, kvalitativt och kvantitativt, ifråga om beväpning, sensorer, flygtidsproduktion och markstridsledning. Utan allt detta blir vårt flygvapen, vårt system av system, ganska tandlöst. Så, nu var också det sagt.


Allan Widman