Idag meddelade Försvarsmakten, genom generallöjtnanten Anders Lindström, att myndigheten bestämt sig för att svensk stridsledning nu ska ske med hjälp av L16 och tillhörande krypteringsnycklar. Att detta innebär en möjlighet för främmande makter att ta del av vår interna kommunikation ansågs vid en effekt- och menbedömning acceptabelt.

Vi befinner oss förmodligen på en resa på väg mot Nato-medlemskap. Tydligen har dock Försvarsmakten bestämt sig för att inteckna målgången på denna resa innan de politiska instanserna beslutat eller ens väckt frågan i den allmänna debatten. Blott detta förhållande; att en myndighet bestämmer i vilken grad vi ska vara beroende av andra för att leda luftstridskrafterna är i sig anmärkningsvärt. Är Carl Bildt överhuvudtaget tillfrågad?

Frågan är ju också vilken tillgång som Sverige, som icke medlem av Nato, kommer att få? Blir det som Claes Arvidsson skrev i sin ledare för ett par veckor sedan tidsbegränsade övningskrypton eller något som vi uthålligt också kan använda i territoriella uppgifter? Har Försvarsmakten överhuvudtaget garanterat sig om tillgången till krypton eller är det bara ännu en besvärjelse?

För övrigt så är det en smula märkligt att det anmodesvar som i fredags befanns vara belagt med sekretess bara ett par dagar senare kunde blir föremål för massmediala utspel från en av Försvarsmaktens företrädare. Jag konstaterar återigen att graden av hemlighetsmakeri utfaller olika över tid och läglighet...


Allan Widman