tisdag 16 mars 2010

Det onämnbara

En av dagens hetaste debatter har gällt Sveriges förhållande till Nato.

Mona Sahlin har i ett upprört brev till Fredrik Reinfeldt frågat om han verkligen vill se svenska JAS Gripen över Baltikum? Att just svenska JAS Gripen ägnat sig åt air-policing i detta luftrum under förra året har uppenbarligen gått statsministerkandidaten Sahlin förbi. Låt vara att de var leasade och flögs av tjeckiska piloter.

Vidare uppfattade hon hos den nuvarande regeringen "en glidning mot ett Nato-medlemskap" som hon inte ville se. Sedan 1990 har Mona Sahlin varit minister inte mindre än tolv år. Under denna tid har hon haft bättre förutsättningar än de flesta att iaktta just glidningar i termer av anpassning, interoperabilitet och skarpt, operativt samarbete med Nato. Till stora delar har de beslutats av just de regeringar hon suttit i. Kronan på verket blev ju etableringen av ett svenskt PRT i Afghanistan under våren 2006.

Finns det något mer konkret uttryck för vår solidaritet med Nato än att svenska soldater slåss, skuldra vid skuldra, med soldater från Nato-länderna? Problemet för socialdemokraterna är uppenbarligen inte ett allt närmare samarbete med Atlantpakten. Det är det däremot att prata om det.

Regeringens svar på socialdemokraternas frågor har inte låtit vänta på sig. Både Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt har i varierande ordalag nu slagit fast att det inte blir någon konsekvensutredning av ett eventuellt medlemskap för svensk del och att den säkerhetsopolitiska doktrinen ligger fast.

Med detta får man väl anta att någon ytterligare diskussion inte är nödvändig detta år då Nato ska besluta om ett nytt strategiskt koncept och det svenska folket gå till val...


Allan Widman

13 kommentarer:

  1. Vad menar du med att "någon ytterligare diskussion inte är nödvändig"? Det är precis det som behövs, att svenska politiker är fega är en annan femma.

    "..den säkerhetsopolitiska doktrinen ligger fast." Widman, vilken doktrin? Sverige är vad som kallas för ett säkerhetspolitiskt vacuum. Det är problemet, vi är för fega för en doktrin. Eller hur Widman?

    SvaraRadera
  2. Henrik,

    Visst har vi väl en doktrin:

    UTRIKESDEPARTEMENTET
    11 februari 2002

    Sveriges säkerhetspolitik

    En överenskommelse om en ny beskrivning av Sveriges säkerhetspolitiska linje har i dag träffats mellan regeringen och de tre riksdagspartierna Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet med följande lydelse:

    "Sveriges säkerhetspolitik syftar till att bevara fred och självständighet för vårt land, bidra till stabilitet och säkerhet i vårt närområde, samt stärka internationell fred och säkerhet.

    Sverige är militärt alliansfritt. Denna säkerhetspolitiska linje, med möjlighet till neutralitet vid konflikter i vårt närområde, har tjänat oss väl.

    För framtiden är det tydligare än någonsin att säkerhet är mer än avsaknad av militära konflikter. Hot mot freden och vår säkerhet kan bäst avvärjas i gemenskap och samverkan med andra länder. På det globala planet är det främsta uttrycket för detta vårt stöd till Förenta nationerna. Genom vårt medlemskap i den Europeiska unionen deltar vi i en solidarisk gemenskap vars främsta syfte är att förhindra krig på den europeiska kontinenten.

    En betryggande försvarsförmåga är en central del av svensk säkerhetspolitik. Sverige verkar aktivt för att främja nedrustning och icke-spridning av massförstörelsevapen."

    Efter vår egen solidaritetsförklaring och den s.k. solidaritetsklausulen i Lissabon-fördraget har det skett lite kompletteringar från den nuvarande regeringen:

    "Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas".

    Fastslåendet av den militära alliansfrihet formuleras numera såhär: "Medlemsskapet i EU innebär att Sverige ingår i en politisk allians där medlemsländer inte har försvarsförpliktelser i förhållande till varandra, men tar ett solidariskt ansvar för Europas säkerhet. I detta ligger att en neutralitetsoption inte längre är möjlig vid en konflikt i närområdet".

    I vilken mån de senaste tilläggen också delas av den politiska oppositionen är en öppen fråga.

    Henrik, jag är ledsen att min ironi inte var tillräckligt tydlig. Förvisso bör i i Sverige just nu, liksom våra finländska bröder och systrar, diskutera vårt förhållande till Nato och även utreda konsekvenserna av ett eventuellt medlemskap.

    Den ständiga invändningen mot denna diskussion har alltid varit att det rått osäkerhet om var Nato är på väg. Men när man nu för första gången sedan 1999 beslutar sig för ett nytt strategiskt koncept kommer vi bättre än någonsin kunna läsa av organisationens utveckling och vilka fördelar ett medlemskap innebär.

    Mvh


    Allan Widman

    SvaraRadera
  3. "Sveriges säkerhetspolitik syftar till att bevara fred och självständighet för vårt land, bidra till stabilitet och säkerhet i vårt närområde, samt stärka internationell fred och säkerhet.

    Sverige är militärt alliansfritt. Denna säkerhetspolitiska linje, med möjlighet till neutralitet vid konflikter i vårt närområde, har tjänat oss väl."

    Detta är väl ändå inte riktigt sant? Solidaritetsförklaringen säger att vi INTE har möjlighet till "neutralitet" vid väpnad konflikt i vårt närområde?
    "Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas". Det står även att Sverige ska kunna ta emot OCH ge militärt bistånd. Dvs, vi kommer välja EN sida.

    Att vi ska "vara neutrala i händelse av krig" och att "vi inte ska förhålla oss passivt vid ett angrepp på grannland" går väl emot varandra, vilket tillsammans med vår nedrustning, gör att vi inte har en TYDLIG linje att gå på. Vi gör inget som helst ställningstagande, därför vet varken det svenska folket, eller andra länder, hur Sverige skulle reagera vid en konflikt i ex. Baltikum.

    Det är ju det som gör att vi inte har en Tydlig säkerhetspolitisk doktrin. Vi ska som vanligt "kunna göra allt" och därför blir det, precis som med Visby, mellanmjölk. Dvs, varken det ena eller det andra. Politiker blir oerhört fega när de ställs inför den här frågan.

    SvaraRadera
  4. - Låt HMS Carlskrona (P04) FRITA Dawit Isaak med HKP 15!

    Alla demokratiska politikers första plikt är att bli valda och sedan återvalda!

    Mona Sahlin vet att hennes politiska intressen bäst värnas av att hon blir vald till regeringsbildare efter höstens val. Hon tror sig veta att ett kategoriskt avståndstagande från Nato stärker hennes chanser att bli Sveriges nästa statsminister.

    Något som skulle fördubbla Moderaternas röstetal i höstens val och stärka den folkliga förankringen för en fördubbling av försvarsanslaget vore om Carl Bildt med Organisation of the Islamic Conference (OIC) i Jeddah, Saudiarabien förhandlade fram en överenskommelse som medgav att Dawit Isaak innan höstens val militärt fritogs från sitt fängelse i Asmara.

    Djibouti men inte Eritrea är medlem i OIC. Bildt skulle kunna lova att EU stödjer OIC vid dess nästa toppmöte i Kairo 2011. I dessa sammanhang klassas både Egypten och Saudiarabien som moderata stater.

    Franska presidenter och brittiska premiärministrar brukar kunna forcera just denna typ av konsulära surdegar i sina valspurtar. Inte sällan med medial framgång.

    - Vad är statsmaktens militära instrument till för om inte för att värna enskilda medborgares säkerhet?

    Vår av svenska skattebetalare finansierade sjömilitära styrka kommer att passera tiotalet distansminuter ifrån den cell där Dawit Isaak orättfärdigt sitter fängslad.

    SvaraRadera
  5. Allan, jag har formulerat några rader om Sahlins brev -samt det faktum att regeringen verkar mer talför borta, än hemma...

    http://varldens.wordpress.com/2010/03/17/borta-bast/

    SvaraRadera
  6. Förutom att - som Henrik visar - formuleringar i texten är luddiga och t o m delvis motstridiga så kan man nog lugnt konstatera att alldeles för lite har gjorts för att sprida budskapet till en bred allmänhet.

    SvaraRadera
  7. Annika,

    Läste Ditt inlägg. Tystnaden är förvisso utbredd.

    Säkerhetspolitiken är, som Göran Persson en gång uttryckte saken, själva kärnan i politiken. Och den borde diskuteras mer och med större uppriktighet.

    Vårt enträgna närmande till Nato tyngs av ett demokratiskt underskott.

    Mvh


    Allan Widman

    SvaraRadera
  8. Widman. Hur ser du på det jag skrev? Har jag rätt eller fel? Eller någon annan kommentar?

    SvaraRadera
  9. Allan! Många bloggar och diverse politiska redaktioner påstår att försvarspolitik, av tradition, inte förs på tal av någotdera blocken under valåret. Denna "tradition" bevisas av Mona nu vara bruten, och tack för det! Det finns nu en möjlighet för er folkvalda att sakligt och med mkt trolig opinionsframgång föra försvarspolitisk debatt! Opinionen kring den svenska Afganistan-insatsen har i början på 2010 visat sig starkare än man tidigare trott, varför inte ta chansen nu när Urban och Mona öppnade Pandoras ask?

    SvaraRadera
  10. AW 109 LUHS Down.

    Kul idé Wasa, även om det rimligen är Wykman som har upphovsrätten.

    Det finns goda förutsättningar att ett sådant företag kan bli minst lika framgångsrikt som den famösa Operation Eagle Claw - fritagningen av gisslan på den amerikanska ambassaden i Teheran den 24 april 1980.

    Jänkarna förfogade ändå över i sammanhanget ganska robusta resurser;
    C-130 och CH-53.

    Vi snackar Hkp15, det är en lätt börsdirektörshelikopter vars begränsade prestanda svårligen medger att ens under gynnsamma förhållanden flyga över bergsmassivet beläget mellan Asmara och Rödahavskusten.

    Hkp15 är dessutom inte utrustad med partikelseparatorer som skyddar motorernas luftintag mot de finfördelade sand- och stoftpartiklar (habob) som var en starkt bidragande orsak till det amerikanska debaclet.

    Men Widman kan väl organisera ett upprop, det finns säkert gott om frivillga piloter...

    SvaraRadera
  11. Simplicio,

    Jag är allt för gammal för att organisera upprop för Hkp 15.

    Mvh

    Alln Widman

    SvaraRadera
  12. @ Gustav Wasa:

    En intressant tanke du väcker, men varför stoppa där?

    I enlighet med solidaritersförklaringen har vi rimligen - åtminstone i moralisk mening - ansvar för att även undsätta de olyckliga EU-medborgare som påtvingat och motvilligt semestrar i diverse somaliska fiskebyar i avvaktan på att deras respektive regering erlägger lösen för dem.

    Redarnationen Grekland är särskilt svårt drabbat i detta avseende och beaktat den rådande statsfinansiella situationen i den hellenska nationen riskerar mången grekisk sjöman bli rejält exponerad för skadlig UV-strålning inom överskådlig framtid.

    Är Widman verkligen för gammal?

    SvaraRadera
  13. Förringa inte HKP 15!

    Det vore att demoralisera EU:s snabbinsatsbidrag och i förlängningen den europeiska försvars- och säkerhetspolitiken nästa år.

    Det är ändå sex (6) stycken HKP 15, som inom NBG 11 nästa år ska lösa uppgiften taktisk luftrörlighet. Samma uppgift som fyra (4) stycken HKP 4 ålades i NBG 08. Fast i lite annan skala.

    Fyra fyror kan i ett lyft flytta en luftburen skvadron. Sex femton kanske i bästa fall kan lyfta en halv pluton i ett lyft.

    Den operativa begränsning för Force Commander det innebär att inte kunna åstadkomma snabb lokal överlägsenhet med "boots-on-the-ground" torde vara betydande. NBG 11 är trots allt till övervägande del ett militärt instrument inom kategorin "lätt infanteri".

    Styrande för valet har väl varit att det är lättare för Helikopterflottiljen att hitta tolv (12) flygförare med hög krigsduglighet på HKP 15 än åtta (8) flygförare i motsvarande flygtrim på HKP 4?

    SvaraRadera