En av Sveriges grundläggande försvarsideér har varit att kunna möta en eventuell fiende tidigt och i ett för honom ogynnsamt läge. Det vill säga när denne färdas över vatten eller genom luften. I praktiken har detta kommit till uttryck genom en försvarsekonomisk betoning av flygvapnet och marinen. Därtill har regering och riksdag uttalat att dessa stridskrafter i första hand har sina uppgifter i Sveriges närområde. För ett land som strategiskt kan betraktas som en ö framstår detta som en klok politik.
Det moderna slagfältet präglas av vapen med långa räckvidder och hög precision. För små länder, med begränsade resurser, är det svårt att ligga i framkant av en sådan utveckling. Alternativa strategier kan vara att sprida sina stridskrafter eller att så långt möjligt dölja dem. Ubåtar är ett exempel på vapen som kan föras mycket nära en fiende med liten risk för upptäckt.
Ubåtarna har i över hundra år varit en viktig komponent i försvaret. Bara de svenska ubåtarna kunnat lämna sina baser och gruppera sig i Östersjön skulle de haft en starkt avhållande effekt på var och en som planerat landstigningsföretag mot Sverige.
Dagens svenska ubåtar består av Södermanlands- och Gotlandsklassen, som färdigställdes på 80- respektive 90-talen. Särskilt de senare är fortfarande moderna och kan mäta sig med varje annan konventionell ubåt.
Ett problem är dock de långa ledtiderna för utveckling av nya fartygsgenerationer. Inte minst våra senaste kustkorvetter ur Visbyklassen är en sorglig bekräftelse på detta förhållande. Slutsatsen är att om vi inte i närtid beslutar att anskaffa nya ubåtar riskerar vår förmåga snabbt att avta. Givet de försämringar av omvärldsläget som nu avtecknar sig skulle en sådan utveckling innebära ett säkerhetspolitiskt risktagande.
För snart tre och ett halvt år sedan skrev dåvarande försvarsminister Sten Tolgfors (M) i Svenska Dagbladet att regeringen ville anskaffa två nya ubåtar för levererans i slutet av detta årtionde. Det bemyndigande till anskaffning som regeringen begärde beviljades av riksdagen redan samma vår. Sedan dess har lite hänt. Någon beställning av ubåtar har framförallt inte kommit till stånd.
I massmedia har det spekulerats i att den uteblivna beställningen beror på en bristande samsyn mellan den svenske beställaren och den tyske ägaren av ubåtsvarvet i Karlskrona. Alldeles oavsett vad problemen består i måste dödläget brytas. Sverige kommer att behöva sina ubåtar och redan nu är det fara i dröjsmål.
Om Försvarets Materielverk och ThyssenKrupp inte kan nå enighet måste frågan tas upp på politisk nivå. Givetvis ska det visas respekt för enskilda företags oberoende, oavsett om de är svenska eller utländska. Samtidigt går det inte att bortse från att även starka säkerhetspolitiska aspekter är involverade. Det är i sig tillräckligt för att legitimera en politisk dialog. Att det på förhand kan vara svårt att förutse vilka lösningar som är möjliga är i det sammanhanget inte någon nackdel.
Det är försvarspolitikens uppgift att vaka över våra militära förmågor. Näringspolitiska intressen bör hanteras av andra. Men med en, i allt väsentligt privatägd, europeisk försvarsindustri kan man inte blunda för de ofta komplexa sambanden mellan industriell kompetens och nationell förmåga.
Den svenska ubåtsindustrin vilar på ledande ingenjörskonst och stor hantverksskicklighet. Dessa viktiga, nationella resurser har inte enbart betydelse för förmågan att utveckla nya plattformar, de är även nödvändiga för vidmakthållande och utnyttjande av de investeringar som skattebetalarna redan gjort.
Den riktigt stora faran ligger i att den industriella kompetensen skingras. Staten kan knappast förvänta sig att enskilda företag ska tillhandahålla resurser som saknar uppgifter och heller inte förräntar sig. Nu gäller det att beställa nästa generations ubåt innan vi förlorat förmågan att leverera den.
Allan Widman
PS För några år sedan var konsulten Göran Persson, fd statsminister, i Karlskrona. I en intervju rådde han lokalpolitikerna att hålla "koll på varvet". För denna erfarne statsman var kopplingen mellan svensklokaliserad försvarsindustri och nationell, marin förmåga uppenbar. Jag kan tycka illa om att det är så, men vågar ifråga om våra ubåtar inte chansa. DS
Helt rätt!
SvaraRaderaDu som sitter i regeringen ska naturligtvis driva denna fråga hårt. I slutändan är det Sveriges säkerhet vi pratar om.
Och när du ändå är i farten kan du driva på för minst 6 ubåtar istället för larvigt låga två. Det blir väldigt högt styckepris om man bara köper två båtar när man tar med utvecklingskostnaderna i beräkningen.
//Jonas75
Klokt. Tack för att du bryr dig o bevakar ngt som egentligen regeringen borde bevaka.
SvaraRaderaDet är obegripligt att dina politikerkollegor ignorerar försvarsfrågorna så till den grad och att vår egen statsminister kallar försvaret för ett särintresse utan att skapa någon större insikt i problemen. Ännu mer påtagligt allvarligt blir bristen på kunskap och försvarsintresse när media och journalister inte ens kan beskriva just det du pekar på - betydelsen av att ha en omedelbar tröskeleffekt i just luftrummet och på/under havet. Att Gotland synes ha stor betydelse för Ryssland borde vara lätt att genomskåda i de ryska Zapad-övningarna.
SvaraRaderaJonas H,
SvaraRaderaTvå nya, och två Gotlandsklass modifierade. Sitter inte i regeringen.
Om serielängdens relation till utvecklingskostnad har Du helt rätt.
Utländska ägare av ett svenskt ubåtsvarv?! Säg att det är ett nyliberalt nymoderat skämt.
SvaraRaderaAnder82
Du är lite sen, Ander82. Tyska ThyssenKrupp har ägt Karlskronavarvet ett antal år nu. Det heter inte ens Kockums längre utan TK Marine Systems...
Radera/FV-sergeanten
Nej, Kockum har sedan fjorton år tillbaka tyska ägare. Om det var ett skämt så var det just Göran Persson som stod för det.
SvaraRaderaBra Allan.
SvaraRaderaEn synpunkt bara...
Europeiska försvarsindustrier är inte så ofta privatägda. Bakom står stater som stödjer/äger industrierna.
DCNS, Patria (som vi köpte bepansrade hjulfordon för långtbortistandoktrinen ifrån), Kongsberg m.fl.
I den mån de inte är ägda av stater skyddas och stödjs de av nationellt genom riktade beställningar.
Svensk försvarspolitik har förts lite väl naivt med motiv att köp från hyllan skulle bli så billigt. Tyska ubåtar är nästan dubbelt så dyra att köpa "från hyllan", än svenska nyutvecklade.
Ja, det tar långt tid att utveckla, men i fallet korvett (anm. benämningen kustkorvett ströks för ett antal år sedan) Visby beställdes med FMV som integrationsansvariga eftersom kostnadsramen för ett industriellt helhetsåtagande ansågs för dyrt av politikerna. Vi vet ju idag att det inte var helt lyckat.
Det blir ofta dyrt att vara fattigt.
Johan Forssell new(M) besöker:
SvaraRaderaGripen E/F kommer att ha den starkare F414-motorn. GKN Aerospace, mer känt vid det tidigare namnet Volvo Aero och ansvarar för underhåll och produktstöd på dessa.
Peter Hultqvist (S) lyfte fram i en debatt svensk försvarsindustri och efterfrågade en samsyn och samlad strategi.
Varför händer inget ?
oops missade länk
SvaraRaderahttp://johanforssell.com/2013/10/19/replikskifte-med-peter-hultqvist-s/
Ja, får vi först bara lägga en eller ett par miljarder till på PRIO, så löser sig nog allt ska ni se...
SvaraRaderaSå nu passar det att erkänna att Svensk försvarsförmåga kräver en Svensk försvarsindustri - eller är det bara när det gäller Ubåtar?
SvaraRaderaNär ska du komma runt hela vägen och inse att det var en stor miss att sälja ut den Svenska statligt ägda Försvarsindustrin?
De flesta andra länder som tar Försvarsfrågan på allvar har INTE sålt ut sin statligt ägda Försvarsindustri - men vi blåögda Svenskar verkar tro att bara vi går först så kommer andra efter...
Patria var det någon som nämnde ovan - vem är största ägare?
Skulle Frankrike sälja ut sin Försvarsindustri? England?
När ska vi börja inse att Försvars- och Säkerhetspolitik och Näringspolitik hör ihop? Att tro att de går att separera är ungefär lika blåögt som att tro att Sverige försvaras bäst i Långtbortistan...
Beväpningen hos ubåtar utgörs främst av torpeder. Men torpedverkstaden (CTV) i Motala är i princip nedlagd.
SvaraRadera(De spillror som finns kvar förvaltas av Saab Dynamics.)
Hur anskaffar vi moderna torpeder anpassade till Östersjöns bräckvatten och bottenförhållanden?
Om både vårt stridsflyg och våra korvetter klarar sig utan vapen, så varför skulle inte så vara fallet även med ubåtarna?
Radera/PRIO-konsult nr 1098
Ok, vi får dela ut boxhandskar till våra soldater. Kan sådana handskar beställas via PRIO, eller måste vi kontakta leverantören brevledes?
RaderaFinns faktiskt redan att beställa i PRIO (ligger i samma flik som roddmaskinerna och löpbanden).
RaderaOch har du svårt att hitta så är det dig det är fel på och inte PRIO.
"Det är Försvarsmakten som skall anpassas till PRIO och inte tvärt om"
Eller som C PRIO Amiralen Engevall sa:
"I en blogg häromdan fick jag frågan om jag skulle använda en bank och/eller ett e-handelsföretag som hade SAP gränsyta. Det instinktiva svaret är givetvis ”nej”."
Fast vi gör ju bra stålar på affären!
/PRIO-konsult nr 1098
@ Herr flygsoldat Bom.
RaderaSidan 17 i Försvarets Forum visar att verkligheten kommit ikapp dig!
Handskarna finns att beställa i PRIO och de används redan på vissa förband!
Teaterdirektören.
@ Teaterdirektören
RaderaDå är Sverige rustat för närstrid!
Gustav Wasa sa...
SvaraRaderaKlipp ur länk nedan:
Utvecklingsprocessen för Torped 62 var en av de längsta i Försvarsmaktens historia. Den började redan på 1980-talet och de första exemplaren lämnades officiellt över till marinen först år 2010. Å andra sidan handlar det om ett mycket avancerat vapen som kan följa och utvärdera flera mål samtidigt. Torped 62 drivs av ett vattenjetaggregat, vilket innebär att den saknar traditionell propeller utan använder en stark bakåtriktad vattenstråle för att röra sig framåt.
Torped 62 väger 1 400 kilo och räknas som en tung torped. Den är avsedd för mål på havsytan.
http://www.forsvarsmakten.se/sv/information-och-fakta/materiel-och-teknik/vapen/torped-62/
@ Gustav Wasa
SvaraRaderaTack, äntligen ett positivt besked i höstmörkret. Hoppas att numerären är tillräcklig.
oj, W börjar strida för försvarsindustrins intressen. Andra länder köper ubåtar men det är väl otänkbart...
SvaraRaderaGustav Wasa sa...
SvaraRaderaPassar inte UAV för NORDEFCO?
Man skulle kunna tro att finländska och svenska krav på taktiska respektive stridstekniska UAV:er var så nära varandra både med avseende på internationella insatser som nationellt försvar att UAV-området skulle vara högst lämpligt för nordiskt militärt samarbete inom utbildning, logistik och underhåll?
Ambitionen att kapa kostnaderna för den fredstida svansen och därmed ha råd att satsa på att skärpa betet i skarpa insatser framförs allt understundom från såväl politisk som myndigheters ledningar i både Helsingfors och Stockholm.
Uppenbarligen är krigets och lufthavets krav allt för olika på varsin sida om Bottenhavet för att det skulle gå att i fredstid samarbeta på detta relativt nya och därmed ett av de minst traditionsrika, områdena i våra bägge staters väpnade styrkor.
- Om det inte gick att samordna UAV mellan de bägge militärt alliansfria staterna Sverige och Finland, så torde svårigheterna vara än större om vi i Sverige försökte samordna personellt tyngre materielsystem med en stat, som är bunden av en militär allians med annan stat än Sverige.
- Bör vi fortsätta att tala om Pooling-n-Sharing samt Smart Defense som spännande framtida lösningar?
- Är det en fråga om att "spotta-på-stenen", så kommer det att lossna och vi hittar fram till fungerande praktiska lösningar på nordisk bas utan att något nordiskt land behöver överge en säkerhetspolitisk låsning som tjänat det landet länge och väl?
http://svenska.yle.fi/artikel/2013/10/25/moderna-dronare-till-finland-nasta-ar
http://en.wikipedia.org/wiki/RUAG_Ranger
Gustav Wasa sa...
RaderaFör balansens skull bör erkännas att Finlands och Sveriges militära försvar har samordnat sig inom ett (1) område: Innebandy.
Vår svenska försvarsmakt satsar elva miljoner kronor på att vara huvudpartner till Svenska Innebandyförbundet. Hur mycket den finländska motsvarigheten nu satsar i vår efterföljd framgår inte av notisen länkad nedan.
http://www.abounderrattelser.fi/news/2013/10/mer-innebandy-i-militaren.html
http://www.innebandy.se/en/Nyheter/2010-SIBF/Forsvarsmakten-storsatsar-pa-Svensk-Innebandy/