Ikväll uppger Rapport att Försvarsmakten kommer föreslå att Sverige anskaffar 70 stycken E/F till en kostnad som kan komma att bli drygt 30 miljarder.
Försvarsmakten har, i brist på Luftförsvarsutredning, utlovat ett antal alternativ. Dels för att ge utrymme åt den politiska handlingsfriheten och dels för att ge regeringen möjlighet att skriva en välgrundad proposition till riksdagen. Det ska bli intressant att ta del av de övriga alternativen...
Allan Widman
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Köp 60 stycken och lägg de 4 miljarder som då "sparas" på vettiga Lv-system, så att planen har en chans att komma upp i luften.
SvaraRaderaJa, nästan halva priset mot de 50 du sade tidigare idag. Stå upp för svensk exportindustri, en grundbult för vår välfärd.
SvaraRaderaGustav Wasa sa...
SvaraRaderaDet skulle förvåna mig storligen om den mycket kvalificerade schweiziska rymd-, flyg, och försvarsindustrin inte ville ha med ett ord i laget vid den slutliga konfigureringen av JAS 39E/F.
Det skulle likaledes överraska mig om inte Saab insåg nyttan av att liksom fallet var i Sydafrika bjuda in lokala samarbetsparter med sin specifika förmåga till att folkförankra JAS 39 Gripen i det aktuella lokalsamhället.
Världsnamn som RUAG, Pilatus och Oerlikon kan substansiellt stärka JAS 39E/F:s förmåga att nå fram till ett avslut.
- Varför ska JAS 39E/F skjuta Mauser när den liksom Viggen kan skjuta Oerlikon?
- Varför ska Schweiz betala 22 miljarder kronor för 22 st JAS 39E/F om Sverige kan få 70 st av samma grundflygplan för dryga 30 miljarder?
Anonym,
SvaraRaderaJag trodde att det svenska luftförsvaret skulle bestå av 100 JAS Gripen.
Därtill inbillar jag mig aldrig att priset i bilannonsen avser något annat än själva grundutförandet. Sportpaketet, AC:n och lite annat brukar alltid tillkomma.
Allan, exakt vad avser du med 100 JAS Gripen?
SvaraRaderaJag har lite svårt att följa med i turerna men jag vill minnas att 204 Gripen C/D var vad man började med. Hur många olika beslut har vi och var står vi just nu?
Är det Försvarsmakten eller regeringen som förordar minskning från 100 till 70?
Entreprenören, 204 flygplan var det man beställde i från början. En "flotta" med både A/B och C/D flygplan levererade i tre delserier.
SvaraRaderaFörsta delserien var "prototyper" för utvärdering i Svenska försvaret. Delserie två skulle vara den stora massan A/B-flygplan som beställdes men där man lyckades omförhandla de sista 20 flygplanen i serien att bli någon slags C/D-light. Ett flygplan som avviker ifrån A/B genom att vara utrustade med lufttankning, OBOGS och Avionik avsedda för C/D men i allt annat väsentligt var dessa A/B maskiner av "senaste" snitt. Ifrån Delserie ett och två har flygplan modifierats till C/D för leasing till Ungern och försäljning till Thailand
Delserie tre var C/D-maskiner med olika status och förmågor att kunna verka i olika klimat. Ur denna delserie har 14 flygplan leasats ut till Tjeckien. Alltså har vi efter leasingaffären 80 Flygplan C/D med varierande förmågor, några har havirerat så vi är väll nere på 75 - 76 kvarvarande C/D-flygplan.
Dessa flygplan räcker precis till för att beväpna fyra insatsdivisioner men det blir inget kvar för att bedriva flyg och markutbildning på, vi har inget att bedriva tekniks och taktisk utveckling med. Vi måste finna oss i med valet av ett eget flygplan att kunna utveckla och utbilda på det själva. Nu när vi har ett antal kunder som köpt flygplanet så måste det med den försäljningslösning som skapades finnas ett "moderflygvapen" i Sverige för att kunna göra det som Finnar, Norrmän, m.fl. köper av USA.
I sverige tog vi då för ett antal år sedan beslutet att modifiera ett tjugiotal A/B till C/D och skrota ut resten av A/B-parken. Vi skulle då ha 100 st C/D-flygplan.
Nu när/om Schweiz köper ett tjugotal 39NG måste vi, genom vårt val av försäljningssätt, stödja det Schweiziska flygvapnet med utbildning och utveckling av flygplanet. Precis som på samma sätt vi var tvungen att vidmakthålla flygplan 35 då Finland och Österrike var sist ut att flyga flygplanstypen. Svenska regeringen har gett Försvarsmakten i uppdrag att genomföra detta stöd och för att kunna göra detta får försvarsmakten köpa 10 stycken 39NG . I Sverige skall vi alltså ha förmåga att genomföra utveckling och vidmakthållande av två flygplanssystem igen.
På sikt behöver vi p.g.a politiska beslut utveckla flygplan JAS 39 C/D till förmågor som beskrivs i 39NG. I utvecklingsplanen för JAS 39C/D ligger redan det elektroniska innehållet i 39NG. Det blir alltså ingen extra utvecklingskostnad för avioniken. I grunden är det samma flygplan, Skillnaden där mellan A/B och C/D är större än skillnaden mellan C/D och NG. Skulle vi vara lojal med utvecklingsplanen för C/D så innebär det en högre kostnad än att modifiera C/D till 39NG.
Alltså är det för vår skull rationellt att ta beslut om modifiering av ett åttiotal C/D till NG för våra insatsdivisioner med avseende på de kostnader vi ändå har dragit på oss. I detta kan ligga att vi ännu inte fått alla våra C/D levererade, det är förmodligen ett tiotal flygplan kvar. Vi kan alltså ha frihet att besluta om A/B till NG modifiering av ett tiotal flygplan eller använda de sista tjugo C/D som är av senaste snitt och motsvarar de som våra C/D-kunder har köpt för utveckling av det flygplanet och utbildning i enlighet med det exportåtagande vi gjort.
GW, att Schweiz betalar mer för sina flygplan än vi får våra är att Schweiz måste investera i ny infrastruktur för flygplanet, vi har redan gjort det. Schweiz måste köpa nytt innehåll till flygplanen, vi har redan mycket av innehållet flygandes i dag i våra flygplan som går att flytta över till NG-skroven.
J.K Nilsson
Tack, jag är ganska markbunden och har bara kommit i kontakt med SAAB via teknik-frågor så jag är mycket tacksam för den politiska bakgrunden.
SvaraRaderaGustav Wasa sa...
SvaraRaderaDet är skillnad på kostnad och pris.
Det kunden betalar är priset, som kan vara både högre eller lägre än kostnaden för säljaren att leverera enligt överrenskommet köpeavtal. En kund kan helt blankt strunta i vad säljaren uppger sig ha för kostnader.
Utmaningen för säljaren i en konkurrensutsatt prisförhandling är precis som i varje förhandling att visa att varje kund i vart fall inte får ett sämre erbjudande än någon annan.
Det är inte ovanligt att kunder lyckas förhandla sig till "en-bästa-pris-klausul". Det vill säga att om det skulle visa sig att någon köpare vid ett senare tillfälle skulle få ett bättre pris, så ska man på ett på förhand avtalat sätt gottgöras för detta.
En försvarsmakt vill kanske inte gärna pressa den egna försvarsindustrin till ruinens brant. Men andra staters försvarsindustrier behöver man inte av säkerhets- eller näringspolitiska skäl vara lika aktsam om. Det säljande företagets stat har ändå i ett vidhängande stat-till-stat avtal garanterat produktens vidmakthållande även om det säljande företaget skulle likvideras.
Att företag utan varje spår av sentimentalitet från tid till annan slås ut från en konkurrensutsatt världsmarknad är inte bara oundvikligt utan hela drivkraften bakom tillväxten i världsekonomin. Kalla det gärna globaliseringens baksida.
Vad som leder till att Ryssland köper Mistral från Frankrike och Iveco LMV från Italien applåderas självfallet inte av alla i Försvarsmaterielministeriet i Moskva.
Anonym: Den enda kostnadsredovisning från Försvarsmakten jag har sett hittills är "mycket dyrt". ÖB föreslår på Newsmill både antal och en rad kravspecifikationer. Samtidigt skriver han att diskussioner om kostnader inleds snart. Det får anses vara en anmärkningsvärd ordning att betämma förmågelyftet innan kostnaderna redovisas.
SvaraRaderaVi har alltid haft fega ÖB som vägrar kritisera sina tilldelade försvarsanslag. ÖB vill såklart köpa bästa utrustningen och i tillräckligt stort antal för att möta framtida krav.
RaderaMen det kan han inte för Riksdagen saknar kunskap om vad som krävs för att försvara Sverige och varken ÖB eller Regering vill erkänna detta då alla vet att det krävs ökade anslag.
"Mycket dyrt" är det enbart i relation till andra saker men faktum är att JAS 39 är ett lågbudgetsystem som dessutom ständigt underfinansieras.
Gustav Wasa sa...
SvaraRaderaFörst inrättade vi fångstnät i banänden till systemflygplanet 32 Lansen, därefter bromsfallskärm till flygplan 35 Draken, varpå följde i Sverige egenutvecklad motorreversering till 37 Viggen.
Om vi idag vill förbättra JAS 37 Gripens kortlandningsegenskaper på torra landbacken, så ligger det nära till hands att utvärdera ovan nämnda tre i Sverige för svenska förhållanden väl beprövade tekniska lösningar.
Om vi vill exportera till regional stormakter med egna hangarfartyg som Brasilien och Indien, så duger bara Sea Gripen, såsom den nu utvecklas av Saab i Storbritannien.
I JSF-familjen Lightning II utvecklas tre skilda versioner F-35A, F-35B respektive F-35C.
Det är F-35C som med större vinge och förstärkt skrov utvecklas för hangarfartygsbruk till US Navy och numera också brittiska Royal Navy.
Jag håller inte med om att bromsskärmen till 35 eller reversering till 37 skulle vara ett alternativ till ryssjan. En bromsskärm till 35 är inte effektiv i lägre hastigheter som skulle kunna ge avkörningsskador. Reverseringen till 37 användes för att kunna användas taktiskt
RaderaReversering kan vi stryka direkt i ett kostnadsperspektiv det är radikal omkonstruktion som krävs och dessutom har flygplan JAS 39 redan ett fungerande system för korta landningar genom rörlig nosvinge och noshjulsbroms.
Jag pratade om ett nödförfarande där man kan slippa händelser såsom den Förenade Arabemiratiska avkörningen på Sigonella som stängde flygbasen en par dagar.
J.K Nilsson
Ja, nu vet vi att det inte blev särskilt mycket till redovisning av alternativ. Det hänvisas till bilaga 2 i budgetunderlaget, men den bilagan är hemlig...
SvaraRaderaDet är ju ingen som ifrågasätter att E/F är ett på många sätt bättre flygplan än C/D. Det har ett par stora fördelar - som ökad last, räckvidd, förmåga till "supercruise" och en AESA-radar. Självklart uppnås då större effekt.
Men då alternativen inte redovisas öppet, kan ingen riktigt ta ställning till om det är just *detta* flygplan Sverige behöver 2020-2040.
Med hänsyn taget till utvecklingen på flygplanssidan enbart, är det högst sannolikt att vi behöver ett nytt flygplan i den bortre delen av den perioden. Men då måste man också, vilket inte alls verkar vara gjort, väga E/F mot en möjlighet att om tio år besluta sig för "G/H", dvs. en uppgradering med ytterligare tio års utveckling till under bältet.
Man måste också kunna se ett helhetsperspektiv. Andra system påverkas också. Vilka fler system är det som ska kunna dra nytta av Länk16 och AESA-radar?
- Kommer Visbykorvetterna att kunna samverka, om de någonsin får ordning på sin beväpning?
- Är det risk att E/F tränger ut "ytstridsfartyg m/ny"?
- Vilket luftvärn ska vi ha 2020-2040? Om inte Rb23 förbandssätts, är det snart överspelat. Kommer det då att vara någon idé att satsa på en Rb23B?
- Hur går det med Rb97, nu när USA fasat ut det, kommer Raytheon att fortsätta utveckla systemet för återstående kunder?
- Och sist men inte minst, hur ser det ut på vapensidan? Påverkas anskaffningen av Meteor och Iris-T av E/F-uppgraderingen? Nya attackrobotar?
Gustav Wasa sa...
SvaraRaderaEnligt BU 2013 bilaga 1 sidan 31:
"Förmåga att påverka mål på marken med graderad verkan, under allväderförhållanden och med ökat avstånd mellan mål och plattform vid vapenleverans tillförs under perioden i och med införandet av Small Diameter Bomb (SDB) på JAS 39."
- Därmed avses Maverick och Mjölner (RB75 resp BK90) i praktiken ersättas av frifallande mycket små verkansdelar (SDB).
SDB är optimerat för att få plats i det inre vapenutrymmet på Raptor och Lightning II (F-22 resp F-35) samt uppnå systemeffekt tillsammans med dessa plattformars smygegenskaper och plats i ett system av system.
Svensk JAS 39E/F kommer inte att få motsvarande smygegenskaper eller utan svenskt medlemskap i Nato vid försvar av svenskt territorium ha tillgång till måldata från amerikanska flygande (JSTAR/E-8) och rymdbaserade system.
Men visst:
- borde vi gå med i Nato-poolen AGS baserad på Sigonella även om vi inte anskaffat SDB.
- vidmakthåller vi förmågan till Close Air Support (CAS) vid krighanteringsoperationer Out-of-Area genom att anskaffa SDB.
Gustav Wasa sa...
SvaraRaderaStår "krighanteringsoperationer" omedelbart här ovan.
Skall vara "krishanteringsoperationer".
@Gustav Wasa
SvaraRaderaSDB är faktiskt ett ganska bra vapen för ett litet flygplan som Gripen. Med US standardbalk BRU-61 kan vi bära 8 eller 16 bomber på ett flygplan beroende på vilka lastalternativ vi köper. SDB 1 är tyvärr inget optimalt CAS-vapen eftersom det bara har GPS-målsökare och därmed inte på ett enkelt sätt kan avfyras mot visuella mål. Däremot är det med sin långa räckvidd grymt bra mot fasta mål i ett scenario med lite högre hotbild.
Vad som därför saknas vapenmässigt är ett lite mer korträckviddigt vapen för att bekämpa stridsvagnar och andra rörliga mål, typ Brimstone. Men det är mycket man vill ha...
Det skall till att målen är väl inmätta för att kunna använda GBU-39. I praktiken innebär det svenska broar i ett svenskt scenario. Och den där standardbalken är för svenskt vidkommande anpassad för internationella operationer. I ett svenskt scenario är jag mer skeptisk...
SvaraRaderaJ.K Nilsson
Läste i Ny Teknik att om Brasilien blir kund så kan vi ha råd att utveckla 39 Gripen med Stealth egenskaper... Finns det någon substans i detta?
SvaraRaderaGustav Wasa sa...
SvaraRaderaVarför väljer Finland AGM-158 JASSM till sina F-18, ett långräckviddigt Stand-Off vapen med drygt 370 km räckvidd och 400 kg stridsdel?
Borde inte de också vara lika kloka som vi och istället välja en frifallande bomb (t ex SDB) med en stridsdel på finfina 23 kg?
Hela det svenska försvaret tycks nu vara i fritt fall. 60 - 80 flygplan kommer inte att räcka till försvar av svenskt luftrum på långa vägar.
SvaraRaderaAntalet plan bygger på försvarsbeslutet som togs 2004 vilket ställer en del frågetecken kring hur försvarsbeslutet 2014 kommer att se ut. Vi måste nog hur smärtsamt det än är, att diskutera den svenska flygindustrins vara eller inte vara, för vi kan inte fortsätta så här längre.
Om regeringen och riksdagen går på ÖB`s linje så innebär det att man skär ner på flygvapnet med mellan 20 - 40%. En helt oacceptabel nedskärning samtidigt som Ryssland rustar upp.
Svensk försvarspolitik kan idag liknas vid den grekiska ekonomin, ett totalt kaos som inom några år kommer att få ta till mycket drastiska åtgärder som t.ex att aveckla samtliga ytstridsfartyg och U-båtar för att få fram pengar till flygvapnet och armèn. Ett tragiskt slut på den svenska försvarsförmågan.
@ Lt M
SvaraRaderaOm SDB säger du "Däremot är det med sin långa räckvidd grymt bra mot fasta mål i ett scenario med lite högre hotbild" vilket gör mig konfunderad. SDB kan inte fällas från låg höjd eftersom den har en viss minimitid den måste flyga för att svänga in till nöjaktig precision. Skall bombens "långa räckvidd" utnyttjas måste den fällas i överljudfart och från hög flyghöjd. Jag får inte detta att gå ihop med den hotmiljö med exempelvis S400 och med Air Superiority Fighters som vi har att vänta i det Skandinaviska scenario där vårt FV i första hand skall verka. I det skandinaviska scenariot tror jag inte heller på att vi har luftherraväldet, ej heller flygande störresurser. AGM-158 som GW nämner förefaller klokare men ännu hellre Storm Shadow och kanske hellst KEPD350. Vapen som kan fällas under den radartäckning som fi förväntas ha och som håller fällande flygplan i betydligt lägre riskområde vid fällning än SDB. Om KEPD vet jag dessutom att den har mycket liten radarmålyta i frontaspekt - betr Storm Shadow och AGM-158 har jag inga siffror.
Håller dessutom med dig att SDB inte är ett bra vapen för CAS-uppdrag men det tycker jag är mindre viktigt eftersom jag inte tror att vi har möjligheter att utföra CAS innan vi har fått eget luftherravälde, m a o efter att solidariska grannar kommit på plats. Att SDB är en billig lösning och en lösning som gillas av USA innebär inte med nödvändighet att det är en bra lösning.
Gustav Wasa sa...
SvaraRaderaDen svenska myndigheten Försvarsmakten väljer SDB enbart utgående från sin ambition att fortsätta delta i internationella operationer liknande den över Libyen förra året.
I det som jag här ovan kallar för krishanteringsoperationer Out-of-Area kan Sverige få tillgång till GPS-systemets allra högsta militära precision inklusive kompletterande data under anflygningen mot mål förmedlade med Link-16 till det fällande flygplanet.
Vid nationellt territoriellt försvar har Sverige självfallet inte någon möjlighet att säkerställa amerikanskt stöd för var och en av de trots allt blygsamma stridsdelarna om 23 kg.
Det vore inte lämpligt att förlita sig på utländskt stöd för varje liten markbekämpning även om vi vore fulla medlemmar av Nato och hade de mest långtgående bilaterala avtalen med USA på plats och årligen övade samverkan med öronmärkta amerikanska förband.