Jag nås av rykten om att den nationella dimensionen på sina håll skapar oro i Försvarsmakten. En del tycks uppfatta de nya tongångarna som att intresset för internationella insatser är i avtagande och att man inte orkar fler ominriktningar.
Folkpartiet är förvisso inte ensamt om att driva frågor med koppling till nationell försvarsförmåga. Dock är det viktigt för mig att understryka att den ömsesidigt förstärkande effekten av internationell insats och nationell förmåga är långt större än den exkluderande.
FL 01 är ett lysande exempel som jag gärna återkommer till. Länk 16 används i Libyen. Det är ett steg på vägen mot att avveckla det förmågeglapp som uppstått i flygstridsledningen. SPK 39 tycks också börja fungera, efter att ha varit under utveckling sedan sent 80-tal. Lufttankningsförmåga och generell interoperabilitet är andra tydliga landvinningar.
Men även Afghanistan erbjuder motsvarande exempel. När FS 20 nu roterat hem så tillförs ju insatsorganisationen åtminstone en stomme till en kompetent och beprövad bataljon. Luftburen MEDEVAC är inte enbart av intresse i internationella sammanhang. Och vem tror att arbetet med reglementen för våra lägsta förband och förbandsenheter på markstridssidan hade påbörjats med sådan intensitet om inte behoven identifierats i ett skarpt operationsområde?
Slutsatsen är att de internationella insatserna snarare behöver öka. De bidrar till vår och andras säkerhet samtidigt som både solidaritet och interoperabilitet är viktiga ingredienser i ett litet lands allmänna värnkraft. Motsatsvis skapar det starka folkliga stödet för ett nationellt försvar, direkt och indirekt, ett utrymme för uppträdande på den internationella arenan.
Apropå uppträdande, infann sig idag insatschefen Generallöjtnant Anders Lindström i Försvarsutskottet för att redogöra för vår förmåga här och nu. På min uttryckliga fråga svarade han att "den strategiska time outen nu är över". Låt vara att detta, än så länge, kanske mera är ett uttryck för en sinnesstämning än något annat. Likväl inger det visst hopp.
Måhända är det också ett tecken att undertecknad, i egenskap av reservofficer, i dagarna kallats in till en kort tjänstgöring. Det var inte heller igår.
Allan Widman
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Uppgav Gen Lindström några siffror på vad som finns gripbart här och nu?
SvaraRadera"Slutsatsen är att de internationella insatserna snarare behöver öka. De bidrar till vår och andras säkerhet samtidigt som både solidaritet och interoperabilitet är viktiga ingredienser i ett litet lands allmänna värnkraft."
SvaraRaderaJa, de internationella insatserna kan öka, men bara på befintliga ställen som Afghanistan och Libyen och Adenviken. Vi kan inte förutom vårt engagemang där föra ett eget casus belli-resonemang (casus belli = anledning till krig) helt av oss själva. Har du tänkt på vilken synnerligen lämplig fördelning mellan försvarsgrenarna Armén, flyget, marinen, som Afghanistan, Libyen och Adenviken erbjuder? Men det är nog nu, vi kan deployera fler plan, fler soldater och fler marina fartyg där vi befinner oss, men vi bör inte likt ett gammalt dragspel sträcka ut seglet så mycket att dragspelet rivs upp. Situationen, i alla fall om USA ingriper i Syrien och kanske Iran, verkar utveckla sig till ett enda smygande brett krig mellan Väst och mellanöstern. Vi måste inte befinna oss på varje ställe i så fall, men vi ska vara bäst där vi är.
Roger Klang
Jag håller med om att de internationella insatserna tillför mer än de belastar Jag är också av åsikten att vi bör öka våra åtagande. Personellt bör vi klara av det dubbla. Materiellt behövs det dock synnerliga förbättringar för i nuläget finns den moderna utrustningen i princip bara utomlands medan övriga förband av kostnads- och/eller tillgångsskäl inte tilldelas reglementerad utrustning och fordon förrän vid insats.
SvaraRaderaIntressant tankegång det där Widman. ”De internationella insatserna måste öka”. Inklusive i Afghanistan.
SvaraRaderaDet enda riktiga argumentet återstående argumentet är tydligen att det hjälper till att träna armén i…
ja vad då? Tydligen den ädla konsten att förlora gerillakrig i Afghanistan. Mycket viktig lärdom utan tvivel.
Och nu vill du tydligen öka insatserna Widman. I så fall måste tre saker ske. Först och främst måste du höja skatterna. Skattehöjning och krig går hand i hand. Det nästan som far och son. Krig är som bekant vanvettigt dyrt som bekant och drar dessutom ett myller av dolda kostnader. Lägg därtill att du är hett angelägen om att bygga upp en veteranförvaltning efter mönster från USA. Jag såg att du var mycket förtjust i den och bland annat noterade att den massiva byråkratin omfattade 600 000 själar. Visste du att amerikanerna enligt Washington Times betalar 1, 3 biljoner för att pensioner, sjukvård och begravningar?
Och du vill väldigt gärna inför något liknande i Sverige? Det blir pengar det. Kanske aningen svårt att låna från kineserna som amerikanerna gjort under alla dessa år?
Det andra stora steget är att du förmodligen måste börja inkalla värnpliktiga. Visserligen har Sverige nyligen infört yrkesarmé. Det är nästan helt hopplöst att få fram stora mängder soldater den vägen. Och britterna har efter långa och ledsamma erfarenheter börjat låta åt att det inte spelar någon roll hur överdådigt utrustade och utbildade soldaterna är, de behöver vara många också. O, det var så sant, jag glömde nästan en sak: har du själv några barn eller anhöriga i vapenför ålder måste de vara först i kön till inskrivningen. Detsamma gäller övriga politiska ledarskapet. Det var så det gick till under de härliga dagarna under andra världskriget som man så ofta hänvisar till. Churchills, Stalins, de Gaulles gjorde fronttjänst.
För det tredje måste du antagligen börja reglera ekonomin. Råvaror måste förbehållas krigs ansträngningen. Produktionslinjer måste reserveras för produktion av försvarsmaterial. Du är säkert medveten om att så gick det också till under andra världskriget. Lägg därtill att ni antagligen måste öka arbetstakten på sedelpressarna. Det kommer att kräva regleringar för att förhindra att inflationen brakar loss i ekonomin. Titta gärna på USA Widman. De hade sin Price Administration och produktionen av personbilar var nästan helt stoppad medan den, då, gigantiska bilindustrin spydde ur sig material får flotta, armé och flygvapen.
Tja Widman, det är vad du måste göra. Det är bara att sätta igång.
@Klas Sandberg:
SvaraRaderaDet är stor skillnad på antalet amerikanska soldater i vk2 och Irak, Afghanistan. I vk2 hade amerikanarna 16,1 miljoner tjänstgörande i försvaret. I Afghanistan är dem 100 000 man. Visserligen så är deras utrustning mer sofistikerad och dyrare än andra världskrigssoldatens utrustning, men deras ekonomi har växt betydligt också sedan dess. Sedan måste man komma ihåg att Amerikas ekonomi alltid har växt efter deras krig. Om det blir så denna gången också är svårt att säga.
Vh Roger Klang
Utan vidare omsvep säger jag att det är viktigt att armén, marinen och flygvapnet får någon form av skarp insats i bagaget. Men det råder nog ingen tvivel om att Widman delvis vill se en utökad svensk insats för att han vill hjälpa människor.
SvaraRaderaRoger
Ur Bohusläningen 12 juni 2011.
SvaraRadera"Den svenska marinen värnar territorialgränsen utmed västkusten, från Strömstad till Falsterbo, med ett fartyg.
Det är HMS Jägaren (V150) med 39 år på nacken, som byggdes om från patrullbåt till vedettbåt 1988. Men går det att bevaka gränsen utmed 220 distansminuter med ett fartyg som behöver 10–12 timmar från norr till söder?
Gränsar inte verksamheten till museal verksamhet med nostalgiska förtecken?
Fartygschefen Fleming Karsberg från Kungälv blir inte arg över frågan.
Han drar möjligen lite på munnen, när han svarar diplomatiskt.
– Att sex liknande fartyg ligger på östkusten och att vi ensamma ska representera marinen på västsidan, är ett resultat av politiska beslut och värderingar
För att ge henne lite mer kraftfullt utseende står numera en 40 millimeters kanon från Bofors på däck.
Minst två ombord har alltid kompetens och tillstånd att nyttja kanonen."
Summa gripbart marint (inom viss tid, se texten).
En båt.
En kanon modell 40/48?(där 40 står för millimeter och 48 för modellår), med tillhörande skytt/riktare, laddare.
Sammanlagt fyra officerare och åtta sjömän, vid full bemanning!
Detta till nästan halva den svenska kuststräckan!
Dessutom platsar allt utom personalen (hoppas jag) på vilket sjöhistoriskt museum som helst!
"Ett resultat av politiska beslut och värderingar" svarar fartygschefen på frågan om den museala verksamheten som kalas marint försvar.
Vem har tagit dessa beslut??
Teaterdirektören.
Det är alltid intressant att läsa Teaterdirektörens debattkommentarer. Hans och Förste Sergeantens och några till excellerar alltid. Kan han förvänta sig svar?
SvaraRaderaRoger Klang
Jag fick visst svar på tal av Roger Klang. Dagens påfrestningar skulle visst vara en obetydlighet jämfört med andra världskriget, dessutom är den amerikanska ekonomin mycket större idag.
SvaraRaderaDet har du nog fått om bakfoten Roger.
Faktum är att enligt Vita Husets presstjänst ligger de årliga utgifterna för ”kriget mot terrorismen” nu högre än de gjorde under andra världskrigets toppår.
Visst, Roger, penningvärde och annat har ändrats men håll med om att det verkar graverande?
Officiellt kostar det 600 miljarder dollar (698 enligt SIPRI) om året. Det finns de som menar att de verkliga kostnaderna i själva verket är mycket större. Enorma summor rinner ner i massor av hemligstämplade projekt. Ingen klarar i själva verket av att hålla koll på de amerikanska försvarsutgifterna längre.
Roger Klang gissar att den amerikanska ekonomin vuxit sedan dess. Det är nog en illusion Roger. Under andra världskriget var Amerika världens bankir. Man satt på en gigantisk skattkista. Lägg därtill att nästan hälften av hela planetens industriproduktion (49 procent) kom från USA. Tyskland låg på andra plats med 11 procent.
Kapital och fabriker, två vanvettigt viktiga tillgångar för den som vill föra krig
Mycket av de tillgångarna finns inte längre. USA:s andel av världens industriproduktion har sjunkit till en femtedel. Faktum är att de gamla axelmakterna Tyskland och Japan nu var för sig har lika stor eller större produktionsförmåga. Amerika är snarare världens tungt beväpnade låntagare. När det gäller skuldsättning, budgetunderskott och rotiga statsfinanser hotar USA hamna i samma situation som Grekland. Och Joseph Stieglitz, innehavare av svenska riksbankens pris till Alfred Nobels minne hävdar att det är just de skenande försvarsutgifterna som
Men amerikanerna har ju varit militärt segerrika sedan 1980-talet. Visst. Det har bjudits på snabba segrar, både mot Grenada, Panama och Irak.
Du kanske noterar en sak här Roger?
Det handlar inte precis om några militära giganter eller hur? Förutsättningen för den modell för krigföring som vuxit fram sedan Reagans tid var alltid att man skulle använda yrkessoldater, finansieringen skulle klaras av med lånade pengar och att krigen skulle vara snabbt expedierade.
Drar det hela ut tiden hotar alltsammans att falla samman. Finansieringen börjar gnissla. Skuldsättningen växer. Det är knepigt att skaka fram förstärkningar och det här hela tiden samma skara alltmer tröttkörda krigare som ständigt måste återvända till fronten för nya tjänstgöringsperioder.
Vi får ständiga rapporter om att självmordsfrekvensen bland amerikanska soldater slår nya rekord. Stop loss politiken betyder att de knappt kan betraktas som frivilliga längre.
Men du och Allan Widman vill alltså se Sverige göra ännu större militära åtaganden?
Hittills har Widman inte varit så pigg på att skaffa fram större resurser. Under bråket om helikoptrarna var hans främsta bidrag att rya om att man skulle skicka gamla Vertolmaskiner. Han gav sig till och med på att annonsera efter pensionerade helikopterpiloter på sin blogg under dunkla antydningar om att riksdagsman Widman själv kunde tänka sig att leda dem till Afghanistan.
Vad blir nästa steg månde? Kommer Widman att börja inventera armémuseum efter gamla musköter och bronskanoner?
@Klas Sandberg:
SvaraRaderaJag kan ju inte förväntas svara för Widman, men du hoppar på hans bröstkorg. Han är bevisligen PK, men till hans favör ska man räkna att man kan kommentera på hans blogg till skillnad från sådana politiker som Sten Tolgfors t.ex.. Jag menade bara att det är sannolikt att Widman är en av de majoritetens blödande hjärtan-liberaler inom FM:s ledning och riksdagen/regeringen som ömmar om alla människor, även de onda. Tror inte du det också?
"Mycket av de tillgångarna finns inte längre. USA:s andel av världens industriproduktion har sjunkit till en femtedel. Faktum är att de gamla axelmakterna Tyskland och Japan nu var för sig har lika stor eller större produktionsförmåga."
Ja se så mycket information man kan få ut från Wikipedia! Men det är inte USA som har sjunkit i välståndsligan, det är Tyskland och Japan och större delen av världen som har kommit ifatt. Men jag kan hålla med om att efter statstortyrens införande i USA och i synnerhet efter att den blev känd runt 2003 och folkets adopterande av den, så kan USA inte längre göra anspråk på att vara det land som de framställer sig varandes på sina dollarsedlar där det står "In God We Trust". Obama försöker göra något åt det och jag hoppas att han lyckas. Jag skrev redan 2008-2009 att jag inte trodde att USA skulle hämta sig fullt ut från krisen på grund utav främst republikanernas tortyrkramande (undantaget endast John McCain tydligen). Jag är teologisk universialist, men Ekonomipristagaren till Alfred Nobels minne, Amartya Sen, skulle hålla med även om han utelämnar Gud i sina teorier vilket inte jag gör. När det gäller USA:s krig så menade jag de riktiga krigen, frihetskriget, inbördeskriget, vk1, vk2, Korea och Vietnamkriget. Inte bara har USA:s ekonomi blåsts upp, värdet på Dollarn har förändrats nedåt (inflation).
Det är nog inte helt klarlagt hur man ska jämföra USA 1941-45 med USA 2001-11. Det är ju som du säger en yrkesarmé idag. Men liksom kommunismen fungerar men fungerar dåligt, fungerar även en militär ekonomi men inte lika bra som rå kapitalism på den fria marknaden.
Även Hitler lånade pengar för sin krigsmakt med smarta lån!
I övrigt så får Widman svara för sig själv. Jag menar att vi är i krig - ett irregulärt krig. Krig har offer.
Mvh Roger Klang
Vill du föra krig måste du också sätta ekonomin på krigsfot. Det innebär skattehöjningar, inkallande av värnpliktiga och vill det sig illa: statlig kontroll över ekonomin.
SvaraRaderaAllt för att krama fram resurser.
USA och, i oändligt mycket mindre skala Sverige, verkar hela tiden fast beslutet att inte besluta något.
Antingen måste man skaffa fram ordentliga resurser. Det går bara på ett enda sätt. Det jag räknade upp: skatter – värnplikt – planekonomi.
Det vill ingen göra.
Nå men då får man istället avstå från sina drömmar om vittomfattande militäringripanden till höger och vänster.
Det vill man inte heller göra.
Man vill inte avstå från sina krig. Inte heller vill någon ta konsekvenserna av ambitionerna. Krig = krigsekonomi. Det man nu gör är att skicka ut små styrkor till höger och vänster och hoppas att det nog löser sig.
Widmans senaste argument är nästan det underligaste av alla: Sverige måste gå i krig för att öva försvaret i "skarp insats".
Föra krig för att öva krig.
Intressant tanke. Problemet är att krigsguden kan vara en rätt dålig pedagog. I sämsta blir redskapet som skulle skärpas slött istället. Nu kan armén en del om hur man bedriver misslyckad gerillabekämpning i norra Afghanistan. Officiellt kostar det den svenska staten 1, 9 miljarder kronor om året. En budgetkunnig kollega fråga en general rent ut om den verkliga prislappen inte snarare låg på 3 och möttes av ett stumt nickande.
Tre miljarder kronor om året för att förvärva erfarenhet av misslyckad gerillabekämpning och ett förlorat krig i meritförteckningen. Det måtte vara vanvettigt värdefull kunskap. Hade det inte varit billigare att fråga ryssarna istället? Eller kanske köpa några billiga böcker i ämnet?
Det är inte första gången. Den brittiska armén marscherade ut i första världskriget grundligt utbildad i boerkrigets taktik. Italienarna skaffade på trettiotalet sig gedigen kunskap hur man bekämpar libyska rebeller och invaderar Abessinien, dyrt förvärvad kunskap som… de inte hade någon större nytta av när andra världskriget bröt ut. Ja, de där ”övningskrigen” rentav bidrog till att dränera försvaret på resurser.
Och till sist: vi får inte vara grymma mot den arme Widman, han vill ju bara så väl.
Jag har hört samma sak förut, om några av de amerikanska policysnickare som först fantiserade ihop det hela, från George Bush till Paul Wolfowitz.
Jag måste erkänna att det aningen svårt att glömma att samma blödande hjärtan blev mycket ivriga införa tortyr och hördes pladdra inför Newsweek upprättandet dödpatruller i Irak vore en prima idé. Och alltsammans riktat mot just de människor som de tidigare salvelsefullt talade om att lyckliggöra. Om han ny blöder för nödlidande kanske han kunde öka på bidragen till Svenska Afghanistankommittén istället. DE hjälper människor på riktigt.
Jag respekterar din ståndpunkt och håller med om det där med Bush & co. Men den svenska styrkans uppgift är inte att jaga talibaner genom guerillabekämpning. Den svenska styrkan ska bygga upp förtroende hos byråden och ANA. I processen kan det hända att vi stöter ihop med rövare och talibaner som försöker kullkasta detta. Där av det irregulära kriget.
SvaraRadera"Man vill inte avstå från sina krig. Inte heller vill någon ta konsekvenserna av ambitionerna. Krig = krigsekonomi. Det man nu gör är att skicka ut små styrkor till höger och vänster och hoppas att det nog löser sig."
Vi jobbar med ISAF, och tillsammans är vi många. Dessutom håller svenskarna än så länge ihop som en väl samövad grupp utåt. Det har varit en ensidig "diskussion" mellan britter och amerikaner å ena sidan och svenskar å den andra om att vi borde kunna ta och behålla mark. Den diskussionen tycks vara död, och om britterna och amerikanarna har något mer att tillföra diskussionen så får de komma igen. Som jag har förstått det, och jag har inte varit där, så är det en ganska meningslös diskussion när vi bara har 500 man på plats. Men huvudsaken är att vi har visat hur enkelt det är att ta terräng mot talibanerna när det är nödvändigt (såg "Krig för fred"). Problemet med att bara ha 500 man är att vi allt som oftast måste släppa terrängen igen.
I det första håller jag med, våra politiker är inte de bästa. Men det behövs kanske inte allmän värnplikt.
Britterna och italienarna har inte så mycket att lära oss om krig om du frågar mig. Det vi lär oss i Afghanistan är i grunden konsten att avgöra ett skarpt läge från ett löst, erfarenhet helt enkelt. Krig genom etnisk fördrivning via kanonsalvor hör till det förgångna. Därför är vi betjänta av den här erfarenheten! Vad du än tycker om det så är vi vikingar nu och därför så är det nog inte sista gången vi slåss utanför våra gränser heller. Och på tal om Bush, han hade casus belli (anledning till krig) och Ius ad bellum (rätt till krig) i Afghanistan, möjligen inte Irak. USA har också oftast Ius in bello (rätt i krig) förutom när de torterar förstås. Detta anser jag!
Roger
Allan - kul att du är inkallad (inbjuden?) till tjänstgöring! Vad ska du göra?
SvaraRaderaGMY
Sinuhe
@Klas Sandberg och Roger Klang
SvaraRaderaThe Long War har ingenting gemensamt med andra världskrigets totala industriella krig, men en del gemensamt med det kalla krigets globala, långsiktiga och bara tidvis väpnade konfrontation.
Detta avspeglar sig även i belastningen konflikten utgör på ekonomin.
Under andra världskriget utgjorde USA:s försvarsutgifter 43-45 mellan 32 och 37 % av BNP. Dagens cirka 5 % är visserligen obscent mycket pengar men inte mer än vad som uthålligt gick att lägga på försvar under kalla kriget.
För svensk del är vi, tack och lov, inte så illa ute att vi behöver panta kronjuvelerna för att ha råd att hålla en knapp bataljon insatt utanför närområdet.
Angående ifall Afghanistan är förlorat eller inte: det återstår att se.
@Forsno:
SvaraRaderaUppgifterna om hur mycket USA:s försvar kostar skattebetalarna varierar mellan 5 % och 40 % av BNP. Jag tror att en rimlig gissning är 20 %, för så blev det under Reagans tid från att först ha varit 5 % innan Reagan. Men man säger att USA har fördubblat försvarsanslagen sedan andra halvan av 00-talet. Klart är att enbart CIA har en budget på 44 miljarder dollar, men om den räknas in i försvarsbudgeten vet jag inte. De förarlösa spionflygplanen (drönarna) är i alla fall utrustade med dödliga robotar men formellt finns de inte, de sköts av spionorganisationen CIA och officiellt tar USA inget ansvar för dem och allt är alltså hemligstämplat. Men de används och numera allt oftare. Det är därför nog inte helt lätt att avgöra försvarsbudgetens storlek, speciellt inte med tanke på att vapenindustrin är djupt inblandad i den totala försvarsbudgeten. Många amerikanska vapentillverkare får ju bara sälja till US, åtminstone till en början av materielens barndomstid, men det spelar ingen roll, för dem som får sälja utrikes är lika insyltade i försvarsbudgeten. Det är åtminstone vad jag tror och jag stöder mig på de varierade rapporterna om försvarsbudgetens storlek.
Roger Klang
@Roger Klang
SvaraRadera20 % under Reagan? Hur räknar du då? Försvarsanslag på 40 % av BNP skulle vara mer än deras samlade offentliga utgifter.
Det finns mycket försvarsrelaterat utanför försvarsdepartementets budget, bl a kärnvapen hos energidepartementet och FOU hos NASA, men några 20 % blir det inte.
@Forsno:
SvaraRaderaJag tror inte heller ett dugg på 40 %, men jag har läst och tolkat uppgifter från försvarsdepartementet som indikerar den summan. Lars Gyllenhaal slukade uppgifterna helt, men jag ställer mig djupt skeptisk. USA har i alla fall en delvis militariserad ekonomi, och som jag sade så fungerar en sådan men sämre än rå kapitalism. Frågan är hur de räknar, men jag är säker på att de har en större försvarsbudget än 5 % i alla fall. Sveriges ligger ju på 2-3 %. Något lurt är det med alla befintliga uppgifter och jag tror inte att USA har fördubblat sin försvarsbudget som de säger, möjligtvis räknar de annorlunda. Men om de har gjort det så ligger den nog på mellan 10 och 20 procent av BNP.
Roger
@Forsno:
SvaraRaderaJag famlar i blindo. Ett spann på mellan 5 och 40 är alldeles för stort för att man ska kunna höfta deras exakta försvarsbudget. Därför har jag reviderat ned min gissning något efter dina gissningar. Jag tror inte att det finns någon svensk som kan svara på hur stor USA:s försvarsbudget är. Man måste veta hur de har räknat och vad de har inkluderat för att kunna göra det. Mina enda tidiga uppgifter är de där 20 procenten under Reagan som är åtskilliga år gammalt. Mina senaste relativt trovärdiga uppgifter är 23 procent efter försvarsbudgetökningen nyligen. Det kan jag köpa!
Roger
@Roger Klang
SvaraRaderaDet finns inget behov att gissa storleken på det amerikanska försvarsdepartementets budget. För 2011 är den, inklusive pågående operationer, på totalt 718 miljarder dollar vilket motsvarar ungefär 4,7 % av BNP.
Om man väljer att lägga till försvarsrelaterade kostnader som bärs av andra departement kan man, beroende på definition, lägga till någon, eller möjligen några, procent till.
Inte mer.
Ingen gång under Reagans tid i Vita huset var USA:s försvarsbudget i närheten av 23 %; eller ens hälften av det.
Sveriges försvarsbudget motsvarar för övrigt strax över 1 % av vår BNP. Det finns inget behov av att gissa om det heller - Google är din vän...
Ok. Men siffrorna ligger ute i etern i vilket fall som. Stöter jag på dem igen så kanske jag återgår till att tro på mina siffror framför dina. Jag vill bara tillägga att kärnvapen inte direkt är någon fattigmans försvar som de säger, det är ganska dyrt faktiskt.
SvaraRaderaRoger Klang
Forsno hyser en klockartro på att de officiella uppgifterna för Pentagons utgifter stämmer till sista cent.
SvaraRaderaDet kommer från regeringen, då måste det vara sant eller hur?
Människor som har försökt bena upp den amerikanska försvarsbudgeten har en benägenhet att komma tillbaka missnöjda och förvirrade efter att ha irrat omkring i en spegellabyrint. Det går helt enkelt inte att få något samlat grepp om hur mycket som rinner ner i den gröna maskinen. Och då talar vi ändå om fackekonomer.
Bara en sak är säker: Det hela är mycket, mycket, MYCKET dyrare än de officiella siffrorna säger. Stora utgiftsposter ligger på andra departement, UD, biståndsmyndigheten, Department of Homeland Security, justitiedepartemenet är alla mobiliserade. Det rinner en veritabel flod av guld ner i massor av mer eller mindre kufiska, hemligstämplade projekt. I Washington Post gissade man de samlade kostnaderna för fälttågen mot Irak och Afghanistan kommer att ÖVERTRÄFFA debaclet i Vietnam.
Ni har Joseph Stieglitz, professor vid Colombia och mottagare av riksbankens pris till Alfred Nobells minne (eller fusknobellpriset i ekonomin) som i boken The Tree Trillion Dollar War från 2008 försökte räkna på de dolda kostnaderna, icke minst för omvårdnad av återvändande veteraner och nerslitning av utrustningen. I en artikel nyligen talade Stieglitz om The Four Trillion Dollar War.
Fyra biljoner dollar kriget.
Det finns andra som vill sätta siffrorna ännu högre. En annan noggrann genomräkning gissar att kostnaden för samhällsekonomin kan ligga på en biljon dollar om året. Allt beroende på vilka utgiftsposter man väljer att ta med eller skippa.
En sak är säker. De officiella siffrorna är notoriskt friserade. Det gick att konstatera efter en ytlig genomläsning.
Lägg därtill att USA inte längre har samma som det en gång var.
Under andra världskriget hade man världens starkaste industriekonomi. I dag är den amerikanska ekonomin snarare än tjänsteekonomi. Tjänster och Finansiella tjänster är stora och tunga poster i den amerikanska BNP:n. De är helt värdelösa för försvaret. Fabriker kan konverteras till försvarsproduktion. Det är aningen svårt att se vilken nytta fotvårdsspecialister och skattejurister kan göra.
Faktum är att man kan hitta samma fenomen i Sverige, om än i mycket mindre skala. Jag försökte få reda på Sveriges utgifter för förra året. Försvarsdepartementet sa 1,4 miljarder kronor om året. Försvaret sa 1,5 miljarder.
En liten diff på hundra miljoner bara där.
Roger skrev visst att “vi är vikingar nu”. Vikingar släpade hem guld och trälar från plundrade kloster. Här har vi nästan bara utgifter. Och allt kommer i förhoppning om att vi eventuellt skall kunna begära gentjänster från USA i någon fjärran, hypotetisk framtid.
@Klas Sandberg
SvaraRaderaMen kostnaden för krigen i Afghanistan och Irak är inte några fyra biljoner dollar om året - oavsett hur vitt eller långsiktigt du väljer att definiera dem.
Även om den amerikanska totalkostnaden för Afghanistan, enligt någon definition, skulle komma att bli högre än den för Vietnam är inget av krigen jämförbara med andra världskriget.
Bägge kostar/kostade vid en jämförelse felräkningspengar.
USA har inget som helst behov av att utöka sin försvarsindustri; inte för att kunna kapprusta med Kina och definitivt inte för att genomföra COIN-kampanjer inom CENTCOM. USA behöver inte rusta upp; USA är redan rustat.
Andra världskrigets totala industriella krig är ett passerat paradigm.
Att kostnaden för den svenska insatsen, liksom för den amerikanska, blir olika stor beroende på vilka kostnader man låter belasta själva operationen är inte konstigt; det är snarare självklart.
Men det påverkar inte statsbudgetens storlek, varken här eller där, utan var man väljer att bokföra kostnaden. Om du vill räkna all form av utrikes-, industri- och biståndspolitik som krigskostnader står det dig naturligtvis fritt att göra det, men det är inte den gängse definitionen eller en jag delar.
Att det i USA finns försvarsrelaterade kostnader hos andra departement än försvarsdepartementet har jag redan skrivit i tidigare kommentarer i tråden, men Pentagons budget utgör en så stor del av de federala utgifterna att även detta alternativa sätt att räkna inte ökar utgifternas andel av BNP med mycket.
Intressant debatt men det jag denna gång fastnade för var Teaterdirektörens inlägg à propos Bohuslänningens artikel om HMS Jägarens uppgift att bevaka 220 distansminuters kustlinje med en 40 mm Akan. Vad vill Bohuslänningen / Teaterdirektörn framföra för sens moral? Är det felprioriterat att ge Östersjökusten huvuddelen av resurserna eller är det meningslöst att använda en plattform som i värsta fall kan vara på plats 10 timmar efter att något inträffar på vårt territorialvatten? I så fall är det väl på gränsen till lika meningslöst att ha de de sex fartygen på ostkusten?
SvaraRaderaMin egen slutsats är att flottan likaväl kan avlastas hela denna uppgift. Kustbevakningen har den rätta materielen om än kanske inte i tillräckligt antal idag. Kustbevakningens flygplan kan upptäcka och följa kränkande eller på annat vis intressanta fartyg, mkustbevakningen har fartyg som kan borda och behövs varningsskott eller andra maktdemostrationer har incidentroten /rotarna skarpladdade akan. Kan nu rikets resurser samverka enligt mitt förslag har vi inte längre detta museala inslag och kostnaden blir kanske ett à två fler kustbevakningflygplan och skrotningskostnader för de sju vedettbåtarna.
Så - kan de två myndighetrna Kustbevakningen och Försvarsmakten samverka?
/bloggbosse
Det är möjligt att Joseph Stiglitz och många andra inte begriper vad de talar om när de säger att det finns ett veritabelt berg av dolda kostnader i krigen mot Afghanistan och Irak.
SvaraRaderaDet är möjligt att du begriper bättre Forsnacke.
Stiglitz har visserligen haft rätt om att den hotande krisen i bostadsmarknaden och annat. Han HAR onekligen en hel del akademiskt lull lull i ryggen, bland dem ett riksbankspris till Alfred Nobels minne, han HAR varit ordförande för Vita Husets nämnd av ekonomiska rådgivare under Bill Clinton.
Jag vet inte exakt hur många ekonomipris du har Forsnacke.
Det är möjligt att Stiglitz pratade i nattmössan när han säger kostnaderna för fälttågen mot Irak och Afghanistan redan överträffar de samlade kostnaderna för Vietnamkriget och ligger på det dubbla mot kostnaderna för Koreakriget.
Det är också möjligt att många andra statliga utredningar, bland dem en av den amerikanska kongressens Joint Economic Committee pratar i nattmössan de också som säger samma sak också . De trodde rentav att Stiglitz dåvarande uppskattning på tre biljoner dollar var aningen låg. Andra ekonomer, inklusive Lawrence Klein - en annan vinnare av riksbankspriset till Alfred Nobels minne - säger att Stiglitz beräkningsmetoder är sunda men du kanske vet bättre.
Andra som inte verkar lika roade som du är Michael Mullen, ordförande för USA:s förenade vapengren chefer (i praktiken USA:s ÖB). Han förklarade i ett tal förra året att de tilltagande budgetproblemen och statsskulden är det största hotet mot Amerikas framtid.
Inte Al Qaida, inte Ryssland, inte Kina. Statsfinanserna och statskulden.
Försvarsminister Robert Gates har likaså förklarat att försvarsutgifterna MÅSTE ner. Att den veritabla “pump” av ständiga ökningar in i försvarsbudgeten kan betraktas som ett passerat stadium.
Notera gärna Forsnacke: detta kommer under pågående krig.
Hur ofta får man höra ett krigförande lands ÖB och försvarsminister säga att försvarskostnaderna är ohållbara?
Med det har farhågorna för krigets dolda kostnader börjat krypa in i hjärtat av försvarsetablissemanget. Även om det inte är “det gängse sättet”.
Så varför skall man då räkna med dolda kostnader Forsnacke? Du verkar rentav tycka att det är skumt.
Är det inte ännu mer politiserat och skumt att försöka städa bort dem då? Att försöka få hela äventyret att framstå som billigare än det är?
Du förklarar självsäkert att Andra världskrigets industriella krig är ett passerat paradigm.
Det skulle väl betyda att tvånget att skaffa fram manskap och utrustning till pågående krig kan betraktas som någon fånigt och föråldrat. Något man lika gärna kan strunta i.
Den amerikanska armén har periodvis haft stora problem skaffa fram ammunition till sina expeditionskårer i Irak och Afghanistan. Ofta har de tvingats importera från Israel.
De hade också behövt skaka fram ett nytt fordon som kan ersätta Humvee jeepen och som kan stå emot vägbomberna i Irak och Afghanistan. Det har gått vanvettigt trögt och inte ens idag finns tillräckligt många. Typiskt nog klarar inte fordonen som till sist togs fram för bruk i Irak riktigt av terrängen i Afghanistan.
Istället har amerikanska förband tvingats lappa och laga på sina gamla Humvees. Periodvis hör vi om hur amerikanska förband i ren desperation stulit pansarplåtar från varandra. De ständiga lappande har dessutom bidragit att Humvees har blivit så topptunga att ideligen slår runt.
Min poäng?
Kanske är min poäng att det gamla, industriella Amerika troligen skulle ha fixat det problemet i ett kick. Man skulle troligen ha konstruerat och byggt allt som behövdes, förstärkt armén och dessutom sett till att försörja sina allierade. Idag, med en nyliberal ekonomi, har det tagit för lång tid och nu är båda fälttågen praktiskt taget förlorade.
@Klas Sandberg
SvaraRaderaNu är det till att börja med inte professor Stiglitz jag debatterar med utan dig Sandberg.
När har jag för det andra påstått att de totala kostnaderna för kriget i Afghanistan inte kommer att vara i paritet med de för det i Vietnam eller att USA har försvarsrelaterade kostnader som inte bärs av försvarsdepartementet?
Och vad gav dig intrycket att jag tycker att 718 miljarder dollar om året inte är obscent mycket pengar?
Att USA har budgetproblem är väl knappast någon nyhet. Inte heller att det kommer behöva skäras i försvarsanslagen för att ha en chans att nå budgetbalans.
Den belastning dagens försvarsbudget, oavsett hur den definieras, utgör på den amerikanska ekonomin är dock fortfarande jämförbar med kalla krigets - inte andra världskrigets.
"Du förklarar självsäkert att Andra världskrigets industriella krig är ett passerat paradigm.
Det skulle väl betyda att tvånget att skaffa fram manskap och utrustning till pågående krig kan betraktas som någon fånigt och föråldrat. Något man lika gärna kan strunta i."
Nej, det betyder att de behov av manskap och utrustning som ska mötas är de som moderna konflikter och försvarsmakter ställer.
Efter andra världskriget permanentade USA för första gången i sin historia vad som Eisenhower kom att kalla det militärindustriella komplexet. Det råder ingen brist på försvarsindustriell kapacitet, men det finns en hel del systemfel som försenar och fördyrar de flesta upphandlingar och utvecklingsprojekt (FMV är ett under av effektivitet vid jämförelse).
Grundproblemet är huvudsakligen att man vant sig vid extremt höga anslag vilket gör att man bygger sånt som ABL och Zumwalt-klassen.
MRAP:s är för billiga för att få någon uppmärksamhet.
Om vi om tio eller tjugo år kommer att räkna krigen i Irak eller Afghanistan som nederlag, eller mer sannolikt Pyrrhussegrar, så kommer detta i så fall inte bero på att man förlorat på slagfältet. Materielförsörjningen av manöverförbanden kommer att ha varit irrelevant för utfallet.
Bloggbosse @
SvaraRaderaSett till följande och liknande uttalande är jag lite förvånad över resultaten!
”Regeringen och riksdagen har beslutat om den största förnyelsen av försvaret på flera decennier. Resultatet är ett användbart försvar där Sveriges försvarsförmåga avsevärt ökar."
Sten Tolgfors.
"Apropå uppträdande, infann sig idag insatschefen Generallöjtnant Anders Lindström i Försvarsutskottet för att redogöra för vår förmåga här och nu. På min uttryckliga fråga svarade han att "den strategiska timeouten nu är över".
Allan Widman i blogginlägget ovan.
Är detta (en över sextio år gammal, renoverad kanon, monterad på en veteranbåt) verkligen den stora marina satsningen på "här och nu" och "direkt gripbart"?
Som sponsor av det "nya försvaret" kan man väl känna sig lite lurad?
Känns inte "satsningen" lite fel på något sätt?
Jag kanske har för stora krav??
Är det kanske på armemuseum och liknade ställen vi hittar vårt framtida markförsvar??
Din lösning med att civila myndigheter tar över verksamheten har jag inte sett i något militärt eller politiskt förslag.
Vi kanske tvingas dit av verkligheten vare sig vi vill eller ej?
Vad säger man från politiskt håll herr Widman?
Vi här på teatern vill också peka på den hjälp som finns på västkusten i form av ostindiefararen Götheborg vars orginalbestyckning var 30 kanoner, mellan tre och sex pund stora.
Nu är den “civilbestyckad med tio salutkanoner för internationell tjänst.”
Dessutom har den en större “förvåna fienden i vattenbrynet-förmåga” än Jägaren.
Fartyget används dock till långa internationella tjänstgöringar varför den nationella förmågan är något begränsad.
Dessutom finns ett annat flytande museum i hamnen i Göteborg som efter viss tid för förberdelser kan bidraga med jagaren Småland, patrullbåten Hugin, ubåten Nordkaparen och monitorn Sölve.
Suck, det kanske är nästa “nysatsning“!
Teaterdirektören.
Hmm. I ditt sista inlägg försöker du slingra dig undan. Det är inte professor Stiglitz du fäktar mot utan mig klagar du.
SvaraRaderaDu kämpar mot båda Forsnacke, vare sig du vill eller inte. Jag säger samma sak som Joseph Stiglitz i det här fallet och stödjer mig med förtjusning på hans forskning (och på försvarsminister Robert Gates och amiral Mullen och på den amerikanska kongressens utredning).
Du stödjer dig på… ja tydligen dig själv.
Jag hävdar (liksom Stiglitz) att det finns ett berg av dolda kostnader för äventyren i Irak och Afghanistan. Kostnader som hänger som ett tungt ankare runt den amerikanska ekonomins nacke. De kan mycket väl visa sig vara en starkt bidragande orsak till att världsekonomin är så trög och håglös numera. Amerikanerna kommer inte att orka med det till sist. Till och med president Obama förklarade i sitt tal att det land amerikanerna till sist måste bygga är deras eget. Och att tillbakadragandet kommer att inledas.
Allt det här får konsekvenser för Sveriges utrikespolitik.
Ett av argumentet för Sveriges deltagande i Afghanistan vi måste ligga bra till hos USA för att kunna kräva gentjänster om vår egen säkerhet skulle hotas.
Men tänk om de gentjänsterna i framtiden visar sig vara checker utställda på en kraschad bank?
I USA har till och med konservativa politiker börjat muttra att de militära tentaklerna måste dras tillbaka till sist.
Du biter dig fast vid tanken att behovet att skrapa fram pengar och material till militära operationer tillhör det förflutna. Det är bara att tuta och köra med vad vi har.
Du är inte ensam. Allan Widman tyckte rentav att Sveriges utlandsengagemang borde öka ännu mer. Kanhända tänker han sig en bataljon i Syrien? Ett kompani i Libyen och kanske Sverige skicka ett par plutoner till Iran och Pakistan?
Och vad händer när de där stackarna råkar i problem och behöver förstärkningar?
Och gör dig inga illusioner Forsnacke. Problem kommer att inträffa och förstärkningar kommer att behövas.
Det finns ett bra sätt att stampa fram förstärkningar. Att spendera en helvetes massa pengar
Du gissar att behovet av mobilisering tillhör det förflutna.
Tänk om det bygger på en synvilla Forsnacke? Det som många debattörer har på näthinnan är USA:s interventioner efter 1982. Grenada, Panama, Afghanistan och Irak I och II.
De kan visa sig vara en mycket farlig förebild. USA kunde hela tiden välja sina motståndare, i synnerhet efter det kalla krigets slut. Man valde med stor förtjusning ut de mest militärt patetiska fiender som gick att hitta. Policysnickaren Michael Ledeen talade om hur Amerika vart tionde år ”borde plocka upp nåt litet skräpland och slänga det i väggen”. En annan amerikansk policyfilosof vid namn Kenneth Pollack förklarade år 2003 rent ut att USA borde angripa Irak men däremot inte Iran. Irak var ”angripbart”. Det gick att genomföra utan en massiv mobilisering av USA:s resurser.
Irans befolkning var tre gånger så stor som Iraks och landytan fyra gånger.
Machiavelliskt men inte speciellt hjältemodigt. Så gick faktiskt resonemangen och där någonstans låg gränsen för vad Amerika kan klara av utan ansträngning. Små och medelstora länder. Medelstora länder är dessutom aningen i mesta laget som Irak och Afghanistan visat.
Och där har du problemet. Skall du ge dig i kast med medelstora och stora fiender då måste du också vara beredd på att mobilisera fram större resurser… eller så får du avstå från alltsammans och låta Sveriges försvar koncentrera sig på att skydda vårt eget land.
@Klas Sandberg
SvaraRaderaJag ser ingen anledning att för en tredje gång upprepa samma självklarheter om relativa försvarsutgifter under olika tidsperioder.
Du är uppenbarligen oförmögen att ta till dig hur totalt totalt är.
Det är skillnad på att kunna mobilisera reserver, något som varken USA:s försvarsmakt eller IO 14 ger upp – tvärtom är reserver en bärande del av bägge, och att mobilisera hela landets resurser för krigföring.
Nämn ett land utöver Nordkorea vars försvarsplanering är för totalt krig.
Det finns många som ägnat det moderna krigets natur betydande tankemöda. Jag inskränker mig dock till två boktips som kan vara en bra utgångspunkt (för jag tänker inte sitta här och skriva en längre uppsats i ämnet):
The Utility of Force – The art of War in the Modern World av general Sir Rupert Smith (KCB, DSO, OBE, QGM ) och The Sling and The Stone – On War in the 21st Century av överste Thomas X Hammes (USMC).
Jag håller för övrigt med om att Europa inte kommer att kunna åka snålskjuts på USA:s militära förmåga i fortsättningen och att de svenska försvarsanslagen kommer att behöva öka med minst 50 % under årtiondets senare hälft.
Men det var kanske inte riktigt det du menade?
Det kan mycket väl hända att de svenska försvarsanslagen måste höjas med femtio procent Forsnacke. Du och Allan Widman får väl se till att övertala statsminister Reinfeldt att höja skatterna och kanske plussa på med försvarsobligationer för att finansiera det hela.
SvaraRaderaHan är säkert mycket ivrig.
Graden måste naturligtvis bestämmas av om ni tänker er att fortsätta med en massa småkrig runtom i Mellanöstern på egen hand efter att amerikanerna har dragit sig tillbaka.