Här och nu?

Gång efter annan ställs frågan om vilka förband som Sverige har tillgängliga och som är organiserade med personal och materiel. Sten Tolgfors fick frågan i Sälen. Några dagar efteråt ställde jag samma fråga till HKV. I förra veckan ställde jag på nytt frågan i försvarsutskottet till våra främsta militära befattningshavare. Jag har fått flera löften om svar, men ännu inget besked.

Frågan är principiellt intressant. Såvitt kan bedömas finns inget överhängande krigshot mot riket. Men att vid varje given tidpunkt kunna redogöra för sina förmågor är ett grundläggande ansvar för varje myndighet, inte bara den militära. Men när det gäller Försvarsmakten antyder tystnaden att det intressanta alls inte är var man står, utan vart man är på väg.

Ett välvilligt perspektiv på detta är ju att myndigheten är framtidsinriktad och förändringsbenägen. Problemen är dock två: För det första kommer man förmodligen alltid att vara under omställning. Oavsett hotbilder. För det andra är det svårare, för att inte säga omöjligt, att skapa något ur vettigt ur ingenting.

Igår besökte jag Hemvärnets insatsövning i sydvästra Skåne. Solen sken ikapp med Rikshemvärnschefen själv. Insatsförband ur det svenska, danska respektive norska hemvärnet rensade terräng både söder och öster om Barsebäcks kärnkraftverk (före detta).

Hemvärnet ställer som bekant också om. Men här är utvecklingen snarare evolutionär än revolutionär. Istället för att "blåsa kåken" är det fråga om en försiktig renovering. Man lägger till, men är noga med att hålla grunden intakt. Den kraftiga reduktionen av antalet hemvärnsbataljoner sker samtidigt som förmågorna vässas. Och hela tiden har man koll på både personal och materiel.

Mot mitt resonemang kan man invända att övergången till frivillighet inte kan jämföras med reformeringen av Hemvärnet. Men i lika hög grad som detta kan ses som en ursäkt är det ett skäl till särskild uppmärksamhet på att förmåga vidmakthålls under resans gång.

Frågan om vilka militära resurser Sverige de facto förfogar över kommer inte att glömmas bort.

I Barsebäck frågade någon om riksdagen 2009 verkligen slog fast att personalen i förbandsreserven skulle vara krigsplacerad. I riksdagsbeslutet återfinns följande text: "Personal ska vara krigsplacerad och förbandsbestämmande materiel förrådsställd för förbandsreserven". Det blir inte tydligare än så.

Det är nu Hemvärnet som visar vägen. Ordning och reda samt en tydlig affärsidé. För några år sedan var jag kritisk mot att man inte bytte namn till nationella skyddsstyrkorna. Först nu börjar jag förstå varför...

Allan Widman