Nej, något reglemente motsvarande Inf R Sk Plut eller dito Grp finns inte fastställt. Bara någon dag efter torsdagens utskott fick jag emellertid en av Arméinspektören Grundevik signerad förhandsutgåva av Reglemente för Markoperationer (RMO). För säkerhets skull påpekas dock redan i förordet att denna är avsedd för ”försöksvis tillämpning”. Vidare anförs att ”målbilden är att under 2013 kunna fastställa RMO med alla ingående delar”.
Det görs ingen hemlighet av att RMO är avsett att belysa markoperationers planering, genomförande och utvärdering på högre taktisk nivå. Om jag förstått intentionerna rätt så kommer efter ett eventuellt fastställande 2013 RMO att brytas ned även på de allra lägsta förbandsnivåerna i markstridskrafterna. Men när ett sådant arbete är slutfört kan man väl bara sia om…
Det ankommer knappast på politiker att döma över soldaters och officerares agerande i enskilda situationer. Styrningen, inte minst från riksdagen, ska vara övergripande och till sin natur strukturellt inriktad. Bland annat av dessa skäl och av hänsyn till anhöriga och kamrater har jag och de flesta av mina kollegor de senaste veckorna avstått från att kommentera händelserna den 7 februari förra året.
Viktigast nu är att blicka framåt och se till att alla behövliga redskap kommer på plats. ÖB missar aldrig ett tillfälle att påpeka omfattningen av den nu pågående förändringen inom personalförsörjningen. ”Samhällsreform” är ett ofta använt uttryck. Bland annat förväntas ju cirka 3 500 idag taktiska officerare ta steget ner till specialistnivån. För många innebär det utbildning och truppföring på kompani-, plutons- och gruppnivå. Ska enhetligt och rationellt uppträdande säkras, såväl vid manöverkrigföring som i mer irreguljära situationer, kommer en konkret och genomtänkt vägledning att vara nödvändig. Sådana är nog krigets krav.
Apropå asymmetriskt motstånd blir Håkan Juholt sannolikt ny ledare för socialdemokraterna. Med folklig charm och glimten i ögat kan han bli en svår nöt för reserverade och intellektuellt orienterade motståndare.
I politiken är det viktigt att skilja på sak och person. Till och från under sjutton år har Juholt varit tongivande i svensk försvars- och säkerhetspolitik. Utan så många namns nämnande har Vilhelm Agrell recenserat förändringen av svensk, nationell försvarsförmåga under motsvarande period. Även detta ingår i Juholts CV.
Allan Widman
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
@ Allan
SvaraRaderaDet är en omfattande förändring som ska genomföras i Försvarsmakten under de närmaste åren. Ett framgångsrikt förändringsarbete kräver insikt, förståelse och deltagande av alla och envar i Försvarsmakten men även av dess uppdragsgivare.
En viktig del är att förstå hur förändringarna konkret påverkar Försvarsmaktens medarbetare. Jag menar att nedanstående citat inte är en korrekt beskrivning av den planerade förändringen:
"Bland annat förväntas ju cirka 3 500 idag taktiska officerare ta steget ner till specialistnivån. För många innebär det utbildning och truppföring på kompani-, plutons- och gruppnivå."
En betydande del av Försvarsmaktens medarbetare med löjtnants och kaptens grad samt en och annan major kommer att tjänstgöra på kompaninivån och därunder i den framtida insatsorganisationen. Redan idag så torde huvuddelen tjänstgöra i motsvarande befattningar. Alternativt så tituleras dom instruktör, simulatorofficer eller något liknade, normalt befattningar som innehåller en betydande del av truppföring på kompani och därunder. Att beskriva denna del av förändringen som att 3500 officerare ska ”ta steget ner till specialistnivån” är helt enkelt inte med sanningen överensstämmande.
Sverige har varit närmast unikt genom att i stort sett all militärt anställd personal i markstridskrafterna ägnat de första tio-femton åren av sina karriärer åt värnpliktsutbildning.
SvaraRaderaDen som var tillräckligt duktig på att administrera grundutbildning kunde komma ifråga för befordran till brigadchef. Den som misslyckats inom administration av grundutbildning av värnpliktiga kunde knappast kompensera denna brist med andra militära förmågor och förtjänster.
För det tusentalet idag anställda, som befordrats till bataljonchefsnivån, det vill säga våra överstelöjtnanter är det i många fall ett bra tag sedan de praktiserade truppföring och då det begav sig var det nog under helt andra omständigheter än de som gäller för dagens insatsförband. Sin truppcharm kan de ha i behåll, men den metodik och taktik, som gäller idag är radikalt annorlunda mot invasionsförsvarets dito.
Om Försvarsmakten ska bli en plattare och därmed kostnadseffektivare organisation, så är det många mellanchefer och i stabsfunktioner sysselsatta majorer och överstelöjtnanter, som måste ut i kärnverksamheten det vill säga genomförandet av väpnad strid.
Vi övergår nu på gott och ont till en mer anglo-saxisk modell för personalförsörjning. Det medför konsekvenser också för personalutbildning, personalutveckling och ytterst också personalavveckling.
- Är det möjligt att transformera ett på lägsta nivå reglementsstyrt invasionsförsvar till ett i alla avseenden självsynkroniserande insatsförsvar?
Den av RMA och NBF helt övertygade skulle kanske svara ja på den frågan. Men varför behöver vi då ett nytt infanterireglemente för skyttegrupp 2018?
Allan, jag tror att ingen av oss egentligen kan förutse vad som kommer att ske när omgalonerings-tvånget är avlägsnat (det finns inte längre några "taktiska officerare" utan korrekt vokabulär är "officerare" och "specialistofficerare"). Jag kan faktiskt tänka mig en situation där några f d officerare faktiskt omgalonerar frivilligt och att detta sedan utlöser en snöbollseffekt. Om tre stf plutonchefer är kaptener och den fjärde (duktigaste) är förstesergeant borde ju faktiskt något hända.
SvaraRaderaGMY
Sinuhe
@Gustav Wasa:
SvaraRaderaLika bra att tala klarspråk. Anledningen till detta förfarandesätt finns säkert att analysera i vk2. Tyska 20:e pansardivisionen förlorade under de första fem veckorna av Operation Barbarossa 11 procent av de meniga, 19 procent av underofficerarna och 35 procent av officerarna. 10:e pansardivisionen förlorade från den 22 juni 1941 till den 5 december samma år 42 procent av de meniga, 47 procent av underofficerarna och 63 procent av officerarna. Det skulle ha blivit mer än 63 procent om det inte hade varit en så strykande åtgång på officerare så att måltavlorna blev färre, eftersom tjänsterna inte på långa vägar fylldes upp i samma takt som officerarna dog. Det är priset för den framgångsrika uppdragstaktiken! Jag har läst att SS-Waffen hade ännu högre förlustprocent.
Roger Klang
Vänner,
SvaraRadera"Omgalonering" är väl inte en definition som alla skriver under på.
Vidare har jag erhållit mail från, låt oss säga, ansvarigt håll. Avsikten är att en uppdatering av reglementen från grupp till bataljonsnivån ska vara slutförd innan årsskiftet. Gott så.
Vad värre är att man känner osäkerhet när det kommer till motståndare med irreguljärt uppträdande. Kosovo kan hanteras, men Afghanistan ställer till det. Ska man kopiera andra eller tänka själv. På denna punkt är det uppenbarligen långt kvar ens till fastställande av "förhandsutgåvor med försöksvis tillämpning".
Mitt intresse för reglementen är naturligtvis i första hand knutet just till Afghanistan. Vi är ännu inte vid en punkt då förband hålls samman över grundutbildning, beredskap och insats. Samtidigt möter vi så gott som dagligen skarpa situationer som kan leda till allvarliga skador eller dödsfall.
Är det inte just för Afghanistan och den konfliktmiljön som arbetet med fastställande av reglementen för de lägsta förbandsenheterna borde ha börjat?
Mvh
Allan Widman
Jag är nog gammalmodig men jag tycker inte att ett reglemente som skall tillämpas "försiktigtvis" skall publiceras över huvudtaget. Det var nog inte lika komplext när kalla kriger rådde. Då tillämpades reglementen utan försiktighet. Vi var väl uppenbart naiva?
SvaraRadera