Jo, en av de goda nyheterna tidigare i veckan var att Sverige äntligen beslutat bidra till insatsen i Libyen. In i det sista trodde jag även att Socialdemokraterna skulle acceptera ett deltagande på samma villkor som gäller för andra länder. Men inte så.
Om någon timma möts det sammansatta Försvars- och Utrikesutskottet. Hanteringen av regeringens proposition genomförs så snabbt som riksdagsordningen tillåter. Sannolikt tangeras i vart fall det rekord som sattes i samband med beslutet om deltagande i UNIFIL II i Libanon 2006. Redan i morgon bitti väntar debatt och beslut i kammaren.
Samtidigt finns det anledning att ställa frågor kring hur uppdraget avgränsas i termer av tillåten våldsanvändning för den svenska styrkan. Riksdagen föreslås godkänna deltagande "i den internationella militära insatsen i Libyen för att upprätthålla en flygförbudszon i enlighet med beslut i FN:s säkerhetsråd". Något uttryckligt förbud mot attacker av markmål finns inte i propositionen som förhandlats fram mellan regeringen och Socialdemokraterna.
Ett antal frågor måste ställas:
1. Finns det inom ramen för ett upprätthållande av flygförbudszonen utrymme för att bekämpa sådant som kan utgöra förutsättningar för att Khadaffi på nytt ska kunna bli luftburen? Jag tänker på radaranläggningar, flygbränsledepåer, plan på marken etc.
2. Kan spaningsinsatser från svensk sida ligga till grund för andra länders bekämpning av markmål? Kan belysning av mål i samma syfte utföras?
3. Hur ska en nödvärns- eller nödsituation definieras? Är det definitioner enligt brottsbalken eller ska varje åtgärd, tillåten enligt resolutionen, också vara straffri för den enskilde? Ponera att svenska stridspiloter blir föremål för annan nations CSAR (Combat Search And Rescue) med helikopter. Kan vi behörigen ingripa mot den som försöker att från marken bekämpa en sådan undsättning?
Det är angeläget med klara insatsregler. Den enskilde soldaten eller officeren ska inte behöva sväva i tvivelsmål om våldsanvändningens gränser. För oklarheter måste de politiska uppdragsgivarnas ta ansvar.
Visst finns det anledning att beklaga de begränsningar som gjorts för det svenska bidraget. Den passivitet som soldater tvingades till både i Rwanda och Srebrenica har kastat långa skuggor över FN och många enskilda har vittnat om det trauma det innebar att inte kunna ingripa när blodbadet pågick. Icke desto mindre deltar nu Sverige för första gången på femtio år och vårt bidrag kommer att ge effekt, både direkt och indirekt.
Anden är ute ur flaskan. Även Sverige kan bidra med flygstridskrafter.
Allan Widman
Om någon timma möts det sammansatta Försvars- och Utrikesutskottet. Hanteringen av regeringens proposition genomförs så snabbt som riksdagsordningen tillåter. Sannolikt tangeras i vart fall det rekord som sattes i samband med beslutet om deltagande i UNIFIL II i Libanon 2006. Redan i morgon bitti väntar debatt och beslut i kammaren.
Samtidigt finns det anledning att ställa frågor kring hur uppdraget avgränsas i termer av tillåten våldsanvändning för den svenska styrkan. Riksdagen föreslås godkänna deltagande "i den internationella militära insatsen i Libyen för att upprätthålla en flygförbudszon i enlighet med beslut i FN:s säkerhetsråd". Något uttryckligt förbud mot attacker av markmål finns inte i propositionen som förhandlats fram mellan regeringen och Socialdemokraterna.
Ett antal frågor måste ställas:
1. Finns det inom ramen för ett upprätthållande av flygförbudszonen utrymme för att bekämpa sådant som kan utgöra förutsättningar för att Khadaffi på nytt ska kunna bli luftburen? Jag tänker på radaranläggningar, flygbränsledepåer, plan på marken etc.
2. Kan spaningsinsatser från svensk sida ligga till grund för andra länders bekämpning av markmål? Kan belysning av mål i samma syfte utföras?
3. Hur ska en nödvärns- eller nödsituation definieras? Är det definitioner enligt brottsbalken eller ska varje åtgärd, tillåten enligt resolutionen, också vara straffri för den enskilde? Ponera att svenska stridspiloter blir föremål för annan nations CSAR (Combat Search And Rescue) med helikopter. Kan vi behörigen ingripa mot den som försöker att från marken bekämpa en sådan undsättning?
Det är angeläget med klara insatsregler. Den enskilde soldaten eller officeren ska inte behöva sväva i tvivelsmål om våldsanvändningens gränser. För oklarheter måste de politiska uppdragsgivarnas ta ansvar.
Visst finns det anledning att beklaga de begränsningar som gjorts för det svenska bidraget. Den passivitet som soldater tvingades till både i Rwanda och Srebrenica har kastat långa skuggor över FN och många enskilda har vittnat om det trauma det innebar att inte kunna ingripa när blodbadet pågick. Icke desto mindre deltar nu Sverige för första gången på femtio år och vårt bidrag kommer att ge effekt, både direkt och indirekt.
Anden är ute ur flaskan. Även Sverige kan bidra med flygstridskrafter.
Allan Widman
Oaktat med vilka insatsregler svenska flygförare i Operation Unified Protector kommer att verka, så torde det behövas något mer elektrooptiskt spaningshjälpmedel än en handkamera i cockpit varje gång som en JAS 39C inträder i libyiskt luftrum.
SvaraRaderaSverige kommer att avdela åtta Gripar för att skydda civila libyier. Vi bör snarast kompletteringsanskaffa ytterligare israeliska laserpekpodar från vår politskt korrekta leverantör Carl Zeiss i Tyskland, så att vi åtminstone har en sådan bildgenererande sensor per flygplan i EAW.
Det skulle däremot förvåna storligen om någon av de två varianterna av spaningskapseln SPK 39 skulle komma ända fram till luftrummet över Libyen. När de fungerar, så fungerar de fortfarande bara i dagsljus. SPK 39 tar upp mittplatsen under Gripen, som kan användas för en fälltank och inducerar därtill ett avsevärt luftmotstånd.
Insatser över Libyen fanns naturligtvis inte på kartan 1986 när egenutvecklingen av en spaningskapsel till JAS Gripen inleddes. Man hade vant sig vid den bildkvalitet, som stora specialbyggda Viggenskrov SF37 exklusivt avsedda för fotospaning kunde leverera, så naturligtvis ville man inte sänka sina ambitionerna. Helst vill man självfallet också ta höjd för framtida tekniska landvinningar. Om man hade lyckats, så hade svensk industri fått en ny världsledande produkt.
Sedan 1986, så har vi till mångmiljardkostnader försökt få in samma höga krav på spaningsförmåga, som SF 37 inom ramen för det väsentligt mindre flygplanet JAS Gripen. Traditionella optiska system handlar mycket om brännvidder och är därmed utrymmeskrävande.
SPK 39 IV återanvänder från flygvapnets "spaningshylla" SKA 24. En utomordentlig fransk kamera, som först användes av oss redan i S 35 Draken. Den heldigitala varianten SPK 39 V väntar alltjämt på en lösning, så att bilder kan länkas ner till marken.
I materielsystem 20 (MS20) för JAS Gripen, så avses SPK 39 få mörkerkapacitet. En rudimentär sådan förmågan fanns redan med S 32 Lansen.
Naturligt nog så har den svenska industrin bakom SPK 39 aldrig offererat SPK 39, som en option i någon av alla sina exportofferter av JAS 39 Gripen.
GW: Bara att instämma, även om det redan har kompletteringsanskaffats LDP senaste åren.
SvaraRadera@Wasa
SvaraRaderaUtöver handkameran, vilket elektrooptiskt spaningshjälpmedel kan rimligen rymmas i cockpit? ;-)
Se artikeln om TU JAS 39 på sidan 11 i just utgivna nr 2 av Försvarets Forum:
SvaraRadera" - Vi gör en så kallad operationell evaluering, en utvärdering av länk 16 under de här två veckorna i Vidsel. Under våren ska vi kunna ge ut utbildningsunderlag på systemet till insatsdivisionerna, säger Pierre Ziherl."
EAW är nog en av dessa omnämnda insatsdivisioner. Därmed är länk 16 och dess rika möjligheter till multinationell omvärldsuppfattning inklusive undvikande av vådabeskjutning av luftmål något som inte kommer med till den aktuella insatsen den här gången. Men det kan ju bli fler tillfällen?
Allan,
SvaraRaderaSvar på din tredje fråga torde bli: IKFN
Måhända var det i dessa banor Håkan Juholt resonerade när han tänkte högt om drogade barnsoldater framförande stridsfordon i Libyen?
SvaraRaderaa) För att komma ner på förarplatsen i en T-55:a underlättar det om kroppshyddan är av ett barns dimensioner.
b) För att sitta kvar i en stridsvagn i öppen terräng när det finns fientliga A-10:or i luftrummet underlättar det om man har psykotropa substanser i blodomloppet.
Även om det ännu inte finns empiriskt stöd för tesen att det i Khadaffis styrkor förekommer drogade barnsoldater, som fordonsförare av stridsfordon, så går det att rimligt rationellt förklara varför det skulle kunna vara på detta sätt.
I den nationella rätten, så är man inte straffmyndig förrän en viss ålder uppnåtts. Det går att tänka sig en utveckling av den internationella humanitära rätten, så att förbudet mot barnsoldater utvidgas till ett absolut förbud mot att bekämpa barnsoldater. Barnsoldater kan förutsättas ha tvingats därtill på ett folkrättsvidrigt sätt och ska inte utöver denna rättskränkning därtill riskera lida kroppslig skada av någon parts krigshandlingar.
Det kan vara denna möjliga utveckling av folkrätten, som Håkan Juholt ville ta höjd för?
På tal om Link 16 kan läsekretsen bara inte undanhållas denna lite lustiga artikel om att F-22 Raptor minsann är "too stealthy" för användning i Libyen:
SvaraRaderahttp://www.defensenews.com/story.php?i=6029012
Notera särskilt den för mig tidigare okända argumentationsmetodiken från amerikanskt håll: "Mot denna simpla motståndare använder vi minsann bara gaaamla flygplan!"
Hrm...
...och bingo när det gäller Hästveda också ;)
SvaraRaderahttp://www.svd.se/nyheter/inrikes/forsvaret-far-kapitulera_6070445.svd
Du har kämpat väl, Allan. Det ska du ha tack för! Och grattis, alla i berget. Cobra's still alive!