...över de här jävla Visbykorvetterna, de måste vi stoppa, sade den avgångne försvarsministern Mikael Odenberg till Dagens Nyheter. Ord och inga visor.
Samtidigt tycks det alltid vara så att endast före detta försvarsministrar och överbefälhavare förmår tala klartext. Det må gälla svenskt medlemskap i Nato eller prisvärdheten i multifunktionella, egenutvecklade vapenplattformar.
För drygt ett och ett halvt år sedan lyckades jag till slut förklara för en tongivande journalist att hemlig och säker ledning av JAS Gripen C/D inte var möjlig. Jag hade då två gånger skrivit det på Brännpunkt och till slut fick Dagens Eko bekräftelse på uppgiften direkt av Högkvarteret.
Efter avslöjandet intensifierades diskussionen flygofficerare emellan bland annat på en lång rad av bloggar. Sedan dess har alltfler förmågeglapp och missförhållanden nått offentligheten. Varje journalist verksam på försvarsområdet känner sig idag tvungen att följa de tongivande försvarsbloggarna. Och som en följd därav gäller samma sak för Försvarsmaktens informationsavdelning och de flesta av våra generaler.
Var hade vi utan avslöjandet stått när det gäller stridsledningen av våra Gripar? Hade uppmärksamheten på att täppa till förmågeglappet varit lika stor? Eller hade ovetskapen lockat till passivitet?
Bloggarna har blivit försvars- och säkerhetspolitikens okända makthavare. Om detta kan man ha olika uppfattningar. Som liberal anser jag dem dock vara av godo. Även om det finns säkerhetsrisker i en alltför öppenhjärtig debatt är alternativet; förtigande av misslyckanden och förmågeglapp, långt värre.
Det undgår mig dock inte att våra flygstridskrafter tycks dominera bland bloggarna. Vakthavande; som höll den marina fanan högt, har t.ex. inte haft ett inlägg sedan mitten av april. Både armé- och marinstridskrafterna bör begrunda debattens för- och nackdelar.
Allan Widman
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det finns som bekant enormt mycket övrigt man skulle kunna och vill ta upp, men det finns också än starkare vägande skäl att inte göra det.
SvaraRaderaWiseman,
SvaraRaderaSå sant. Det blir ju alltid en balansgång på slak lina, även om erfarenheten är att också myndigheten successivt blivit mer avslappnad. Kanske handlar det om tillvänjning.
Kan konstatera att öppenheten i anglosaxiska och centraleuropeiska länder förefaller vida större. Till och med parlamentariker ges där förutsättning att följa resultat mot ramar för varje enskilt materielprojekt. Och det verkar inte ha skadat den operativa effekten.
Mvh
Allan Widman
Det tidiga nittonhundratalets slagskepp var alla avvägningar mellan skyddet d v s tjockleken på pansarplåten, eldkraften d v s artilleriets kaliber och rörligheten d v s fartygens toppfart och räckvidd.
SvaraRaderaInga konstruktioner kunde vara bäst i alla avseenden. Men ju längre de kölsträcktes, ju tåligare, slagkraftigare och snabbare hade de förutsättningar för att bli i jämförelse med kortare varianter.
Till slut möte slagskeppen sitt öde i form av anfall från luften. Först från landbaserade och sedan från hangarfartygsbaserade attackflygplan. Och ironiskt nog var stora fartyg självklart lättare att flygbomba än mindre. Det som hade varit ett tecken på slagskeppets styrka - storlek - blev dess sårbarhet.
Mest sannolikt lyder också Visbykorvetterna under tvånget av att vara kompromisser. Skydd måste fortfarande avvägas mot verkan och rörlighet, även fast det inte längre är skydd genom pansarplåt utan snarare skyl än skydd och då genom smygegenskaper.
Visbykorvettens högteknologiska skyl fungerar måhända väl då de ligger stilla. Men då vattenjetaggregatet jobbar för högtryck och sprutar upp en vattendimma bakom korvetten, så röjs den för alla som kan detektera det spår den lämnar. Skyl och rörlighet måste avvägas.
Det finns fortfarande ingen enda lösning för alla situationer.
Visst är det fantastiskt med offenlighetdprincipen! Genom den kan en hel del missförhållanden. I neddragningstider finns det all anledning att bevaka särintressenas vilja att säkerställa sin del av kakan- ofta på effektivitetens bekostnad. Detta kan inte vara något unikt för Försvarsmakten som myndighet. Visst läggs en stor del av budgeten på materiel så nog är de industriella intressena stora men ändå. Risken med det inflytande bloggare får i debatten borde ju också vara att debatten snedvrids och hamnar på detaljnivå. Den nivån är ju i och för sig lättare att se rätt och fel i. Men hur kan det vara förvånande att saker inte fungerar som de ska när budgeten i princip varit konstant i antal kronor under en lång tid samtidigt som uppgifterna förändrats och delvis utökats?
SvaraRaderaJaktess,
SvaraRaderaTror alltid att the devil is in the details. Sedan måste detaljerna betraktas i ett större sammanhang av tid och rum innan orsaker och trender kan analyseras. Det finns bloggare för både det förra och det senare.
Du har en poäng i att uppgifterna ändras och ibland utökas. Inte minst sker detta genom att vi adderar förmåga vid nyutveckling. Antingen som ett rakt tillägg, men ofta också genom att försöka trycka in många tidigare förmågor i en ny plattform. Gripen, Visbykorvetterna och SEP är väl bara några exempel.
Jag vill stå upp för ökat försvarsanslag, men i det tillstånd vi nu befinner oss måste det kopplas till konkreta uppgifter. Det behöver inte vara ny eller breddad förmåga utan kan lika gärna vara vidmakthållande.
Mvh
Allan Widman
Hejdu Allan,
SvaraRaderaDu verkar ha "bitit märke" i Visbykorvetterna. Men då de är inköpta och successivt nu börjar komma i operativ tjänst kan man ju fundera på hur de likväl skall bli så effektiva och bra som möjligt och hur du som politiker skall kunna bidra till detta. Om jag inte helt är ute och cyklar så var du en av de som inom ramen för den så kalade "genomförandegruppen" strök Visbykorvetternas Lv-robotfunktionalitet, trots att just densamma var ett mönsterexempel på den nya tidens materielförsörjningsstrategi med upphandling av ett färdigt system "från den (sydafrikanska) hyllan". Hur förklarar du det?
För övrigt så skulle Sverige redan till nästa år kunna skicka de två Visbykorvetterna Helsingborg och Härnösand att tillsammans med hkp 15 delta i EUNAVFOR utanför Somalia. Fartygen med sina besättnigar är testade vid FOST i Storbritannien, en av de tuffaste tester som finns. De mindre modifieringar som inte är gjorda på dessa bägge fartygsindivider kopplat till hkp 15 nyttjande är gjorda på HMS Visby och kan, med en mycket kort och snabb insats göras inför en eventuell avfärd.
Swed,
SvaraRaderaEnligt projektansvarig på FMV till Ny teknik under våren var det mest komplexa att få samtliga system integrerade ombord på Visbykorvetterna. Ubåtsjakt, minröjning tillsammans med fartygets egna ledningssystem.
Om vi innan denna komplexitet lösts upp även adderat en Lv-robot tror jag att härdsmälta hotat. I vilken utsträckning Umkonto var/är en ren affär från hyllan torde väl också kunna diskuteras.
Ditt påstående om att ett enkelt ingrepp redan nästa år skulle göra det möjligt att härbärgera Hkp 15 ombord på Helsingborg och Härnösand är nytt för mig, men mycket intressant. Trodde detta skulle avvakta till version 5. Eftersom jag förstår att Du är initierad får Du gärna utveckla detta!
Jag vill inget hellre än att vi ska få vad vi beställt, men frågan är hur mycket mer än redan upparbetade 10,4 Mdr som behövs?
Mvh
Allan Widman
Widman,
SvaraRaderaVisbykorvetterna är ett enda stort misslyckande. Att tro att dessa små (och för få) båtar ska, likt en schweitsisk armekniv, kunna lösa alla tänkbara uppgifter längs en av Europas absolut längsta kustlinjer är inte bara korkat utan även otroligt naivt. Det finns en anledning till att inget annat land i hela världen försökt sig på samma konststycke, det blir inte bra. Visby skulle varit dubbelt så stort, det är lite mer realistiskt. Tyvärr visar detta alltför väl den typiskt svenska dumsnålheten..
Det är bara ett exempel i mängden på en svensk övertro på oss själva och på tekniken. Varför inte lära av de länder i världen som är större och har en bra mycket större budget att arbeta med? Hur har de gjort? Varför har inte dem byggt en massa Visbykopior vid det här laget, om nu våran typiskt svenska unika lösning är så bra?
De finns de som tvivlar på att det ens kommer att gå att skjuta Rb 15 inifrån Visby, utan att detta i så fall kommer att ske utanpå likt Stockholmskorvetterna. Det hade varit att erkänna att man misslyckats fatalt då hela idén med Visby spricker.
En annan fråga, varför har vi inte hängt på Tyskland och arbetat vidare Rb 15 och anammat den versionen med mycket bättre räckvidd?
Dags att bygga kustrobotversionen av Rb 15 igen? Ritningarna måste ju ligga och damma någonstans..
Här finns ännu ett exempel på svensk dumsnålhet. Det finns de som vill vidareutveckla våra 25 stackars Archerpjäser för att även kunna användas mot sjömål. Varför? De kommer bara ha en räckvidd på ett par mil och vi har bara 25 st? Ska dessa 25 ta hand om sjömål OCH agera artilleriunderstöd åt våra trupper? De kommer inte att räcka till.
Och för guds skull, se till att INGEN av våra få kvarvarande flottiljer läggs ned! Det vore ett ödesdigert misstag!
MVH,
Henrik
"Om ledningssystemet klarar av det mest kvalificerade typfallet, så kan det också som tillägg konstrueras för att hantera alla enklare uppdrag."
SvaraRadera- Kan man bygga ett gemensamt integrerat och multifunktionellt ledningssystem till plattformarna: JAS, HKP 14, Visby eller SEP utifrån antagandet ovan?
Om detta antagande var en framkomlig utvecklingsstrategi, så skulle man först bestämma sig för vad som är mest krävande och utgå från denna uppgift och dess krav. Jag tror dessvärre det inte går att fastställa en de stridstekniska uppgifternas ståndsordning med avseende på hur svåra de är att utveckla ledningssystem för. Alla stridstekniska dueller, vare sig de är snabbt övergående eller mer långvariga, har sina egna utmaningar.
- Är det ett ledningssystem för sekundoperativ luftmålsbekämpning med radarstyrd automatkanon eller ett för dygnslång inmätning och klassificering av hundratals potentiella bottenliggande minor med obemannad farkost och röjdykare som sensorer, som är svårast att leverera inom budget och överenskommen tidsplan?
Problemet ovan kanske kan undvikas ett tag genom att istället ställa sig den långt enklare frågan vilken av luftförsvars- eller minjaktförmågan, som kunden vill ta i operativ drift först? Men därmed så lämnar man en systematisk och strukturerad utvecklingsprocess syftande till det långsiktiga målet ett integrerat ledningssystem. Det handlar nu om att prioritera den kortsiktiga nyttan av att kunna redovisa en första delleverans.
Så här långt gick nog allt ytligt sett i huvudsak enligt plan. Svårigheterna uppenbarade sig när ett hårt optimerat ledningssystem för extremt tidskritisk luftmålsbekämpning också skulle kunna hantera de enorma datamängder, som sensorerna för minjakt och ubåtsjakt genererar och som krävs för att identifiera en fientlig mina eller ubåt i ett hav av överskottsinformation/brus.
Dessa datamängder i ledningssystemet får ju inte direkt eller indirekt påverka den sekundoperativa prestanda, som den först levererade luftmålsbekämpningsuppgiften kräver.
Precis som för den schweiziska officerskniven, så är multifunktionalitet att i bästa fall gifta ihop ett hyfsat bra knivblad, med en medioker sax och en riktigt usel såg.
Det blir aldrig "state-of-the-art" i alla avseenden. Men det blir alltid dyrt och otympligt om det i slutändan bara ska användas som pennkniv.
"Om ledningssystemet klarar av det mest kvalificerade typfallet, så kan det också med tillägg konstrueras för att hantera alla enklare uppdrag."
SvaraRaderaDet är med antagandet ovan, som det till JAS, HKP 14, Visby och SEP har utvecklats gemensamma integrerade ledningssystem för att dessa plattformar ska bli multifunktionella.
Ett ledningssystem som klarar av sekundoperativ tidskritisk luftmålsbekämpning med en automatkanon och radar som sensor är inte självklart lätt att gifta ihop med de enorma datamängder som min- och ubåtsjakt kräver för att ofta efter i storleksordningen dygn kunna positivt identifiera fientliga mål.
Sensorinformationen från sonarer, obemannade farkoster och röjdykare får ju inte direkt eller indirekt i det integrerade ledningssystemet förändra prestanda i luftförsvarsuppgiften.
En schweizisk officerskniv är kompromissen mellan ett hyfsat knivblad, en medioker sax och en riktigt usel såg. Den är alltid dyr och otymplig och används oftast till en uppgift som en enkel pennkniv klarar av minst lika bra till en bråkdel av priset.
Visst kan det vara som du säger att "the devil is in the details", men jag tror efter 20år i firman att de detaljerna tyvärr bara är en indikation på betydligt större djupgående problem. Jag förstår också problematiken med att få stöd för ökade utgifter utan att det innebär någon synbar förbättring såsom en båt till, ett vapensystem till eller en ledningscentral till. Dock borde nog en hel del resurser läggas på att lista ut hur vi ska använda och leda den organisation vi har. Detta om något hade ökat vår förmåga till verkan... Men jag inser problematiken med att skapa politisk enighet kring detta... Tyvärr!
SvaraRaderaHögkvarteret vid Lidingövägen 24 har med närmast kronometrisk precision omorganiserats var artonde månad det senaste decenniet.
SvaraRadera- Har det någon enda gång blivit bättre?
Snarare tvärtom vareviga gång skulle jag vilja påstå. Detta eftersom varje ansats till personligt ansvar tvättas bort vid omorganisationerna.
Även om det är samme tjänsteman av kött och blod, som är Materielsystemansvarig (MSA) för ett visst materielprojekt före och efter omorganisationen, så är flertalet av aktörerna runt denne nya och definitionsmässigt utan ansvar och ofta också kunskap om vad och varför deras företrädare intagit en viss ståndpunkt.
Vi måste erinra oss sådant som att det inte gått att ur fortfarande tillgänglig dokumentation utröna vem, när och varför den svenska särlösningen av NH90 kallad HKP 14 kravsattes med en 24 centimeter högre kabin?
- Den politiska nivån förväntas acceptera att det bara blev som det blev. Och så har den gjort, det vill säga undlåtit att agera.
Självfallet vill idag ingen tjänsteman eller organisationsenhet förknippas med kravet om att RBS 15 skall skjutas från ett inre utrymme rakt under bryggan och rakt ovanför stridsledningscentralen ombord på korvetter av Visbyklassen.
- Hur pinsamt och plågsamt det än må vara för enskilda individer, så är ett av den politiska nivån hävdat tjänstemannaansvar den enda vägen för att få myndigheterna inom försvarssektorn att leverera konsistenta beslutsunderlag inkluderande sådant som känslighetsanalys och reella alternativ till föreslaget beslut.
Jaktess,
SvaraRaderaDet hade underlättat om Du var mer specifik. Tror att Du har något där.
Mvh
Allan Widman
Allan, jag delar din uppfattning om att flygarbröderna håller trycket uppe på bloggarna. Att ha en blogg som bara handlar om svenska flottan kör snart fast. Efter att ha beskrivit fartygsbeståndet och deras tänkbara användningsområden och kompletterat med önskade nyanskaffningar, så finns det inte så mycket mer att säga.
SvaraRaderaTricket är att bredda blogginnehållet, t.ex. försvars- och säkerhetspolitik med viss marin slagsida, ungefär som WW och Chefsingenjören m.fl. gör.
Många lägger dock in gästinlägg på dessa bloggar, som nog så välvillig tas emot, införs och kommenteras. Själv tycker jag att marinen är väl representerad i denna form och att detta räcker gott. Är det inte ett bra exempel på gott sammarbete mellan försvarsgrenarna så säg.
Vore det snart inte dags för Folkpartiet att bekläda försvarsministerposten. Själv kan jag lämna förslag på lämplig kandidat ;-)
Det senaste decenniet har inte västeuropeiska försvarsministrar suttit mer än en (1) mandatperiod och inte sällan kortare än så.
SvaraRaderaFörsvarsministerposten har hamnat i det fack som invandrar-/migrationsminstrar länge haft; en otacksam första minsiterpost för lovande framtidshopp.
Sannolikheten för att moderaterna, efter att i årets val gått fram jämfört med 2006 och blivit riksdagens största parti, skulle släppa en av sina tunga ministerposter till någon av alliansens stödpartierna får anses närmast obefintlig.
Det kommer krävas hårda förhandlingar av C, FP och KD bara för att försvara balansen mellan moderata statsråd och icke-moderata statsråd i nästa regeringen ledd av Fredrik Reinfeldt.
Om Folkpartiet på riksplanet går fram ett par procentenheter, så är det helt på bekostnad av Centern och Kristdemokraterna. Följaktligen så kan FP som resultat av årets val erövra infrastrukturminsterposten från C eller dito för finansmarknaden från KD.
Självklara liberala kandidater är i så fall filosofie doktorerna i regionalpolitik respektive nationalekonomi: Tobias Krantz och Carl B Hamilton.
Det blir svårt att vara alltför specifik utan att riskera att komma in på det som kan anses vara sekretessbelagt. Det handlar dock rätt mycket om en bolagskultur som i alla avseenden inte borgar för den högsta av insatsförmågor. Karl Ydens doktorsavhandling snuddar vid delar av den. Dock anser jag inte att man med automatik bör befodras för att man har varit eller är duktig på taktisk nivå. Att vara duktig i sin profession och på det direkta ledarskapet innebär inte att man därmed är duktig på det indirekta ledarskapet. Och det är min uppfattnibg att FM har en förbättringspotential på det området. Det är viktigt att kunna fatta snabba beslur- ibland med bristfälligt underlag. I krig tror jag att man med fog kan säga att det är avgörande. Det är däremot också min uppfattning att det inom FM i alldeles för hög utsträckning är en förmåga som i för stor utsträckning tillåts känneteckna många beslut. Fort men fel blir det alldeles för ofta. Det synliggörs i bristfälliga ekonomiska kalkyler, ständiga omorganisationer, kravställningar och tekniska specifikationer som lämnar övrigt att önska. Tänk vad befriande och nyttigt det hade varit med en annan beslutfattningskultur! Vissa beslut kräver snabbhet och kommer alltid att fattas på mer eller mindre osäkra underlag- men inte alla! Jag tror akademiseringen är helt rätt väg att gå- tyvärr har FM inte så lätt att ta tillvara all ny kunskap och nya perspektiv på verksamheten som den innebär. Och inte blir det lättare av att myndighetschefen mindre än ett år sedan såg som enda fördel att det blir lättare att säga upp folk med akademiska meriter för att säkerställa personalrotation. Tänk vad fantastiskt det vore om FM istället tog tillvara det akademiska synsättet när det är lämpligt. Att tillåta sig att ta tid och undersöka och ta fram beslutsunderlag ur flera perspektiv när så är möjligt. Och jag lovar- det är möjligt i väldigt många fall! Jag menar inte att vi ska negligera all praktisk kunskap och erfarenhet - men att flyga flygplan, leda och utbilda trupp och framföra fartyg och hantera besättning är en annan typ av kunskap jämfört med att leda en organisation, hantera budget och personal och hantera upphandlingar. Alla dessa områden finns det en uppsjö av vetenskapliga teorier och metoder kring. Dessa borde FM börja använda sig av- även utanför FHS korridorer då officerarna är elever... Summan av det hela är- bolagskulturen borde i större utsträckning ta tillvara akademiseringens möjligheter att använda all form av vetenskapliga teorier och metodet. Beslutskulturen måste ändras för ayt möjliggöra bredare och bättre beslutsunderlag.
SvaraRadera