Don't stay and play - load and go...

Livet består inte bara av försvarspolitik. Ibland måste trädgårdsslangen lagas och SMS besvaras.

Wiseman var vänlig nog att skicka replik på min blogg. Vill gärna säga att han är Sveriges ojämförlige försvarsbloggare. En del initierade personer tror att det är flera män och kvinnor som svarar för hans pseudonym: "Hur skulle annars någon behärska en sådan bredd..."

Trots min vördnad tycker jag att även Wiseman fastnar lite i teknikaliteter när frågan om helikoptrar i MES kommer upp.

Ja, det är säkert mycket bra om man hinner öva "hot and high" och "brown outs". Men faktum är att risker måste vägas mot andra risker. Kanske kan en flygförare som aldrig gjort en brown out ändå behöva göra detta om mäniskors liv står på spel? Och vad är det för fel på att öva i operationsområdet? Det har åtminstone våra arméstridskrafter ofta fått hålla till godo med. Ibland kanske det också är den enda möjligheten att erövra nödvändig erfarenhet.

Ändå vill jag understryka att det inte handlar om att till varje pris få ner en svensk militär helikopter, utan att minimera tiden för sjuktransport. Redan under min veteranpolitiska utredning intervjuade jag en läkare som gav mig ovanstående rubrik. Jag har sedan hört denna upprepas i varje möte jag haft med av FM anställda kirurger.

Så om Sverige nu inte klarar krigets krav, kanske det finns alternativa lösningar. Låt ändamålet helga medlen. Ukrainska flygförare och helikoptrar har lång och beprövad erfarenhet av Afghanistan. Kanske är de också den mest ekonomiska lösningen. Varför inte?

Vårt eget helikopterelände får jag många mail om. Min uppfattning är att de som har insikt nu vill komma ur Hkp 14. 24,5 cm extra kabinhöjd och eget TMS för våra arton individer är naturligtvis ett rent stolleprov. Vi står sist i kön. Vi har inte vindtunneltestat. Och vi får naturligtvis inte NHI:s godkännande att integrera egenutvecklade ledningssystem i deras flygsäkerhetskritiska system. Allrahelst inte i den första helikopter i världen som utvecklats för "fly by wire".

SHK rekommenderade efter Ryd- olyckan att helikopterflottijen inte skulle stressas med operativa krav i närtid. Vad jag förstår känner vissa av dem själva att de nu måste få arbetsro. Detta kan jag acceptera, men inte att vi därmed anser det omöjligt att prestera luftburet understöd till våra kamrater i Afghanistan.

Helikopter 4 blir för var dag som går allt svårare att rädda. FM vill avveckla, liksom helikopterutredaren Jan-Olof Lindh. Att 4:ans två rotorer och därmed stora lyftkraft är optimalt för "hot and high" noteras inte. Möjligen har Chefsingenjörens kommentar om att han inte tror på Superpumor i sådan miljö tangerat ämnet. Alltjämt är det min uppfattning att Hkp 4 är närmst att landa på Marmal. Varför avveckla det som är betalt, fungerande och dessutom flygs av US Marines just där vi vill vara?

Allan Widman

Dags att höja blicken

Jag får nu synpunkter från Helikopterbataljonen. Man pekar på bristande förståelse för leveransproblemen när det gäller 10 B och Hkp 14. Man säger att Försvarsutskottet beslutat avveckla Hkp 4 och 9. Och där står de, blottlagda.

Visst är det trevligt att dissekera misshandeln av helikoptervapnet det senaste decenniet. Och jag är den förste att medge att den ständiga raden av omorganisationer gjort det hart när omöjligt att prestera operativa effekter. Samtidigt konstaterar jag att FM:s egna förslag närmast ograverat returnerats från regering och riksdag.

Likväl handlar inte debatten om helikoptrarnas problem, vem som bär ansvaret eller förklaringarna om varför det är så svårt att behålla dem som har kompetens på våra olika system.

Just nu handlar det om att i norra Afghanistan garantera att svenska soldater på kortast möjliga tid når sjukhuset på Marmal om olyckan skulle vara framme. Jag ger blanka den i om helikoptern eller dess pilot är svensk, militär eller civil.

Britterna hävdar att av de kroppstrauma som uppstår i strid i Afghanistan idag är bara runt en tiondel direkt dödliga. 9 av 10 kan räddas av en modern och avancerad sjukvård, förutsatt att den snabbt kan ges. Därför blir varje helikopter i vårt område oändligt mycket bättre än ingen helikopter alls.

Vi säger det knappast offentligt, men den kollektiva solidariteten i ISAF är perforerad av national caveats. När det verkligen smäller visar erfarenheten att var och en står sig själv närmast. Det kommer också att gälla i Afghanistan.

Till sist vill jag informera att Överste Per R Nilsson inte lämnat några repliker på denna blogg. Det var falsk flagg.


Allan Widman

En dag som andra

Idag MHS Syd, som verkligen går i väntans tider. Planer finns på att bygga ut Karlberg för att kunna inhysa hela behovet av grundläggande officersutbildning, både av generell och specialiserande karaktär. Lokalerna i Halmstad står i mycket tomma och man hoppas att FML ser till att utnyttja de resurser som finns och är betalda till 2012.

Sedan intervju med Christopher Dandeker från King's College i London som väl lite förvånades, både över lärartätheten på våra militära, pedagogiska institutioner och förhållandet mellan antalet officerare och enskilda soldater under utbildning.

Dandeker berättade vidare att Storbritannien nu beslutat utdela Viktoriakorset till samtliga anhöriga som förlorat sin soldat utomlands. I den nu gällande svenska lagstiftningen kommer stöd till anhöriga bara ifråga om det är till hjälp för en skadad soldat. Själva utgör de inget skyddsvärt objekt. Mycket mindre föreslår någon förtjänstbevis för deras förluster.

Under dagen talade jag med en erfaren officer (Ni får gissa vem). Han uttalade sitt stöd för väl skyddade lednings- och U-platser. Fattas bara annat. Ärnas berghangarer, bergen i Bålsta och Hästveda är nationell, försvarspolitisk hårdvaluta i ordets alla bemärkelser. Vem vågar egentligen sia om var vi står om 15-20 år?


Allan Widman

Här och nu. Där och då.

Jag får nu bekräftelse på att frågan om egen, svensk utveckling av den s.k Super-JAS:en (Ibland kallad E/F eller Next Generation) står för dörren. Kostnaden kan ingen uppge med någon noggrannhet. Kanske talar vi om mellan 20-30 miljarder, beroende på villka krav som slutligen ställs. Kanske ännu mer.

Samtidigt vet vi att Sverige måste ta ställning till frågan om anskaffning av Meteor. En radarjaktrobot med mycket lång räckvidd som ska ge fördelar i varje given jaktsituation. I början av andra halvåret 2010 går tiden för den svenska optionen till rabatterat pris ut. Försvarsministern anger i svar på skriftlig fråga från undertecknad att FMV bereder och att underlag för beslut kommer att föreligga under första halvåret nästa år.

Neuron - finns det ännu någon som minns? Fransmännen kommer i höst att besluta om "La nouvelle gènèration". Förutom kärnvapenmakten Frankrike deltar fem andra länder i den hittillsvarande utvecklingen av en demonstrator. Ska Sverige orka att även hänga med här?

Det känns som att svenska försvarspolitiker nu måste öva upp sin förmåga till prioriteringar. Allt mäktar vi ju inte med. Och hur mycket ansvar ska vi ta för nästa generation? Det vi nu beslutar kommer regeringen 2018-2022 att låta skattebetalarna amortera.

Här och nu. Där och då.

Allan Widman

På det hade Forbesius inget svar...

Per R Nilsson har skickat ett par inlägg på Strilaren II. Det är ganska ovanligt, men mycket välkommet att ansvariga chefer i FM kommenterar de frågeställningar som rör sig på golvet. Tillfredsställelsen bland dem som gick i svaromål kunde ingen ta miste på. Per R Nilsson vet redan nu att myndigheten kommer att förespråka Enköping i kombination med mobila lösningar på flottiljerna.

När jag språkar med generalerna är tvivlet en smula större. Kanske är det Per som rusar händelserna i förväg eller så finns det ledande företrädare som börjar på allvar fundera över resans mål.

Sverige kom utan skador undan den afghanska valrörelsen. Det är mycket bra. I morgon skriver jag en del om valet och Sveriges närvaro i Afghanistan i Expressen. Nej, det handlar inte bara om helikoptrar...

Allan Widman

Vinna eller försvinna

Just nu går debattens vågor höga. Alla opinionsbildare vet vad som är rätt eller fel i Afghanistan. Själv tillbringade jag en halvtimme i soffan med Jan Guillou över ämnet denna valdag. Guillou vill att vi åker hem och försöker inte på något sätt dölja cynismen: Visst det blir talibaner och lidande, men vår kamp är hopplös...

Guillou kanske inte har varit i Afghanistan och sett förändringarna. Två miljoner fler barn i skola. Sjukvård både till män och kvinnor. Nytt presidentval med hyggligt valdeltagande, trots talibanernas alla försök. Nej, det är inte perfekt, men otroligt mycket bättre än om det internationella samfundet åkt hem med svansen mellan benen.

Det är min övertygelse att Kommendörkapten Carl Hamilton, vore han ännu i tjänst, så hade han nu varit i Afghanistan. Inte hade han suttit i en TV-soffa och sagt att Sverige skulle överlåta ansvaret på andra.

Den 30 september kl 13.00 håller Folkpartiet Liberalerna samt Folk och Försvar ett seminarium på Medelhavsmuseét om Sveriges närvaro i Afghanistan. Där kommer behovet av CV 90, TUAV och Hkp att diskuteras. Jag hoppas att trogna läsare av denna blogg hedrar oss med sin närvaro. Jag vill veta vad Wiseman och Chefsingenjören förväntar sig och vad insatschefen tror han kan prestera.

Hästveda närmar sig nu sin ödestimma. Tiden arbetar för dem som verkar för nedläggning utan politisk inblandning. Och sådan är försvarspolitiken oftast. Innan avgörandet träffas väcks frågan för tidigt och när det väl är dags visar det sig vara alldeles för sent. Denna gång blir det dock strid.


Allan Widman

Vouloir et pouvoir sont deux...

På onsdag håller Folk och Försvar ett seminarium om stödutredningen. Marie Hafström kommer enligt uppgift själv inte att medverka. Det gör däremot gräddan av det försvarspolitiska etablissemanget med Jan Sahlestrand, Gunnar Holmgren med flera.

Stödutredningen har utmanat starka intressen. Remissinstanserna är föga nådiga. Förra gången var det Peter Lagerblad som försökte och också nådde en bit, men Marie Hafström har ju gått bra mycket längre.

Inom samtliga totalförsvarsmyndigheter finns det före detta statssekreterare och riksdagsledamöter med stort inflytande oavsett regeringen. De kommer säkert att bita ifrån sig också denna gång. Det är en sak att föreslå långtgående rationaliseringar bland stödmyndigheter och i Högkvarteret, en annan att effektuera dessa förslag.

De grundläggande förutsättningarna för en effektivisering av de förmågeskapande funktionerna är naturligtvis medlemskap i Nato och en fungerande affärsidé för försvaret. Utan detta kommer over-headen att framgångsrikt kunna argumentera för sin existens.

I morgon bitti sänder P1 Morgon ett reportage om vilket omhändertagande skadade soldater får när de kommer hem. Jag får återigen förmånen att verka för ett bättre erkännande och goda villkor för veteransoldater och deras anhöriga. Inget glädjer mig mer.

Allan Widman