...är när vårt system inte prioriterar förmågan. Vi hade kunnat haft helikoptrar i Afghanistan för flera år sedan. Och TUAV. Allt detta finns att hyra per timme; utan risker vad avser tillgänglighet och ekonomi. Raka avtal och X antal dollar per timme i de riktningar vi önskar.
Men invändningarna från myndighet och departement är att det strider mot folkrätten. Hellre än att en svensk soldat räddas från förblödning och att vi undgår ett eldöverfall från talibanerna ska vi skyddas av svenskt tillverkad, opererad och integrerad utrustning. Det får ta den tid det tar. Att de flesta större nationer och FN hyr in förmågorna tycks irrelevant.
I onsdags var jag på FHS. En dansk major frågade varför vi inte hade någon helikopter i Afghanistan, trots flera riksdags- och regeringsbeslut? I två år hade han följt våra svårigheter i svensk press. Han sa; att om det danska folketinget hade beslutat, så fanns ingen annan utväg än att åka dit och göra jobbet. Och just det är vad danskar och norrmän gör.
Om en, två eller flera veckor kommer svenska soldater att utsättas för nya IED:er eller eldöverfall. Allvarliga eller dödliga skador kan inte uteslutas och transporten till Marmal blir åter avgörande.
Var finns moralen?
Allan Widman
fredag 7 maj 2010
torsdag 6 maj 2010
Försiktiga generaler?
Som sagt har det blivit en del förbandsbesök den senaste tiden. Lv 6, Amf Reg, Hästveda och nu på måndag F 17. Inte minst Amfibieregementet bjöd på en hög aktivitetsnivå. Man jobbade med det man hade och oroade sig föga över framtiden. Det var en bra dag på Berga.
Det var det förvisso också i Hästveda. I skuggorna av askmolnet var ju aktiviteten inte mycket att skryta med och stämningen präglades mycket av det senaste halvårets sturm und drang. ÖB:s Brännpunktare före jul väckte hopp hos många om en tillnyktring i striltänket. Men vintern och våren blev desto bistrare, också i detta hänseende.
GLC var som bekant förenat med alltför stora ekonomiska och tekniska risker. Och GLI blev fall-back position. Med spänning såg man fram emot vad denna nya akronym egentligen innebar. Den 29 mars samlades de trestjärniga runt ett bildspel på HKV. Naturligtvis kunde man inte definiera vad det var man skulle uppnå. Däremot slogs det fast att GLI "inte är ett tekniskt system, inte materiel, inte organisation, inte personal". Strax därefter erkände Anders Lindström inför försvarsutskottet att det heller inte fanns någon fastställd TTEM för GLI.
Kanske blev detta vacklande lite för mycket för Försvarsdepartmentet. Den 6 april anmodades Försvarsmakten nämligen i ganska ampra ordalag att i detalj redogöra för samtliga utgifter vid olika lokaliseringsalternativ från 2011 till 2020. Bilden av ett departement i tvivel över myndighetens bedömningar kunde knappast vara tydligare. Svar skulle ges senast den 30 april, men om innehållet i detta får den intresserade allmänheten naturligtvis inget veta.
Analysen är att Försvarsdepartementet nu blivit vis av erfarenheten. Man kräver tydliga svar för att vid ett senare misslyckande kunna freda sig. Något personligt ansvarsutkrävande av myndighetens ledande ideologer och arkitekter blir det väl knappast. Så nu ligger bollen återigen hos Försvarsmakten. Man vet att korten ska synas och att utgångsläget för ett blame-game därmed är sämre än vanligt. Samtidigt är regeringens tvivel naturligtvis i sig tillräckligt för att grunda ett medansvar vid eventuell passivitet.
I morgon besöker Lindström, Brännström, Christoffersson och Per Nilsson enligt uppgift Hästveda. Personalen i Hästveda är inte optimistisk och jag frågar mig; finns det ingen försiktig general?
Allan Widman
Det var det förvisso också i Hästveda. I skuggorna av askmolnet var ju aktiviteten inte mycket att skryta med och stämningen präglades mycket av det senaste halvårets sturm und drang. ÖB:s Brännpunktare före jul väckte hopp hos många om en tillnyktring i striltänket. Men vintern och våren blev desto bistrare, också i detta hänseende.
GLC var som bekant förenat med alltför stora ekonomiska och tekniska risker. Och GLI blev fall-back position. Med spänning såg man fram emot vad denna nya akronym egentligen innebar. Den 29 mars samlades de trestjärniga runt ett bildspel på HKV. Naturligtvis kunde man inte definiera vad det var man skulle uppnå. Däremot slogs det fast att GLI "inte är ett tekniskt system, inte materiel, inte organisation, inte personal". Strax därefter erkände Anders Lindström inför försvarsutskottet att det heller inte fanns någon fastställd TTEM för GLI.
Kanske blev detta vacklande lite för mycket för Försvarsdepartmentet. Den 6 april anmodades Försvarsmakten nämligen i ganska ampra ordalag att i detalj redogöra för samtliga utgifter vid olika lokaliseringsalternativ från 2011 till 2020. Bilden av ett departement i tvivel över myndighetens bedömningar kunde knappast vara tydligare. Svar skulle ges senast den 30 april, men om innehållet i detta får den intresserade allmänheten naturligtvis inget veta.
Analysen är att Försvarsdepartementet nu blivit vis av erfarenheten. Man kräver tydliga svar för att vid ett senare misslyckande kunna freda sig. Något personligt ansvarsutkrävande av myndighetens ledande ideologer och arkitekter blir det väl knappast. Så nu ligger bollen återigen hos Försvarsmakten. Man vet att korten ska synas och att utgångsläget för ett blame-game därmed är sämre än vanligt. Samtidigt är regeringens tvivel naturligtvis i sig tillräckligt för att grunda ett medansvar vid eventuell passivitet.
I morgon besöker Lindström, Brännström, Christoffersson och Per Nilsson enligt uppgift Hästveda. Personalen i Hästveda är inte optimistisk och jag frågar mig; finns det ingen försiktig general?
Allan Widman
måndag 3 maj 2010
Jag kommer aldrig att skriva dödsrunan...
...över vertolerna. För mig förblir det obegripligt att en betald, beprövad helikopter med grym lyftkraft och gott om lastutrymme ska pensioneras.
Helikopterutredningen, som avser att presentera sitt slutbetänkande - precis som delbetänkandet - i semestermånadens mediaskugga, kommer naturligtvis att på nytt sänka Hkp 4 och prisa Hkp 14. En naturlig utgångspunkt för en utredning som tillsattes i frustrationen över vår oförmåga att projicera helikopterkapacitet till Afghanistan borde naturligtvis vara den operativa. Men icke så.
Efter att ha framtvingat utredningen genom en interpellation i augusti 2008 känner jag mig ganska snopen. Vad talar för att en LFU (Luftförsvarsutredning) skulle ge ett mera rationellt och objektivt beslutsunderlag? Förmodligen ingenting. Försvarsmakten vill nu presentera sin egen "luftförsvarsstudie" för försvarsutskottet. Måhända är den ägnad att mota Olle i grind; likväl ser jag fram emot den. Vilka möjligheter har myndigheten att ensa sin syn på luftförsvaret, lösa ut sina inbördes motsättningar och samtidigt hålla industriintressena stången?
Oppositonen vill omedelbart spara två miljarder på försvaret. Den uppgiften är omöjlig såväl i teorin som i praktiken. Men det är bra att man nu är tydlig om sitt engagemang för ett starkt och alliansfritt försvar. Sälenkonferensens uppgörelse med satsningar på svensk försvarsindustri, omfattande utbildning av värnpliktiga och solidaritet med mindre lyckligt lottade länder fick sin tydliga dementi. Alliansen kanske inte gör allting rätt, men alternativet förskräcker...
Nästa inlägg kommer att ägnas åt Hästvedaberget. Aldrig förr har så mycket förslösats på att avveckla en av de viktigaste förmågorna i vårt försvar.
Allan Widman
PS Den 20 maj om eftermiddagen kommer Folkpartiet Liberalerna att diskutera nödvändigheten av ett starkare svenskt försvar. Seminariet arrangeras tillsammans med Folk och Försvar. Jan Björklund, Thomas Ries, Håkan Juholt, Annika Norgren Christensen, Rolf K Nilsson, Jan Mörtberg och undertecknad medverkar. Välkomna. DS
Helikopterutredningen, som avser att presentera sitt slutbetänkande - precis som delbetänkandet - i semestermånadens mediaskugga, kommer naturligtvis att på nytt sänka Hkp 4 och prisa Hkp 14. En naturlig utgångspunkt för en utredning som tillsattes i frustrationen över vår oförmåga att projicera helikopterkapacitet till Afghanistan borde naturligtvis vara den operativa. Men icke så.
Efter att ha framtvingat utredningen genom en interpellation i augusti 2008 känner jag mig ganska snopen. Vad talar för att en LFU (Luftförsvarsutredning) skulle ge ett mera rationellt och objektivt beslutsunderlag? Förmodligen ingenting. Försvarsmakten vill nu presentera sin egen "luftförsvarsstudie" för försvarsutskottet. Måhända är den ägnad att mota Olle i grind; likväl ser jag fram emot den. Vilka möjligheter har myndigheten att ensa sin syn på luftförsvaret, lösa ut sina inbördes motsättningar och samtidigt hålla industriintressena stången?
Oppositonen vill omedelbart spara två miljarder på försvaret. Den uppgiften är omöjlig såväl i teorin som i praktiken. Men det är bra att man nu är tydlig om sitt engagemang för ett starkt och alliansfritt försvar. Sälenkonferensens uppgörelse med satsningar på svensk försvarsindustri, omfattande utbildning av värnpliktiga och solidaritet med mindre lyckligt lottade länder fick sin tydliga dementi. Alliansen kanske inte gör allting rätt, men alternativet förskräcker...
Nästa inlägg kommer att ägnas åt Hästvedaberget. Aldrig förr har så mycket förslösats på att avveckla en av de viktigaste förmågorna i vårt försvar.
Allan Widman
PS Den 20 maj om eftermiddagen kommer Folkpartiet Liberalerna att diskutera nödvändigheten av ett starkare svenskt försvar. Seminariet arrangeras tillsammans med Folk och Försvar. Jan Björklund, Thomas Ries, Håkan Juholt, Annika Norgren Christensen, Rolf K Nilsson, Jan Mörtberg och undertecknad medverkar. Välkomna. DS
onsdag 28 april 2010
Lobbyn för ett starkare svenskt försvar
Ja, det går ibland tid mellan inläggen. Just nu passerar personalförsörjningspropositionen försvarsutskottet samtidigt som jag försöker besöka så många förband i grundorganisationen som möjligt före sommaren. Sedan blir det ju bara valrörelse.
En erfarenhet som jag gjort vid den senaste veckans olika besök är att styrningen på armésidan inte tycks stå i överensstämmelse med inriktningspropositionen när det gäller fördelningen mellan heltidsanställda och periodvis tjänstgörande soldater. Prods anvisningar till grundorganisationen innebär i princip att heltidsanställda ska rekryteras först och att de runt 2014 ska utgöra mer än hälften av de anställda soldaterna.
Inriktningsbeslutet uttalade tydligt att tre fjärdedelar skulle vara periodvis tjänstgörande.
Tron på att utvecklingsbara unga män och kvinnor, under en period av 6-8 år på heltid ska arbeta som enskilda soldater, är med förlov sagt naiv. Det kommer inte att bli tillräckligt utmanande och utvecklande, oavsett antalet insatser och övningar. Redan den begränsade anställningstid som gällde för NBG 08 visade detta. Man tröttnade och slutade. I många fall långt innan beredskapsperiodens slut.
Sverige har väl heller knappast säkerhetspolitiska åtaganden som motiverar ett mycket stort antal stående förband inom markstridskrafterna. Solidaritetsförklaring till trots.
Tidvis tjänstgörande soldater som avbryter högre studier eller i något fall arbeten för att göra insats eller delta i repetionsövningar ger dubbla kompetenser till försvaret. Tillgängligheten på sådana förband räcker för de svenska behoven och ger oss en möjlighet att hålla en rimlig numerär. För dem blir en framtida karriärsväxling dessutom mycket enklare än för en 28-åring vars enda arbetslivserfarenhet är att ha varit skyttesoldat.
Jag tänker följa upp Högkvarterets inriktning och överensstämmelse med de av riksdag och regering fattade besluten.
I morgon kommer Fredsbaskrarna att beredas möjlighet att tala inför det samlade Försvarsutskottet. Veteransoldatpolitiken står på dagordningen. Tror det är första gången för Bo Wranker och hans kamrater. Lycka till!
Därtill kommer FMV till utskottet för att redogöra för de stora materielprojekt som är på gång. En av de specifika frågeställningarna gäller de juridiska möjligheterna att frånträda avtalet om anskaffning av Helikopter 14. Det blir nog intressant.
Idag uppvaktades jag av något så udda som en grupp herrar som ville verka för ett starkare försvar av Sverige. Nej, det handlade inte bara om en återgång till invasionsförsvar utan även om starkare avtryck internationellt. De talade om vikten av fokus på operativ förmåga, om frigörelse från industriintressen och om medlemskap i Nato.
Jag har länge väntat på en lobby för ett starkare svenskt försvar, men blev ändå överraskad. Någon var redan verksam i branschen, andra saknade helt koppling till försvaret. Glädjande.
Till sist läste jag i DN om att USA:s försvar nu ska rata power point presentationerna. En general uttalade att "power point har fått oss att sluta tänka". Som luttrad konsument av oändliga sådana presentationer tänkte jag stillsamt; var inte det själva avsikten..?
Allan Widman
En erfarenhet som jag gjort vid den senaste veckans olika besök är att styrningen på armésidan inte tycks stå i överensstämmelse med inriktningspropositionen när det gäller fördelningen mellan heltidsanställda och periodvis tjänstgörande soldater. Prods anvisningar till grundorganisationen innebär i princip att heltidsanställda ska rekryteras först och att de runt 2014 ska utgöra mer än hälften av de anställda soldaterna.
Inriktningsbeslutet uttalade tydligt att tre fjärdedelar skulle vara periodvis tjänstgörande.
Tron på att utvecklingsbara unga män och kvinnor, under en period av 6-8 år på heltid ska arbeta som enskilda soldater, är med förlov sagt naiv. Det kommer inte att bli tillräckligt utmanande och utvecklande, oavsett antalet insatser och övningar. Redan den begränsade anställningstid som gällde för NBG 08 visade detta. Man tröttnade och slutade. I många fall långt innan beredskapsperiodens slut.
Sverige har väl heller knappast säkerhetspolitiska åtaganden som motiverar ett mycket stort antal stående förband inom markstridskrafterna. Solidaritetsförklaring till trots.
Tidvis tjänstgörande soldater som avbryter högre studier eller i något fall arbeten för att göra insats eller delta i repetionsövningar ger dubbla kompetenser till försvaret. Tillgängligheten på sådana förband räcker för de svenska behoven och ger oss en möjlighet att hålla en rimlig numerär. För dem blir en framtida karriärsväxling dessutom mycket enklare än för en 28-åring vars enda arbetslivserfarenhet är att ha varit skyttesoldat.
Jag tänker följa upp Högkvarterets inriktning och överensstämmelse med de av riksdag och regering fattade besluten.
I morgon kommer Fredsbaskrarna att beredas möjlighet att tala inför det samlade Försvarsutskottet. Veteransoldatpolitiken står på dagordningen. Tror det är första gången för Bo Wranker och hans kamrater. Lycka till!
Därtill kommer FMV till utskottet för att redogöra för de stora materielprojekt som är på gång. En av de specifika frågeställningarna gäller de juridiska möjligheterna att frånträda avtalet om anskaffning av Helikopter 14. Det blir nog intressant.
Idag uppvaktades jag av något så udda som en grupp herrar som ville verka för ett starkare försvar av Sverige. Nej, det handlade inte bara om en återgång till invasionsförsvar utan även om starkare avtryck internationellt. De talade om vikten av fokus på operativ förmåga, om frigörelse från industriintressen och om medlemskap i Nato.
Jag har länge väntat på en lobby för ett starkare svenskt försvar, men blev ändå överraskad. Någon var redan verksam i branschen, andra saknade helt koppling till försvaret. Glädjande.
Till sist läste jag i DN om att USA:s försvar nu ska rata power point presentationerna. En general uttalade att "power point har fått oss att sluta tänka". Som luttrad konsument av oändliga sådana presentationer tänkte jag stillsamt; var inte det själva avsikten..?
Allan Widman
söndag 18 april 2010
En helikopter på linjen
Ja, så var det när jag i onsdags besökte helikopterflottiljen på Malmslätt i Linköping. En, säger en, helikopter 15 B var tillgänglig, men den flög i alla fall under förmiddagen.
Annars var helikopterflottiljen lika öde som en utedansbana på juldags morgon. Oändliga asfalterade ytor, Luftiga kontor och hangarer, men ingen aktivitet. Flottiljen avser nu hyra in civila helikoptrar (motsvarande Hkp 6) för grundläggande träning av den senaste förargenerationen. Bra tänkt och säkert rationellt. De nybakade helikopterförarna uppskattade att det blir A-certifikat. Därigenom säkras ju också en eventuell karriärsväxling.
Men frågan är hur vi egentligen hamnade här? Man kan nog inte säga annat än att FM själv fått råda de senaste åren. Myndigheten ville ju själv avveckla både Helikopter 9 och 4. Med en terriers envishet hävdar man ju också att Hkp 14 hör framtiden till, även om den medges vara mycket avlägsen...
Någon frågade mig om det är möjligt att säga upp ett kontrakt på Hkp 14. Jag ska ärligt säga att inte vet hur det ursprungliga kontraktet ser ut eller den omförhandling som skett mellan NHI och FMV före jul. Likväl är det min uppfattning som advokat att alla kontrakt kan hävas. Det handlar bara om hur mycket man vill betala. Men 12 års försening och undermålighet borgar för att det borde bli billigt.
Riksdagen får inte veta vilka nya, medeltunga helikoptrar som ska anskaffas eller hur många. Ramen för affären uppgår dock till 4, 7 Miljarder kronor. Checken ska skrivas ut in blanco. Har vi löst helikopterfrågan nu?
Efter mitt besök finns en malande oro över helikoptervapnets framtid. På tio år har två av tre flygtimmar försvunnit. Ubåtsjakten återupptas när det inte finns en enda officer kvar som sett en sonar sänkas i Östersjön. Kan trenden vändas?
Allan Widman
Annars var helikopterflottiljen lika öde som en utedansbana på juldags morgon. Oändliga asfalterade ytor, Luftiga kontor och hangarer, men ingen aktivitet. Flottiljen avser nu hyra in civila helikoptrar (motsvarande Hkp 6) för grundläggande träning av den senaste förargenerationen. Bra tänkt och säkert rationellt. De nybakade helikopterförarna uppskattade att det blir A-certifikat. Därigenom säkras ju också en eventuell karriärsväxling.
Men frågan är hur vi egentligen hamnade här? Man kan nog inte säga annat än att FM själv fått råda de senaste åren. Myndigheten ville ju själv avveckla både Helikopter 9 och 4. Med en terriers envishet hävdar man ju också att Hkp 14 hör framtiden till, även om den medges vara mycket avlägsen...
Någon frågade mig om det är möjligt att säga upp ett kontrakt på Hkp 14. Jag ska ärligt säga att inte vet hur det ursprungliga kontraktet ser ut eller den omförhandling som skett mellan NHI och FMV före jul. Likväl är det min uppfattning som advokat att alla kontrakt kan hävas. Det handlar bara om hur mycket man vill betala. Men 12 års försening och undermålighet borgar för att det borde bli billigt.
Riksdagen får inte veta vilka nya, medeltunga helikoptrar som ska anskaffas eller hur många. Ramen för affären uppgår dock till 4, 7 Miljarder kronor. Checken ska skrivas ut in blanco. Har vi löst helikopterfrågan nu?
Efter mitt besök finns en malande oro över helikoptervapnets framtid. På tio år har två av tre flygtimmar försvunnit. Ubåtsjakten återupptas när det inte finns en enda officer kvar som sett en sonar sänkas i Östersjön. Kan trenden vändas?
Allan Widman
måndag 12 april 2010
O släkten där du tågar...
Vi ska inte dömas efter vad vi beställer, utan efter vilka förmågor vi under "vår tid" lyckats realisera. Det är inte bara det att vägen till helvetet är kantad av goda avsikter. Emellanåt kan den allmänpolitiska verkligheten också bjuda oss att agera mot bättre vetande.
Den svenska materielplanen är nu fylld till bristningsgränsen. Och om detta resulterar i spetsiga plattformar samt väl utrustade, övade och krigsdugliga insatsförband är allt gott och väl. Försvarsförmåga är inget annat.
Forsno erinrar emellertid om den pedagogiska ordningen; krypa, gå och sedan springa. Med detta skickar han en förhoppning om eftertanke till dem som har det yttersta ordet. Ja, jag tror att många av oss vill göra rätt, men även vi sorterar under metafysiken.
En intensiv period ligger nu framför riksdagens försvarsutskott. Personalförsörjningen är kritisk. Här önskar man att myndiigheten nu gör allt för att förenkla och bygga på det som är gammalt och fornt. Mina aningar går dock i den motsatta riktningen.
Veteranpolitken synes tämligen problemfri. Här gör vänster och höger ingen skillnad - och det är mycket bra. Kanske räcker det för att upprätthålla trycket på myndigheten ett litet slag.
Materielprojekten, som säkert kommer att bli många och omfattande ett valår, ska hanteras enligt praxis. Riksdagen avgör när och på vilka villkor som staten och den skattebetalande menigheten ska ikläda sig ansvar för framtida förpliktelser. Måtte operativ nytta vara en fackla i tvivlets mörker.
Den som lever får se.
Allan Widman
Den svenska materielplanen är nu fylld till bristningsgränsen. Och om detta resulterar i spetsiga plattformar samt väl utrustade, övade och krigsdugliga insatsförband är allt gott och väl. Försvarsförmåga är inget annat.
Forsno erinrar emellertid om den pedagogiska ordningen; krypa, gå och sedan springa. Med detta skickar han en förhoppning om eftertanke till dem som har det yttersta ordet. Ja, jag tror att många av oss vill göra rätt, men även vi sorterar under metafysiken.
En intensiv period ligger nu framför riksdagens försvarsutskott. Personalförsörjningen är kritisk. Här önskar man att myndiigheten nu gör allt för att förenkla och bygga på det som är gammalt och fornt. Mina aningar går dock i den motsatta riktningen.
Veteranpolitken synes tämligen problemfri. Här gör vänster och höger ingen skillnad - och det är mycket bra. Kanske räcker det för att upprätthålla trycket på myndigheten ett litet slag.
Materielprojekten, som säkert kommer att bli många och omfattande ett valår, ska hanteras enligt praxis. Riksdagen avgör när och på vilka villkor som staten och den skattebetalande menigheten ska ikläda sig ansvar för framtida förpliktelser. Måtte operativ nytta vara en fackla i tvivlets mörker.
Den som lever får se.
Allan Widman
torsdag 8 april 2010
Inte för militärt bruk
Försvarsministern vill hitta en lösning för vår medeltunga helikopterförmåga fram till 2017-18, då Helikopter 14 ska bli fullt ut operativ. Därför anskaffas ett nytt men beprövat system, som bloggvärlden för länge sedan konstaterat blir amerikanska UH 60. Dock fortfarande osäkert vilken version. Anskaffningen påstås också medge en avvecklingen av Hkp 10 och vertolerna när UH 60:na blir operativa 2013.
Jag är positiv till anskaffningen av Black Hawk. Inte som en ersättning för vertolerna, men som en hållbar och långsiktig ersättning för Helikopter 14 som aldrig kommer att kunna användas för specificerat, militärt bruk. Och det är här som regeringen ännu inte hittat rätt. Om UH 60 anskaffas kräver det att vi nu avslutar vårt deltagande i Helikopter 14. Ja, det kan säkert bli dyrt att komma ur den affären, men Helikopter 14 är som en taxameter som tickar och tickar. Redan nu står taxametern på 5-6 miljarder, utan att vi fått en enda nyttotimme ur maskinen. Vi ska inte lägga ut lika mycket till innan vi bestämmer oss för att kliva ur och promenera hem.
Jag är också besviken över att försvarsministern känner ett behov av att göra ned Helikopter 4. Den lösningen döms ut som kostsam och kortsiktig. Och att ställa den i ordning för internationellt bruk påstås ta flera år. Alla vet att dessa påståenden inte är korrekta.
Om uppgiften är att komma till Afghanistan och kunna understödja NBG 11 står vertolen fortfarande närmast till. Till skillnad från allt som nu diskuteras så har Sverige rätt många tusen timmars erfarenhet av den maskinen. Valideringar, certifieringar och handböcker finns i allt väsentligt redan. Det som nu satsas på inköp hade med de betalda vertolerna kunnat läggas direkt på bristerna i flygtrimmet.
En tröst är att vertolen, enligt Sten Tolgfors, inte avvecklas förrän UH 60 är här. Kanske är det ett försiktighetsmått när en långtifrån riskfri, ny strategi nu målas upp.
Jag tillstyrker Black Hawk som ersättning för Helikopter 14. Men jag fortsätter arbeta för det senare systemets avveckling. Vi ska inte betala för det som inte levererar. Det sker på bekostnad av oskyldiga skattebetalare och på det ynka antal flygtimmar som Helikopterflottiljen ännu kan ta ut.
Allan Widman
Jag är positiv till anskaffningen av Black Hawk. Inte som en ersättning för vertolerna, men som en hållbar och långsiktig ersättning för Helikopter 14 som aldrig kommer att kunna användas för specificerat, militärt bruk. Och det är här som regeringen ännu inte hittat rätt. Om UH 60 anskaffas kräver det att vi nu avslutar vårt deltagande i Helikopter 14. Ja, det kan säkert bli dyrt att komma ur den affären, men Helikopter 14 är som en taxameter som tickar och tickar. Redan nu står taxametern på 5-6 miljarder, utan att vi fått en enda nyttotimme ur maskinen. Vi ska inte lägga ut lika mycket till innan vi bestämmer oss för att kliva ur och promenera hem.
Jag är också besviken över att försvarsministern känner ett behov av att göra ned Helikopter 4. Den lösningen döms ut som kostsam och kortsiktig. Och att ställa den i ordning för internationellt bruk påstås ta flera år. Alla vet att dessa påståenden inte är korrekta.
Om uppgiften är att komma till Afghanistan och kunna understödja NBG 11 står vertolen fortfarande närmast till. Till skillnad från allt som nu diskuteras så har Sverige rätt många tusen timmars erfarenhet av den maskinen. Valideringar, certifieringar och handböcker finns i allt väsentligt redan. Det som nu satsas på inköp hade med de betalda vertolerna kunnat läggas direkt på bristerna i flygtrimmet.
En tröst är att vertolen, enligt Sten Tolgfors, inte avvecklas förrän UH 60 är här. Kanske är det ett försiktighetsmått när en långtifrån riskfri, ny strategi nu målas upp.
Jag tillstyrker Black Hawk som ersättning för Helikopter 14. Men jag fortsätter arbeta för det senare systemets avveckling. Vi ska inte betala för det som inte levererar. Det sker på bekostnad av oskyldiga skattebetalare och på det ynka antal flygtimmar som Helikopterflottiljen ännu kan ta ut.
Allan Widman
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)