Ja, det är glest mellan inläggen. Lika glest är det uppenbarligen inte mellan aktörerna i försvarssektorn. Idag rapporteras det om att förutvarande Överbefälhavaren Generalen Sverker Göransson fått ny anställning hos SAAB AB.
Jag hade förmånen att ett år före Sverkers avgång fråga honom om en eventuell övergång till försvarsindustrin. Han sade att han aldrig skulle göra detta. Några veckor före att hans förordnande skulle avslutas sade han att han skulle bli "fristående konsult i ledarskapsutbildning". Idag kom beskedet att han anställs på SAAB.
Att höga officerare efter tjänstgöring byter till andra sidan av förhandlingsbordet direkt efter avslutad tjänstgöring ger upphov till många frågor. Visste man vad man skulle göra innan tjänstgöringen avslutades? Vilka kunskaper om myndighetens planering och vilka personliga förbindelser kunde vara värdefulla?
Märker att jag skriver om det som torde vara uppenbart. Det är en trång sektor, men styrs den verkligen av viljan att åstadkomma största möjliga fara för en fiende till minsta möjliga kostnad?
Allan Widman
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Allan
SvaraRaderaDet är inte bara ÖB och höga militärer som blir uppvaktad utan jag tror att såväl politiker i försvarsutskottets eller regeringens företrädare efter att deras mandat gått ut får förfrågningar om konsultuppdrag i svensk försvarsindustri.
Även en "enkel bygdemajor" som närmar sig pension blir uppvaktad och erbjuden olika uppdrag.
Frågan man bör ställa sig är det för mina unika kunskaper eller är det för att jag har ett utvecklat kontaktnät bland beslutsfattare?
Det sistnämnda är inte helt oproblematiskt när det kommer till jäv-perspektiv, inte bara för mig själv utan för mitt kontaktnät, om jag "byter sida".
Det enklaste är att ställa sig framför spegeln och fundera över begreppen moral, etik och ansvar.
För min egen del har jag kommit fram till ett nej!
Vänligen
Peter Neppelberg
Det hedrar dig Neppas. Du kan liksom jag gjorde, fortsätta att göra nytta på "rätt sida" genom att bli RO.
RaderaBra att ÖB:s kunskaper kommer till användning för svensk försvarssektor även efter avslutad tjänst! Se på nyttan av detta för svenskt försvar i stället för att misstänkliggöra.
SvaraRaderaSverige skulle kunna tjäna mycket på att ha en större växelverkan mellan försvaret och industrin. Israelerna är mycket pragmatiska i det avseendet och får därför bättre effekt än vad vi får.
Folk har gått åt andra hållet också för den delen, med gott resultat för Sverige och dess försvar. Lars Brising (bl.a. konstruktionschef för J29 Tunnan) gick från Saab till Flygförvaltningen (och blev generalmajor på kuppen) på 60-talet i det uttalade syftet att få synergieffekter åt Viggen-projektet. Så här i efterhand framstår ju flygplan 37 som ganska lyckat ändå. Visst finns risk för "goda bröders klubb" ibland men beröringsskräcken är emellanåt onödigt stor här i landet.
Raderahttp://www.dn.se/arkiv/kultur/lars-brising-konstruktionschef-hos-saab
Neppas,
SvaraRaderaÄven jag har fått erbjudanden, trots ännu ej avgången. Det är min tro att om Sveriges försvar ska kunna återgå till något som liknade forna tider måste rågången mellan politik och förvaltning å ena sidan industri å den andra hållas kliniskt isär.
Hm...
RaderaVad menar du med forna tider?
Inte på den tiden då försvaret fick materiel sig tilldelad på grund av vilken bruksort där jobben till varje pris skulle räddas och inte efter behov?
Inte på den tiden då politiker grät offentligt för att rädda "sitt" regemente eller "sin" försvarsindustri?
"men styrs den verkligen av viljan att åstadkomma största möjliga fara för en fiende till minsta möjliga kostnad?"
Utan eller minskad kostnad är väl det som gällt de senaste åren?
Försvaret bör nog undvika att försöka sträva bakåt till något som en gång skulle ha varit och försöka blicka framåt istället. Även om det blir fruktansvärt dyrt att börja om. Detta var väl med i analysen för genomförandegruppens förslag;-)
Dessutom är det väl så att vissa rader i de politiska försvarsbesluten är tagna direkt ut beställningsblocket hos vissa försvarsindustrier inom landet. Vill dock påpeka att många av dagens ägare numera inte återfinns i landet. Att de ligger kvar i Sverige med produktionsenheter är bara ett styrelsebeslut bort och detta kan utlösas av felaktiga beslut i den politiska processen.
Jag tror att det istället behövs en betydligt större integrering och rörelse mellan kunder (FM)/beställare (politiker) och industrin än idag.
Betänk att många delar av vårt försvar, idag och under en lång framtid, skall bedrivas "tillsamman med andra";-)
Kanske dags att ta reda på vilka dessa är och informera dem om behoven?
Vem vore lämpligare än en före detta ÖB?
Pust!
F.d. Teaterdirektören.
Det är bra att ÖB hjälper svensk försvarsindustri - inget försvaret förlorar på. Vad försvaret och det svenska folket har förlorat på är alliansens inkompetenta försvarspolitiker.
SvaraRaderaJag tycker att det är definitivt fel när en ÖB låter sig bli anställd av försvarsindustrin. En fd ÖB eller någon annan som har haft en strategisk insyn i materielplaneringen borde ha något eller några års karens. I privata företag är man väldigt mån om karens och det lär väl finnas skäl för detta.
SvaraRaderaAnders
Linjen mellan staten och SAAB är teoretisk, liksom att SAAB primärt skulle verka på "marknaden".
SvaraRaderaI praktiken utgör SAAB en (privatägd) förgrening av svenska staten, eftersom politiker m fl anser den värdefull och därför förser den med allehanda resurser.
Sverker Göranson går i praktiken från en gren av staten till en annan (om än privatägd). Lojaliteten med SAAB genomsyrar hela sektorn och Sverker Göranson har i praktiken inte bytt sida. Enligt läroboken kanske han begår ett fel, men läroboken beskriver inte den svenska verkligheten.
Arrangemanget har såväl för- som nackdelar. Naturligtvis kunde saker skötas annorlunda. Men vem skulle vilja det?