Som sagt fanns det för mig en KFÖ inplanerad i Boden. Denna avhölls förra veckan mellan tisdag och torsdag. Bara någon timme efter att personlig utrustning avhämtats stod undertecknad jämte 38 andra reservofficerare på skjutvallen iförda stridsväst, kroppsskydd och M 90. Målet var kompetensprov med AK 5 C, vilket påbörjades mer eller mindre omedelbart.
Kvällstjänsten ägnades åt utbildning i användning av torniquet. Först torrt och sedan under spelade stridsfall med full utrustning och lösplugg. Nästa dag vidtog skarpskjutning på nytt innan vi så småningom avrustade.
Inför den s.k. KFÖ:n antog jag en smula blåögt att jag var på väg till en gentlemannamässig SÖB av gammalt snitt. Artilleriregementet överraskade dock med en mycket intensiv och jordnära (i ordets samtliga bemärkelser) övning i personlig strid. Dagarna före hade motsvarande övningar hållits med regementets YO och sedan GSS/T. De senare hade kallats in för att avge s.k. avsiktsförklaringar.
Såvitt angår reservofficerarna kan man fundera över avsikterna med övningen. Sant är att de nya, mer personalglesa, stridsförbanden kräver större personlig färdighet av samtliga. Samtidigt fanns det säkert en undran hos de många, gravt medelålders, reservare som inte behövts på så många år…
A 9 ska ha all heder, både för själva övningen och den goda viljan. Likväl kommer de reservare som utbildades under 80- och 90-talen i blygsam utsträckning att vara utvecklingsbara mot IO 14. Reservofficerare är ett närmast utdött begrepp i det svenska språket. Att nu försöka skaka liv i denna institution kan komma att visa sig omöjligt hur gärna man än vill.
Jag har idag ställt följande fråga till försvarsminister Sten Tolgfors:
Regeringen beslutade den 18 december 2008, genom regleringsbrevet för 2009, att "Försvarsmakten ska utveckla reservofficerssystemet utgående från
insatsorganisationens kompetensbehov. Grundläggande reservofficersutbildning ska genomföras under 2009".
I nämnda regleringsbrev tillhölls myndigheten även att återrapportera beträffande utbildningens innehåll, långsiktiga elevvolymer och så vidare. Till dags dato har Försvarsmakten inte anordnat någon grundläggande reservofficersutbildning.
Vilka åtgärder avser försvarsministern vidta för att den av regeringen beslutade utbildningen ska komma till stånd?
Allan Widman
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Gustav Wasa sa...
SvaraRaderaVare sig reserv- eller yrkesofficerare lämnade Försvarsmakten i förutsedd omfattning, till följd av ÖB:s sommarbrev 2010 krävande nya anställningsavtal inkluderande en ny utlandstjänstgöringsplikt. Alldeles särskilt så gäller detta de för fältförbanden överåriga av bägge kategorierna.
För att stimulera spontanavgång av reservofficerare finns förutom A9:s kärva modell refererad här ovan, den mjukare linje som LSS gör sig till tolk för genom att 2011-11-11 tillskriva sina reservofficerare som följer:
"Inom LSS Strilbat planeras för närvarande inga reservofficersbefattningar att finnas i den nya organisation (FM org 14) istället tänker vi ha en resurspool för att vid behov kunna nyttja rätt kompetens. Om du vill ha en befattning för att mer kontinuerligt tjänstgöra som reservofficer rekommenderar vi dig att kontakta andra förband."
Självfallet så kan Försvarsmakten förfara på motsvarande vis gentemot yrkesofficerskorpset:
a) Den yrkesofficer som underpresterar vid prövning av sitt fysiska stridsvärde ges förslagsvis fem (5) månaders respit med att uppfylla kraven. Om så ej sker vidtages uppsägning på grund av arbetsbrist. Alla befattningar förutsättes kräva fysiskt stridsvärde.
b) De yrkesofficerare som vill fortsätta att tjänstgöra hos en enda arbetsgivare (= kontinuerligt) efter det att deras insats-/krigsbefattning förklarats möjlig att bemanna med en reservofficer rekommenderas att söka sig till annan arbetsgivare än Försvarsmakten.
Ovanstående verktyg torde kostnadseffektivt kunna slimma 80% av den långt ifrån försumbara övertaligheten av yrkesofficerare. Våra fullmaktare kan vi då erbjuda att välja mellan att självmant gå vid femtiofem med 55% av sin lön fram till pension eller tjänstgöra som klassmorfar för utbildningsgruppernas GMU fram till vanlig ålderspension.
Att karriärväxla specialistofficerare till taktiskt operativa yrkesofficerare har både Sverige och omvärlden lång och god erfarenhet av.
Det torde finnas många goda skäl varför den omvända förvandlingen saknar empirisk grund och det är futilt att sätta sitt hopp till den. Om en sjukvårdshuvudman saknade narkossköterskor, men hade överskott på allmänläkare skulle denne komma på idén att göra det förra utav de senare?
Underbar humor herr Wasa.
SvaraRaderaAngående alternativ A tycker jag dock att det ska verkställas. Försvarsmaktens finns inte till för dess personal och att inte säga upp de som inte kan lösa sina arbetsuppgifter bör betraktas bristande myndighetsförvaltning.
@Widman
Hur ser du själv på rollen som reservofficer? Vilka typer av befattningar ser du som lämpliga att bemanna med reservofficerare?
Själv ser jag stora brister med att nyttja RO på chefsbefattningar förutom i vissa förband som uteslutande är till för det nationella försvaret. Jag ser främst behovet på vissa stabsbefattningar där det ställs särskilda krav på utbildning som företrädesvis inhämtas i det civila. De ramar som finns angivna tyder dock på en tanke att nyttja RO långt mycket mer men ingen verkar förstå hur det ska gå till i praktiken. Vad är din lösning?
CS,
SvaraRaderaBåde ifråga om reservare och (reservister) GSS/T tror jag att befattningarna i huvudsak ska sökas inom ramen för den nationella dimensionen.
Få länder planerar för att använda andra än stående förband till krävande internationella insatser. Det omvända förhållandet i Sverige gör att vi nu ser framför oss att GSS/T ska tjänstgöra ca 20 procent av sin sammanlagda arbetstid i FM. Rimligtvis måste antagen tjänstgöringsgrad för reservofficerare ligga än högre.
Detta framstår inte som realistiskt, vare sig för den enskilde eller med avseende på myndighetens ekonomiska ramar.
CS, som Du förstår, instämmer jag i allt väsentligt i Din bedömning.
Mvh
Allan widman
Gustav Wasa sa...
SvaraRaderaOm Sverige åter ska ha rimligt krigsdugliga brigader för nationellt territoriellt försvar i sin insats-/krigsorganisation med krigsplacerad och övad personal, så krävs att en och samma person ska kunna vara kvar närmast livslångt i Försvarsmakten, men i en succesion av anställningsformer och befattningar.
En rimlig kedja av anställningar är att:
- ungdomar rekryteras och grundutbildas mot att vara GSS-K i två (2) internationella insatser.
- alla GSS-K därefter karriärväxlas till GSS-T. I perioderna mellan individens nästa två (2) internationella insatser, så läser individen en civil eller militär postgymnasial utbildning. Den som tar en av krigsorganisationen efterfrågad civil eller militär examen kan utnämnas till specialist- eller taktiskt/operativ officer. En officer kan tjänstgöra kontinuerligt eller tidvis.
Den som genomgår av staten subventionerad utbildning till exempel till tolk, betalar tillbaka förmånen med utlandstjänstgöring eller som ett mer sedvanligt studielån.
- En anställd GSS-T kan kvarstå som GSS-T ända till dess han eller hon växlar över till ett avtal med de nationella skyddsstyrkorna/hemvärnet.
Framtidens frivilligt rekryterade brigader i krigsorganisationen för nationellt försvar bör innehålla en mix av alla anställningsformerna ovan.
Att däremot som förutses för IO14 laborera med arvet av oövad värnpliktig personal i krigsorganisationen fram till och med 2018 duger inte. De värnpliktiga i IO14 kommer inte ens att meddelas en krigsplaceringsorder. Därmed är IO14 i nuvarande utförande inte ens ett "pappersförband".
GW, var hittar du en övertalighet på YOFF?
SvaraRaderaJ.K Nilsson
Gustav Wasa sa...
SvaraRaderaEnligt BU 12 bilaga 1 sidan 48 tabell 7, så har FM 2012 ett överskott om 3050 officerare (Off/K).
Cirka 2400 av dem skall till 2013 omskolas till specialistofficerare (SO/K). Därmed förutsättes FM vara i balans med avseende på den för Sverige nya kontinuerligt tjänstgörande specialistofficerskategorin.
Det är dessa befäl (SO/K) som ska göra det jobb, som i resten av världen utförs av yrkesskickliga underofficerare.
Om det överhuvudtaget låter sig göras att på bara ett år omskola medelålders allmänpraktiserande generalister och administratörer till specialister inom ett efterfrågat praktiskt militärt hantverk, så bör det nu finns utkast till kursplaner och tankar om vilka som ska vara lärare på förutsedd massomskolning till specialistofficer.
Jag tillåter mig tvivla på realiserbarheten av föreslagen lösning för att under 2012 hantera det mångtusenhövdade överskottet inom kategorin Off/K.
Jag tror också att institutionen specialistofficer kommer att ta sin tid att bygga upp. Än har vi bara ett mycket litet antal tämligen unga specialistofficerare anställda. Det är mycket begärt att de ska klara av att vara föregångsmän för hundrafalt fler i närtid.
Gustav Wasa, din kedja låter synnerligen smaklig med undantag för att det som efterfrågas internationellt inte är detsamma som återfinns nationellt. Det skulle alltså innebära att du med avgångna GSS/K saknar möjlighet att fylla de nationellt fokuserade enheterna med GSS/T med rätt kompetens utan att kompletteringsutbilda dem.
SvaraRaderaEller ser du att vi ska rekrytera GSS/K till alla förband, alltså även till de som inte är avsedda för internationella insatser? Slöseri i mitt tycke.
Gustav Wasa sa...
SvaraRadera"Every soldier a rifleman!"
Sveriges nuvarande internationella insats i Afghanistan ställer utomordentligt höga krav på fysisk förmåga och personlig färdighet till följd av klimatet och hotnivån. Likväl så har en flygflottilj (F21) kunnat ansvara för en rotation till vårt PRT i MeS.
För GSS:are vars huvudtjänst är att bemanna sådant som radaroperatörsplatser inom kvalificerade tekniska system till exempel: UndE 23, Arthur eller ombordplacerad SLC, så bör nog inte Försvarsmakten kräva samma höga personliga infanteristridsduglighet, som för en jägarsoldat utbildad vid K3. Ändå ska en radaroperatör vara tillräckligt övad och fältmässig för att kunna tjänstgöra som till exempel stabsassistent i TOC:en någonstans i världen.
Jag tror inte vi ens med stående förband kommer ifrån behovet av viss vakansrekrytering till internationella insatser, så även de som inte tillhör för utlandstjänst öronmärkta förband bör i framtiden ha god chans att komma iväg. Något som myndigheten till och med bör uppmuntra.
FL01 är nog inte den sista överraskande brandkårsutryckningen i en värld präglad av genuin osäkerhet?
De befattningarna i IO14 som kan klassificeras som rent nationella och som därtill ställer relativt sett låga krav på personlig infanteristridsförmåga bör självfallet inte bemannas med kontinuerligt anställda vare sig de är GSS eller någon typ av officer. Jag kan tänka mig att logistik och vissa ingenjörsförband skulle kunna bemannas med i stort sett bara reservister. En målsättning bör vara att flertalet av dessa GSS-T och reservofficerare är före detta kontinuerligt anställda, som därtill skaffat sig en civil kompetens till exempel C-körkort.
Hej alla
SvaraRaderaAv en ren slump så skrev jag nyss ett ganska långt inlägg om vägen mot IO14 på min blogg.
Jag håller inte alls med om att deltagande i internationella militära insatser skulle vara "så svårt och komplicerat" att t-personal inte är smarta eller kompetenta nog att tjänstgöra. Trams. Det finns ett stort antal krig där "reservister" (t-personalens internationella motsvarigheter) visat sig lika duktiga eller bättre än sina yrkeskamrater.
Men jag kanske är illa informerad, som bara har tjänstgjort i fyra internationella militära insatser under 2000-talet. Ni som vet mer är säkert mycket mer erfarna?
Gustav Wasa: jag måste framhålla att det inte är så att någon arbetstagare med tvång kan "karriärväxlas" till vare sig GSS/T eller GSS/K. Hela den reformerade personalförsörjningen bygger på individens frivillighet för sin uppgift. Frivilligheten avseende anställning gäller även GSS!
Bäste Allan: fall inte i fällan att tro att du inte längre duger för en befattning i ett krigsförband! Du är sannolikt lika lämpad, eller till och med mera lämpad, än många andra.
GMY
Sinuhe
Gustav Wasa
SvaraRaderaDet kommer att vara samma författningsstöd för GSS/K och GSS/T. Det innebär att det inte kommer att vara så mycket tid kvar att ta ut ur en GSS/T om han eller hon tidigare varit anställd som GSS/K. Mer än 16 år kan ingen GSS vara anställd.
GMY
Sinuhe
J.K.Nilsson
SvaraRaderaÖverskottet av YO manifesteras främst av det faktum att 9 000 YO skall leda 7 000 GSS/K.
Jag vet att frågan är mer komplicerad än vad ovanstående matematiska relation ger vid handen. men - för en utomstående är frågan EXAKT så enkel som jag beskriver.
Eller - hur många YO kommer att ha en befattning i kontraktsförbanden?
Eller - hur många YO kommer att ha en befattning i hemvärnsförbanden?
GMY
Sinuhe
Sinuhe, visst kan man använda T-personal till internationella insatser. Det finns dock vissa insatser där det är mer lämpligt än andra. Likaså är det mer lämpligt inom vissa truppslag än andra. Nuvarande tänkta utbildningstider för T-personal är så pass korta att tiden inte kommer vara tillräcklig för att få fram kvalificerade förband som ska kunna verka i en hög hotmiljö. Enstaka befattningshavare är dock en annan sak.
SvaraRaderaKosovo är för närvarande en insats där det är synnerligen lämpligt att nyttja T-personal men trots det avstyrs det eftersom kostnaden för FM totalt sett blir högre. Då får man ju betala lön både till den ordinarie och reservisten.
Gustav Wasa sa...
SvaraRaderaMin modell här ovan inbegriper inget tvång.
Självklart kan den enskilde istället för att följa med på resan från GSS-K över GSS-T till hemvärnsman när som helst välja bort Försvarsmakten som en del av sitt liv.
Modellen prioriterar numerär för att i slutändan kunna realisera övad nationell brigadförmåga. Detta genom att arbetsgivaren inleder en individs karriär hos sig med att sluta företrädesvis korta avtal som GSS-K och därefter längre avtal som GSS-T.
När sexton år gått som GSS ska arbetsgivaren regelmässigt uppmuntra till slutande av hemvärnsavtal. Likaledes om en GSS vill sluta dessförinnan. Självfallet kan det vara ekonomiskt fördelaktigt för hushållningen med statsmedel att betala framtidens hemvärnssoldater och sjömän bättre än idag; morot således ej piska.
Jag tror att Sverige behöver reell brigadförmåga för nationellt försvar. Och denna förmåga behöver börja förberedas och gärna också byggas långt innan 2019 när IO14 förutsätts vara på plats.
Jag tror att framtida svenska brigader kan bli krigsdugliga även om de består av såväl kontinuerligt, som tidvis anställda i en och samma brigad. Till och med dagens insatskompanier i hemvärnet håller nog en tillräcklig nivå för att kunna ges en plats i framtidens svenska brigader för nationellt försvar.
@GW
SvaraRaderaF21 lyckades så "bra" med sin FS-insats att I19 fick ta över ansvaret för FS19.
Och nej, tyvärr är inte varje man en "rifle man". Kompetensen och förmågan är för låg hos de flesta förband utanför markstridsförbanden för att kunna hantera FS i den utformning som varit de senaste åren.
För det som komma skall i Affe krävs kompetens som i huvudsak finns hos medelålders och äldre officerare på stab och markstridsförband.
CS
SvaraRaderaJag vill minnas att jag sett någon PowerPoint-bild som redovisar det du nämner, nämligen just att det stående förbandet åker till Afghanistan medan kontraktsförbandet åker till Kosovo. Fine with me.
Jag tror att vi också måste vara medvetna om risken att "insatserna inte räcker till", dvs. att vi över tiden hamnar på 500 internationellt insatts individer i stället för de 1 700 som vi dimensionerat för.
GMY
Sinuhe
Gustav Wasa sa...
SvaraRaderaJag tror att det liksom för GSS-individerna vore fördelaktigt att sträva mot en succession också för det enskilda förbandet.
Efter ett par fredsframtvingande insatser med huvudsakligen GSS-K:are i tjugoårsåldern anställda i förbandet används samma förband därefter med i största möjliga utsträckning samma individer anställda som GSS-T:are i ett par fredsfrämjande insatser.
Målsättningen bör vara att slutligen av varje markstridsbataljon i IO14 skapa kompanier och plutoner till Hemvärnet/Nationella skyddsstyrkorna.
Se detta som nödvändig resurshushållning med utbildningsinvesteringar i humankapital syftande till tillräcklig numerär för att Armén åter ska kunna öva nationellt försvar organiserade i brigader.
Lästips: Juholts mejlkonversation i DN KUltur, sön 11 dec. Prosa i din smak!
SvaraRadera