tisdag 16 februari 2010

Säkerhetspolitikens tragiska dimension

Är det så att svenska folket verkligen kommit till insikt om vikten av det som vår trupp uträttar i Afghanistan? Ja, kanske. Samtidigt följer opinionen så här långt mönstret från andra delar av världen. Först en känsla av beslutsamhet och kanske revansch. Men när förlusterna ökar så nöts vi ned. Ingen vet, men ändå känner jag stolthet över att alla de förhoppningar som Lars Ohly, Jan Myrdal, Stefan Lindgren och andra känt så här långt, kommit på skam.

I morgon sammanträder riksdagens gruppledare. Nästan hälften av punkterna på dagordningen gäller erkännande av soldater. Både minnesmärken och medaljer. Det är mycket bra. Sverige håller på att ta igen det försprång som övriga Europa haft när det gäller att besinna den personliga insatsen.

Idag har jag tvingats att svara på enkäter om vårt uppdrag i Afghanistan. Varför är vi där?

De närmare hundratal debattartiklar jag skrivit i ämnet gör att jag kan vara komprimerad:

1. Vår skyldighet att som medlemmar av FN ställa upp när säkerhetsrådet beslutat.

2. If we don't go to Afghanistan, Afghanistan will come to us (Jaap De Hoop Schaeffer).

3. Sveriges säkerhet bygger på samarbete med andra demokratier. Vi måste bära vår del av bördan. Och bollen ligger just nu i Afghanistan.

En del mycket kritiska röster föreslår att jag själv ska anmäla mig för insats. Det är möjligen ett rimligt krav. Om jag nu skulle duga för uppdraget.

Innan dess finns det en del att påverka. Ännu en lista:

1. Civil chef (gärna en statssekreterare) för PRT MES.

2. Sammanflyttning med Marmal (färre resor, mindre sitting-duck och mer operativ effekt av truppen).

3. Helikoptrar, TUAV och framförallt fler soldater.

Jag hörde om den bragd en svensk officer på RC North gjorde för att få iväg UH 60:na till olycksplatsen den 11 november. Berömvärt. Övertygad om att de skadade soldater jag besökt gärna tackat honom för detta.


Allan Widman

5 kommentarer:

  1. "En del mycket kritiska röster föreslår att jag själv ska anmäla mig för insats. Det är möjligen ett rimligt krav. Om jag nu skulle duga för uppdraget."

    Nej, det är inte ett rimligt krav. Det vore knappast till gagn för våra soldater om en av de få politiker som driver deras frågor försvann från den politiska scenen till förmån för en symbolhandling.

    Det finns andra som kan lösa de uppgifter som du eventuellt skulle kunna ha i Utlandsstyrkan, men för tillfället verkar det inte finnas någon annan som kan utföra det arbete du utför i Riksdagen.

    Niklas
    f.d. ISAF-soldat

    SvaraRadera
  2. Ang din lista, Allan:

    1. Nja, delat ledarskap inledningsvis hävdar jag. Fortfarande torde huvudfokus ligga på uppbyggnad av säkerhetsbevarande strukturer inom ramen för det militära uppdraget i ISAF. Så småningom bör fokus skifta mer mot det civila biståndsarbetet, men det tror jag dröjer ett tag till. Däremot tycker jag att det är en smaklig idé att man tillsätter en civil chefsbefattning med biståndsperspektiv och att man törs styra biståndet tydligare mot de provinser vi verkar i.

    2. Håller jag inte alls med om. Om det är några som är sitting-duck så är det Marmal. Camp Northern Lights har ett gott skydd i och med den kringliggande bebyggelsen. Att vara stor solitär camp ger tvärtom buset en större anledning att försöka påverka campen.

    3. Håller med!


    /Martin
    också fd ISAF-soldat

    SvaraRadera
  3. Allan Widman. Jag vet inte vad det är fför förhoppningar du tillskriver mig. Ett fritt Afghanistan är vad jag hoppas, som inte förtrampas av främmande stövlar - och där afghanerna själva får utveckla sitt land. Jag förstår att du inte delar den förhoppningen, annars skulle du inte ta varje händelse till intäkt för att ropa på mera trupp och vapen.

    SvaraRadera
  4. Hej, jag hörde att Högkvarteret har som mål att minska en flottilj och regemente till 2012. Även antalet utbildningsplatser.
    Vi borde göra som Norge och Finland. Öka vårat närförsvar.
    Det är för mycket tokeri i försvaret idag.
    Gör som valfråga att upprätta det nationella försvaret samt låt försvaret kosta.

    Jag var i Riga och ryssarna är inte populära där. I hela Baltikum är inte ryssarna populära. Polen ogillar Ryssland.
    Att Ryssland satsar militärt är uppenbart och viljan samarbeta med NATO är långt borta.

    Lyft upp den nya hotbilden mot Sverige och att man måste satsa därefter långsiktigt då plockar FP garanterat fler röster.

    Gör som folkpartistisk valfråga att stärka försvaret. Det finns gott om svenskar som skulle rösta på FP och de valde driva den frågan hårt.

    SvaraRadera
  5. Orthus

    några korta kommentarer till din lista

    1. Bra! Äntlingen många förvirrade överstar som har varit chefer där nere. De har absolut inte verkat för att vara PRT snarare "task force". Givetvis är det roligare för en militär chef att leka krig än att återuppbygga provinser i norra Afghanistan.
    2. Absolut inte. C NL är bra grupperad där det är. Skulle man integreras på Marmal slukas allt till den "tyska" löningen och det blir inte något bättre skydd där snarare tvärtom...

    För övrigt anser jag att FORTV bör läggas ner, främst med anledning av oskälig hyressättning. Kan göra en besparing i miljardklassen!

    SvaraRadera