fredag 29 augusti 2014

Ensam är inte stark

Före ett inlägg om Gotland följer här en artikel publicerad i dagens GP. Alla har kanske inte den tidningen. Medskribenter är mina goda vänner Adam Cwejman (FP), riksdagskandidat i Göteborg, och Jasenko Selimovic (FP), fd statssekreterare.

Från Fjärran Östern till Afrikas västkust pågår i dag krig. Det kan vara ett kallt krig med utprovning av massförstörelsevapen som på Koreahalvön. Det kan vara en huggsexa om olja och gas som i Sydkinesiska sjön. Eller det kan vara skoningslösa inbördeskrig som i Afghanistan, Irak, Syrien, Israel, Palestina, Libyen, Centralafrikanska Republiken, Mali och Ukraina. I dessa konflikter är grannländer i samtliga fall inblandade, på en eller flera sidor. För Sverige – som ett av världens mest globaliserade länder – innebär detta att säkerheten markant försämrats under de senaste åren.

Trots att hoten blivit fler och mera allvarliga lyser fundamentala frågor om vår nationella säkerhet med sin frånvaro i den politiska debatten. Särskilt gäller detta vårt beroende av Nato.

Folkpartiet är inte det enda partiet som vill att Sverige blir medlem i Nato. Det är i själva verket bara riksdagens två extrempartier: Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet, som tydligt motsätter sig att Sveriges relation med Nato fördjupas. För alla övriga riksdagspartier ses Nato som svaret på snart sagt varje försvars- och säkerhetspolitisk utmaning. Om målet då inte är medlemskap framstår ju detta som en smula märkligt.

Folkpartiet är dock ensamt om att offentligt vilja diskutera Sveriges ökande beroende av Nato med dem som detta berör; nämligen väljarna. Övriga gör det bara när de är tvingade därtill. Inte ens händelserna i Georgien och Ukraina har kunnat förändra detta. Men om vi inte ens under ett valår berör Sveriges uppenbara behov av hjälp att bygga säkerhet, hur ska då ett långsiktigt och folkligt förankrat stöd för denna politik kunna upprätthållas?

Det är endast tillsammans med Nato:s medlemsstater som försvarsansträngningar, för Sveriges fortbestånd som fri och oberoende demokrati, är meningsfulla. Ensam är inte stark. EU är inte och kommer heller inte att bli en försvarsallians. Till och med innan Kol- och Stålunionen bildades fanns Nato på plats med ledningsresurser och försvarsplanering.

I bred parlamentarisk enighet förbereder nu Sverige för ett avtal om Host Nation Support med Nato. Det handlar om den rättsliga och praktiska grunden för att möjliggöra tillförsel av utländska militära resurser till Sverige i kris, beredskap och krig. Om detta står i överensstämmelse med vår alliansfrihet är närmast en akademiska fråga. Sveriges vägval är i dag att militärt försvara sig tillsammans med Nato:s medlemsstater och Finland. Detta bekräftas av gårdagens regeringsbeslut om ett avtal som gör det möjligt att förbereda för militär hjälp från Nato.

De stater som kan tänkas överföra militära resurser inklusive förband för att försvara Sverige och Finland ligger alla väster om oss, vid Nordsjön och på andra sidan Atlanten. Polen och Tyskland är resursstarka stater, som i första hand vid en kris kommer att behöva förstärka Baltikum till lands och i luften. Utan säkrad tillgång till vår största hamn i Göteborg kommer vi inte att kunna tillföras militära resurser i annat än närmast symbolisk omfattning.

Tillförsel av militär materiel och personal över havet förutsätter understöd. Det handlar både om baserat luftförsvar och luftburen ubåtsjakt i form av helikoptrar och flygplan. Utan att sådana resurser finns på plats – utländska och/eller svenska. I ljuset av ett förestående avtal om Host Nation Support med Nato behöver nödvändig infrastruktur för detta säkras. Bäst görs detta från Sävebasen som på nytt behöver bli en del av Försvarsmaktens krigsorganisation. I fredstid går det utmärkt för militärt och civilt flyg att samsas.

Göteborgs garnison har, trots nedläggningen av amfibieregementet 2004, fortsatt att växa. I grunden beror detta på stadens attraktivitet för unga människor, som numera frivilligt söker sig till det militära försvaret. Befolkningsunderlaget räcker gott och väl till att lokalisera ytterligare militär utbildning hit. Och från Handels, Chalmers och hela Göteborgs universitet finns goda möjligheter att också rekrytera reservofficerare till ett starkare västsvenskt försvar.

Göteborg ligger helt enkelt rätt i tiden.

11 kommentarer:

  1. Hej Allan! Det kanske är en dum fråga men hur skulle ett återtagande av Sävebasen fungera med tanke på all civil verksamhet som nu finns där? Jag tänker bl a på aeromuseum. Jag undrar också över hur du ställer dig till andra potentiella baseringar så som Johan Wiktorins förslag att etablera en logistikbas i Halmstad för inskeppning av förband till Sverige?

    SvaraRadera
  2. Nils,

    Som jag skriver är civil och militär flygverksamhet vid våra flottiljer närmast legio. På Säve finns dessutom berghangarer med alla dess fördelar. Vi har inte så många av dem och bör ta väl vara på dem.

    När jag bedömer logistisk kapacitet mellan Halmstad och Göteborg är jag lite på tunn is, men visst är den senare hamnen störst på svensk import? Och Halmstad kommer väl för de flesta potentiella hjälpare att ligga längre bort.

    Allan Widman

    SvaraRadera
    Svar
    1. wiktorins poäng är väl att Gbg ska importera förnödenheter medan Halmstad i skydd av Sveriges enda LV förband ska ta emot mil förstärkning. Någon form av förhoppning om att inte göra civ hamn till legitimt mål + krav på LV skydd från hostnation vid mottagande av hjälp.

      Radera
    2. Luftvärnet kommer inte att vara kvar i Halmstad (om de nu ens fortfarande existerar) när den berömda veckan går mot sitt slut.

      Radera
    3. Gustav Wasa sa...

      USA förhandslagrar materiel för tunga markoperativa manöverförband inklusive stridsvagnar av typ Abrams (vikt 63 ton) i Tröndelag i Norge. Norge är en av Nato:s ursprungliga medlemmar och hade under kalla kriget landsgräns till Sovjetunionen. Därtill är Nordkalotten varaktigt av utomordentligt stor globalstrategisk betydelse för både Moskva och Washington.

      Även om Sverige skulle bli fullvärdiga medlemmar av Nato är det högst osannolikt att USA eller någon annan medlemsstat skulle förhandslagra eller planera för att deras tunga markoperativa förband någonsin skulle avdelas för insats på svenskt territorium. Detta redan av resursskäl.

      Det får betraktas som synnerligen osannolikt att ens någon enstaka amerikansk, brittisk, nederländsk, polsk eller tysk mekaniserade bataljon sätts i land i Sverige i annat syfte än att transiteras till Baltikum, Finland eller Norge.

      Mer sannolikt är att amerikanska helikopterförband kan behöva en främre underhållsbas lokaliserad till svenskt territorium för att understödja operationer i Östersjöområdet och att en sådan skulle kunna ingå i kris- och krigsförberedelser redan under fredstid.

      Även om bara delar ur en ”US Army Combat Aviation Brigade” avdelas för en hypotetisk ”Nordic Theatre of Operations” skulle nämnda underhållsbas behöva försörjas med tiotalet 20 fots containrar om dagen i bägge riktningarna ut och in från Sverige.

      Från Saab-fältet i Linköping är det 521 km fågelvägen till Riga respektive 539 km till Tallin.

      Radera
  3. Nu får du väl ändå ge dig, Allan? Sverigedemokraterna är inte ett extremistparti. Jimmie Åkesson är inte revolutionär.

    Dessutom så när det gäller Nato så är jag för ett medlemskap under förutsättning att vi inte bara blir en logistikupprätthållare till Natostyrkorna. Det vore verkligen förödmjukande. Sverige måste satsa starkt på ett eget militärt försvar.

    Roger Klang

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gustav Wasa sa...

      I Finland är den socialdemokratiska nettobalansen klart och tydligt för USA därmed blir den parlamentariska förankringen av deltagande i NRF och undertecknande av HNS-avtal smidigare än i det svenska fallet där den socialdemokratiska inställningen till USA i bästa fall kan beskrivas som ambivalent i enlighet med vad som en gång i tiden kallades "Den tredje ståndpunkten" eller "Kålsuparteorin".

      I Sverige har socialdemokraterna i kraft av att alltjämt vara det största enskilda partiet i praktiken ett veto i varje säkerhetspolitisk fråga.

      Och dessvärre finns det inget bättre sätt att sockra ett Host Nation Support-avtal med Nato än att locka med potentialen för verkstadstimmar för underhåll av Black Hawk-helikoptrar hos Saab i Linköping. Det är alltid plånboksfrågorna som i slutändan får ändan ur vagnen.

      Det är en lycka för Sverige att arbetarrörelsens bägge grenar, den politiska och den fackliga, bägge styrs av män med bakgrund i Metallindustriarbetarförbundet.

      Radera
  4. Miljöpartiet har väl inte heller profilerat sig som vänner av NATO?

    /N

    SvaraRadera
  5. Jo Åkesson är extremist, och bra att Allan drar en tydlig gräns

    SvaraRadera
  6. Hej
    Har börjat intressera mig för frågan om Sverige ska med i Nato. Med förundran verkar det som om detta bara är den ända vägen för oss. Det kan man tro om vi ser på hur många k-pistar vi har kvar men kan någon förklarar för mig att det skulle vara bättre att 100% vara med i en klubb där en av medlemmarna är mer eller mindra avskydd av många länder. Tänker på USA... Med ett Nato medlemstat ska vi vara på det klarar med att Sverige kommer behöva gå med på att förvara kärnbestyckad materiel. Har vi ngn frivillig komun som vill ta emot? Vid en konflikt som kina eller ryssland drar igång tvingas svenska män då för annat lands misslyckande. Min förhoppning för länge sen var att EU var ett fredsprojekt där ömsesidigt försvar skulle vara en viktig del. Vårt försvar försvann ju... Men ikke politikerna verkar inte ens försöka att finna andra allianser som skulle ha mycket mer synergi. Bra att vi samverkar med Nato men mer? näää Med vänlig hälsning Peter

    SvaraRadera