Just nu rasar skogsbränder runtom i Sverige. Glädjande
nog bidrar Försvarsmakten med resurser både på marken och från luften. Det är
hemvärnssoldater och helikopterflottiljen som lämnar ett avgörande stöd till
brandbekämpningen.
Som en konsekvens av, bland annat, att värnplikten
förklarats vilande, tas alltmer av den försvarspolitiska debatten upp av frågan
om hur vårt militära försvar ska förankras hos det svenska folket.
Med rätta lyfter man upp de frivilliga
försvarsorganisationerna, Hemvärnet, tidvis anställda soldater och
veteransoldater som viktiga broar mellan försvaret och samhället.
En minst lika relevant aspekt handlar om Försvarsmaktens
stöd till samhällets krishantering. I försvarsberedningen fick Folkpartiet
gehör för att de rättsliga förutsättningarna för ett ökat stöd skulle utredas.
Minst lika viktigt är att Försvarsmakten har den praktiska förmågan att också
kunna leverera detta.
De helikoptrar, från F17 i Kallinge som nu deltar i släckningsarbetet,
föreslogs avvecklas bara för ett par år sedan. Frågan om deras vara eller inte
vara kommer inom kort upp igen.
Bakgrunden är att Försvarsmakten fortfarande väntar på
nya, medeltunga helikoptrar. Dessa har kraftigt försenats och fortsätter att
kosta stora utvecklingspengar, som tränger undan annan verksamhet i
helikoptervapnet.
Det har blivit en ovana i det svenska försvaret, att
avveckla fungerande och betalda plattformar innan ersättning är på plats. Det
har lett till både glapp och tapp i våra förmågor.
Om de Superpumor som nu släcker bränder i Bergslagen
försvinner, minskar försvarets möjligheter att bidra med släckningsinsatser
från luften radikalt. Sak samma gäller förmågan att medverka vid sjöräddning på
det sätt som skedde i samband med Estonias förlisning 1994.
Det är mycket bra att det nu finns en tydlig vilja till
försvarssatsningar både i Karlskrona och i Ronneby. Regeringen investerar i nya
helikopterhangarer i Kallinge och de satsar på nya och livstidsförlängda ubåtar
i Karlskrona.
Det bådar för en ljus framtid för försvaret i Blekinge.
Likväl finns det skäl att erinra sig om att leveransen av kontinuerlig,
operativ förmåga är av minst samma existentiella vikt.
Den som ständigt kan ge relevant stöd i krissituationer,
civila såväl som militära, förtjänar sin plats. Därför ska vi inte bara glädja
oss åt vad framtiden kan komma att ge, utan också vad vi klarar här och nu. Det
är själva innebörden av ett användbart försvar.
Kunde knappast sägas bättre. Vi har förött våra resurser (förskinngrat?) och har inte råd (?) att bygga upp något igen. Det bästa har fått vara det godas fiende ända sedan 1990 (ungefär). Det började med "Nätverksbaserat försvar" och sedan har det fortsatt va bara farten.
SvaraRaderaVi har råd, samhället är fortfarande rikt, staten har stora skatteinkomster. Det är bara så att det gör ont att prioritera och överlämna statliga ansvar till andra i stället för att skattefinansiera allt som är bra eller populärt.
SvaraRaderaBara att instämma med Sven Hugosson och Magnus Redin
SvaraRaderaSkaraborg och Blekinge verkar vara två områden som verkligen skall försvaras om man lyssnar på några politiker. Operativt tror jag ett proffs skulle göra en annan värdering. Det kryssar vi på.
SvaraRaderaKan bara instämma med föregående.
SvaraRaderaÄr verkligen Blekinge en strategiskt viktig punkt i Sverige? Är det där huvuddelen av våra marina förband och flygstridskrafter ska utgångsgruppera? Försvarsmakten har i Blekinge ett oerhört starkt stöd av lokalpolitker och riksdagspolitiker med anknytning till regionen. Detta är starkt kontraproduktivt för Försvarsmakten och Marinen i synnerhet. Undermåligt urval för rekrytering, inga övningsområden för ubåtar eller ubåtsjakt, ingen skärgård att tala om för navövningar och den så kallade Huvudbasen ligger mitt i ett världsarv samt i tätbebyggelse.
Allt detta pga. att en handfull politiker som t.ex. Annica Engblom och Tommy Jeppson aktivt bedriver lobbyverksamhet för att ÖKA militär närvaro i Blekinge.
Detta måste ställas i paritet med att våra viktigaste marina områden, Göteborg och Stockholm, saknar kvalificerade marina förband som t.e.x Ubåtar.
Vi måste våga ta i ämnet vart någonstans våra marina förband, centrum och skolor ska vara förlagda och utgångsgrupperade! Detta får inte bli en arbetsmarknadspolitisk fråga för att lokalpolitker i Blekinge vill skapa arbetstillfällen på bekostnad av Sveriges säkerhetspolitiska förmåga!
/Arne Andersson
Jag noterar intressant att Widman också ger sig in i regionalpolitiken där Blekinge, Skaraborg och Boden är militärt prioriterade områden.
SvaraRaderaGotland förblir helt utlämnat med endast ett utdöende hemvärn trots att ön anses strategiskt viktig.
Hörru du Arne!!
SvaraRaderaMarinen har bara en plats den ska vara på i Sverige och det är i norra Europas södraste största marina Huvudbas! Flottans första och sista huvudbas. Det fattades ett beslut som kallades FB04. Kanske hört om det Arne? Detta beslut gäller!!! Ska allting ligga i Stockholm kanske?!? Räcker det inte med alla amiraler på HKV? Ska Stockholm ha allt?Det finns ingen bättre plats för flottan och marinen att finnas på än Karlskrona och Blekinge. Bäst arbetskraft och kompetens sedan flera hundra år tillbaka. Vi borde flytta ner Amfibiekåren till Kungsholms fort för att det vore bättre för Amfibiekåren.
G
Anonym,
SvaraRaderaNu handlar det inte bara om var vi ska vara baserade, utan också om var en basering gör skillnad. F 17 svarar för långt mer än hälften av incidentberedskapen. F 17 har detachement på Gotland och utsätts för fler incidenter och kränkningar i sitt närområde än andra flygförband.
Jag vill inte lägga ned eller flytta några förband. Tror det tar uppemot ett årtionde att komma tillbaka i ny lokalisering med samma effekt. Så, nej, jag har inget alls emot att vaka både över Marinbasen eller Kallinge framöver.
Nu måste jag be om ett förtydligande Allan Widman. Du menar att det alltså inte spelar någon roll var våra förmågor är placerade i Sverige eller vart se utgångsgrupperar?
RaderaMenar du att vi ska bortse från de platser i Sverige som är strategiskt viktiga att skydda? Detta skulle tala emot all känd militärteori och enbart förstärka den bild som finns av försvaret som ett arbetsmarknadspolitiskt instrument och en budgetregulator.
Säkerligen skulle det bli friktioner om man flyttade t.ex flyg från F17 till Ärna eller marinstridskrafter från Karlskrona till Göteborg. Förändring gör ont. Men att det skulle ta tio år är en orimlig bedömning.
Sen får du gärna förklara vad du menar med att "vaka" över Marinbasen och Kallinge?
Med vänlig hälsning, Arne Andersson pensionerad Reservofficer i Flygvapnet
Gustav Wasa sa...
RaderaRiksrevisionen låter i sin öppna rapport överlämnad 26 november 2012 om bemanningen av marinens och flygvapnets stående insatsförband antyda att det efter koncentrationen av alla ubåtar till Karlskrona inte finns en besättning per insatsubåt.
- Frågan är nu om det är långsiktig arbetsro i den sydöstra landsändan eller en omlokalisering till ett eller flera storstadsområden, som bäst skulle fylla vakanserna i ubåtsbesättningarna. Och om inte det då skulle utmynna i glada projekt som torn för träning av fri uppstigning på Kärringberget och i Berga?
Ja, nu var det många som ville vara med. Faktum är att Såtenäs betydelse avsevärt ökar i händelse av krig. Det kommer sannolikt bara vara i västra Sverige, och östra Norge, som vi finns utanför den porté som ryskt, långräckviddigt luftvärn kan prestera.
SvaraRaderaMen kriget är ännu inte här. Och när det kommer kan F 17 ombasera till Hagshult och Såtenäs.
Och vårt eget luftvärn grupperas då i...?
RaderaDen ombaseringen skulle kräva en sådan förvarning att det inte ens är roligt, Allan.
RaderaVem skall bananrepubliken Sverige kriga mot?
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaAllan,
SvaraRaderaNästa inläggserie på denna blogg skulle kunna handla om:
1.Har vi en användbar regering i försvar och säkerhetspolitiken?
2.Har vi en användbar Riksdag som godkänt denna nedmontering av försvarsförmåga och icke beredskap och förmåga att lägga skarpa förslag på upprustning?
3.Har vi en användbar försvarsmaktsledning som sysslar med kärnuppgifter och levererar ett försvar mot väpnat angrepp?
4.Har vi en politisk process och lagstöd som kan ställa myndighetspersoner till svars för misshushållning av skattemedel och operativ irrelevans mot ställda uppgifter?
Kn jan-olov Holm Hemvärnsbefäl
Gustav Wasa sa...
RaderaI en representativ demokrati så kommer valda politiker att i stor utsträckning avspegla valmanskåren. Allra särskilt så i en konsensuskultur som den svenska. Lika söker lika. Identitetsökandet går åt båda hållen. Väljarna får de politiker de förtjänar.
Norge är det land som värderingsmässigt liknar Sverige mest. Likväl är Norge av historiska skäl hyper- och Sverige av samma anledning hypopatriotiskt. Det är något som enskilda politiker inte kan göra särdeles mycket åt, förutom sitt eget exempel.
- Vad skulle reaktionen i Sverige bli om det lastades av amerikanska stridsvagnar i en svensk hamn? (Se länken nedan för den norska reaktionen.)
Det är den förlamande rädslan för väljarnas dom därvidlag som i offentliga sammanhang ger majoriteten av svenska politiker tunghäfta. Inne i sammanträdesrummet så kan utomordentligt väl detta förenas med beslut om svenskt Host-Nation-Support till Nato.
http://www.nrk.no/trondelag/usa-ruller-inn-stridsvogner-i-norge-1.11873671
Gustav Wasa sa...
SvaraRadera- Tål svenskt försvar & krisberedskap en mix av proffs & amatörer?
Den svenska linjen har de senaste åren varit att konsekvent avveckla amatöristiska inslag i svenskt försvar och krisberedskap:
- Ingen mer beredskapspolis
- Inga 15 månaders tolkutbildade längre
- I huvudsak ingen rekrytering av nya reservofficerare
- Ingen VVK och ingen BRB längre
Detta tillsammans med bredare samhällsförändringar som att körkortsinnehav bland unga vuxna och flyglicensinnehav i alla åldrar markant minskar leder till att underlaget för traditionellt frivilligt försvar minskar.
Det svenska idealet är numera att så stor del av en förmåga, som bara är möjligt ska bestridas med heltidsanställda i ständig beredskap. Logiken bakom liknar preferensen, som en villaägare allt annat oförändrat hyser när denne helst ser en professionell brandkår på plats när huset brinner snarare än en deltidsanställd borgarbrandkår. I detta förenklade resonemang har en decentraliserad organisations kortare insatstid och den deltidsanställdes lägre kostnader ingen betydelse. Proffs är alltid bättre än amatörer.
I Försvarsmaktens skrivelse FM 2013-546:13 daterad 2014-05-28 på sidan 12 i dess bilaga 1 står det:
"Återtagande av ubåtsjaktförmågan ambitionssänks och skjuts framåt i tiden..." samt
"Flygvapenförbandens operativa förmåga påverkas i begränsad mån med nu planerade utveckling. Förmågan till spridning och uthållighet reduceras."
- Hur kan en sedan flera år i stort sett obefintlig ubåtsjaktförmåga ytterligare ambitionssänkas? Att återtagandet skjuts ytterligare framåt i tiden är åtminstone konceptuellt möjligt att förstå.
- Är inte förmågan till spridning (d v s egenskydd) och förmågan till uthållighet (d v s verkan över tiden) centrala delar av flygvapenförbandens operativa förmåga?
Jag menar att det nu kan vara lämpligt att studera om Sveriges framtida ubåtsjakt till 100% ska vara beroende på att svensk industri levererar fungerande ubåtsjaktsystem till fem Visbykorvetter, det som kanadensiska General Dynamics icke förmådde och att samma svenska leverantör går i mål med egenutvecklingen av särlösningen TMS för bi-statisk ubåtsjakt till fem stycken HKP 14B. Även utan ytterligare förseningar och kostnadsökningar, så handlar det alltjämt om mycket få plattformar, som i bägge fallen ska användas för många fler krigsuppgifter än bara ubåtsjakt.
Jag menar att det nu kan vara lämpligt att liksom LFU 67 gjorde åter grundligt studera avvägningen mellan fortifikatoriskt skydd och skydd genom spridning av våra flygstridskrafter.
Min hypotes är att både avseende svensk framtida ubåtsjakt och skyddet av flygstridskrafter kommer det inte gå att undvika vad som internationellt benämnes en Hi/Low-mix. Sverige bör nog inte lägga alla ägg i samma korg och satsa allt på att Visbykorvetterna och TMS till HKP 14B kommer fungera och antalsmässigt räcka till innan förmågan ubåtsjakt åter visar sig vara av avgörande betydelse för förtroendet för Sveriges militära försvar och i förlängning dess överlevnad som oberoende nation.
---
Väg- och vattenbyggnadskåren (VVK) var under åren 1851–2010 en halvmilitär organisation som bland annat vid kris eller krig skulle förse totalförsvaret med särskild utbildad personal för att upprätthålla befattningar, vilka förutsätter insikter inom väg- och vattenbyggnadsfacket. Officerare från VVK placerades också inom Byggnads- och Reparationsberedskapen (BRB).
Gustav Wasa sa...
RaderaSverige har handlingsfrihet att utöka sin civila jurisdiktion med en angränsande zon (contiguous zone) i enlighet med FN:s havsrättskonvention (UNCLOS) utanför territorialhavet.
Statlig utredning (UD 2011:01 Översyn av Sveriges havsgränser) lämnar i slutbetänkande senast den 31 december 2014 underlag för nödvändigt lagstiftningsarbete inkluderande re-definition av baslinjerna till följd av bland annat landhöjningen sedan 1966 och i formatet WGS 84.
Därmed så skulle Östersjön mellan Gotland och fastlandet (Gotska sjön) i sin helhet vara svenskt sjöterritorium eller angränsande zon. För rättsvårdande myndigheter (t ex kustbevakningen och polisen) innebär det möjlighet att lagföra brott mot svenska fiskala, immigrations och sanitära bestämmelser i ett geografiskt betydligt utökat område jämfört med idag. Hot mot Sverige som terrorism, trafficking och tuberkulos skulle således kunna mötas av representant för svensk statsmakt tidigare än idag. Beroende på om motparten är en statlig eller icke-statlig aktör och på om hotet materialiserar sig under fred, beredskap eller krig, så gäller olika insatsregler och tvångsmedel.
Kommer samarbetet mellan militära och civila myndigheter i en framtida angränsande zon att bli mer omfattande eller djupare än vad det idag är inom sjöterritoriet eller kommer respektive myndighet att med egna resurser hävda sin egen kompetens till den yttersta gränsen?
Sjöpolis finns idag vid Göteborgs och Stockholms polisdistrikt sommartid medan beredskapspolisen är avvecklad. Kustbevakningen har varslat om stora uppsägningar och har aldrig haft någon beredskapskustbevakning. Återstår Marinen som skulle kunna bygga ut Sjövärnskåren, så som den fungerade under andra världskriget.
I den 2008 utgivna boken Sjövärn (ISBN 978-91-633-3482-5) står det på sidan 78:
"Den 5 januari 1940 bildades Gotlands frivilliga motorbåtsflottilj och en instruktionskurs genomfördes i Slite under två månader med ca 40 elever. Därefter sattes flottiljen i tjänst, först i bevakningsuppdrag upp till 60 distansminuter öster och väster om Gotland i 48-timmarspass. Senare i sjötrafikkontroll och minlotsning. Det var huvudsakligen fiskare med vad som kallades laxkuttrar, dvs. däckade 8-9 meter långa och breda sjödugliga fiskebåtar med två mans besättning."
Några fiskebåtar och fiskare finns knappast kvar att rekrytera, men däremot robusta fritidsbåtar byggda i omagnetiska material att under beredskap inmönstra, som utomordentligt väl t ex kan lägga ut hamn- och strandförsvarsmineringar samt hydrofonbojar ute till havs.
Marinens hjälpminsvepare typ fiskebåt bemannades med reservister inklusive en reservofficer som fartygschef, så bör ovan föreslagna förband kunna personalförsörjas.
Kanske något för lillprinsen att göra då, när han inte åker runt i världen för att rädda Wallenbergs affärer.
RaderaNu är nivån något annorlunda för ett bojbåtsSYSTEM vilket var vad det talades om, inte ett par glada gamänger som ska kasta prylar i sjön! Ett bojbåtssystem är så mycket mer. Intressant är att när vi lade ner vårt sa startade USA upp sitt efter att studerat vårt. Alltid i ofas och jag menar inte USA! / Nemo Saltad Sobrius
RaderaGustav Wasa sa...
Raderaa) Försvarsmakten bestämde sig för att den svenska särlösningen av NH90 (HKP 14) krävde 24,5 cm högre skrov än alla andra operatörer av NH90 runtomkring i världen som tillsammans beställt cirka femhundra exemplar av NH90 med ordinarie skrovhöjd.
b) Likaledes bestämde sig Försvarsmakten för att svensk luftburen ubåtsjakt skulle vara först i världen med bi-statisk sådan, varför det krävdes egenutveckling av ett svenskt taktiskt system (TMS) till de fem (5) sjöoperativa exemplaren HKP 14B, som alltjämt inte avslutats.
c) Ubåtsjaktsystemet levererat av kanadensiska General Dynamics till Visbykorvetterna rivs nu ut och ska ersättas av ett levererat av svensk leverantör.
- Varför skulle inte svensk myndighet och industri nu känna sig kapabla och mogna att utveckla ett svenskt bojbåtssystem? De har ju bägge onekligen mångårig ubåtsjaktteknikutvecklingserfarenhet.
Idag har Sverige en (1) sjöoperativt kapabel helikopter av typ Super-Puma (HKP 10). Underhållet på HKP 10-systemet är redan under utfasning varför systemet oundvikligt avvecklas i Sverige under 2015. Därefter säljs de liksom tidigare HKP 4 till utlandet.
Min slutsats är att Försvarsmakten inte är intresserat av lösningar som tangerar "Hi/Low-mix" och inte har något behov av amatörmilitärer i sina insatsförband.
Utsagan: "Invasionsförsvaret är över och jag har ingen backspegel" är kungsord som fortfarande står sig i Försvarsmakten.