onsdag 18 september 2013

Inte nämnvärt?

Så är riksdagen på nytt igång. I gårdagens regeringsdeklaration nämnde statsministern inte det militära försvaret. Det är tämligen ovanligt, särskilt som regeringen nu föreslår en ramhöjning med 200 Mkr nästa år som successivt ökar till en halv miljard år 2017. Detta är bra, men inte tillräckligt. Anslagshöjningen kan nu fungera som ett golv för försvarsberedningens slutrapport i vår och det efterföljande försvarsbeslutet.

Läser med oro Officerstidningens artikel om skadefrekvensen under GMU. Före inryckning hade 19 procent av männen någon form av kroppslig åkomma, att jämför med 31 procent vid utryckning. Motsvarande siffror för kvinnor var 31 respektive 66 procent under 2011. Att var tredje kvinna utvecklar någon form av fysiska besvär under dessa drygt tre månader är ohållbart, både mänskligt och rekryteringsmässigt.

Generellt pekar mycket på att FM försöker trycka in väldigt mycket på de numera dryga tre månader utbildningen varar. För det andra framstår det som huvudlöst att kvinnor ska bära lika tung packning som de män som i snitt väger tjugo kilo mer. Om vi inte är beredda att erkänna att det finns genomsnittsliga skillnader t.ex. i mäns och kvinnors fysiska kapacitet, kommer det påstått ökade kvinnliga intresset för FM snart att falna.

Många har irriterat sig på att statistiken beträffande GMU inte uppdaterats på FM:s hemsida på över ett och ett halvt år. Jag framförde klagomål personligen till ansvarig befattningshavare om detta med följd att - såvitt jag kan notera - all statistik nu försvunnit, även den gamla. Tids nog måste det väl ändå redovisas hur många av de sökande till GMU som till sist fortsätter i myndigheten.

Ett annat stort problem rör ju ledtiderna för sökande till GMU. Att en ung människa behöver vänta många månader från ansökan till inryckning leder till stora bortfall. Det händer mycket på ett halvår för en ung människa. I förrgår besökte jag Nederländerna i veteranpolitiska angelägenheter. Där har man bestämt att det högst får dröja en månad från anmälan tills dess utbildning påbörjas.

Minskade ledtider och färre avhopp förutsätter nog etableringen av ett centralt boot-camp. Då kan GMU pågå kontinuerligt samt under mer ordnade och ensade former. I Nederländerna kan grundläggande utbildning till och med anordnas för enskild inryckande. Borde vara möjligt även för oss.

Vi har en, säger en begränsad marknad för rekrytering av villiga och vapenföra unga svenska medborgare. Om den vanvårdas genom besvikelser, orimliga skadeutfall eller tappat tålamod är den frivilliga personalförsörjningen illa ute.

Allan Widman     

37 kommentarer:

  1. Kommemtaren om olika vikt på packning för män och kvinnor känns dum. Är det krigets krav eller könsfördelningens krav som gäller? Borde vi inte fokusera på bättre rekrytering än att ta in folk som är uppenbart för klena (både killar och tjejer).

    SvaraRadera
  2. Ingen skulle bli gladare än jag om den utrustning en soldat MINST behöver bära på det moderna slagfältet hade varit lättare.
    Fanjunkare i amfibiekåren.

    SvaraRadera
  3. Att statsministern inte nämner försvaret, är betydligt mer talande än vad man kan tro..

    Angående skadefrekvens under GMU så är siffrorna om skador innan GMU riktigt beklämmande för hur urvalet går till. 19% och 31% för män och kvinnor är ett ordentligt "icke-godkänt" för rekryteringen. Drar man bort de initialt skadade är siffrorna 12% och 33% för män och kvinnor. I männens fall är det inga siffror som höjer på ögonbrynen. Siffrorna för kvinnor bör halveras.

    Det bästa sättet bör vara att ge ordentlig information om träning i god tid inför GMU. Inte att ändra genomförandet på GMU. Det är trots allt långt ifrån omänskliga krav försvaret ställer under GMU. Utan snarare fel personer och/eller dåligt förberedda personer tas in till utbildningen.

    /Gustav

    SvaraRadera
  4. Innan vi fastställer att kvinnor ska bära lättare packningar så bör vi se över utrustningen. Kan vi göra varje föremål lite lättare? En kniv i kolfiberstål, skaft och kanske även blad. En tunnare men lika hållbar kompass. Lättare och tunnare underkläder och sockor med samma termiska funktion. Kåsa i lättare plast. Ficklampan skulle kunna bli mycket lättare i kolfiberstål eller slagtålig plast. Plåtförpackningar bannlyses, även små sådana. Osv. osv. Kan man få ned vikten på stora vikttjuvar och även de minsta föremål med i genomsnitt 1/3 - 1/4 utan kvalitetsbortfall så har vi klarat av den biffen.

    Roger Klang

    SvaraRadera
    Svar
    1. Äntligen Roger!

      Ger du uttryck för en synpunkt man kan hålla med om...

      Självfallet bör de kvinnliga aspiranterna, soldaterna, gruppbefälen och officerarna bära färre, lättare och tunnare underkläder.

      Förvånansvärt att gendercentrat inte tänkt på det - eller?

      Radera
  5. Tycker det är spännande med gas-bromsandet, först sparar man 500 på personalen fram tills 2019 sen tillför man 1400 till personalen, fast utan att ta bort kravet på nedskärningar. Jag vet inte jag men mig tycks det varit bättre att inte spara i första läget och sen tillföra mindre nya medel, fast det i sammanhanget är kaffepengar som inte ens täcker för inflation och löneökningar. Men men man får rösta in något annat istället för de som suttit nu de senaste 20 åren när man som jag inte är nöjd med sakernas tillstånd.

    /maggan

    SvaraRadera
  6. Angående skador GMU så är det rätt många som har mörkat tidigare skador eller problem. Det mörkas friskt med matallergier också, vissa är t om av sådan art att hade detta uppmärksammats under mönstring så hade rekryten inte blivit antagen.

    /Underofficer

    SvaraRadera
  7. Man bör fråga sig om det är soldater vi ska ha till Försvarsmakten eller om det är någon form av fritidsrörelse som ska bedrivas.
    Kraven på dagens soldater är alldeles för lågt ställda och medför bara att skador och avgånger blir alltför stora.
    Är det någonting som är huvudlöst så är det väl påståendet om att det är soldatens kön som avgör vilken utrustning en soldat ska bära.

    SvaraRadera
  8. Angående utrustningens bärande är du ute och cyklar Allan. Det är inte en framgångsfaktor att anamma polisens lösningar med olika krav för män och kvinnor. Krigets krav gäller och tar ingen hänsyn till svaghet. Däremot bär vi för mycket och för tung utrustning, den borde kunna lättas men det skall inte tas någon hänsyn till kön. Avgångarna kan säkert kopplas till ett högt tempo och det försöker man rätta till med en extra utbildningsvecka från och med nästa år. Angående boot-camp har du helt rätt. En plats med GMU-utbildning som startar med jämna mellanrum och bemannad med duktiga instruktörer som inte! har någon tillikabefattning i insatsorganisationen att tänka på. Då kan det nog levereras bra soldater till en billig kostnad.
    Stefan Sydberg
    C GMU-pluton
    Lapplandsjägargruppen

    SvaraRadera
    Svar
    1. I polisens fall så är det inte bärande som är gränssättande, men i Brandkårerna är detta viktigt. De har höga krav på kvinnor pga. tjänstens krav. Det ska vi också ha.

      Utan kvinnor utesluter vi halva befolkningen och det är inte bra, men att särbehandla dessa är att göra alla en otjänst.

      Radera
    2. Som du verkar ha missat så vill de göra kraven lättare inom brandkåren också för kvinnor.

      Radera
  9. Helt fel av Widman att tro att fienden tar hänsyn till om det är en kvinna eller man som man möter. Självklart ska utrustningens tyngd vägas upp mot stridsvärdet men det ska inte ha att göra med könet. Under GMU bär man inte ens all utrustning som man kommer att bära framöver som anställd soldat. Det man kan göra med svaga soldater (oftast kvinnor?) är att placera dessa på tjänster som innebär så liten tyngt som möjligt tex flottan, fordonstjänst mm.

    Tro inte att vi får ett bättre försvar för att vi låter kvinnor åka på en räkmacka genom GMU. Vem ska bära dom kvinnliga soldaternas personliga utrustning?

    SvaraRadera
  10. Allan,

    Att säga att 500 miljoner fram till 2017 inte är tillräckligt måste väl vara 2013 års underdrift?
    Nu får det ta mig fan vara nog, lägg ner hela skiten istället för att "slösa" bort 40 miljarder på något som ändå är snudd på totalt verkningslöst. Försvaret kan inte ens försvara Stockholm en enda dag mot en kvalificerad motståndare. Det är fakta.

    Domen mot er som är och har varit ansvariga för detta kommer bli jäkligt hård om det blir allvar i framtiden.

    //Jonas75

    SvaraRadera
  11. 2019, som egentligen var 2023 har nu tydligen blivit 2026. I alla fall enligt KKrVA.

    http://kkrva.se/forsvarsbudgeten-tjena-alena/

    SvaraRadera
  12. På sidan 49 i den nya budgeten står det:

    ”Regeringens inriktning är att samtliga förband vid utgången av 2014 ska ha en fastställd mobiliseringsplan och vara uppfylld med
    krigsplacerad personal och materiel.”

    Hur kan regeringen vara så helt i otakt med verkligheten?

    Jag citerar KKRVAs senaste uppdatering när det gäller personalförsörjningen:
    "Reformens senast justerade mål om 9500 tidvis tjänstgörande skulle då bli uppfyllt lördagen den 28:e februari 2026."

    Avslutningsvis undrar jag vad du vill sätta för gräns på mina kvinnliga kollegors fysiska förmåga.
    Hur mycket får jag väga för att de skall kunna dra mig i skydd om jag blir skadad? 75 kg?
    Vad säger du till oss som får ligga kvar?
    Inte nämnvärt?

    Teaterdirektören.

    SvaraRadera
  13. "besvikelser, orimliga skadeutfall eller tappat tålamod"

    Men är inte just detta själva essensen i den militära professionen?!

    SvaraRadera
  14. Huvudlöst? Inte lika huvudlöst som de obegåvade kommentarerna från din dotter att soldaters fysiska styrka inte har så stor betydelse längre... Här kan du läsa om tramset: http://www.newsmill.se/artikel/2012/01/31/s-nk-styrkekraven-f-r-soldater

    Menar du på fullt allvar att män ska bära kvinnors utrustning för att de är för svaga? Dvs, de borde inte ha fått bli "soldater". Jag sätter soldater inom citationstecken eftersom jag inte betraktar kvinnor som just "soldater".

    En soldat måste kunna bära sig egen personliga utrustning, sin egen mat, sitt eget vapen med ammunition. Dessutom måsta man bidra till att bära med sig s k gemensamhetsutrustning som t ex extra ammunition, vapen som tillhör en grupp (pansarskott, kulspruta etc). Vi pratar nu om ca 40 kilo i utrustning. Orkar man inte det fysiskt, så har man inget i det militära att göra. Du och din dotter kan med fördel ägna er åt något annat än politik och då specifikt, försvarspolitik, för där är ni båda helt inkompetenta.

    SvaraRadera
  15. Beklämmande syn på "krigets krav" som dyker upp så fort skillnader mellan män och kvinnor dyker upp. Roger Klang visar en frisk insikt istället.

    Män och kvinnor har olika förutsättningar. Varje egenskap, t.ex. styrka, kan beskrivas för populationen män respektive kvinnor i en normalfördelningskurva. Kvinnors medel ligger ofta lägre än mäns. Kurvorna överlappar. De starkaste kvinnorna är starkare än de svagaste männen. Män kan delas upp i två grupper. Långa och tunga män samt korta och lätta män. Gruppernas styrka kan visas i två normalfördelningskurvor. Medel för gruppen långa och tunga män kommer att ligga högre än medel för gruppen korta och lätta män.

    Det som är intressant är att förstå förutsättningar hos populationen "soldater", inte hur de är konfigurerade i grenen.

    Försvarsmaktens utrustning för krigföring har historiskt dimensionerats för dåvarande population av soldater, dvs. mestadels män i 20-årsåldern. Inställningsmöjligheter av stolar i stridsfordon är anpassade för t.ex. 95-percentilen av alla mönstrande ett visst år. Det innebär att fler män än kvinnor kommer att kunna ställa in en lämplig stolshöjd för att kunna se ut genom prisman. Tekniken är inte kravställd och anpassad för alla soldater idag.

    Om 95-percentilen män kunde bära 200 kg packning, så skulle packningen väga 200 kg. Om män kunde klyva ved med ett karateslag så skulle inga yxor ha utvecklats. Nu är dagens "krigets krav" och hjälpmedel för att klara krigets krav, t.ex. uppdelning av bördor i max 25 kg laster, en anpassning till soldatpopulationens (mäns) begränsningar.

    Krigföringens organisation, utrustning och metoder anpassas till soldaternas förutsättningar. Om soldaterna ändras, så måste organisation, utrustning och metoder följa.

    Jag skulle vilja se dagens medelsoldat svinga ett tvåhands bredsvärd i flera timmars strid. Nä, så ser varken dagens strid eller soldater ut. Vi har anpassat oss till ny teknik, nya hjälpmedel och nya sorters soldater.

    Om två soldater krävs för att dra en sårad kamrat i skydd, så är det en metodanpassning. Behöver gruppen förstärkas med två soldater fler så är det också en anpassning.

    En hälsosam krigarkultur har god förmåga att anpassa sig till nya förutsättningar och fortsätta möta krigets föränderliga krav på nya sätt.

    Använd hjärnan och se bortom rökdimmorna. Också signum hos dugliga krigare. Ta hand om din stridsparskamrat. Anpassa taktiken till aktuella förutsättningar och använd tillgänglig teknik för att vinna ett övertag. Vi ägnar oss inte längre åt frontalangrepp mot ksp-nästen med höga knäuppdragningar. Det uppfattades då som "krigets krav", modigt och mycket "manligt", men visade sig vara ointelligent och ledde till att striden oftast förlorades med stora förluster. Alltså anpassade vi oss till nya förutsättningar, till nya "krigets krav". Det var smartare att använda en annan taktik och andra tekniska hjälpmedel.

    Krav och lösningar ska anpassas och utvecklas för att maximera nyttan av alla soldater, från den kortaste och svagaste till den längsta och starkaste. Så har vi alltid gjort, och så borde vi fortsätta göra. Det har ingenting med kön att göra.

    SvaraRadera
  16. Som man ropar får man svar. Det var givet att en del skulle skrika om "krigets krav". Likväl var det ju aldrig så under mitt soldatprov att alla bar lika, mer än den första biten. Istället gällde principen om var och en efter förmåga.

    Å andra sidan var ju det på en tid då i stort sett hela den manliga årgången både ryckte in och ryckte ut efter fullgjord tjänstgöring. I min lilla e-grupp fanns flera som aldrig skulle klara sig vid en mönstring idag, men som ändå efter tio månaders tjänst blev fullgoda soldater.

    Visst finns det enskilda befattningar som är extremt krävande, men är det rimligt att de ska sätta ribban för hela vårt försvar? Då blir det nog tusan så elitistiskt och irrelevant för den breda allmänheten.

    Frågan är ju också hur varför Amf 1 har fyra gånger så många avhopp under utbildningen som t.ex. P7 eller Marinbasen? Finns det verkligen ingen anledning att fundera över hur och på vilka villkor som verksamheten bedrivs?



    Allan Widman

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om ditt soldatprov baserades på individuella vikter för varje soldat, ja, då var det nog inget soldatprov du gjorde. Jag gjorde lumpen på ett vanligt infanteriregemente och där gällde samma vikt för alla, och så var det överallt.

      Radera
  17. Tycker vi skall ta goda ideer från andra länder.
    Den sk höjning av försvarsbudgeten får väl anses vara golvet i källaren..
    Det är krigets krav som skall avgöra vilken stridsutrustning,stridspackning och trosspackning vi skall ha.
    Den får då bäras av de soldater vi har oavsett hur vi råkade bli födda.

    Jag hoppas att du och kollegorna i FöU/Försvarsberedningen har hunnit reflektera på 160.000 övningens mm implikationer och samlat energi,argument till era partigrupper för att föreslå stora förstärkningar av Svensk försvarsmakt.
    Endast Sverige försvarar Sverige när det kniper och solidaritetsförklaringen måste definitivt omfatta det egna territoriet och våra medborgare först.
    Det är fortsatt egendomligt att DK/FI/NO med ung samma geopolitik/säkomgivning lägger 1-4-1.6 BNP andel till försvar medan vi slackar på 1,15%.

    DK/FI har rimligen sämre ekonomi än vi när det gäller statens finanser men har under lång tid haft högre än oss.

    Det är detta som du och kollegorna i riksdagen måste ta er en allvarlig funderare på och en aktiv diskussion inledas hur vi finansierar ett högre försvarsanslag och större försvarsmakt.

    Jag hoppas också att ni släpper beslutet att låta värnplikten vila och att ni aktivt arbetar för en mix.

    Kn Jan-olov Holm Hemvärnsbefäl

    SvaraRadera
  18. Det är lite kul att det alltid är män som reagerar hysteriskt och känslomässigt i denna fråga, istället för att förhålla sig torrt och sakligt till fakta. Känslorna rasar alltid i kommentarsfälten så fort frågan dyker upp. Hur stämmer det med den egna bilden av "manligt" respektive "kvinnligt"?

    Har hellre en chef som agerar logiskt baserat på kunskap och fakta än en som brusar upp och fattar beslut baserat på känslomässiga värderingar.

    Frågan har inte ett skit att göra med grenkonfiguration.

    Läs pliktverkets statistik från de senaste 20 årens mönstringar, så förstår ni att fysiska utmaningar i soldatpopulationen inte är avgränsat till det ena eller andra könet. Det är ett generellt problem för alla sorters soldater.

    För att klara dagens minimala behov av soldater, med gårdagens fysiska krav, så finns det inte tillräckligt många fysiskt lämpliga män att ta av. Trendbrottet skedde i mitten av 90-talet när den fysiska statusen hos populationen mönstrande började rasa. Trots att dåtidens behov av 60 000 vpl per år kunde försörjas med fysiskt godkänd personal, så kan dagens lilla personalbehov inte ens fyllas med godkänd personal om man rekryterar både från män och kvinnor.

    En tickande samhällsbomb som kanske är en mer sannolik förklaring till skenande sjuktal än att folk har börjat fuska mer. Kanske håller inte ungdomar på arbetsmarknaden som börjar med undermålig fysisk status och sedan hamnar på ett stillasittande tjänstemannajobb? Kanske är vår befolkning sjukare - mindre frisk och hälsosam än förr?

    Pliktverkets statistik visar åtminstone tendenserna i den riktningen.

    Hur hanteras det? Genom att envist hävda gårdagens förutsättningar eller genom att titta framåt och fokusera på att lösa uppgiften?

    SvaraRadera
  19. @Jan-Olov

    "Det är krigets krav som skall avgöra vilken stridsutrustning,stridspackning och trosspackning vi skall ha.
    Den får då bäras av de soldater vi har oavsett hur vi råkade bli födda."


    I princip har du såklart rätt, men hur man definierar "krigets krav" är öppet för tolkningar.

    Är det "krigets" krav eller våra krav i form av vilken utrustning vi har kravställt, utvecklat och tillhandahållit som bestämmer vikten på den burna utrustningen?

    Jag vill hävda att vi utformar förband för att klara den moderna krigföringens krav. Därmed utformas förmågor som är en avvägning mellan förutsättningar i organisation, utrustning, metoder/taktik/stridsteknik, personal, utbildning, mm.

    Vi kan t.ex. inte alltid utforma taktik som bygger på utrustning vi inte har råd med eller utrustning som 90% av soldaterna inte klarar att bära eller hantera. Vi ställer krav på utrustningen utifrån vilka förutsättningar vi har att jobba med, t.ex. ekonomi eller soldaternas fysiska förutsättningar.

    Vi inför inte strids- och trosspackningar med utrustning som väger mer än vad våra soldater klarar med acceptabel uthållighet att bära.

    Dagens strids- och trosspackningar är utvecklade för en viss soldatprofil. Traditionellt har vi i kravställning hänvisat till exempelvis "95-percentilen av mönstrande år 2000". Då tittar ingenjörerna på vilka fysiska data som definierar den dimensionerande populationen och sätter de tekniska kraven därefter. 95-percentilen innebär att man struntar i de 2,5% svagaste/lättaste/kortaste/... och de 2,5% starkaste/tyngsta/längsta/...

    Vår nuvarande utrustning är inte nödvändigtvis dimensionerad för dagens representativa soldatpopulation. Det är inte "krigets" krav. Det är våra krav. De kan påverkas utan att göra avkall på krigsförbandets förmåga. Om de inte påverkas så innebär det avkall på krigsförbandets förmåga.

    Utöver att kravställa och utveckla utrustning som passar den dimensionerande populationen av soldater, så kravställs och utvecklas också organisation och metoder/taktik/stridsteknik för att med befintliga förutsättningar realisera en krigförande förmåga.

    Fakta (finns öppet på Pliktverkets hemsida) är att den traditionella populationen "unga män" idag inte håller måttet för de krav som gårdagens organisation, metoder och utrustning krävde. Alltså behövs också de bästa representanterna ur hela populationen "unga människor" kunna användas.

    Om man ändrade organisation, metoder, och krav på utrustning, så kanske man fortsatt skulle kunna klara sig med rekrytering ur endast halva populationen "unga människor". Men då kan också fler ur den andra halvan bli rekryteringsbara. Med dagens utmaningar i personalförsörjningen så verkar det kunna vara en win-win att försöka maximera rekryteringsunderlaget genom att se över våra krav. Inte "krigets" krav.

    Även dagens unga män går sönder i högre utsträckning med gårdagens krav på organisation, metoder och personal baserat på gårdagens soldaters förutsättningar. Det är ett allmänt problem. Gårdagens strids- och trosspackningar kan behöva uppgraderas för dagens soldaters förutsättningar. Finns de raderna budgeterade i materielplanen?

    Lösningen är tyvärr inte att bara ta de starkaste (underförstått männen?). Pliktverkets siffror visar att det inte finns tillräckligt många starka män i dagens generationer unga män. Tillgången är långt från efterfrågan. Trots dagens löjligt små volymbehov.

    Jag tror att det är helt andra bevekelsegrunder som ligger bakom motståndet mot kvinnliga soldater. Det har inget med "krigets krav" att göra. De hysteriska reaktionerna (inte från dig, du verkar saklig) antyder att det är mer emotionella och grundläggande värderingar som ligger bakom. Inte fakta.

    Här skulle jag önska en mer saklig och konstruktiv debatt baserad på fakta och FM behov av att på bästa sätta bygga de förmågor som FM behöver. Mer kunskap, mindre känslor.

    Jag tror att du står för det senare perspektivet och det gläder mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. @anonym 01:35
      Krigets krav skall vara =Våra krav som jag ser det.
      Tittar jag igenom min personalutrustningslista 1x så är jag inte beredd att ta bort ett enda M nr däremot vikt reducera enskilda M nr om det går.
      Jag och mitt förband skall kunna verka i månader i mörker och dager, i regn och solsken, under sommar som vinter, under splitterhot,CBRN hot osv.
      Det blir mycket utrustning.

      Beroende på uppdraget/uppgiften och beredskapsnivå anpassar vi buren stridsutrustning och ev stridspackning/trossspackning kan gå som stridstross tex i bv/tgb/pb.

      Jag tycker främst att framgångsfaktorn ligger i att i god tid påbörja och underhålla en allsidig träning och förlänga GMU- de senare på gång.

      Fokuset borde enl min mening ligga där för att klara att uthålligt lösa våra uppgifter med så lågt skadeutfallsom möjligt att behålla stridsvärdet.

      Något motstånd mot kvinnliga soldater hoppas jag verkligen inte finns längre. Vi behöver ju de bästa ur genbanken

      Kn Jan-Olov Holm Hemvärnsbefäl

      Radera
  20. "Frågan är ju också hur varför Amf 1 har fyra gånger så många avhopp under utbildningen som t.ex. P7 eller Marinbasen? Finns det verkligen ingen anledning att fundera över hur och på vilka villkor som verksamheten bedrivs?"

    Jo men stopp här nu. Undrat över hur utbildningen bedrivs på Amf1 har vi väl gjort i åtminstone 30 år nu. Detta kan ju inte vara något nytt!!

    SvaraRadera
  21. Jag undrar om brandkåren resonerar på samma sätt...

    Nej, hon är ju tjej så hon behöver inte kunna dra en skadad kollega ut ur det brinnande huset...

    Nej, hon är ju tjej så hon behöver inte som rökdykare kunna dra en skadad ut i säkerhet...

    Det hela håller på att mynna ut i en ren tramsdiskussion där det ska skruvas till krav för att vara politiskt korrekt. Uppfyller man inte de krav som verksamheten inom FM ställer så har man inget i yrket att göra - detta gäller oavsett kön!

    Märkligt är även att många av oss som är 40+ inte har några som helst problem med att bära reglementerad utrustning i fält, och dessutom kunna verka i befattning.

    Lägg ner tramsdiskussionen och fokusera på verksamhetens krav - det är bäst för alla inblandade!

    //40+

    SvaraRadera
  22. Fakta, trams? Kanske är det svårt att förstå fakta i klartext? Då blir det trams?

    Vad gör brandkåren om det inte finns tillräckligt många sökande som klarar de fysiska kraven? Lägger ner brandstationen och skiter i bränderna? Eller försöker se över sina redskap och arbetssätt för att möjliggöra för fler att klara jobbet?

    Eller rynkar de strängt på pannan och ryter till ungdomarna: "Skärp er och träna mer om ni vill jobba hos oss! Vi som är 40+ klarar minsann kraven!". Det lär ju funka.

    När fakta är att endast en bråkdel av varje årskull, båda kön, har fysiska förutsättningar för att bli brandman i det rådande brandförsvaret. Färre än de som behövs.

    Vad är viktigast? Att jobbet blir gjort eller att "göra jobbet som vi alltid har gjort"?

    Nä, politiskt korrekt trams förstås.

    Om inte soldater kan svinga bredsvärd, iförd rustning och tung hjälm, under minst 2 timmars oavbruten strid man mot man, så har de inget i försvaret att göra? Det skulle jag vilja se dig göra.

    Kanske är dagens krav en anpassning till dina begränsade fysiska förutsättningar? Kanske inte. Det vore väl mest politiskt korrekt att förneka. "Krigets krav" är "krigets krav" och de ändras aldrig!

    Mest trams förstås. Med lite emotionella utbrott kan alltid den gamla goda verkligheten, min verklighet, återställas! (Då slipper man läsa och förstå en massa politiskt korrekt trams dessutom).

    SvaraRadera
  23. Det är bättre att låta huset brinna ner för att vi inte kan gå in två och två som rökdykare, än att behöva gå in tre och tre för att vara säkra på att kunna ta hand om varandra om något händer. Det är jätteviktigt att bara en av mina kamrater behövs för att rädda mig. Jag vägrar att jobba om det ska behövas två. Jag går hellre in ensam eller slutar och låter alla hus brinna än att behöva jobba med två klenisar. Hur kan det vara så svårt att förstå? Det är ju uppenbart ett oöverstigligt problem!?

    SvaraRadera
  24. Apropå liknelsen med brandkåren så gjordes en ganska seriös utvärdering (rapport förra året tror jag) av de fysiska förutsättningarna för både män och kvinnor och både heltid-, deltidsbrandmän och en referensgrupp "civila".
    Det är ganska intressant läsning med stor bäring på det som diskuteras här.

    Rent allmänt så tycker jag att det är viktigt att det är verklighetsförankrade krav, men att de inte ska skilja mellan män och kvinnor.
    Sen har försvarsmakten av tradition slösat med kapaciteten hos de värnpliktiga med mycket skador och effektivitetsproblem som följd.
    Amf (inte bara 1) är sedan en gammal synd bland dessa som inte åtgärdats, men som kuriosa så hade min ubildningsomgång i mitten av nittiotalet, ca 50% kvar efter grundutbildningen och ytterligare ett antal "walking wounded", vilket gav strax över 40% effektiv styrka. Då var den absoluta majoriteten ganska vältränade, men korrelationen mellan förlusterna och den fysiska förmågan var långtifrån perfekt.

    SvaraRadera
  25. Det handlar inte om politisk korrekthet. Givet det regelverk som idag finns, inte bara på det militära området, är det snarare inkorrekt att hävda förekomsten av strukturella skillnader i de olika könens förutsättningar.

    Vad det handlar om är möjligheterna att bemanna en insatsorganisation, tillvarata det som är tillräckligt bra och skapa förutsättningar för ett folkligt engagemang för försvaret av Sverige.

    Jag har tidigare ställt mig skeptisk till det krav på godkända betyg i gymnasiets A-kurs för ämnena svenska, engelska, matematik och samhällskunskap som idag gäller för den som söker sig till GMU (vet att Hv f.n. har dispens). Egentligen av precis samma skäl som jag inte tycker att fysisk prestationsförmåga - åtminstone inte initialt - ska vara alltför höga.

    Överdrivna krav på teoretiska färdigheter verkar också utestängande; mest för män om man tittar på betygsstatistiken.

    Låt mig bara till sist också konstatera att de utbildningar som sker primärt för hemvärnets behov har väsentligt färre avhopp. Kanske kan övriga FM lära något av dem som alltid kämpat med frivillighet?

    Allan Widman

    SvaraRadera
  26. Kraven behöver inte vara så tuffa som de är idag. GMU är till skillnad från värnplikten en generell utbildning för alla som söker en militär tjänst i försvaret. Det kan skilja otroligt mycket på dessa.
    Det viktiga är att man är medveten om kraven för den tjänst man söker efter GMU. Där har rekryteringsmyndigheten och yrkesvägledarna en viktig roll att verkligen se till att de som söker tjänsten är medveten om kraven.
    Kanske funkar det med en central GMU men jag tror inte att det är en bra lösning hemvärnet. Vi lever mycket på vårt lokala engagemang. Vi har också en utmaning efter GMU att ta hand om soldaterna. Detta kräver att vi får mer delaktighet i deras utbildning och att vi är närvarande i utbildningen. Detta tror jag hade försämrats med en central GMU.

    SvaraRadera
  27. Jag tycker inte att det går att jämföra kraven på studiebetyg och fysisk förmåga då den fysiska förmågan är avgörande för ens överlevnad medan ett betyg i ett kärnämne i praktiken inte säger någonting annat än förmågan att ta in kunskap till ett teoretiskt prov, vilket vi sällan har i FM. Huvuddelen av alla prov på GMU är praktiska och det är ingen som har något problem med dem oavsett G eller IG i kärnämnena, förutom när det gäller Strimma B som kan vara kämpig för alla.

    Jag tycker att det är fel att "laddare grg" måste ha godkända betyg för att få ett jobb. FM borde kunna erbjuda den som vill att läsa upp sina betyg under sin anställning istället för att nu utesluta dem helt och hållet. I vårt område är det ca 70% av gymnasieeleverna som går ut utan fullständigt betyg. FM har inte den lyxen att ignorera dessa personer.

    @Zanders
    Nivån för "tillräckligt bra fysisk förmåga" är redan idag låg för de mindre betungande tjänsterna inom UH, ledn etc med ett beeptest på 8.0. och 125 p på multitestet, detta klarar både tjejer och killar av utan större problem. MEN, jag tror att ribban på en del förband läggs onödigt högt under GMU bara för att "det ska vara så".

    Avseende central GMU handlar det om vad utbildningsgrupperna ska pyssla med. Stödja Hv eller utbilda på GMU, här i Kiruna har vi fått skära ner på stöd till Hv pga GMU. Det kan inte vara meningen att det ska vara på det viset enl min åsikt. Central utbildning skapar likvärdiga soldater till låg kostnad. För GMU-HAGS kan man göra AGU på hemmaplan med gruppchefer ur HV för att skapa delaktighet och närvaro. Glöm heller inte bort KMU som i framtiden måste bli tre månader lång för att inte Hv-förbanden skall tappa i förmåga. Den borde också vara på hemmaplan.

    Kn Stefan Sydberg
    C GMU-plut Lapplandsjägargruppen
    C 101 insatskompaniet, Lapplandsjägarbataljon

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker det är rimligt att kräva av blivande soldater att de kan läsa och förstå säkerhetsinstruktioner, räkna antalet patroner de skjutit och kunna samtala med andra nationers soldater. Vi må jobba i en praktisk firma men att sänka lägsta nivån för baskunskaper ytterligare är fel väg att gå. Det är inte försvarsmaktens uppgift att rädda individers skolbetyg, det är skolans uppgift.

      Radera
    2. Det är väl ett rimligt krav, ett krav som uppfylls redan på mellanstadiet. Så huruvida det är relevant i debatten vet jag inte, att FM ska erbjuda möjlighet till att läsa upp betyg handlar om att vara en attraktiv arbetsgivare för att behålla sin personal i alla kategorier. Vilket inte går alltför bra idag, eller?

      Snacket om att nedvärdera människor som inte har fullgoda gymnasiebetyg gör mig lite irriterad då jag än så länge inte stött på någon människa som inte kunnat göra de punkter du räknat upp.

      Radera
  28. På det hela taget en bra diskussion. Viss enighet tycks råda om att kraven för intagning ej är för höga, men däremot det fysiska trycket under GMU:n.

    Flera är också överens om att FM måste anpassa sig till det rekryteringsunderlag som finns. Att vi ska avstå från ett bemannat försvar är knappast något alternativ.

    Många stödjer tanken på rullande GMU vid ett centralt boot-camp. Utbildningen för Hv bör dock ske lokalt. För detta talar närhetsprincipen, folkförankringen och det faktum att nuvarande utbildning synes fungera ganska bra.

    Tack.

    Allan Widman

    SvaraRadera
  29. En central GMU låter nog fint men det finns starka skäl för att inte centralisera GMU:n. Det största skälet just nu är att det inte finns någon basorgansiation som kan göra jobbet.

    Nuvarande GMU är inte alls dum då den genomförs på många håll i landet vilket ger närhet och merutnyttjande av både krigsförbandens personal och befintlig infrastruktur. Eftersom det genomförs flera GMU-omgångar om år på flera förband finns det flera chanser på respektive ort.

    Rekryteringen är problemet, inte GMU:n.

    SvaraRadera
  30. Jag har med intresse läst om krav med avseende män och kvinnor under GMU samtidigt som jag får löpande rapporter från min dotter och hennes upplevelse av den nu pågående utbildningen. Min slutsats är att man bör ge kvinnor och män samma förutsättningar att genomföra utbildningen. Låt mig ge några exempel.

    Att lära sig hantera vapen underlättar om man inte har ett kroppsskydd vars axelbredd slutar halvvägs på överarmarna vilket medför att det är med nöd och näppe att vapnet kan nås, alltså inga marginaler att få det rätt utan det blir som axelbredden av kroppsskyddet bestämmer. När man fått grepp om vapnet så är det lättare att lära sig hantera det om man inte måste koncentrera sig på att hjälmen inte ska åka ner över ögonen. Det är svårt att lära sig skjuta när man inte ser (fast nu har PRIO agerat så att efter 5v så hon har fått en ny hjälm). Att åla när den mest effektiva kraften i armarna är låsta av kroppsskyddet blir mer av en sköldpaddseffekt än rörelse framåt. Det blir mer Skalman än en soldat för hon har blivit duktig på att gräva ner sig och sedan kan hon ju bara dra in armarna (det lilla som sticker ut) dra ner huvudet och få hjälmen som ett lock.

    Problemet blir större och allvarligare då hon upplever sig som sämst i att skjuta och att ta sig fram ålande och självförtroendet sjunker. Hon har alla fysiska förutsättningar, starkast på hela kompaniet i rygg och mag övningar men då heter det att hon har bäst testresultat för att hon är så lätt - inte för att hon är så stark. Även tjejer tycker om att få höra och hyllas för att de är starka och utan bortförklaringar.

    Att få möjligheten att göra sig själv rättvisa genom storleksanpassat kroppsskydd och hjälm handlar inte om att minska kraven för kvinnliga rekryter - det handlar om att ge dem samma förutsättningar som de manliga. Samtidigt är jag övertygad om att skadefrekvensen skulle sjunka markant och att avhoppen kan minskas.

    Men hon är mycket nöjd med ALLA sina instruktörer. Det finns förutsättningar till en fantastisk utbildning med goda instruktörer, men ge dem möjligheten att ge rekryterna samma förutsättningar att klara av utbildningen. Det är inte kraven som behöver ändras utan utrustningen som behöver anpassas till rekryternas storlek.

    SvaraRadera