Ja, FMV:s provskjutning av Rbs 15 har ju redan kommenterats på andra bloggar. Provet, som genomfördes under våren, ska följas av skjutning ombord på en Visbykorvett redan under 2012. Det handlar naturligtvis om att avleda värme och tryck inombords vid avfyrningen. Såvitt bekant har FMV ännu inte offentliggjort erfarenheterna av provskjutningen men det membran, som ska släppa ut rökgaser och samtidigt hindra vatteninträngning, lär man, enligt ögonvittnen, ha fått leta länge efter…
Ibland funderar man över hur förmågeambitioner bestäms i praktiken. Någon måste ju en gång målat dit de där åtta robottuberna på Visbykorvetten. Var det ett infall, ett önsketänkande eller rentav en produkt av intellektuell ansträngning?
ÖB var i förra veckan på utskottet. Återigen bekräftades ambitionen att snarast efter hemkomst från Afghanistan avveckla Hkp 10 B, åren av ombyggnad, kostnader och upparbetad kompetens till trots. De senaste tio åren har vi redan avvecklat Hkp 11, 4och 9. Alla betalda och fungerande helikoptrar. Ingen behöver längre tvivla om varför dessa ständiga offer är nödvändiga.
En annan sorglig nyhet var att det tekniska stöd som Sverige lämnat den norska helikopterinsatsen i Afghanistan upphör från och med årsskiftet. Låt vara att bristen på helikoptertekniker inom FM är välkänd. Icke desto mindre var detta ett av de mest tydliga uttrycken för samordning och solidaritet mellan de nordiska länderna. Med vad ska nu NORDEFCO fyllas?
Även i övrigt handlar det nu mycket om Afghanistan. Länder tillhörande Natos kärna som USA, Storbritannien, Tyskland, Belgien och Frankrike har aviserat neddragningar de kommande åren. Andra, som Nederländerna och Kanada, har redan beslutat åka hem. Samtidigt tycks motståndarens energi öka trots att ”surgen” nu nått (och kanske passerat) sin kulmen.
Om ett par veckor börjar riksdagens beredning av Sveriges fortsättning i Afghanistan. På sikt kan vi som litet land inte välja en egen väg. Men bilaterala samarbeten, som det med Norge, får i detta läge en särskild betydelse.
Allan Widman
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Min absoluta förhoppning inför riksdagens beredning är att ni inte börjar dra ner på personal innan vi har överlämnat säkerhetsansvaret till andra. Först när vi är nere på säkerhetsansvar för en provins kan det vara aktuellt med neddragningar.
SvaraRaderaCS,
SvaraRaderaVi har varit underbemmanade från början. Jag hyser inga sådana planer och jag hoppas innerligt att ingen annan gör det heller. Samtidigt kan det inte uteslutas att den lugna, internationellt samordnade och genomtänkta urdragningen från Kosovo inte får sin motsvarighet i Afghanistan.
Mvh
Allan Widman
Allan, efter alla dina inlägg kring robot 15 och Visby är det inte helt lätt att förstå vad du egentligen funderar kring, särskilt efter detta inlägg.
SvaraRadera/Kjell
FM har nog inga problem med att behålla hkp 10 i bruk även efter Afghanistan. Bara "någon" skjuter till de rader och pengar som krävs för att utöka organisationen.
SvaraRaderaAnskaffningen av Blackhawk ska finansieras inom ram, lite magstarkt att ondgöra sig över att man inte mäktar med att driva ytterligare ett materielsystem inom samma budget. Det faktum att man lagt ner mycket pengar i hkp 10 gör den inte gratis att vidmakthålla.
Uppgiven,
SvaraRaderaJag vet hur de där raderna och pengarna kan göras tillgängliga.
Kjell,
Jag börjar tro att vi inte ska skjuta Rbs 15 från en Visbykorvett. Kanske bättre förvalta den investering vi gjort och avhålla oss från att äventyra den.
Mvh
Allan Widman
Bra att du vet det Allan. Då hoppas jag att du ser till att de blir tillgängliga också.
SvaraRaderaBeträffande Visby och RBS 15, hur har du tänkt dig att flottan ska vidmakthålla sin förmåga till ytstrid utan sjörobot?
Allan,
SvaraRaderaEfter allt ditt återkommande krypskytte mot Visbykorvetterna vore det ju intressant och höra vad du egentligen vill med de marina stridskrafterna. Det är ju bara något år sedan du skrev i BLT att Visbykorvetterna skulle/borde skrotas, den tanken verkar du arbeta på fortfarande.
Skulle som väljare uppskatta ett klargörande inlägg om din syn på marinstridskrafternas framtid.
//Väljare
Anonym,
SvaraRaderaKrypskytte. Ja, kanske. Likväl har jag nog inte bevisbördan när det elva år efter den första sjösättningen fortfarande saknas specificerad förmåga avseende ytstrid, ubåtsjakt och minröjning.
Vi har nu lagt över 11 miljarder på utvecklingen och är ännu inte färdiga. Mikael Odenberg avgick för mer än fyra år sedan och förvånades då över att denna fartygsklass ännu hölls vid liv. I min värld skulle bågen inte spänts så högt.
Vi kunde, med Göteborgsklassen som utgångspunkt, fortsatt med en försiktig, evolutionär utveckling. Kanske det då funnits ekonomiskt utrymme för att haka på Nansen-fregatterna i slutet av serien och/eller dito med Absalon. Möjligen hade även våra sjöoperativa Vertoler kunnat räddas.
Nu har alla äggen lagts i en och samma korg. Jag tror inte att det enbart är Visbykorvetterna som står på spel. Likaväl kan det handla om den samlade örlogsflottans raison d'être.
Mvh
Allan Widman
"när det elva år efter den första sjösättningen fortfarande saknas specificerad förmåga avseende ytstrid, ubåtsjakt och minröjning"
SvaraRaderaDu glömde luftförsvaret i din lista.
/Farbvecka -86
Allan,
SvaraRaderaJag begärde inget bevis för något och ej eller någon historiebeskrivning. Efterklokhet är inget som smickrar någon försvarspolitiker oavsett parti så det kan vi lämna, här och nu gäller bäst.
Min enkla fråga som väljare är fortfarande: vad anser Du att vi skall ha för marina stridskrafter om vi nu skrotar Visbykorvetterna?
Hade varit intressant med ett lite tydligare svar eftersom det du nu kryptiskt angivit ovan antyder att vi inga marina stridskrafter skall/kommer att ha framöver. Är det en korrekt tolkning att det är din åsikt?
MVH
Väljaren
Sveriges sjömilitära profession har sagt att fortsatt utveckling av fem (5) st Visbykorvetter vid varvsanläggningen i Karlskrona är vad som bäst gagnar den svenska örlogsflottans långsiktiga förmåga.
SvaraRaderaHerrar och damer politiker ska hålla tyst och lätta på lädret!
Väljaren,
SvaraRaderaJa, här och nu gäller bäst. Och det grundläggande problemet är att när en verksamhet inte levererar "här och nu" kommer den förr eller senare att ifrågasättas. Inte bara av efterkloka försvarspolitiker, utan även av dem som sitter på pengarna. Det är den bistra, politiska verklighet som alla måste förhålla sig till.
Under flera år har tanken på en samlad luftförsvarsutredning fluktuerat i den försvarspolitiska debatten. Att samlat och långsiktigt väga av tillgängliga resurser mot utveckling, vidmakthållande och nödvändig drift skulle också kunna göras inom ramen för en Sjöförsvarsutredning (SFU).
Mvh
Allan Widman
Allan,
SvaraRaderaTackar för ditt svar även om jag nog hade hoppats på mer. Svar kanske kommer någon annan gång?
Tack
Väljaren
Ja det där med Visbyprojektet.... En mycket stor bidragande orsak till att "det är som det är" är ju faktiskt att FMV inte tilläts göra klart förstudiearbetet och specifikationsskrivandet utan beordrades av FM (vilka i sin tur beordrats av FöD) att beställa fartygen av "varvet". Så vem är "oskyldig" i detta? Ingen!
SvaraRadera*"Varvet" hjälpte till genom sin lobbying att "beställ nu - annats hotas plastverkstaden"
*FöD gick in och styrde FM utan att ta reda på om det fick några konsekvenser avseende risk på tidplan eller budget
*FM "sade inte ifrån" och såg till att en konsekvensutredning gjordes
*FMV "sade inte heller ifrån" och levererade en konsekvensutredning
Lägg på detta ett antal ganska kraftiga kravändringar både "uppåt" och "neråt" vid ett antal tillfällen på "initiativ" från alla inblandande så har vi dagens situation. Kan ingen se till att det blir en "vitboksutredning" gjord (offentlig tack!) som kan användas som exempel på saker man inte bör göra med ett projekt? Vad jag vet finns redan embryo till en sådan...
Det vore oerhört bra om man kunde lägga samma analysmetod på detta (och alla projekt som är dyra/sena egentligen) som används för haveriutredningar: ta reda på fakta och var noga med att man inte är intresserad av att ta reda på "vems felet är", för då får man aldrig veta nåt som man kan lära av.
Skall jag vara helt ärlig är det konstiga att Visby-projektet kommit så långt som det gjort med de förutsättningar projektet haft från start och över tid - inte att det är "sent och dyrt".