Gästinlägg Peter Neppelberg

Have Quick II (HQII) är inte Secure Voice utan hoppfrekvensradio, dvs störskyddad radio eller det som allmänt kallas radio med trafikskydd.

JAS 39 C/D är förberedd för HQII, dvs har radioburkar som medger denna facilitet. För att få det fungera mot t.ex. en stridsledningscentral på marken fordras att man gör en "radio och frekvensplan" (dvs kommer överens med övriga enheter på backen och luften om vilka moder, frekvenser och tidssynkningar radiosystemen skall ha). Detta är ett omfattande arbete och leds normalt av någon central NATO-stab.

FMV har provat ut HQ II på JAS39 och mot ASC 890. FM har dock inte övat än mindre utbildat sin personal på systemet förutom möjligtvis personal på Taktisk Utprovning -TUJAS. Det handlar inte bara om utbildning av piloter utan även tekniker och sambandsledare samt personal på Mission Support Cell (stödenhet till division för företagsplanering) Det är m.a.o. inte förbandsintroducerat på insatsdivisionerna.

Till HQ II kan man dessutom ansluta kryptoutrustning (SY 100) och använda en kryptoladdare med en tilldelad kryptonyckel t.ex. från NATO för insatsen i operationsområdet. I princip kan kryptoutrustning anslutas till vilken vanlig hederlig radioburk som helst för fixfrekvenssändning t.ex. till den flygradio Sverige dagligen använder i JAS 39. Detta kallas för textskydd eller inom NATO för Secure Voice.

Inget av ovanstående har Sverige just nu mer än för prov och utvärdering med tilldelade kryptonycklar från USA. Förbandsintroduktionen är precis som tidigare sagt inte genomförd.

Det som finns internt inom JAS-förbandet är en svensk krypterad datalänk SECOS som Sten Tolgfors redogjorde för i talarstolen i Sveriges riksdag om "stridsledningslänk". Med den kan man datakommunicera (skicka mållägen och egenpositioner) internt inom det svenska flygförbandet men inte med någon egen eller annat lands stridsledningscentral eller flygförband.

Denna datalänk är möjlig att användas inom det svenska flygförbandet för "krypterat tal" men är mig veterligt inte godkänd för detta.

Sist men inte minst så har vi Link 16, dvs NATO:s standarddatalänk för luftoperationer. Sverige har genomfört den första övningen i TU JAS regi i Norrland under v 108-109 med fyra inlånade JAS 39 med L16 från FMV. Flygande spaningsradarn ASC 890 och stridsledningscentralen C2StriC Norr deltog och bildade ett L16-nätverk med en radiokulle på backen. Luftlägesinformation flödade i nätverket om vän, fiender, civila flygplan och datakommandon skickades till insatta enheter.

Att i JAS 39 kunna presentera ett korrekt omvärldsluftläge i insatsområdet från t.ex. en av NATO:s flygande stridsledningscentraler – AWACS - hade självklart varit ett stort stöd för de svenska piloterna.

Antalet pass och erfarenheterna i FM med L16 är dock ytterst begränsade. Förbandsintroduktion och utbildning med insatsdivisioner, bas och sambandspersonal är inte genomförd. Antalet JAS som fått L16 (US MIDS-terminaler med kryptoutrustning och kryptoladdare) är begränsad p.g.a. förseningar i beställningsförfarandet inom HKV gentemot FMV.

Ombyggnaden av JAS39 C/D med L16 sker alltefter tillförsel av utrustning.


För att bli interoperabel med luftstridskrafterna fordras dessutom en "vän/fiende" identifieringsutrustning i flygplanen - IFF. Den finns installerad i JAS39.

Jag tänker ytterst kort kommentera att Sverige inte heller har något "interoperabelt" ledningssystem med för insatsen, tex NATO ICC, något FV förordat i flera år, för att hantera företagsordrar, luftrumskoordinering eller andra ordrar och rapporter från det NATO Combined Air Operation Center som leder operationen.

En variant av NATO ICC för PfP-länder, som t.ex. Sverige, finns att tillgå.

FM har dock valt att istället satsa på en utveckling av det inhemska operativa/högre taktiska ledningsystemet SWECCIS. Om och när NATO ICC kan fogas in i ett svenskt system är oklart.

Vi har en svensk "laptoplösning" A3A som i grund och botten är till för att planera TP84-missionerna, men som förhoppningsvis duger som planeringsverktyg för JAS-förbandet tillsammans med ett fredsplaneringssystem för flygande division som heter WING.

I huvudsak får FL01 förlita sig på papper, penna, fax, telefon och en bra whiteboardtavla!

Man kan fundera på lämpligheten dels ur ett insatsperspektiv, men definitivt ur flygsäkerhetsperspektiv när nu röster höjs för att "snabbt fixa situationen" genom att på plats "snabbinstallera och snabbutbilda" flygplan och personal med det vi saknar för interoperabilitet.

Devisen "fight as you train, train as you fight" äger sin giltighet. Bör Sverige överge det mantrat bara för att bli "bäst i klassen"?

Det finns inget farligare ur ett flygsäkerhetsperspektiv än att mitt under brinnande insats överge det man kan och lärt sig för att pröva någon ny förmåga man inte till fullo behärskar.

Sist men inte minst så har vi princip inga godkännande, dvs Beslut Om Användning (BOA) i försvarsmakten för att använda tex Secure Voice eller Link 16 i JAS 39 för annat än utbildning och övning i Sverige. Det fordras därför att en auktorisations och ackrediteringsprocess genomförs inom FM för att slutligen godkänna våra vapenplattformar att använda tidigare nämnda förmågorna i den NATO-koalition som är uppsatt.


Slutsats

Sveriges interoperabla förmåga med luftstridskrafterna är ytterst begränsad men förhoppningsvis till 2012 Q4 har vi uppnått det som kallas Initial Operativ Förmåga med våra luftstridskrafter. Slutlig Förmåga uppnås 2013 Q4 enligt den ambition FM utlovat till Försvarsdepartement och Försvarsutskott.

Förutsättningen för detta är att "roadmapen" för luftstridskrafterna utveckling bibehålls.
Att än en gång omprioritera medel till högriskprojekt inom det "Nätverksbaserade försvaret" kan allvarligt riskera den ambitionen.


Vänligen


Peter Neppelberg