Ja, dagens stora nyhet är att efter en knapp månad har de rödgröna tröttnat på en insats i enlighet med resolution 1973. Vi har nu som litet land gjort vår insats och betalat "vår del av kostnaden". Så säger Håkan Juholt, numera underordnad ledarskapet för vårt största politiska parti. Den konservative Werner von Heidenstam ansåg för redan ett sekel sedan att medborgarrätt inte borde heta pengar, men i vår tid ska säkerhet till person tydligen nagelfaras utifrån belastningen på vår statsbudget. Inbillar mig att första maj-talet kommer att handla om vår alliansfrihet och speciella förutsättningar att höjas över varje misstanke om ställningstaganden i andra länders inre angelägenheter. Inte nytt, men sorgligt.
På Flygvapenbloggen uppfattar jag att Silwer söker stöd för ett mandat som även innebär att vi bekämpar mål på marken. Det som är själva kärnan i FN:s resolution; nämligen att skydda civilbefolkningen mot Khaddafis urskiljningslösa våld. Han blev inte direkt bönhörd idag, trots att vi i planerade operationer mot markmål är väsentligt bättre rustade. Därtill kommer vår förmåga att höjas när FL 01 inom tre veckor också får L 16.
Minns tydligt Juholts ord om internationella insatser i Sälen för något år sedan: "Går vi in tillsammans med andra länder, ska vi också gå ut tillsammans". Tomma ord. Just nu är socialdemokratin lika statsbärande som Miljöpartiet under Birger Schlaug och Eva Goes. Vi ska vara sist in och först ut.
Allan Widman
fredag 29 april 2011
lördag 23 april 2011
Alltings föränderlighet
Ja, Dokument Inifrån sände ju det bästa man hittat. Känslan är dock att man inte riktigt nådde till det absoluta djupet. Elborgs PM och den sammanlagda bilden är ju att några, eller någon, officer försökt att mörka omfattningen, ekonomiskt, tekniskt och organisatoriskt, av det som skulle bli GLC/NOC. När uppenbart; är det verkligen rättsenligt?
Insatsen i Libyen fortsätter att gäckas av den nationella, politiska tvångströjan. Idag rapporterar SvD att vi "inte aktivt" spanar mot markmål som inte relaterar till upprätthållande av NFZ. Således spanar vi mot markbaserat luftvärn, men bryr oss egentligen inte om artilleri eller stridsvagnar som hotar civila. För det måste andra flygplan användas, även om vi ser både och. Sedan vår första flygning, uppger SvD, så har vi enbart utfört, just spaning.
Min uppfattning är att national caveats innebär osäkerheter. Både på vårt håll och på andras. För en myndighet blir det då bättre att ta det säkra före det osäkra. Men konsekvensen är orimlig; olika flygförband som studerar olika markmål. Jag inbillar mig att den praktiska olägenheten kan vara ringa, men det visar på polititkens otillräcklighet. Och jag är den förste att beklaga.
Allan Widman
Insatsen i Libyen fortsätter att gäckas av den nationella, politiska tvångströjan. Idag rapporterar SvD att vi "inte aktivt" spanar mot markmål som inte relaterar till upprätthållande av NFZ. Således spanar vi mot markbaserat luftvärn, men bryr oss egentligen inte om artilleri eller stridsvagnar som hotar civila. För det måste andra flygplan användas, även om vi ser både och. Sedan vår första flygning, uppger SvD, så har vi enbart utfört, just spaning.
Min uppfattning är att national caveats innebär osäkerheter. Både på vårt håll och på andras. För en myndighet blir det då bättre att ta det säkra före det osäkra. Men konsekvensen är orimlig; olika flygförband som studerar olika markmål. Jag inbillar mig att den praktiska olägenheten kan vara ringa, men det visar på polititkens otillräcklighet. Och jag är den förste att beklaga.
Allan Widman
tisdag 12 april 2011
Så kan det gå
Peter Neppelberg redovisar i sitt inlägg att arbetstakten ökar när det gäller införandet av viktiga delfunktioner i stridsflyget. Han betonar att det med hänsyn till säkerheten finns gränser som måste iakttas.
Samtidigt undgår det naturligtvis ingen att det operativa trycket är välgörande för utvecklingen av vår förmåga. Lufttankning är ett exempel. Den förmågan har dragits med svårigheter de senaste åren. För några veckor sedan kallades vårt enda plan för lufttankning "demonstrator". Nu benämns den av FVI som utbildningsplattform och i realiteten levererar den operativ nytta både på väg till och från Sicilien. Min tro är att det kommer att hända mer de kommande tre månaderna än vad som skett här hemma de senaste tre åren.
Ja, så är ännu en nyhet ute. En majoritet i Försvarsutskottet gav igår regeringen tillkänna att en parlamentarisk LFU nu ska tillsättas. Ehuru Folkpartiet drivit frågan rätt många år saknas enighet inom Alliansen. Därför är det de rödgröna och SD som nu, med bifall till en motion av MP, driver igenom saken i riksdagen. Så kan det gå.
Många av dem som hör av sig med anledning av LFU-beslutet betonar vikten av helhetsgrepp, tydliga ingångsvärden och skyndsamhet. Det är lätt att instämma. Inte minst den utredning av vår militära helikopterförmåga som genomfördes för ett par år sedan visar hur också de allra bästa av intentioner kan leda ner i diket.
Det finns en god nyhet kvar, men den kan dröja.
Allan Widman
Samtidigt undgår det naturligtvis ingen att det operativa trycket är välgörande för utvecklingen av vår förmåga. Lufttankning är ett exempel. Den förmågan har dragits med svårigheter de senaste åren. För några veckor sedan kallades vårt enda plan för lufttankning "demonstrator". Nu benämns den av FVI som utbildningsplattform och i realiteten levererar den operativ nytta både på väg till och från Sicilien. Min tro är att det kommer att hända mer de kommande tre månaderna än vad som skett här hemma de senaste tre åren.
Ja, så är ännu en nyhet ute. En majoritet i Försvarsutskottet gav igår regeringen tillkänna att en parlamentarisk LFU nu ska tillsättas. Ehuru Folkpartiet drivit frågan rätt många år saknas enighet inom Alliansen. Därför är det de rödgröna och SD som nu, med bifall till en motion av MP, driver igenom saken i riksdagen. Så kan det gå.
Många av dem som hör av sig med anledning av LFU-beslutet betonar vikten av helhetsgrepp, tydliga ingångsvärden och skyndsamhet. Det är lätt att instämma. Inte minst den utredning av vår militära helikopterförmåga som genomfördes för ett par år sedan visar hur också de allra bästa av intentioner kan leda ner i diket.
Det finns en god nyhet kvar, men den kan dröja.
Allan Widman
lördag 9 april 2011
Gästinlägg Peter Neppelberg
Have Quick II (HQII) är inte Secure Voice utan hoppfrekvensradio, dvs störskyddad radio eller det som allmänt kallas radio med trafikskydd.
JAS 39 C/D är förberedd för HQII, dvs har radioburkar som medger denna facilitet. För att få det fungera mot t.ex. en stridsledningscentral på marken fordras att man gör en "radio och frekvensplan" (dvs kommer överens med övriga enheter på backen och luften om vilka moder, frekvenser och tidssynkningar radiosystemen skall ha). Detta är ett omfattande arbete och leds normalt av någon central NATO-stab.
FMV har provat ut HQ II på JAS39 och mot ASC 890. FM har dock inte övat än mindre utbildat sin personal på systemet förutom möjligtvis personal på Taktisk Utprovning -TUJAS. Det handlar inte bara om utbildning av piloter utan även tekniker och sambandsledare samt personal på Mission Support Cell (stödenhet till division för företagsplanering) Det är m.a.o. inte förbandsintroducerat på insatsdivisionerna.
Till HQ II kan man dessutom ansluta kryptoutrustning (SY 100) och använda en kryptoladdare med en tilldelad kryptonyckel t.ex. från NATO för insatsen i operationsområdet. I princip kan kryptoutrustning anslutas till vilken vanlig hederlig radioburk som helst för fixfrekvenssändning t.ex. till den flygradio Sverige dagligen använder i JAS 39. Detta kallas för textskydd eller inom NATO för Secure Voice.
Inget av ovanstående har Sverige just nu mer än för prov och utvärdering med tilldelade kryptonycklar från USA. Förbandsintroduktionen är precis som tidigare sagt inte genomförd.
Det som finns internt inom JAS-förbandet är en svensk krypterad datalänk SECOS som Sten Tolgfors redogjorde för i talarstolen i Sveriges riksdag om "stridsledningslänk". Med den kan man datakommunicera (skicka mållägen och egenpositioner) internt inom det svenska flygförbandet men inte med någon egen eller annat lands stridsledningscentral eller flygförband.
Denna datalänk är möjlig att användas inom det svenska flygförbandet för "krypterat tal" men är mig veterligt inte godkänd för detta.
Sist men inte minst så har vi Link 16, dvs NATO:s standarddatalänk för luftoperationer. Sverige har genomfört den första övningen i TU JAS regi i Norrland under v 108-109 med fyra inlånade JAS 39 med L16 från FMV. Flygande spaningsradarn ASC 890 och stridsledningscentralen C2StriC Norr deltog och bildade ett L16-nätverk med en radiokulle på backen. Luftlägesinformation flödade i nätverket om vän, fiender, civila flygplan och datakommandon skickades till insatta enheter.
Att i JAS 39 kunna presentera ett korrekt omvärldsluftläge i insatsområdet från t.ex. en av NATO:s flygande stridsledningscentraler – AWACS - hade självklart varit ett stort stöd för de svenska piloterna.
Antalet pass och erfarenheterna i FM med L16 är dock ytterst begränsade. Förbandsintroduktion och utbildning med insatsdivisioner, bas och sambandspersonal är inte genomförd. Antalet JAS som fått L16 (US MIDS-terminaler med kryptoutrustning och kryptoladdare) är begränsad p.g.a. förseningar i beställningsförfarandet inom HKV gentemot FMV.
Ombyggnaden av JAS39 C/D med L16 sker alltefter tillförsel av utrustning.
För att bli interoperabel med luftstridskrafterna fordras dessutom en "vän/fiende" identifieringsutrustning i flygplanen - IFF. Den finns installerad i JAS39.
Jag tänker ytterst kort kommentera att Sverige inte heller har något "interoperabelt" ledningssystem med för insatsen, tex NATO ICC, något FV förordat i flera år, för att hantera företagsordrar, luftrumskoordinering eller andra ordrar och rapporter från det NATO Combined Air Operation Center som leder operationen.
En variant av NATO ICC för PfP-länder, som t.ex. Sverige, finns att tillgå.
FM har dock valt att istället satsa på en utveckling av det inhemska operativa/högre taktiska ledningsystemet SWECCIS. Om och när NATO ICC kan fogas in i ett svenskt system är oklart.
Vi har en svensk "laptoplösning" A3A som i grund och botten är till för att planera TP84-missionerna, men som förhoppningsvis duger som planeringsverktyg för JAS-förbandet tillsammans med ett fredsplaneringssystem för flygande division som heter WING.
I huvudsak får FL01 förlita sig på papper, penna, fax, telefon och en bra whiteboardtavla!
Man kan fundera på lämpligheten dels ur ett insatsperspektiv, men definitivt ur flygsäkerhetsperspektiv när nu röster höjs för att "snabbt fixa situationen" genom att på plats "snabbinstallera och snabbutbilda" flygplan och personal med det vi saknar för interoperabilitet.
Devisen "fight as you train, train as you fight" äger sin giltighet. Bör Sverige överge det mantrat bara för att bli "bäst i klassen"?
Det finns inget farligare ur ett flygsäkerhetsperspektiv än att mitt under brinnande insats överge det man kan och lärt sig för att pröva någon ny förmåga man inte till fullo behärskar.
Sist men inte minst så har vi princip inga godkännande, dvs Beslut Om Användning (BOA) i försvarsmakten för att använda tex Secure Voice eller Link 16 i JAS 39 för annat än utbildning och övning i Sverige. Det fordras därför att en auktorisations och ackrediteringsprocess genomförs inom FM för att slutligen godkänna våra vapenplattformar att använda tidigare nämnda förmågorna i den NATO-koalition som är uppsatt.
Slutsats
Sveriges interoperabla förmåga med luftstridskrafterna är ytterst begränsad men förhoppningsvis till 2012 Q4 har vi uppnått det som kallas Initial Operativ Förmåga med våra luftstridskrafter. Slutlig Förmåga uppnås 2013 Q4 enligt den ambition FM utlovat till Försvarsdepartement och Försvarsutskott.
Förutsättningen för detta är att "roadmapen" för luftstridskrafterna utveckling bibehålls.
Att än en gång omprioritera medel till högriskprojekt inom det "Nätverksbaserade försvaret" kan allvarligt riskera den ambitionen.
Vänligen
Peter Neppelberg
JAS 39 C/D är förberedd för HQII, dvs har radioburkar som medger denna facilitet. För att få det fungera mot t.ex. en stridsledningscentral på marken fordras att man gör en "radio och frekvensplan" (dvs kommer överens med övriga enheter på backen och luften om vilka moder, frekvenser och tidssynkningar radiosystemen skall ha). Detta är ett omfattande arbete och leds normalt av någon central NATO-stab.
FMV har provat ut HQ II på JAS39 och mot ASC 890. FM har dock inte övat än mindre utbildat sin personal på systemet förutom möjligtvis personal på Taktisk Utprovning -TUJAS. Det handlar inte bara om utbildning av piloter utan även tekniker och sambandsledare samt personal på Mission Support Cell (stödenhet till division för företagsplanering) Det är m.a.o. inte förbandsintroducerat på insatsdivisionerna.
Till HQ II kan man dessutom ansluta kryptoutrustning (SY 100) och använda en kryptoladdare med en tilldelad kryptonyckel t.ex. från NATO för insatsen i operationsområdet. I princip kan kryptoutrustning anslutas till vilken vanlig hederlig radioburk som helst för fixfrekvenssändning t.ex. till den flygradio Sverige dagligen använder i JAS 39. Detta kallas för textskydd eller inom NATO för Secure Voice.
Inget av ovanstående har Sverige just nu mer än för prov och utvärdering med tilldelade kryptonycklar från USA. Förbandsintroduktionen är precis som tidigare sagt inte genomförd.
Det som finns internt inom JAS-förbandet är en svensk krypterad datalänk SECOS som Sten Tolgfors redogjorde för i talarstolen i Sveriges riksdag om "stridsledningslänk". Med den kan man datakommunicera (skicka mållägen och egenpositioner) internt inom det svenska flygförbandet men inte med någon egen eller annat lands stridsledningscentral eller flygförband.
Denna datalänk är möjlig att användas inom det svenska flygförbandet för "krypterat tal" men är mig veterligt inte godkänd för detta.
Sist men inte minst så har vi Link 16, dvs NATO:s standarddatalänk för luftoperationer. Sverige har genomfört den första övningen i TU JAS regi i Norrland under v 108-109 med fyra inlånade JAS 39 med L16 från FMV. Flygande spaningsradarn ASC 890 och stridsledningscentralen C2StriC Norr deltog och bildade ett L16-nätverk med en radiokulle på backen. Luftlägesinformation flödade i nätverket om vän, fiender, civila flygplan och datakommandon skickades till insatta enheter.
Att i JAS 39 kunna presentera ett korrekt omvärldsluftläge i insatsområdet från t.ex. en av NATO:s flygande stridsledningscentraler – AWACS - hade självklart varit ett stort stöd för de svenska piloterna.
Antalet pass och erfarenheterna i FM med L16 är dock ytterst begränsade. Förbandsintroduktion och utbildning med insatsdivisioner, bas och sambandspersonal är inte genomförd. Antalet JAS som fått L16 (US MIDS-terminaler med kryptoutrustning och kryptoladdare) är begränsad p.g.a. förseningar i beställningsförfarandet inom HKV gentemot FMV.
Ombyggnaden av JAS39 C/D med L16 sker alltefter tillförsel av utrustning.
För att bli interoperabel med luftstridskrafterna fordras dessutom en "vän/fiende" identifieringsutrustning i flygplanen - IFF. Den finns installerad i JAS39.
Jag tänker ytterst kort kommentera att Sverige inte heller har något "interoperabelt" ledningssystem med för insatsen, tex NATO ICC, något FV förordat i flera år, för att hantera företagsordrar, luftrumskoordinering eller andra ordrar och rapporter från det NATO Combined Air Operation Center som leder operationen.
En variant av NATO ICC för PfP-länder, som t.ex. Sverige, finns att tillgå.
FM har dock valt att istället satsa på en utveckling av det inhemska operativa/högre taktiska ledningsystemet SWECCIS. Om och när NATO ICC kan fogas in i ett svenskt system är oklart.
Vi har en svensk "laptoplösning" A3A som i grund och botten är till för att planera TP84-missionerna, men som förhoppningsvis duger som planeringsverktyg för JAS-förbandet tillsammans med ett fredsplaneringssystem för flygande division som heter WING.
I huvudsak får FL01 förlita sig på papper, penna, fax, telefon och en bra whiteboardtavla!
Man kan fundera på lämpligheten dels ur ett insatsperspektiv, men definitivt ur flygsäkerhetsperspektiv när nu röster höjs för att "snabbt fixa situationen" genom att på plats "snabbinstallera och snabbutbilda" flygplan och personal med det vi saknar för interoperabilitet.
Devisen "fight as you train, train as you fight" äger sin giltighet. Bör Sverige överge det mantrat bara för att bli "bäst i klassen"?
Det finns inget farligare ur ett flygsäkerhetsperspektiv än att mitt under brinnande insats överge det man kan och lärt sig för att pröva någon ny förmåga man inte till fullo behärskar.
Sist men inte minst så har vi princip inga godkännande, dvs Beslut Om Användning (BOA) i försvarsmakten för att använda tex Secure Voice eller Link 16 i JAS 39 för annat än utbildning och övning i Sverige. Det fordras därför att en auktorisations och ackrediteringsprocess genomförs inom FM för att slutligen godkänna våra vapenplattformar att använda tidigare nämnda förmågorna i den NATO-koalition som är uppsatt.
Slutsats
Sveriges interoperabla förmåga med luftstridskrafterna är ytterst begränsad men förhoppningsvis till 2012 Q4 har vi uppnått det som kallas Initial Operativ Förmåga med våra luftstridskrafter. Slutlig Förmåga uppnås 2013 Q4 enligt den ambition FM utlovat till Försvarsdepartement och Försvarsutskott.
Förutsättningen för detta är att "roadmapen" för luftstridskrafterna utveckling bibehålls.
Att än en gång omprioritera medel till högriskprojekt inom det "Nätverksbaserade försvaret" kan allvarligt riskera den ambitionen.
Vänligen
Peter Neppelberg
fredag 8 april 2011
Alltför snälll
Scipio hade rätt. Vi har tillräckligt många "censorer". Nu slås en slöja av patriotism runt FL 01. Varje ifrågasättande eller synpunkt stämplas som "underminerande" av den personal som vågar livet för de svenska färgerna. Det är politiskt slugt, men bidrar knappast till att bristande förmågor blottläggs och avhjälps.
Och då spelar det ingen roll om man redan för två år sedan ifrågasatte det rimliga i att våra enda marmålskrobotar valdes bort vid ensningen. Eller att vi har ett fortfarande pågående förmågeglapp när det gäller stridsledning. Have Quick är bättre än inget, men lägesbilden?
I denna anda av nationell uppslutning hörs nu märkliga ställningstaganden. En mycket auktoritativ källa säger till media att "vi ska få L 16 till Libyen". En ännu mer auktoritativ källa säger att "nej, L 16 ska vi ju bruka här hemma, inte i Libyen". Snart vet jag inte ut eller in.
När jag startade den här bloggen för drygt två år sedan refererade jag till min företrädare som försvarspolitisk talesman, Hans Lindblad. Han ansåg sig alltför snäll. Trots löften om motsatsen har jag också blivit det. Bättring utlovas.
Allan Widman
Och då spelar det ingen roll om man redan för två år sedan ifrågasatte det rimliga i att våra enda marmålskrobotar valdes bort vid ensningen. Eller att vi har ett fortfarande pågående förmågeglapp när det gäller stridsledning. Have Quick är bättre än inget, men lägesbilden?
I denna anda av nationell uppslutning hörs nu märkliga ställningstaganden. En mycket auktoritativ källa säger till media att "vi ska få L 16 till Libyen". En ännu mer auktoritativ källa säger att "nej, L 16 ska vi ju bruka här hemma, inte i Libyen". Snart vet jag inte ut eller in.
När jag startade den här bloggen för drygt två år sedan refererade jag till min företrädare som försvarspolitisk talesman, Hans Lindblad. Han ansåg sig alltför snäll. Trots löften om motsatsen har jag också blivit det. Bättring utlovas.
Allan Widman
onsdag 6 april 2011
Hästveda
Ja, så kom då den officiella bekräftelsen på att regeringen idag beslutar att Hästveda ska vara kvar. Få saker har glatt mig mer under min tid i försvarspolitiken.
Trots glädjen är det på sin plats att erinra om att NBF-kamraterna inte kommer att ge upp i första taget och att Kobran nu måste följas noga såvitt avser rekryteringsmöjligheter, arbetsmiljö och karriärutveckling för medarbetarna. Regeringens intentioner är goda, men euforin delas inte av alla.
Det finns många som ska hedras för utgången. Peter Neppelberg, Ingela Mathiasson, Lennart Elborgh, Wiseman och CI är några. Andra kan inte ens nämnas vid namn eller pseudonym. Särskilt inte den som jag vet betytt allra mest.
Det kommer fler goda nyheter så småningom.
Allan Widman
Trots glädjen är det på sin plats att erinra om att NBF-kamraterna inte kommer att ge upp i första taget och att Kobran nu måste följas noga såvitt avser rekryteringsmöjligheter, arbetsmiljö och karriärutveckling för medarbetarna. Regeringens intentioner är goda, men euforin delas inte av alla.
Det finns många som ska hedras för utgången. Peter Neppelberg, Ingela Mathiasson, Lennart Elborgh, Wiseman och CI är några. Andra kan inte ens nämnas vid namn eller pseudonym. Särskilt inte den som jag vet betytt allra mest.
Det kommer fler goda nyheter så småningom.
Allan Widman
tisdag 5 april 2011
God min i elakt spel
Det är inte ofta som den djupa staten överrumplas. Men lite blev det nog fallet när en svensk insats med spetsigt stridsflyg till sist blev oundviklig. Nu är Griparna på plats och rentav på första parkett. Jag hoppas att de förmår bidra till att uppfylla intentionerna i resolution 1973 samt att lärdomarna blir många och viktiga.
Som en följd av att det sammansatta utskottet i betänkandet skrev in statsministerns uttalande, om att Sverige inte skulle bekämpa mål på marken, aktualiserade jag frågan om rätt till självförsvar mot hot från detta håll. När undantaget från rätten till våldsanvändning kodifierades fann jag det logiskt att detsamma också skedde med undantaget från undantaget. För detta fanns dock inget stöd.
Under helgen har rätten till och medlen för självförsvar diskuterats. Till utskottet redovisades att en oinskränkt rätt till självförsvar skulle gälla, vilket jag upprepade vid debatten i kammaren. Snart adderades den faktiska beväpningen av flygplanen till denna diskussion. Till slut slog generalmajor Anders Silwer fast att man bipackat precisionsbomber (GBU 12 (eller PWS 39))för självförsvar. Chefsingenjören har därefter gjort invändningar mot denna frifallande bombs ändamålsenlighet i sammanhanget. Invändningar som det nog finns visst utrymme för.
Samtidigt är man ju alltid hänvisad till det som finns tillgängligt. Robot 75 Maverick avvecklades ju administrativt vid övergången till ensad flotta JAS 39 Gripen C/D. I juli 2008 frågade jag försvarsministern vilka åtgärder han var beredd vidta för att svenska flygstridskrafter också framgent med precision skulle kunna bekämpa rörliga och luftvärnsförsvarade markmål?
Svaret blev att "Försvarsmakten bedömer att en integrering av den svenska versionen av robot 75 i JAS 39 C/D inte är ekonomiskt försvarbar med hänsyn till dess prestanda och livslängd. Robotsystemet saknar bland annat allvädersförmåga och skjutavståndet är förhållandevis kort. Försvarsmakten planerar i stället att införa förmåga till bekämpning av rörliga markmål genom en kompletteringsanskaffning".
Jag vet naturligtvis inte i vilka mängder vi förfogade över Robot 75, men jag misstänker att det fanns (finns?) en hel del. Med hänsyn till att de svenska robotarna var korrusionsskyddade både på ut- och insidan kunde kanske vi - liksom en rad andra länder - kunnat uppgradera våra robotar.
Samtidigt kan man på forsvarsmakten.se läsa om det intensiva arbetet med införande av Länk 16: "I början av mars övade flygvapnet för första gången med systemet. Arbetet med att införa Länk 16 har varit krävande och pågått under lång tid. Därför är det extra skönt att vi äntligen kan börja använda systemet så som det är avsett". I klartext; även på denna punkt är vi tydligen fortfarande hänvisade till vad vi har.
Till vår faktiska lufttankningsförmåga hade jag vid tillfälle tänkt återkomma.
Vad som är politiskt beslutade respektive faktiska, materiella begränsningar är nog inte alldeles enkelt att reda ut. Men på förmågan att hålla god min i elakt spel lider vi ingen brist.
Ännu en god nyhet var ju Hkp 10 B:s länge emotsedda ankomst till Afghanistan. Vi gör nu nytta med en dyr och komplex förmåga. Värdet i termer av solidaritet med andra och operativ erfarenhet kan inte överskattas.
Allan Widman
Som en följd av att det sammansatta utskottet i betänkandet skrev in statsministerns uttalande, om att Sverige inte skulle bekämpa mål på marken, aktualiserade jag frågan om rätt till självförsvar mot hot från detta håll. När undantaget från rätten till våldsanvändning kodifierades fann jag det logiskt att detsamma också skedde med undantaget från undantaget. För detta fanns dock inget stöd.
Under helgen har rätten till och medlen för självförsvar diskuterats. Till utskottet redovisades att en oinskränkt rätt till självförsvar skulle gälla, vilket jag upprepade vid debatten i kammaren. Snart adderades den faktiska beväpningen av flygplanen till denna diskussion. Till slut slog generalmajor Anders Silwer fast att man bipackat precisionsbomber (GBU 12 (eller PWS 39))för självförsvar. Chefsingenjören har därefter gjort invändningar mot denna frifallande bombs ändamålsenlighet i sammanhanget. Invändningar som det nog finns visst utrymme för.
Samtidigt är man ju alltid hänvisad till det som finns tillgängligt. Robot 75 Maverick avvecklades ju administrativt vid övergången till ensad flotta JAS 39 Gripen C/D. I juli 2008 frågade jag försvarsministern vilka åtgärder han var beredd vidta för att svenska flygstridskrafter också framgent med precision skulle kunna bekämpa rörliga och luftvärnsförsvarade markmål?
Svaret blev att "Försvarsmakten bedömer att en integrering av den svenska versionen av robot 75 i JAS 39 C/D inte är ekonomiskt försvarbar med hänsyn till dess prestanda och livslängd. Robotsystemet saknar bland annat allvädersförmåga och skjutavståndet är förhållandevis kort. Försvarsmakten planerar i stället att införa förmåga till bekämpning av rörliga markmål genom en kompletteringsanskaffning".
Jag vet naturligtvis inte i vilka mängder vi förfogade över Robot 75, men jag misstänker att det fanns (finns?) en hel del. Med hänsyn till att de svenska robotarna var korrusionsskyddade både på ut- och insidan kunde kanske vi - liksom en rad andra länder - kunnat uppgradera våra robotar.
Samtidigt kan man på forsvarsmakten.se läsa om det intensiva arbetet med införande av Länk 16: "I början av mars övade flygvapnet för första gången med systemet. Arbetet med att införa Länk 16 har varit krävande och pågått under lång tid. Därför är det extra skönt att vi äntligen kan börja använda systemet så som det är avsett". I klartext; även på denna punkt är vi tydligen fortfarande hänvisade till vad vi har.
Till vår faktiska lufttankningsförmåga hade jag vid tillfälle tänkt återkomma.
Vad som är politiskt beslutade respektive faktiska, materiella begränsningar är nog inte alldeles enkelt att reda ut. Men på förmågan att hålla god min i elakt spel lider vi ingen brist.
Ännu en god nyhet var ju Hkp 10 B:s länge emotsedda ankomst till Afghanistan. Vi gör nu nytta med en dyr och komplex förmåga. Värdet i termer av solidaritet med andra och operativ erfarenhet kan inte överskattas.
Allan Widman
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)