De senaste veckorna har jag försökt att få igång en debatt om det mer betydande förmågelyft som förberetts avseende Gripen. För mig som liberal är öppenhet en förutsättning för debatt som, om den förs sakligt, kan leda till en mer ändamålenlig investering.
På denna och andra bloggar har man under lång tid ondgjort sig över för dåligt flygtrim, äventyrligheter med stridsledning, nedmontering av bassystemet samt kvantitativa och kvalitativa brister när det gäller sensorer och beväpning. I den bästa av världar skulle naturligtvis allt detta rättas till och Gripen samtidigt lyftas vad beträffar dragkraft, räckvidd, låg signatur och allt annat.
Ni får dock ursäkta; inget talar för att tillräckliga resurser för detta kommer på plats. Även om ansvariga politiker inte förstår det, kommer det lilla landets ekonomiska verklighet att påminna oss. Och de facto är det ju det som redan inträffat och förorsakat obalanser i systemet.
Slutsatsen är att avvägningar måste ske och gedigna beslutsunderlag tas fram. Detta kan inte uteslutande göras, vare sig av den militära eller politiska linjeorganisationen. Om detta tycktes många av dagens debattörer och åhörare vara överens. Det måste till ett samlat tänk där både strategiska, tekniska, ekonomiska, kommersiella och politiska aspekter vägs samman. Ja, det kommer att ta sin tid, men vare sig statssekreterare Jevrell eller FöU:s ordförande Juholt ville tumma på detta.
SAAB:s invändning om att man väntade ett långsiktigt beslut redan i år bemöttes med att industrin kunde få hjälp med överbryggning. Det som till vardags benämns skedmatning och som förvisso redan några år varit en viktig del i dieten.
Inte minst Gunnar Lindqvist (själv verksam i LFU 67) betonade betydelsen av att skynda långsamt: "De första åren förbrukas mycket lite medel i ett projekt som detta, men de beslut som då fattas får stor betydelse för kostnader och resultat".
Odd Werin, som leder FM:s arbete med underlaget till regeringen, talade om två huvudsakliga alternativ. Ett utgick från ny motor (F 414), AESA-radar med krav på ombyggnad av skrovet och mera inre bränsle. Det andra handlade om "chip-trimning" av existerande motor och en lite mindre AESA-radar. Detta kanske inte var så överraskande, men det var däremot Werins avslutande kommentar om att IO 14 nu var fokus och att myndigheten inte förrän denna var på plats kunde samla sig till ett stort och långsiktigt beslut. Slutsumman blev egentligen att alla (utom möjligen delar av industrin) tonade ned brådskan med att fatta ett sådant.
Undertecknad uttryckte sina förhoppningar om fler exportaffärer för SAAB, men ansåg att förväntningarna borde präglas av mer realism. Jag bedömer det inte som särskilt sannolikt att vare sig Brasilien eller Indien i slutändan väljer Gripen. Å andra sidan ger det oss ett tillfälle att låta de svenska försvarsbehoven prägla vidareutvecklingen av stridsflyget. En utveckling som säkert inte kommer i strid med önskemålen i det kundsegment där Gripen haft framgångar; små- och medelstora länder med begränsade ekonomiska resurser.
Jag har säkert både förvrängt och glömt delar av seminariets innehåll. Enligt Folk och Försvar följde 600 personer det hela på webben. För den som vill bilda sig en egen uppfattning står samma möjlighet till buds.
Allan Widman
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
- Är våra förutspådda HKP 16/Black-Hawk på väg att förena sig med vårpropositionen 2007:s Umkhonto i det Dantes limbo där beslutade och bemyndigade försvarsmaterielprojekt hamnar, som dör redan innan de fötts?
SvaraRaderaMycket talar för att den brådska, som regeringen visade i somras för att redan innan valet hinna bemyndiga beställningen av nyanskaffade medeltunga beprövade helikoptrar inklusive utbildning för dess flygförare och tekniker varit för jäves. Inga helikoptrar har ännu beställts och likväl finns det ett helt sedvanligt FMS-kontrakt med amerikansk myndighet, som ger oss rätten att utnyttja gällande avropsavtal mellan DoD och Sikorsky att bara underteckna.
- Vad kan möjligen ha gått fel?
Självfallet finns det inga förberedda motköp till svensk industri i de amerikanska avtal, som vi ansökt om att få utnyttja. Ej heller finns det någon färdig kontraktsbunden lösning för att släppa in det av Saab egenutvecklade taktiska ledningssystemet (TMS) till HKP 14 också i Black Hawks flygkritiska avioniksystem.
Försvarsmakten kan med viss tyngd hävda att man personellt inte orka drifta två skilda taktiska ledningssystem utan vill kunna nyttja samma grundsystem i både HKP 14 och det framtida HKP 16. Inte minst i det fall som en större luftoperation skulle involvera bägge dessa helikoptertyper. Det kan röra sig om en nationell insats för att avvärja väpnat angrepp, som svårligen låter sig ledas med skilda i varsitt parallellt stuprör verksamma ledningssystem bara för att leda totalt sett tämligen begränsade helikopterresurser.
Tilltron till en förnyad LFU verkar växa och omfatta allt fler. Låtom oss icke hysa allt för stora förväntningar på dagens svenska utredningsväsende. Erfarenheten talar inte härför.
Regeringen beslutade den 9 oktober 2008 att tillkalla en särskild militärhelikopterutredare och denne (J-O Lind) avgav 22 juli 2010 ett 352-sidigt slutbetänkande (SOU 2010:150) med rekommendationen att genom att anskaffa en beprövad medeltung gapfiller-helikopter, så skulle omedelbar avveckling av befintliga HKP 4 och att invänta framtida HKP 14 med förväntat datum för full operativ förmåga efter 2010 gå att leva med.
Visionen om HKP 16 fyllde funktionen att döda ett fungerande helikoptersystem och hålla liv i ett icke-fungerande dito. Denna roll är nu uppfylld och HKP 16 kan förmodligen utgå ur sinnevärlden.
NHI:s huvudägare Eurocopter är väl förtrogen med begreppet "juste retour" och kan om de accepterar att släppa in Saab:s utvecklingsingenjörer i en helikoptertyp självfallet också fatta samma beslut för en annan av sina egna helikoptertyper.
Men att få motköp och utvecklande utmaningar med i en paktetuppgörelse kostar givetvis en slant, så det är inte konstigt att en europeisk HKP 16 anskaffad på sedvanligt europeiskt sätt blir märkbart dyrare än Black Hawk från hyllan. Och var det något budskap som vann spridning på dagens Folk och Försvar-seminarium, så var det medvetenheten om att det framtida ekonomiska utrymmet för materielanskaffningar redan är väl intecknat och mest sannolikt som alltid till och med överplanerat.
"Jag har säkert både förvrängt och glömt delar av seminariets innehåll"
SvaraRaderaJa det har du. Werins kommentar om IO14 har du missförstått. Det handlar om att kunna omsätta system efter IO14 och då krävs det ett beslut i närtid för att man skall ha några produkter till leverans.
Vanligtvis välunderrättade källor gör gällande att FMV för närvarande för intensiva förhandlingar med DoD, Us Army och Sikorsky om ökad kabinhöjd i HKP16. Jänkarna påstås medgivit en höjning med 15 cm, vilket av FMV:s experter bedöms otillräckligt... ;-)
SvaraRaderaHej Allan !
SvaraRaderaUrsäkta en fråga som är "off-topic", men det här verkar vara enda sättet att nå dig och du är den ende försvarpolitikern jag litar något så när på.
Till frågan: i morse rapporterades att man inte har kunnnat rekrytera soldater i tillräcklig omfattning till försvaret. ÖBs kommentar var att den erforderliga lagstiftningen kommer att vara på plats först 2010.
Snälla Allan, finns det någon möjlighet att förklara hur man kan införa en reform två år innan den erforderliga lagstiftningen finns ? Att lagstiftningen inte skulle vara på plats förrän 2012 kan ju knappast ha kommit som en överraskning ?
Inser du själv att detta låter ju som ett dåligt skämt: vi inför en reform, väl medvetna om att nödvändiga förutsättningar inte finns förrän två år efter reformens införande ?
Ulf
Från F7 Såtenäs anmäls att huvuddelen av flygteknikerna därstädes ska ersättas med civil personal med lägre behörighet än den som dagens militära personal har.
SvaraRaderaDärmed finns väl kvalificerade militära flygtekniker, som är övertaliga och följaktligen tillgängliga och motiverade för att skickas på HKP16-utbildning till Fort Rucker eller annorstädes.
I och med införandet av ensad flotta JAS 39C/D avvecklas kvarvarande JAS 39A/B, som alla idag är placerade på F7 Såtenäs.
Framtida flygutbildning på JAS 39C/D för exportkunder kan med fördel hållas på SAAF Air Force Base Makhado (ICAO: FALM).