Enligt SMHI kommer regnet över Stockholmsområdet att upphöra framåt kvällen. Hoppet, att manifestationen till stöd för soldater och anhöriga ska få stor uppslutning, är därför fortsatt starkt. Vi ses på Sergels torg kl 17.00.
I morgon lägger regeringen en proposition om den svenska närvaron i Afghanistan. Det finns ett brett politiskt stöd samtidigt är det svårt att se på vilket sätt inriktningen av vår arbete förändrats. Ambitioner avseende överlämnande av säkerhetsansvar och övergång till en mera stödjande funktion är av godo. Samtidigt tycks man kunnat undvika att blanda samman frågan om vår närvaro med vilka resurser man är beredd tillföra. Min oro, att tveksamhet skulle markeras genom minskningar av bidraget, till skada för våra soldaters säkerhet, kom lyckligt nog på skam.
I Försvarsutskottet har Anders Lindström berättat att det inte blir någon gap filler för UAV 03 Örnen. Detta trots att den nu försenas, jämfört med besked som tidigare givits av industrin. Chefsingenjören är dock en smula skeptisk även till den nya tidsplanen. Han pekar på integrationen av planerings- och utvärderingssystem som genomförs av SAAB och på juridisk problematik rörande certifiering.
Bilden blir att vi tar ett internationellt väl beprövat system och först anpassar det för svenska förhållanden. Därefter ska vi lyfta ner det i operationsområdet och möta de särskilda utmaningar som finns där. Frågan är om vi inte, av hänsyn just till våra soldater, skulle kunna ta hela det beprövade amerikanska konceptet och föra ner det utan omvägar? Så har andra länder tidigare gjort med sina UAV:er. Tid skulle vinnas och risker sannolikt minskas. Sedan kan vi ju alltid i efterhand ställa i ordning för hemmabruk.
Gap filler baserad på leasing har tidigare uppgetts falla på folkrättsliga skäl. När detta argument bemötts med att andra länder - lydande under samma folkrätt - kunnat leasa heter det nu "juridiska hinder": Det krävs att man är svensk medborgare med militär befattning för att tjänstgöra i insats. Gäller det även soldater från länder vi samarbetar med, tolkar, civila rådgivare samt entreprenörer - utländska och inhemska - som tjänstgör med oss?
Allan Widman
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En fråga
SvaraRaderaHur kan det gå så långt att Försvarsmakten kan få gräva sin egen organisatoriska grav? Högkvarteret fortsätter att vara väldigt stort samtidigt som förbanden urholkas. Att stora staber ökar ineffektiviteten är en gammal sanning, även att överblicken minskar och att initiativ i olika riktningar ökar okontrollerat. Som det är i dagsläget anställs unga civila och stora mängder konsulter, med det gemensamma att de har ringa förståelse för försvarets själ och verksamhet, till central ledningsnivå och de driver utvecklingen av organisationen samtidigt som militär personal sitter vid skrivbord och löser civilanställdas uppgifter. Ur led är tiden! När skall militär uteffekt för en gångs skull vara ledord i Försvarsmakten? När kan vi släppa oket av en överdimensionerad PROD, lägga handläggning åt handläggare och återupprätta stoltheten av att vara officer i Försvarsmakten?
C.S.A.
SvaraRaderaEhuru Din kommentar känns uppriktig och initierad är jag lite osäker på vad den anknyter till? Det skulle kunna vara bristen på gap filler eller risken för en försenad UAV 03 Örnen. Men då naturligtvis bara som exempel på den generella brist på militär uteffekt Du nämner.
Tror många instämmer i det du framhåller. Emellertid svårt att se en ordentlig lösning. Politikerna kan inte (får inte?) styra upp myndigheters inre angelägenheter. Med uppställda krav på operativa effekter kan FM aldrig trängas tillräckligt långt in i hörnet. Trots alla genom åren avslöjade förmågeglapp har riksdagen eller regeringen aldrig utkrävt ansvar. Utan ett yttre tryck är internt initierad förändring heller varken nödvändig eller kanske ens möjlig.
För nu rätt många år sedan föreslog Johan Tunberger att FM skulle läggas ned och återbyggas från ruta 1. Förslaget hade ju bara den haken att det knappast skulle stärka omvärldens respekt för konungariket...
Men samtidigt tycks hotbilden heller inte vara av det slaget att den kan generera en förändring. Oavsett om vi talar Afghanistan eller närområdet.
Kanske måste det bli mycket värre innan det kan bli bättre?
Mvh
Allan Widman
Jag ber om ursäkt för en något osorterad och flummig kommentar som, om jag skall vara ärlig, skrevs lite i affekt under natten.
SvaraRaderaEr blogg är mycket intressant och jag hoppas att min kommentar läses som fristående synpunkter snarare än en verklig kommentar på er text.
Mvh
"Frågan är om vi inte, av hänsyn just till våra soldater, skulle kunna ta hela det beprövade amerikanska konceptet och föra ner det utan omvägar?"
SvaraRaderaLäs svaret här: http://wisemanswisdoms.blogspot.com/2008/09/off-shelf-eller-ej-materielprocessen.html
Får, eller kan, vi använda de amerikanska fordon som systemet är integrerat på? Vilken lagstiftning gäller för svenska förband under internationell insats? Kan vi, eller får vi, använda amerikanska radiostationer? Vilken lagstiftning och vilka systemsäkerhetsregler ska tillämpas för svensk personal? Skriver du under att amerikansk lagstiftning är OK för att gälla för svensk personal i svensk offentlig tjänst? Har du stöd i svensk lagstiftning för det? Vem i hela världen har ansvar och mandat att påverka svensk lagstiftning? Kan det vara våra folkvalda politiker?
Problemet är obefintligt om vi använder amerikanskt rakt-igenom, dvs. med personal, regelverk, rutiner och hela köret. Dvs. låt amerikanska förband lösa uppgiften. Så är det ju nu. Så, vad är problemet? Ska vi ha en svensk lösning så blir det tyvärr en svensk lösning (enligt våra politikers vilja uttryckt i lagstiftning).
Begrunda din roll och vad du skulle kunna göra för de svenska soldaterna. Kanske kackar du i eget bo nu?
Det är säkert inte helt oproblematiskt när svenska flygförare och dito tekniker inom SAC HAW följer amerikanskt militärt regelverk för att operera C-17 runtomkring i världen.
SvaraRadera- Men likväl flygs det väl?
Axvargalla,
SvaraRaderaSom bekant drar jag mig inte för att "kacka i eget bo". Likväl vet jag att svenska soldater färdas i andra länders fordon. Som deras i våra. Vet också att en TUAV (till skillnad från TUCAV) inte utgör en stridande enhet. Jag vill bara en sak: Att inga fler oförberedda eldöverfall ska ske på svensk trupp. Och jag tror inte att det är legala skäl som hindrar. Men övertyga mig om Du kan.
Mvh
Allan Widman
Du har säkert rätt, hur svårt kan det vara?
SvaraRaderaSå länge vi debatterar och behandlar symptomen istället för att diagnostisera och sätta in åtgärder mot sjukdomen så lindras väl åtminstone obehaget för stunden. Som att kissa i byxorna... (Du verkar inte så nogräknad i detta avseende :-).
Det finns ju så många andra som kan ta tag i de långsiktiga lösningarna.
Liksom jag, är du fostrad i Försvarsmakten. Jag förstår din inställning. "Ett säkert uppträdande kan dölja oceaner av okunskap".
Du agerar på ett bristfälligt underrättelseunderlag, men det är bättre att agera, rätt eller fel, än att stå passiv.
Lycka till. Som medborgare och skattebetalare får jag väl hoppas på det bästa. Tyvärr representerar du det bästa försvarsalternativet man kan hoppas på idag. Jag hyser inga illusioner om att kunna övertyga dig. Kör på bara, det blir säkert bra.
Att Sverige ska bygga sin säkerhet på samarbete med andra demokratier är en självklar truism tvärs över parti- och blockgränser.
SvaraRaderaProblemet är att vi samtidigt intalar oss att vi är helt autonoma och fria att besluta oss utan några hänsyn till de parter med vilka vi absolut vill samarbeta. Enligt detta betraktelsesätt, så behöver vi inte vara medlemmar i Nato och Euron, vi får sådana övermått av respekt från utlandet att formaliteter inte har någon betydelse.
Jag vill påstå att det inte finns någon teknisk eller taktisk interoperabilitet, som inte vilar på politisk interdependens. Utan en grund av ömsesidigt förtroende, så tillskapas inga gränssnitt och utväxlas inga protokoll. Samma villkor som gäller för andra små och medelstora stater gäller i minst samma utstäckning också för Sverige.
Om norska medborgare övervakas av amerikanska säkerhetsorgan, så övervakas också svenska medborgare på liknande sätt av samma aktör.
Jag tror inte att någon amerikansk diplomat kommer att förklaras vara "persona non-grata" i Sverige. Jag tror inte heller att amerikanska myndigheter kommer att kunna övertygas om att svensk polismakt och dess befogenheter är fullt tillräckliga också för amerikanska intressen i Sverige.
Norge har som medlem i Nato sådant grundläggande transatlantiskt förtroendekapital att de i begränsad utsträckning kan pressa USA till vissa eftergifter på norskt territorium.
Jag är inte övertygad om att Sverige förfogar över ett motsvarande handlingsutrymme.