Mitt under sommaren fick jag som reservofficer ett odaterat brev från ÖB. Han ställde fråga om deltagande i insatser, nationellt eller utomlands. Den som avböjde skulle anses övertalig. Svara skulle jag senast den 25 september och hur skulle framgå av brev från mitt regemente. Idag, den 20 augusti, har något brev från Artilleriregementet ännu inte anlänt.
En lång rad av överbefälhavare och försvarsministrar har sjungit reservofficerarnas lov. Vi har även inrättat en enhet vid Högkvarteret med överste och överstelöjtnat för särskild bevakning av frågan. Trots det är utbildningen av nya reservare i praktiken nedlagd sedan mer än tio år. Sverige har uppenbarligen inget behov av "dubbla kompetenser" som avlönas enbart när de tjänstgör.
Inriktningsbeslutet 2009 angav att minst tre fjärdedelar av arméns insatsorganistaion skulle bestå av periodvis tjänstgörande. Min bedömning är att vi inte når det målet. Heltidsanställda kommer att prioriteras, med resultatet att volymerna inte kan uppfyllas.
Förutom åtta bataljoner ska vi senast 2014 kunna sätta upp en förbandsreserv om ytterligare fyra bataljoner. Åtminstone initialt ska de bemannas av personal som utbildats med stöd av totalförsvarsplikten. Här, om någonstans, borde befälet sökas bland ännu aktiva och vitala reservare. Om dessa befattningar viks för just denna befälskategori finns en möjlig framtid för utbildning av dem som vill kombinera ett civilt arbete med försvaret av säkerhet och nationellt oberoende.
Brevet från ÖB antyder dock motsatsen. Som man ropar vill man ha svar.
Allan Widman
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Allan !
SvaraRaderaEn intressant kommentar du gör om de fyra bataljonerna i den sk förbandsreserven. Här bör beställarna i form av er politiker verkligen syna vad Försvarsmakten gör. Min uppfattning är att förbandsreserven är en icke-fråga som endast är till för att stoppa in viss mtrl i (t.ex. överblivna Strv 122 och Strf 90). Det finns ingen personal som placeras i dessa förband, varken yoff, resoff eller mig veterligen vpl personal.
/Officer och väljare
Jag håller helt med vikten av reservofficerarna. I och med att vi nu tappar kopplingen mellan det civila samhället genom värnpliktssystemet så är det via reservofficerare, tidvis tjänstgörande soldater och Hemvärnet som svenskarna i allmänhet kommer att stöta på Försvarsmakten. Det är dessutom på detta sätt som insatsförbanden kommer att få sin dagliga dos av civil kompetens i form av elektriker, bilmekaniker m.m. som tidigare visat sig vara så effektiv på internationella insatser.
SvaraRaderaTyvärr så har inga slutgiltiga brev dykt upp till fast anställda officerare heller. Det närmar sig den 20 september. Facken har heller inte sagt sitt. På officersförbundets hemsida är det mycket tyst och reservofficersförbundet har tidigare rekommenderat att man inte skriver på avtalet innan det godkänts av fackförbunden.
Svenska skattebetalare har betalt för Leoparder och Vargar (Strf 90), så det räcker och blir över till fyra (4) extra markstridsbataljoner.
SvaraRaderaVi har därtill med plikt det senaste decenniet utbildat soldaterna, så att vi kan bemanna dessa reservistbataljoner.
- Varför ska vi avstå från potentiell militär värnkraft, som i allt väsentligt redan är betald?
Gustav Wasa, svaret på din fråga är mycket enkelt: eftersom "Sverige numera försvaras bäst i Afghanistan". Detta är ju ett autentiskt citat från den moderate ordföranden i försvarsutskottet när han glädjestrålande presenterade ett betänkande från det utskottet.
SvaraRaderaSamma linje står statsministern för, när han likaledes glädjestrålande stod bredvid kommunistledaren (de kallas tydligen Vänstern numera?) och sade sig vara glad och stolt över att ha samsyn med kommunisterna i försvarsfrågan.
Arma land..... jag mår illa.
/Ulf
Ja, jag tror att förbandsreserven om fyra bataljoner på sina håll i Högkvarteret är en icke-fråga. Förbandsbestämmande utrustning, soldater och reservofficerare saknas inte. Likväl har jag ännu inte sett några som helst koncept på hur dessa ska organiseras.
SvaraRaderaPåståendet att dessa förband behöver tre år på sig för mobilisering är ju befängt. På samma tid brukade vi bara för några år sedan kunna grundutbilda en bataljon, krigsplacera soldaterna och hinna ersätta dem med nyutbildade.
Förbandsreserven innebär ett 50 procents tillägg till den beslutade insatsorganisationen. Bara därigenom kan den få stor betydelse. Ännu viktigare är måhända att den representerar ett embryo till en nationell dimension i vårt försvar.
Att följa upp hanteringen av förbandsreserven blir en viktig uppgift för nästa mandatperiod.
Mvh
Allan Widman
Överbefälhavaren överprövar politiska beslut och intentioner om bland annat bibehållande av Hästveda, stoppad slutgiltig avveckling av HKP 4, återupptagning av utbildningen av reservofficerare och tar emot två Visbykorvetter utan att ett enda skarpt RBS 15-skott avlossats.
SvaraRadera- Hur mycket myndighetstrots krävs för att det ska summera till insubordination?
Det är denna skribents övervägda bedömning att HKP 4, de fyra tillagda markstridsbataljonerna, JAS 39A/B inklusive Robot 75 och Robot 15F samt kollektivet av reservofficerare överförs från myndigheten Försvarsmakten till en annan befintlig myndighet till exempel Kustbevakningen eller till en helt ny myndighet.
Ovan nämnda materiel och förband ges i uppgift att nationellt försvara de tre länen: Blekinge, Gotland och Skåne. För denna uppgift avskiljs till att börja med 10% av försvarsanslaget.
Alliansens partier brukar enstämmigt och med en dåres envishet hävda att det är osunt att sjukvårds-, skol-och omsorgspersonal bara har en enda offentlig arbetsgivare att vända sig till. Det samma torde gälla för försvarspersonal.
Det blir inga ansvarstagande och kreativa arbetsplatser där arbetstagarna är låsta till en enda offentlig arbetsgivare.