Han stod ganska långt bak till vänster i gruppen av soldater. När kritiken mot för låg grundlön, för korta avtalsperioder och bristande information om anställningsvillkoren var avslutad, konstaterade han torrt att "insatsen är vår betalning".
Jag tror att denne unge soldat träffade mitt i prick. För det flesta är det knappast lönen eller förmånerna man söker, utan den skarpa insatsen; att få göra det man är utbildad till och i bästa fall ämnad för. Det behöver inte vara Afghanistan, men det måste vara utmanande, utvecklande och på allvar.
Soldaterna jag mötte på K3 i måndags påminde inte direkt om de senaste årens kullar av värnpliktiga. Där fanns inga fjuniga, vältaliga teoretiker med universitet i blicken. Detta var soldater, hantverkare ur strategiska reserven, som efter flera - låt vara korta - besök i Afghanistan förstått vad som krävdes och fått mersmak. Trots att de inte sett några förslag på anställningskontrakt (en dryg vecka innan de skulle skriva på) hade nästan alla bestämt sig för att fortsätta.
Den riksdagsledamot som röstat för övergången till frivillig rekrytering och anställda soldater kunde nog känna förtröstan. Viljan att bidra var större än de osäkerheter och knappa villkor som erbjöds. Och enligt min bedömning skulle vem som i gruppen erövrat ett civilt arbete omgående, trots konjunkturen. Så långt allt väl.
Samtidigt väntar nu den stora utmaningen: Att erbjuda meningsfull utbildning och övning, varvad med tillräckligt många insatser för att hålla dem kvar. År efter år på heltid. För en officerskår som i årtionden förmedlat grundläggande strids- och befattningsutbildning till nybakade studenter måste omställningen bli monumental. Lärarrollen kombineras nu med uppgiften att leda kollegor med likvärdiga färdigheter, ytterst i strid.
Jag frågade inte vad man tyckte om den nu pågående rekryteringskampanjen. Det var ganska onödigt med tanke på att de under minst ett och ett halvt år följt försvarets vardag från insidan. De kunde redan skilja på fakta och fiktion.
Trots inriktningsbeslutet verkar den 31 Luftburna bataljonen i Karlsborg mycket vital. Det var en märklighet att detta insatsförband, som försvarsutskottet tjatat om ända sedan 90-talet, beslöts avvecklas så fort det organiserats. Motsvarigheter finns i det flesta länder och vemt vet, snart kanske också vi återigen har helikoptrar för taktiska transporter?
Allan Widman
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ingen väljer Försvarsmakten för lönen men jag kan efter fem missioner säga att det inte går att leva endast på upplevelser. Det måste till klirr i pengapåsen för att det ska ge något.
SvaraRaderaBörja med att avskaffa reduktionen av utlandstraktamentet. Vari ligger rimligheten i att dra av 85% för logi och mat när det titt som tätt rör sig om myggnät under bar himmel och torrfoder? Lägg till vakttjänst och beskjutning.
Därefter reducera skattetrycket för utlandssoldaten.
Om inte villkoren blir bättre så kommer FM bara attrahera äventyrare med bristande omdöme. Såna skapar inga bra arméer.
Alliansregeringen har till skilnad från den nuvarande finländska inte sett någon möjlighet till ett eget truppbidrag till NATO Response Force (NRF). Därtill är vår svenska militära alliansfrihet fortfarande alltför starkt omhuldad även av den samlade borgligheten.
SvaraRaderaDet är min fasta förvissning att Försvarsmakten inte självmant kommer anmäla intresse för fler samtidigt insatta soldater. Visioner om riktigt långsiktiga utvecklingsprojekt i kontorsmiljö (t ex Bikupan, NBF och Prio) kan inom en myndighet alltid hitta sina företrädare och entusiastiska talesmän. Initiativ till internationella insatser måste nog däremot alltid komma uppifrån den politiska nivån.
Det är heller knappast en myndighets uppgift att binda nationen för åtaganden och därmed också den egna myndigheten för nya risker. Handlingsfrihet genom att hålla på egna styrkor och i det längsta inte sätta in dem är dessutom en evig militär kardinaldygd.
Nästa svenskledda snabbinsatsstyrka (EU BG) ska stå i hög beredskap första halvåret 2011. Mest sannolikt kommer den inte att insättas på avsett sätt under EU:s ledning. EU:s gemensammma utrikespolitik har ännu inte artikulerat ett behov av en insatt EU BG någonstans i världen, på ett sådant sätt att det också blivit en realitet. Sverige ansvar för snabbinsatsstyrkan inskränker sig därmed till att betala för utbildning och beredskap första halvåret 2011.
- Är det inte nu ett år innan beredskapsperioden upphör, som planeringen för att tilvarata BG 11:s "restvärde" redan borde vara igång?
Hela det svenska innehållet i stridsgruppen kan knappast skickas till ISAF från och med sommaren 2011. Det är Obamas plan att successivt lämna över Afghanistan till afghanerna själva. Är detta i någon del av Afghanistan möjligt, så är det i de norra provinserna ingående i PRT MeS.
Om ett år, så har det svenska bidraget till Nato-operationen KFOR dessutom hunnit växlas ner ytterligare.
Mitt förslag är att en av NBG 11:s manöverkompanier efter sin beredskapsperiod för EU redan nu öronmärkes för tjänstgöring i en FN-ledd operation.
Sverige bidrar varje år till FN:s budget med obligatoriska summor relaterade till vårt lands betalningsförmåga. 2008 var det 560 miljoner kronor som på detta sätt betalades av Sverige till FN:s fredsbevarande operationer. Det är inte orimligt att den svenska statsmakten vill bevaka ett egenintresse härvidlag både ekonomiskt och genom att vinnlägga sig om att bemanna befattningar i FN:s ledningsorganisation med svenska militära officerare.
Betalar Sverige över en halv miljard, så behöver vi inte skämmas för att vi också konkret med egen trupp vill bidraga till fred ute i FN:s missioner och därmed meritera oss för framtida chefspositioner.
I försvarsmaterielbranschen så kallas det enkelt och flärdfritt för "juste retour".
Gustav Wasa,
SvaraRaderaDet är nog så att tonvikten på deltagande i fredsframtvingande opeationer under Natos huvudmannaskap kan ha bidragit till att den politiska oppositionen känner sig allt mindre bekväm med de internationella insatserna.
Följden kan bli att dessa förvandlas till ett tydligt trätoämne. Detta vore olyckligt, både med hänsyn till Sveriges anseende och inflytande samt för stödet av våra soldater.
Det finns en stark efterfrågan på europeiskt deltagande i flera pågående operationer i t.ex. Afrika. Kanske kan skyddet av civilbefolkning i DR Kongo, Tchad eller Liberia under FN-flagg vara ett viktigt steg mot en bredare politisk uppslutning kring våra fredsfrämjande traditioner. Det skulle säkert också välkomnas av de soldater som snart tecknar sig för visstidsanställningar.
Just nu har väl politiken mycket annat att tänka på, men när krutröken lagt sig efter valet borde alla möjligheter undersökas.
Mvh
Allan Widman
"Insatsen är vår betalning"! Det låter ju heraldiskt och självuppoffrande. Förmodligen är kommentaren verklighet i betraktarens öga men det dessa soldater sällan vet, men jag vet att Du vet Allan, är det pris de själva många gånger får betala i form av psykisk och fysisk ohälsa efter sina aktiva år.
SvaraRaderaJust därför är det så viktigt att det verkligen blir ett bra veteranomhändertagande i framtiden.
Den ansats som FM nu gör, efter det nya riksdagsbeslutet, ser lovande ut men jag har varit med för länge för att ropa hej än.
Borneo,
SvaraRaderaÄndå visar forskningen att vissa inte betalar, i vart fall inte lika mycket som andra. Jag är inte säker på att soldaten längst bak till vänster med den aktuella kommentaren tillhör en riskgrupp. Jag saknar, till skillnad från Dig kompetens att överhuvudtaget göra en seriös bedömning. Det är bara en känsla.
Samtidigt är jag inte säker på om detta gör mig glad eller betänksam.
Mvh
Allan Widman