Det återstår nu bara några skälvande minuter av den egentliga mandatperioden. I morgon har riksdagen sin avslutning inför sommaren.
Helt logiskt är det då också dags för militärhelikopterutredningen att lämna sitt slutbetänkande. En inte allt för djärv gissning är att Vertolerna alltjämt föreslås avvecklas, att nytt medeltungt helikoptersystem anskaffas och att vi träget fortsätter med Hkp 14 och 15. Idag kl 15.00 är det pressträff i Stockholm och då får vi se.
Får mig att tänka på ett talesätt från Karl XI:s enväldiga dagar. Bönderna utmed landsvägarna till Stockholm tyckte att riksdagsmännen (ja, det fanns bara sådana då) gjorde sig alltför stor brådska. De utbrast då: I herremän faren icke så fort, vad göras skall är redan gjort...
Kunde igår på TT läsa att det kan bli billigare att köpa en ny Gulfstream än att reparera den som körde på en stålbalk på Marmal. Planen; att plocka isär den skadade fågeln och styckvis sända den till USA för reparation, synes dock ligga fast. Ja, Försvarsmakten är ju sitt eget försäkringsbolag. Man får hoppas att denna incident inte leder till ytterligare reduktioner när det gäller vår taktiska transportkapacitet...
Med anledning av att P7 för något år sedan förlorade sin brigadstab och från och med nästa år inte ska bedriva någon stridsvagnsutbildning har jag riktat en fråga till Sten Tolgfors. Jag vill veta vilka åtgärder han ämnar vidta för att vidmakthålla regeringens och riksdagens handlingsfrihet i händelse av att ytterligare mekplattformar föreslås för läggas ned? Ibland verkar det faktiskt som om myndigheten vill styra upp långt innan de politiska besluten är fattade.
En och annan kanske tänker att Allan Widman nu månar om regementen i den egna valkretsen. Kan försäkra att så inte är fallet. P7 ligger inte i min valkrets. Däremot har jag och mitt parti förlorat tron på regements- och flottiljnedläggninar. De leder till kompetensförluster och minskad folkförankring, utan motsvarande ekonomiska besparingar. Att det frivilligt rekryterande försvaret ska lämna sina stora högskole- eller universitetsgarnisoner synes också kontraproduktivt.
Om några dagar ska jag försöka mig på att sammanfatta den gångna mandatperioden ur en försvars- och säkerhetspolitisk synvinkel. Skenbart har de fyra åren varit mycket händelserika, men hur är det med fakta på marken?
Allan Widman
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Helikoptrarna är en sorglig historia. Men jag blöder mest för risken att P7 läggs ner. En gång i tiden, när jag började min militära period som Hemvärnsungdom ca 1991, så fanns det stor militär närvaro i Skåne.
SvaraRaderaF10 Ängelholm
F5 Ljungbyhed
P6 Kristianstad
A3 Kristianstad
P2 Hässleholm
T4 Hässleholm
P7 Revinge
Lv4 Ystad
Idag finns P7, och det är inte en brigad. Ett år nyligen utbildades bara ett lätt skyttekompani. Dugliga killar dock, de slaktade oss i B-styrkan rejält förra året.
Mina farhågor är att läggs P7 ner och det på sin höjd finns kvar lite verkstad för alla Hemvärnsfordon, ev GMU eller GSU-Hv, så kommer Hemvärnet att lida. Många kommer att känna sig svikna av staten. Det bor många i Skåne, på liten yta. Ingen "riktig" militär är inte bra!
/JOhan
Saxat ur det busfärska slutbetänkandet från Helikopterutredningen:
SvaraRadera"Militärhelikopterutredningen [konstaterar] att bristen på medeltunga helikoptrar för mark- och sjöoperativa ändamål nu är så stor, och kommer att bestå under så lång tid, att det är motiverat att skyndsamt förstärka helikopterbataljonens medeltunga helikopterkapacitet."
Vän av ordning undrar stillsamt hur man tillgodoser behovet av medeltung helikopterkapacitet för sjöoperativa ändamål genom att anskaffa en trupptransporthelikopter...
Vi har ingen helikopterburen ubåtsjaktkapacitet idag och får heller ingen imorgon.
Hur tänkte man här?
Johan,
SvaraRaderaNej, Skåne ska inte bli utan riktig militär. Alla sakliga argument talar för motsatsen, men myndigheten behöver hjälp att tänka klart.
Oberon,
Lider med Dig. Om hoppet ifråga om sjöoperativ helikopter ska ställas till fem stycken Hkp 14 lär vi få vänta förgäves. Samtidigt rinner pengarna, som kunde gått till återställande av Hkp 4, ut i sanden. Man kan säga mycket om Militärhelikopterutredningen, men den största underlåtenhetssynden är att inte avbryta Hkp 14; den mest underfinansierade särlösning världen skådat. Fanns det minsta hopp att denna "hangardrottning" en dag skulle kunna användas för militärt bruk skulle jag vara mera ödmjuk. Nu behöver jag inte vara det.
Mvh
Allan Widman
Så begåvat…
SvaraRaderaI och med 1967 års försvarsutredning slogs den första spiken i kistan beträffande svensk ubåtsjaktförmåga. Där reducerades ändamålet för denna förmåga till att endast utgöra skydd av importsjöfarten.
I försvarsbeslutet 1968 fastställdes av den socialdemokratiska och kommunistiska riksdagsmajoriteten att importskyddet skulle lösas med främst politiska och diplomatiska medel. Denna uppfattning vidhölls av 1970 års försvarsutredning.
Som en konsekvens av 1972 års försvarsbeslut avbröts all utveckling av svenska ubåtsjaktfartyg och -förband.
Endast ett mindre antal helikoptrar utrustade för ubåtsjakt bibehölls för uppgiften.
Jaga ubåt med politiska och diplomatiska medel – vi vet alla var det slutade…
Miltärhelikopterutredaren konstaterar i sitt slutbetänkande att helikoptersystem 14 i sjöoperativ konfiguration blir operativ omkring 2020.
Han konstaterar dessutom att:
”… bristen på medeltunga helikoptrar för mark- och sjöoperativa ändamål nu är så stor, och kommer att bestå under så lång tid, att det är motiverat att skyndsamt förstärka helikopterbataljonens medeltunga helikopterkapacitet.”
Han har i sitt delbetänkande den 30 juni 2009 föreslagit avveckling av det medeltunga helikoptersystemet 4, det enda med ubåtsjaktförmåga.
Han föreslår i sitt slutbetänkande anskaffning av nytt medeltungt helikoptersystem, dock inte med sjöoperativ konfiguration.
Han beskriver i slutbetänkandet tre olika ambitionsnivåer för utvecklingen av Försvarsmaktens medeltunga helikopterkapacitet, samtliga tre nivåer anger beträffande helikoptersystem 14 i sjöoperativ konfiguration att:
”Militärhelikopterutredningen utgår […] från statsmaktens tidigare inriktning att den sjöoperativa förmågan kan tillåtas nedgå under en begränsad period till dess helikoptersystem 14 i sjöoperativ konfiguration införs omkring 2017 och uppnår operativ förmåga omkring 2020.”
År 2020 har det gått 40 år sedan Utö-incidenten, 39 år sedan U137, 38 år sedan sedan Hårsfjärden…
Den sista spiken är därmed slagen och ubåt skall, oberoende politisk majoritet i riksdagen, uppenbarligen jagas med andra medel än militära – det är så begåvat!
Räddaren,
SvaraRaderaDen senaste (kanske sista) försvarsberedningen skrev i juni 2008 att "incidenter i vårt närområde som också involverar militära medel kan inte uteslutas".
Med hänsyn till omvärldsläget kanske vi inte ska planera för att just ubåts-incidenter tillhör den kategori som vi kan bortse ifrån. Problemet är dock att när Hkp 14 bedöms göra tjänst har ingen verksam officer (eller för den delen värnpliktig) sett hur det går till att doppa sonarer.
Att därifrån spela med passiva och aktiva sonarer för att uppnå optimal lokalisering och bekämpningsmöjlighet är steget långt. Håller med om att resan tillbaka är lång och besvärlig, men det hjälper knappast att passivt se resterna gå till spillo.
Mvh
Allan Widman
Ser fram emot sammanfattningen av mandatperioden med stort intresse!
SvaraRaderaVanligtvis välunderrättade källor gör gällande att Helikopterflottiljen idag endast disponerar ett mycket litet antal personal med erfarenhet av ubåtsjakt med medeltungt helikoptersystem inom sin organisation.
SvaraRaderaBeträffande ett eventuellt återtagande hävdar många att "point of no return" redan passerats i förmågeförskingringens utförsbacke.
År 2020 kommer sannolikt ingen YO, OR eller visstidsanställd sjöman/soldat i tjänst behärska den sköna konsten att från helikopter lokalisera, klassificera och anfalla främmande ubåt på svenskt inre vatten eller territorialhav.
Per,
SvaraRaderaSamordningens retoriska finesser rör sig i ett tämligen begränsat spektrum. Glad över att Du nu befinner Dig i en mer pro- än reaktiv miljö.
Jag plöjer vidare i den sten- och lerbemängda åker som hör det svenska försvaret till. Dock ska jag göra mitt allra bästa för att sammanfattningen av de gångna fyra åren blir så uppriktig och objektivt naken som sig bör.
Mvh
Allan Widman
Det militärkommunala komplexet kallades fordom i högtidliga sammanhang för folkförankring på lokal nivå.
SvaraRaderaGöran Johansson (S) i Göteborg var den siste medlemmen av sitt partis verkställande utskott (VU), som värnade försvaret i vått och torrt. Kanske var det inte alltid bara av säkerhetspolitiskt sofistikerade skäl? Men avtryck i partiet gjorde det likväl.
Att Monica Green (S) representerar en stor garnisonsstad torde inte försvårat för henne att hedervärt intepellera i riksdagen till förmån för en veteransoldat. Peter Jeppssons (S) hemhörighet i ett grundorganisationstungt län bidrar säkert likaledes till hans grundmurade realism.
Om Försvarsmakten nu väljer att agera för P7:s snara nedläggning, så minskar mänskligt att döma intresset för Sveriges försvar hos dagens tolv (12) skånska socialdemokratiska riksdagsledamöter.
Folk och Försvar samt Allmäna försvarsföreningen har idag publicerat en genomgång av riksdagspartiernas säkerhets- och försvarspolitik inför höstens val:
SvaraRaderahttp://www.aff.a.se/sofp.pdf