måndag 31 maj 2010

Det är aldrig för sent

Japp, det var länge sedan. Så mycket händer och samtidigt fortsätter besöken vid kvarvarande förband i grundorganisationen. Efter senaste inlägget har jag besökt Marinbasen i Karlskrona och Ledningsregementet i Enköping. Hemvärnets Stridsskola står på tur, liksom K3 i Karlsborg. Under tiden har även ett veteranpolitiskt seminarium gått av stapeln på FHS.

Det senaste arrangemanget handlade mera specifikt om etableringen av ett veteransoldatcentrum efter norsk och finländsk förebild. Många av våra veteranorganisationer, med Fredsbaskrarna i spetsen, vill att även Sverige ska kunna erbjuda en plats för rekreation och eftertanke till dem som offrat av sig själva i skarpa insatser. Kampen för detta fortsätter.

Erfarenheten från Marinbasen var av det bättre slaget. Både det Dyk- och Navalmedicinska centrumet imponerade liksom Sjöstridsskolan. Nya och fräscha lokaler förpliktigar. Förevisningen av ett av Kosterklassens utmärkta fartyg fick mig att fundera på Visbykorvetterna. Två av dessa är ju som bekant levererade, men klarar bara TI-uppgifterna. Nästa år ska Robot 15 avfyras från deras insida, men jag tror som Doktor Rellingen...

Som en följd av besöket på Marinbasen var det naturligt att anta erbjudandet om ett inlägg i Tidskrift för Sjöväsendet. Kommer i nästa nummer.

Ledningsregementet leds som bekant av en kvinnlig förbandschef; Lena Hallin. För hennes jordnära realism kände jag stor sympati. Företrädarna för regementet kände att utvecklingstakten ifråga om ledningssystem inte var möjlig att möta utifrån det pedagogiska perspektivet. De närmast vädjade om en takt som gav förutsättningar för andhämtning och konsolidering.

Glädjande nog finner jag allt oftare att de som på golvet svarar för vår insatsförmåga uppfattar konflikten mellan teknisk evolution och operativ förmåga. Modernitet är ingen given förutsättning för detta. På Ledningsregementet stiftade jag även bekantskap med staben för NBG 11. Där vart inga sura miner trots den relativa anonymitet förbandet haft jämfört med sin föregångare.

När man skriver sällan blir det desto längre. Ikväll uppmärksammades jag på att våra "Herkor" beslutats decimeras med en fjärdedel. Förmågan till taktiska transporter är kritisk både nationellt och i de internationella operationsområdena. Att det minskade förmågedjupet inte stämts av med riksdagen är ägnat att förvåna. Så borde så skett.

Gunilla Karlsson (M), vår biståndsminister, tar fight med sin dominerande myndighet SIDA. Det är ovanligt men ibland nödvändigt, inte bara för att försvara folkviljan utan också för att kräva leverans. Trodde, när det begav sig, att hon skulle efterträda Mikael Odenberg som försvarsminister. Så blev det inte.

Allan Widman

5 kommentarer:

  1. Psst, heter inte Chefen LedR Lena Hallin? Inte Karin...

    SvaraRadera
  2. Kalle,

    Pinsamt. Visst heter hon Lena. Tack till Dig och förlåt till henne.

    Mvh


    Allan Widman

    SvaraRadera
  3. "Costs lie where they fall" är en ofta använd formel för kontering av militära utgifter.

    Självklart måste transportflyget betala den kommande räkningen för reparation av det Gulfstreamflygplan, som blev odugligt till följd av krockskada på Marmal i Afghanistan.

    - Är det något konstigt med det?

    - Vore det mer lämpligt att riksdagen skickade ner en rörläggare och en advokat, som i förening efter bästa förmåga går i författning med att lappa och laga skadan på landningsstället?

    SvaraRadera
  4. Utbyte av våra gamla Herculeskärror har diskuterats i åtminstone 15år. Ännu har inget hänt. Att köpa likadana C130J som DK/NO är det mest realistiska, men som vanlig blir de unikt utrustade och 10år försenade...

    SvaraRadera
  5. Vi har som första (och enda?) operatör utanför USAF redan plöjt ner cirka en miljard kronor på Boeings moderniseringsprojekt AMP C-130. Hercules tillverkas som bekant av Lockheed.

    GAO har i fem års tid varnat för att tekniken är omogen och USAF har i omgångar skurit ner ambitionsnivån för avionikmodernisering AMP C-130 och antalet egna Herkor som ska omfattas.

    Antingen behåller vi de Herkor vi redan har och vidmakthåller dem på sammma låga ambitionsnivå som ANG och alla mindre operatörer runtomkring i världen eller så köper vi flygtid av Danmark och Norge och låter dem anskaffa ytterligare C-130J till sina redan uppbyggda flottor av denna allra nyaste version. Något annat är vi inte förmögna till.

    SvaraRadera