...är när vårt system inte prioriterar förmågan. Vi hade kunnat haft helikoptrar i Afghanistan för flera år sedan. Och TUAV. Allt detta finns att hyra per timme; utan risker vad avser tillgänglighet och ekonomi. Raka avtal och X antal dollar per timme i de riktningar vi önskar.
Men invändningarna från myndighet och departement är att det strider mot folkrätten. Hellre än att en svensk soldat räddas från förblödning och att vi undgår ett eldöverfall från talibanerna ska vi skyddas av svenskt tillverkad, opererad och integrerad utrustning. Det får ta den tid det tar. Att de flesta större nationer och FN hyr in förmågorna tycks irrelevant.
I onsdags var jag på FHS. En dansk major frågade varför vi inte hade någon helikopter i Afghanistan, trots flera riksdags- och regeringsbeslut? I två år hade han följt våra svårigheter i svensk press. Han sa; att om det danska folketinget hade beslutat, så fanns ingen annan utväg än att åka dit och göra jobbet. Och just det är vad danskar och norrmän gör.
Om en, två eller flera veckor kommer svenska soldater att utsättas för nya IED:er eller eldöverfall. Allvarliga eller dödliga skador kan inte uteslutas och transporten till Marmal blir åter avgörande.
Var finns moralen?
Allan Widman
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vi har haft helikoptrar, bara att ställa iordning och åka men Försvarsministern har ju som bekant varit emot det.
SvaraRaderaVad skall vi med TUAV med när vi haft den förmågan i spetsnos sedan 2008?
Vad säger de högsta?
J.K Nilsson
Problemet med helikopterförmågan ligger inte i ett fåtal vispar i Afghanistan utan i en fullständigt havererad flottilj i det sjunkande skeppet Försvarsmakten.
SvaraRaderaSnälla politiker skicka inte svenska helikoptrar innan Helikopterflottiljen är på rätt köl och dess personal fått jobba upp sin förmåga att flyga i krigsmiljö. Skickas de nu så dör flottiljen ut och utländska case/medevachelikoptrar får hämta våra helikopterbesättningar ute i öknen.
Upphandla däremot genast TUAV!
Vi behöver mer förmåga ute i terrängen och där är TUAV billigt och bra. 39:orna är jättefina men kräver alldeles för mycket personal/yta/resurser för att det ska vara rimligt.
tyskarna har nyligen fått leverans av sina Israeliska tuav till Mazar-e Sharif. Går det inte köpa timmar av dom? De leasar israeliska tuav till sina ISAF insatser något även Holland, Polen, Australien, Kanada och Storbritannien gör. De har bevisligen hittat folkrättsliga lösningar så problemet verkar nog inte ligga på planet "går inte" utan "vill inte"?
SvaraRaderaGermany Leases Israeli Herons for Afghanistan
Germany's first Heron UAV emerges
Cynisk, hur snabbt kan man ha TUAV i luften jämfört med SE03?
SvaraRaderaJ.K Nilsson
@Nilsson. Det beror på.
SvaraRaderaAng SE03. Var ska SE03 vara baserade, vilka ska bemanna och hur ska du lyckas möta kraven?
Vi har diskuterat detta förr och både du och och jag vet att inte Flygvapnets spetsflyg kan basera i Afghanistan.
Uzbekistan är kanske möjligt så länge de är intresserade. Det undantar ändå inte FV:s ringa markkapacitet.
Tyskland, Australien och England hade alla sina tuav leasingconcept på plats i Afghanistan tre-sex månader från kontrakt. Dvs det är fullt möjligt att innan jul ha tuav i Mazar. Köper man timmar av tyskarna som redan är i Mazar kan det troligtvis gå på ännu kortare tid. Om viljan finns. Vad avser "komma i luften" så kan exempelvis den Heron TUAV som tyskarna använder vara i luften 40 timmar. Dvs den är i luften jämnt.
SvaraRaderaFrågan är alltså, som Allan skriver, inte om huruvida det går eller om det är kostnadseffektivt utan om viljan finns.
Cynisk, i så fall tror jag att du missförstått mig. Vi kan inte sätta upp och driva en flygbas själva för att operera med JAS 39. Vi kommer att vara beroende av ett "Host Nation Support".
SvaraRaderaTyska Luftwaffe är baserade på MeS och här finns ett ypperligt tillfälle att jacka in i infrastrukturen som Luftwaffe byggt upp.
På 30 dagar hinner vi rekrytera förbandet, packa materielen, förhandla med Tyskland, Öva och åka. Till Svensk semstertid kan vi alltså vara på plats.
I förhandlingar med Tyskland har vi att erbjuda övningsmöjligheter för både mark och flygstridskrafter. Vi har ett flygövningsområde som för de amerikanska flygövningsområdena att blekna i jämförelse, vi har infrastruktur på ett flertal baser att ta emot flygstridskrafter på ett väldigt bra sätt.
J.K Nilsson
@ J.K Nilsson
SvaraRaderaVAR på Marmal skulle 39:orna baseras?
Just nu byggs det för fullt för att få plats för 49 stycken amerikanska helikoptrar för de får inte plats med nuvarande infrastruktur.
Enligt uppgift så är Marmal fullt. En TUAV behöver inte samma infrastruktur och får plats.
KAIA eller Kandahar är möjliga då, om nu inte det ska baseras utanför insatsområdet.
Tja, har vi varit på hugget och kapat åt oss en plats redan tidigare så har det inte varit problem. Men att bygga för sex extra flygplan när man bygger för 49 helikoptrar ser inte jag som ett problem. Men det kräver en beslutsamhet och framförhållning som jag tror saknas.
SvaraRaderaMen frågan är vad man menar med TUAV, en Heron ser ju ut att lämna samma logistiska avtryck som en 39.a. En stor maskin som enbart skall klara spaning. Det löser vi med 39.a och LDP, stridsflyg med lufttankningsförmåga finns redan i området så att jacka in med snorkel i luften är inte så svårt. Det extra som kommer till är pilotdelen med dräkter och planeringsutrustning.
Med en 39 så har du dessutom möjlighet att lämna understöd till det förband vi eskorterar.
Jag vet inte, med TUAV som Heron så känns det som vi köper på extra som vi inte kommer att klara av. Men det är klart det skulle kunna gå att förhandla med Luftwaffe om att ställa upp med fler Heron mot annat.
J.K Nilsson
Tyskarna som äger Marmal upplever att det är trångbott. Det är sånt som man måste ta hänsyn till när man planerar insats.
SvaraRaderaMin uppfattning är att TUAV är rimligt utifrån ett infrastrukturperspektiv och effektmässigt. JAS är jättebra men inte rimligt.
TUAV som Heron är ju minst lika stora som en 39.a så utrymmet på marken blir minst lika stort. Flygplanet kommer förmodligen inte att operera utanför hårdgjorda ytor.
SvaraRaderaDet är ett flygplan och det kommer att kräva lite mindre underhåll än ett bemanat stridsflygplan då man slipper presentationsutrustning och klimatsystem för en förare i flygplanet. Motorn är visserligen i princip en skotermotor och min erfarenhet är att RM12 är mycket driftssäkrare än en skoter... ;-)
Om vi leker med tanken på att operatörerna/piloterna skall stationeras på samma plats som flygplanet så ser inte jag att det skiljer så där jättemycket mellan en insats med Heron jämfört med JAS 39 ur ett infrastrukturpersepktiv.
Skippar vi beväpningen på JAS 39 och bara kör med motmedel så slimmar vi organisationen och utrustningsbehovet betänkligt.
Skillnaden är att i ena fallet har vi ett system och i andra fallet har vi inte ett system. Hanteringsmässigt på marken bör det inte vara någon större skillnad om vi ser till önskad effekt.
J.K Nilsson
jag tänkte mest att man skulle jacka i tyskarnas Heron infrastruktur. En ytterligare Heron kräver förmodligen bara ett handfull extra tekniker. Sedan vill väl Sverige ha sin egen markstation och operatörer men där klarar man sig på färre än tolv personer.
SvaraRaderaVad gäller motorunderhåll på UAV är det vanliga att man har ett utbytessystem. En UAV motor är ju relativt liten och kan relativt enkelt skickas fram och tillbaka med flygfrakt.
Britterna leasar Hermes 450 som är ungefär halva storleken jämfört med Heron. Den har en väldigt kompakt Wankel motor.
Slutligen varför välja mellan Gripen med LDP och TUAV? De fyller två olika uppgifter. Tuav typ Heron kan vara i luften 40 timmar i stöten vilket få Gripenpiloter lär orka. En Gripen kan dock snabbt vara plats om det hettar till någonstans och kan dessutom leverera verkansförmåga.
Både verkar smartast.
Min rekommendation är dock att snacka med Tyskarna om att köpa timmar av deras Heron.
Försvarsmaktens internrevision har med Rapport 2010:4 åstadkommit ett i många stycken unikt dokument.
SvaraRaderaUnikt såtillvida att dokumentets mest intressanta information – alla blottlagda brister och besvärande tillkortakommanden beträffande inblandade parters ageranden till trots - främst kan läsas mellan raderna.
Enligt rapporten har internrevisionen, utan att närmare beskriva varför, valt att förlägga sin granskning till två perioder med ett nästan årslångt uppehåll dem emellan.
Den inledande granskningen avslutas i allt väsentligt den 28 november 2008 med en redovisning för ÖB, GD och GD FMV med förslag till omedelbara åtgärder.
Under punkt fem i den text som anges utgöra; ”dokumentation av arbetsläget 2009-01-07” framgår bl.a. följande:
” Avslutningsvis anser vi att samordningsavtalet mellan FM och FMV behöver kompletteras med en rutin som säkerställer att vi på ett bättre sätt än idag kan identifiera, styra och administrera tidskritiska projekt och projekt som av andra skäl innehåller hög risk. Det är väsentligt att denna typ av projekt, på ett tidigt stadium, får erforderlig resurstilldelning, uppmärksamhet med ett tydligt fokus på deadlines och leverans.”
Hur förslagen till åtgärder samt de iakttagelser, överväganden och slutsatser som rimligen legat till grund för dem kommunicerats i respektive myndighets organisation framgår emellertid inte.
Det finns i rapporten inga referenser eller hänvisningar till sådan dokumentation.
Efter granskningens andra och uppföljande del, som tog sin början den 24 november 2009, konstateras i rapporten (följdriktigt?!) följande:
” …är det vår uppfattning att resultatet av vår granskning 2008 ännu inte resulterat i förändrade rutiner och ett förändrat arbetssätt[...]Vi har inte kunnat se att samordningsavtalet mellan myndigheterna kompletterats med denna skrivning som rekommenderats och som möjliggör att en särskild rutin för högriskprojekt införs.”
Det av Försvarsmaktens internrevision valda arbetssättet förefaller – minst sagt – originellt och här föreligger möjligen en nyckel till varför försvaret inte med självklar tydlighet förmår agera som en lärande organisation.
Låt oss i rapporten efter en eventuell framtida granskning, till följd av utebliven leverans av XH-60 (HKP 16) tredje kvartalet 2013, slippa konstatera att det fortsatt saknas myndighetsöverskridande rutiner för identifiering, styrning och administration av materielprojekt av tidskritisk och/eller annan högriskkaraktär.
UAV, det är ett smakilgt förslag. Vi har resuser i Sverige som Tyskland saknar i form av övningsområden för flyg men även markstridsförband kan komma och öva. Inte bara exklusivt för Tyskland utan vi har infrastruktur att hålla bra övningar med större komplexitet.
SvaraRaderaOm vi servar Luftwaffe med gratis bränsle och andra resurser under övning så skulle det väl kunna motsvara några extra UAV i RCN.
Tänk också på att det inte bara är en veckoslutkurs för att läsa in en ny typ utan en typkurs är några månader och sedan skall man ha praktik i minst ett halvår.
Jag tror att det är snabbaste vägen till UAV-resurser i RCN. På längre sikt kan vi ju göra som i den norska helikopterhistorien, skicka tekniker på utbildning för senare insats. Vi har ju ett förband som opererar UAV och Ugglansystemet är som jag förstår på väg bort.
J.K Nilsson
Att inleda ett samarbete med tyskarna kring Heron lär nog kunna vara en win-win. Dessutom kommer det kunna ge grymt snabb leveranstid.
SvaraRaderaVi kan nog få låna ett exemplar för övning inom någon vecka. En Heron ryms i en vanlig 20 fot container och packas upp på några timmar.
Dessutom har Heron redan flugit i Sverige. Detta under prover på Vidsel.
Slutligen, for the record. En Heron har MTOW på 1,2 ton mot 14 ton för Gripen C/D. Dvs väsentligt mindre. @Nilsson kanske tänker på storebror Heron TP/Eitan som har en MTOW på 6 ton.
Hej Allan,
SvaraRaderadet värsta jag vet är när de som har makt och mandat att fatta beslut och åstadkomma förändring, inte är tillräckligt ödmjuka inför sin egen roll och sitt eget ansvar. Vi har det system som våra politiker har skapat. Det är ni som har gett förutsättningarna och det är ert ansvar. Må vara att de ansvariga politikerna och besluten har fattats med en annan färg än den du företräder. Problemet ägs dock inte av Försvarsmakten och FMV. De verkar i en miljö som ni politiker har skapat, med lagar, riktlinjer och föreskrifter i er anda. Att tiderna förändras snabbt betyder inte att ett system (baserat på lag och författning) som skapats under generationer kan ändras lika snabbt. Det är ert ansvar att i tid påbörja ert arbete för att skapa förändringar, främst vad gäller lagar och regelverk. Om t.ex. folkrätt eller arbetsskydd idag ska prioriteras lägre i förhållande till hur snabbt en förmåga kan göras tillgänglig, så måste den ändrade viljeinriktningen också slå igenom i de lagar och regelverk som skapar systemet. Nuvarande lagar och regelverk gör en helt annan prioritering. Verkligheten är sällan så enkel som du beskriver. Kanske är den heller inte så komplicerad som vissa vill påskina, visst finns det möjlighet att förändra och tillämpa "sunt förnuft", men vilka har makten att ta dessa genvägar? Din frustration över det politiskt tungrodda maskineriet bör inte kanaliseras över det system som gör sitt bästa att möta alla dessa motstridiga viljor inom ramen för de regler som ni politiker har satt upp. Försvarsmakten och dess stödmyndigheter har inget eget syfte eller någon egen vilja, de är era instrument och gör vad ni har instruerat dem att göra. Ett konkret exempel på hur ert arbete direkt inverkar på möjligheterna att uppfylla er vilja finns här.
Du arbetar på den högsta ledningsnivån och är den som måste titta långsiktigt för att skapa de förutsättningar som behövs för att möta de politiska behoven imorgon. Eftersom vi har, och troligen hade, politiker med ett alltför kort perspektiv och en felaktig förståelse för sin roll och sitt ansvar, så står vi nu där vi står. Ni vill en sak, men "systemet" är utformat för det som var dagsaktuell politik för 20 år sedan. De som skulle titta framåt då och se till att dagens "system" möter dagens politiska vilja, var upptagna med dåtidens detaljfrågor. Om framtiden inte intresserar dig eller är för abstrakt, så har du antagligen valt fel karriär. Från din arbetsplats och ledningsnivå bör du inte förvänta dig snabba resultat - då gör du förmodligen fel jobb.
Luftwaffe leasar 3 st Heron av IAI för att lösa uppgifter i Afghanistan. Det finns knappast någon överkapacitet att leasa vidare i andra hand till Sverige. Att Sverige i sin tur skulle leasa från Israel är tyvärr politiskt omöjligt, så den lösningen kan man nog glömma.
SvaraRaderaGlöm inte heller att de tyska UAV:erna i mångt och mycket redan utgör en ISAF-resurs och inte enbart en tysk resurs.
Man måste också definiera vad man ska ha spaningsresursen till. Är det spaning över tiden mot intressanta byar eller liknande eller är det eskort av markförband etc. Det första är svårare för JAS 39. Det andra är en typisk JAS 39-uppgift som man kan lösa utmärkt tills en TUAV-resurs finns att tillgå.
- Varför är det politiskt omöjligt att leasa Taktisk UAV från Israel, men fullt möjligt att köpa Stridsteknisk UAV och laserpekpod till JAS 39 Gripen från Israel?
SvaraRaderaDen enda förklaringen är att Taktisk UAV vill Saab vara med och anpassa till svenska förhållanden, trots att de i första hand ska användas i Afghanistan.
Stridsteknisk UAV och laserpekpod har däremot svensk industri inga ambitioner att bli världsledande på.
@Wiseman: Utgår från att om man skriver avtal med tyskarna att man behöver då behöver öka antalet Heron i Mazar.
SvaraRaderaDäremot kanske antalet tekniker, reservdelar, mm inte behöver skalas i samma omfattning? Att meka fem Heron mot tre kanske inte kräver 60 procent fler mekaniker/operatörer?
Genom att ha tyskarna som mellanhand slipper man ju ifrån Israelbiten också.
Har någon ställt frågan till Tyskarna?
Idag på F 17 och sedan Karlskrona. Märker att TUAV:erna fått viss uppmärksamhet. Politiskt omöjligt att engagera israeliska företag? Som någon påpekade har det gjorts förut, även om FM-årsredovisning då använt lokutionen; "anskaffat från annat land".
SvaraRaderaOm vi verkligen menar "här och nu" så förpliktar det, både ifråga om helikoptrar och obemmanade farkoster. Hela poängen med mitt inlägg var att få oss att väga nytta mot egen skam över tillkortakommanden. Vad är viktigast att rädda liv eller upprätthålla en politiskt korrekt fasad? Den frågan har inte på mycket lång tid haft så hög aktualitet som idag.
Jag kan förstå att myndigheten stretar emot. Det handlar om existensberättigande inom vissa styvmoderligt behandlade, men ändå kritiska och efterfrågade förmågor. Personligen tror jag inte att det finns någon egentlig motsättning. Om vi får något som fungerar "här och nu" kan vi skapa viktiga lärdomar som ligger till grund för våra mer långsiktiga beslut. Samtidigt visar det att lojaliteten alltid finns mot uppdraget och uppdragstagarna. Våra kamrater. Allt att vinna, inget att förlora.
Mvh
Allan Widman
UAV, jag menade den fysiska storleken. Den yta som en Heron tar upp på en platta och i en hangar.
SvaraRaderaJ.K Nilsson
En UAV flyger i regel väldigt mycket mer jämfört med bemannat flyg.
SvaraRaderaTyskarna valde förutom standardkamera för dag och natt också till Elta radarn som kan ta 3D stillbilder genom moln, spåra rörliga mål på marken, i luften och på vattnet (ok, inte så relevant i Afghanistan) och kan spana väder. För övrigt samma radar som kustbevakningen har på sina nya flygplan.
Slutligen varför välja mellan Gripen och Heron? Att kombinera den enes styrkor med den andres ger en formidabel slagkraft. Något som lär behövas snart nu när sommarstriderna börjar.
UAV: Som Allan påpekade så har Försvarsmakten gått stora omvägar tidigare alt helt lagt locket på när det gäller inköp från Israel. Liteningpoden är t ex inköpt från Zeiss som tillverkar optroniken i poden. En viss ammunitionstyp till ett helt annat vapensystem nämns inte alls. Minns också s-regeringens agerande våren 2006 då man ställde in en övning som dittills hade kostat Försvarsmakten åtskilliga miljoner kr då det plötsligt visade sig att Israel kom med i övningen. Att erfarenheterna därifrån hade varit enormt värdefulla för ME01 och ME02 något senare var ju olyckligt. För min del ser jag gärna att vi köper det bästa och billigaste. Är det israeliskt, så gärna för mig, men då får man ta och visa lite ryggrad i HKV och framförallt i Riksdagen.
SvaraRaderaJag tror vidare att du helt har missförstått mig. Jag ser det inte som antingen eller. Vi ska inte välja mellan Gripen eller Heron/valfri lämplig UAV. Använd Gripen tills UAV finns att tillgå. Det är bättre än inget och en roll som man är mycket väl övad att utföra. Skulle man sedan kunna våga sig på det scenario du föreslår sist så är enormt mycket vunnet, men den ryggraden står inte att uppbåda i varken det ena eller andra huset. Innan den har rätats ut ska åtskilliga svenska soldater dö.
Wise,
SvaraRaderaVälkommen på min blogg. Tror att jag oftare förekommer som kommentator på Din.
Analysen om parlamentarisk ovillighet att köpa israelisk försvarsmateriel är korrekt. Men min vilja är att vi ska besinna vårt ansvar för svenska män och kvinnor i Afghanistan. Vet att jag inte kan tala för alla partier, men vill ändå förmedla det allvar vi befinner oss i.
Spelar då ingen roll vem, hur eller till vilket pris vi lanserar vår förmåga. Varje skadad soldat kommmer att konsumera en del av det folkliga stödet och därmed vår uthållighet att lösa uppgiften.
Mvh
Allan Widman
Det låter som att högkvarteret behöver lite politisk uppbackning? Högkvarterets inställning till Israel är inte så konstig med tanke på de politiska signaler de fått tidigare.
SvaraRaderaIsrael kontrollerar ca 80 procent av UAV marknaden utanför USA och 20 procent av den amerikanska... De levererar helt enkelt överlägsen pris/prestanda utan ohyggligt krånglig exportkontroll.
Ryssarna valde nyligen att lägga ner sin UAV utveckling och kroka arm med Israel istället.
Ryssarna vill ha förmåga här och nu och sväljer lite stolthet att ha missat med sin egen utveckling.
Detta kräver mod och politisk uppbackning. Hur ordnas det?
Men att skriva kontrakt med Tyskarna bör kunna ge ett visst mått av alibi?
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaTack Allan!
SvaraRaderaBjuder på en länk:
http://www.aviationweek.com/aw/blogs/defense/index.jsp?plckController=Blog&plckBlogPage=BlogViewPost&newspaperUserId=27ec4a53-dcc8-42d0-bd3a-01329aef79a7&plckPostId=Blog%3a27ec4a53-dcc8-42d0-bd3a-01329aef79a7Post%3a67161c65-71c5-4a45-bf11-04c5ff55d6cd&plckScript=blogScript&plckElementId=blogDest
tydligen inte bara ÖB som kör in i saker på Marmal.
SvaraRaderaHuman error?
Ser man till hur konflikten ser ut och har utvecklats, så är det inte förståligt hur vi kan hålla trupp i Afghanistan utan helikoptrar. Ställningskriget är över, talibanerna agerar som rörliga gerilla förband och vi kan inte skicka ut, plocka ut eller förstärka våra förband... Allt prat om flyg är meningslöst. Drönare och stridshelikoptrar är vad som behövs i det nuvarande arten av konflikt.
SvaraRaderaEmre
Allan,
SvaraRaderaPå vilket sätt skulle det strida mot folkrätten att hyra helikoptrar och TUAV till skillnad från att köpa dem?
För mig verkar det som ett märkligt argument. Det väsentliga är snarare hur de används.
Jag kompletterar Marks fråga med följande reflektion: Sverige har en ny materielförsörjningstrategi med tre tydliga principer: (1) vidmakthållande och uppgradering före nyanskaffning, (2) Vid nyanskaffning i första hand färdigutvecklad på marknaden befintlig och beprövad materiel. (3) Utveckling om behoven inte kan tillgodoses på annatr sätt. (Sid 87 i inriktningsproppen). Sedan proppen trädde i kraft finns det ännu inte ett enda materielprojekt som har följt denna nya strategi.
SvaraRaderaDärutöver har vi ett rykande färskt nytt EU-direktiv om upphandling av försvarsmateriel som kräver konkurrensutsättning.
Hur förhåller sig dagens besked om TUAV till dessa nationella regler/EU-åtaganden?
Mark: Jag har svårt att se att inhyrning av själva systemen skulle strida mot folkrätten. Däremot blir det mer av en gråzon om man hyr system inkl personal, som ofta i dessa sammanhang kommer från den civila tillverkaren.
SvaraRaderaAxvargalla,
SvaraRaderaJag är aldrig så ödmjuk. Emellertid så slåss jag inte i perspektivet 15-20 år. Jag slåss här och nu för att operativa behov för våra soldater i Afghanistan ska möta leverans. När förutvarande ÖB, Håkan Syrén, proklamarade just detta (här och nu) trodde jag att han skulle leverera. Min uppfatttning är att den politiska styrningen måste övergå i en högre upplösning. Uppdragstaktiken räcker inte till.
Mvh
Allan Widman
Lycka till. Lika lite som dina företrädare någonsin ställts till ansvar, så kommer inte heller du ställas till ansvar när problemen kvarstår om 10 år. Jag förstår din inställning som modern svensk politiker.
SvaraRaderaNär FM agerar i militära sakfrågor med lägre inkompetens än förväntat så är alltså inte lösningen att addressera hur vi ska få FM att agera mer kompetent, utan vi ska låta nästa nivå av ännu mer oinitierade lekmän fatta detaljbesluten. Kanske är jag inte tillräckligt ödmjuk och underskattar din och dina kollegors professionella insyn i myndighetens arbete och behov. Ni har väl alla gjort lumpen och någon av er kanske t.o.m. har varit yrkesofficer med uppgifter inom hela Försvarsmaktens verksamhet. Uppenbarligen kan ni mer om detta än om att företräda väljarna i den lagstiftande församlingen. Någon annan får väl sköta det politiska och lagstiftande arbetet. Som medarbetare i FM aktiviteter, så lär ni åtminstone vara bäst betalda.
- Vilken kompetens uppvisar den samlade militära professionen när den efter närmare fem miljarder investerade i utvecklingen av HKP 14 vid årskiftet 2009/2010 beslutar sig för att förorda investeringen av samma summa en gång till med förhoppningen om att ha en fullt operativ helikopter någon gång bortom 2010?
SvaraRaderaMinns att något vapenpaket till HKP 14 ännu ej är utvalt, mycket mindre beslutat om anskaffning. Sjunkbomb 51 och torped 45 finns i stort antal och är ännu godkända för bruk med HKP 4.
@Gustav Wasa
SvaraRaderaUrsäkta, jag skrev fel. Det skulle stå "När FM agerar i militära sakfrågor med lägre kompetens än förväntat". Det är nog ingen som ifrågasätter inkompetensen i hanteringen av militära frågor, inte minst inom FM. Det ser vi på output precis som du visar. Problemet som jag diskuterar är dock om vi bäst löser problemet genom att låta ännu mer oinitierade personer fatta besluten, eller om man istället skulle försöka lösa det grundläggande problemet hos den som borde vara kompetent nog. Vem har makt och mandat att åstadkomma detta? Jo, nästa nivå av ledning, men de är upptagna med att hantera Försvarsmaktens frågor istället för sina egna. På det sättet kommer situationen aldrig att bli bättre. Var och en bör reflektera över sin roll i helheten och var man bäst kan göra en insats för att förbättra. Våra politiker borde då i första hand se över politiken, lagstiftningen och styrningen av myndigheterna. En hel del av Försvarsmaktens tillkortakommanden idag är ett resultat av att den önskade politiken inte harmoniserar med lagstiftningen. Det kan inte Försvarsmakten göra något åt, men däremot våra folkvalda i den lagstiftande församlingen. Det tar tid och dagens problem borde ha predikterats och hanterats för många år sedan. Men, om ingen tittar framåt och ser till att morgondagens politiska vilja också harmoniserar med morgondagens lagstiftning och utvecklingen av styrningar till Försvarsmakten så kommer inte situationen förändras. Vems jobb är detta? Någon annans? Ingens? Kanske ska det bara fungera på något magiskt sätt? Det har ju alltid fungerat förut. Kanske hade vi en annan generation politiker på den tiden? Vad vet jag, jag är bara skattebetalare och röstboskap.
Jag noterar att din kampanj mot Hkp 14 fortsätter... :-)
Det finns flera glapp än förmågeglappen mellan generationer av samma förmåga.
SvaraRaderaOnekligen är det ytterst den politiska nivåns ansvar att myndigheter tar beslut med långtgående effekter utan att dessförinnan ens informerat de politiska beslutsfattarna om följderna.
a) Krigsförbandsövningarna (KFÖ), krigsplaceringarna av yrkesofficerare samt nyrekrytering och utbildning av reservofficerare upphörde utan politiskt beslut därom.
b) Handlingsplan JAS Gripen togs fram och beslutades utan att det informerades om att detta förutsatte en nedläggning av vår redundanta och signalskyddade nationella stridsledning av svenskt luftförsvar. I försvarsberedningens rapporter nämns inte Handlingsplan JAS Gripen med ett enda ord.
Försvarspolitiker måste vara ytterligt väl informerade om de flesta tekniska detaljerna i våra system av system för att kunna överblicka konsekvenserna av sina beslut. De måste välja vilka rådgivare de vill lyssna till.
Att bara lita till officiella föredragningar av den inhemska försvarssektorns myndighetsföreträdare duger inte. Ingen av dem vill någonsin framföra ifrågasättande av sina företrädares upptrampade stigar och vedertagna sanningar.
Enkla kontrollfrågor till ÖB från försvarsutskottet borde vara:
- Tror Du att Winston Churchill inför Battle-of-Britain hade avstått från en beprövad och betald resurs som luftförsvarscentralen Hästveda?
- Vad tror Du Norman Schwartzkopf hade sagt om att vänta i ytterligare tio år på en helikopter som vi redan väntat på i tio år?
Det är populism. Men bara "name-n'-shame" torde fungera när det är fråga om att "kill-ypur-darlings".
Axvargalla,
SvaraRaderaOm vår regeringsform verkligen vore ett rättesnöre hade inte ÖB haft en försvarspolitisk råsgivare. Istället hade han haft kontinuerlig kontakt med utskott och försvarsberedning. Han hade inte skrivit debattinlägg på Brännpunkt.
Men nu är det så att alla trampar in i varandras rabatter och tycker till. Jag kan bara säga att nedläggning av Hästveda, avveckling av Vertolerna och leveransmottagande av Visbykorvetterna känns tämligen idiotiskt, även för en amatör.
Likväl gör man detta. Berätta gärna för mig hur jag ska kunna vara en pådrivande och konstruktiv del av försvarspolitiken om jag inte ligger på när den konkreta, operativa förmågan lämnas obevakad? The devil is in the details.
Mvh
Allan Widman
Från min horisont så är det den politiska detaljstyrningen av FM som orsakat systemhaveriet i materielprocessen.
SvaraRaderaEn stor del av FM:s markförband ville ha Blackhawk och inte HKP14.
En stor del av FM vill ha större fartyg än Visby-korvetten.
Det är få som vill ha HKP4 kvar i drift(jmf PBV302) men ändå krigar politiker utanför FM för att FM ska behålla dem.
FM i allmänhet behöver arbetsro. HKP-flottiljen behöver det i synnerhet.
Återigen: Det stjälper mer än hjälper att skicka en-tre HKP till Afghanistan, när dessa ändå blir en RC N-resurs. Det kommer inom kort finnas ca 46 amerikanska vispar på Marmal, plus de tyska och norska som finns i området. Att bryta ryggen av HKP-systemet för att tvinga ner en svensk helikopter dit är bara dumheter.
@ Cynisk 0006,
SvaraRaderaAmen till det!