Att ha en blogg, har någon sagt, är som att hålla en hund. Ständigt omhändertagande och dagliga promenader. Om metaforen håller skulle jag för länge sedan dömts för djurplågeri.
Att skriva utan egentliga budskap passar mig inte. Idag finns en del att säga. Gamla och nya moderater samt centerpartister och opposition har alla kommentarer till Folkpartiets "utspel". På det av Folkpartiet och Folk och Försvar arrangerade seminariet om den nationella dimensionen ville Håkan Juholt avvisa vårt program som ett taktiskt utspel. Om så vore är det ett av de långsammaste utspel som svensk politik någonsin sett. Det började nämligen för snart två år sedan i Försvarsberedningen. Sedan fortsatte det i Sälen både 2009 och 2010.
Vi kunde aldrig förstå varför 28 200 soldater och officerare, jämte ofantliga mängder förbandsbestämmande materiel inte kunde organiseras i form av brigader. Alldeles särskilt som beredningens övriga partier - liksom vi - ansåg att vi skulle sätta upp brigadstaber. Är det ett internationellt etikettsbrott att använda tillgängliga resurser för att organisera förband som kan ta sig an taktiska uppgifter, som att binda och slå en fiende?
Folkpartiet påstår inte att Sverige hotas av militära angrepp. Men utvecklingen i Ryssland inger inte förhoppningar. Vårens positiva nyheter; nytt START-avtal med USA, överenskommelse om de tvistiga Nordområdena med Oslo och avtalet med Ukraina är inte en effekt av ökad transparens och förstärkt demokrati i Ryssland. Snarare bekräftar de våra svårigheter att förutsäga landets agerande. Jag misstänker att nyheterna på nytt kan bli av annat slag. Man ger och man tar. Auktoritära stormakters säkerhetspolitik är sällan av ideell karaktär.
Osäkerheten om vad framtiden kan komma att kräva av det militärt alliansfria Sverige har inte minskat. Tvärtom. Som Thomas Ries anförde på dagens seminarium är utvecklingen, i en värld utsatt av klimatförändring, ekologiska kriser och allt skarpare konkurrens om naturtillgångar, svårare att förutse. Särskilt om detta kombineras med stark ekonomisk utveckling i regimer som Peking och Moskva samt en tilltagande religiös och etnisk extremism.
Sten Tolgfors (M) och Staffan Danielsson (C) kritiserar idag på nytt Folkpartiets krav på en nationell dimension av försvars- och säkerhetspolitiken. Båda pekar på att FP tidigare verkat för en minskning av antalet stridsflygplan i det svenska försvaret. De glömmer, bekvämt nog, att de som partier slöt upp kring samma ståndpunkt i försvarsberedningens betänkande 2008.
Det har aldrig varit något självändamål att minska flottan av stridsflygplan i Sverige. Men ett flygvapen är inte bara flyg, utan också vapen. Att ha färre radarjaktrobotar än stridsflygplan inger inte respekt. Den anskaffning Sverige står inför när det gäller nya robotar måste innebära något annat. Möjligheten av krig kräver andra avvägningar. Och det gör också en skarp insats av stridsflyget i Afghanistan.
Dagens kritik av kravet på en nationell försvarsdimension präglas av formalism. Invändningar i sak lyser med sin frånvaro. På en punkt enas man; don't mention the war.
Veckans stora besvikelse var att Socialdemokrater, miljöpartister och vänstern sade blankt nej till ett förbättrat omhändertagande av våra veteransoldater och deras anhöriga. Peter Jonsson (S) menade att bara den generella välfärden får återuppbyggas av en vänsterregering, duger den nog också till soldater som skadats utomlands. Det behövs, enligt honom, inga särlösningar. Måtte gud ha förbarmande över den politiska oppositionen!
Allan Widman
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hur mycket det än tar emot så måste jag säga att Tolgfors har en poäng: det blir inte gratis.
SvaraRaderaOm förband ska vara användbara så måste de övas.
Om man bibehåller en större mängd av den tyngre materielen så måste den även underhållas och så småningom moderniseras.
Jag säger inte att det är fel att organisera så stor andel som möjligt av arméns personal och materiel i brigader/brigadstridsgrupper - tvärtom - men att detta kräver höjda försvarsanslag; inte omedelbart men över tid.
Forsno,
SvaraRaderaJag tror Du har rätt. Även om läget för ögonblicket är känsligt för ökade statsutgifter blir detta på sikt nödvändigt. Men då är det mera vidmakthållande av materiel och övningar som kostar, snarare än brigadnivån i sig.
Även nu beslutade 8 manöverbataljoner kunde naturligtvis organiserats som brigader, med artilleri, underhåll, luftvärn m.m. Men det fanns inget stöd för denna tanke vare sig i försvarsberedningen eller den senare processen av inriktningsbeslutet. Varför?
Mvh
Allan Widman
Allan,
SvaraRaderaDu och folkpartiet har lämnat ett mycket konstruktivt bidrag till föbättring av vårt lands försvar baserat på en kontinuerlig analys av närområdesutvecklingen och en gedigen djup/bredd om tillståndet i vår försvarsmakt.
Det är precis detta vi borde diskutera nu och lämna historiska budgetprocesserna bakom oss och där Försvarsminister Sten Tolgfors bloggreaktion illustrerar just det fenomet.
Jag tycker försvarsministern inte bemöter dig i sak och är orättvis. Jag gillar inte alls hans inlägg denna gång.
Hej Allan,
SvaraRaderaJag, som borgerlig kärnväljare, har med fasa följt nedrustningen av det svenska försvaret, som utförs under den i mitt tycke vanvettiga parollen "Sverige försvaras numera bäst i Afghanistan" (sagt av en Moderat representant i försvarsutskottet).
Såg i tidningen i morse att någon hade räknat ut att ert utspel skulle kunna kosta 5 miljarder om året, vilket statsministern menade skulle äventyra "vård, skola omsorg". Själv räknade jag ut att 5 miljarder per år är ca 0.6% av statsbudgeten. Hur någon människa kan tro att 0.6% av en budget inte kan stuvas om utan att orsaka katastrofer begriper jag inte.
Nej, sanningen är väl snarast den att Fredrik et al vet att det finns ett djupt missnöje bland oss borgerliga kärnväljare med försvarspolitiken, och att de (Fredrik, Tolgfors etc) blir ilskna över att någon vågar kanalisera den ilskan genom att våga påpeka att landet måste kunna försvaras.
Stå på er ! Och återigen, be Fredrik förklara hur 0.6% kan ödelägga vård, skola, omsorg ? Personligen tror jag att bra mycket mer i statsbudgeten kan effektiviseras till förmån för t ex försvaret utan att åstadkomma några katastrofer i folkhemmet.
Widman, jag stödjer er till 100% och detta gör att ni garanterat har min röst! Äntligen lite action i svensk försvarspolitik.
SvaraRaderaVänner,
SvaraRaderaI höjt försvarsanslag sitter trovärdigheten. Jag vet att rätt hanterat får vi ut mycket mer av de 40 mdr vi nu satsar. Men därtill måsta anslaget, inte minst av politiska skäl, just öka.
Mvh
Allan Widman
Allan, jag tror nog att börja rota i FortV, FMLOG och dess sparkrav, avkastningsregler, m.m. skulle ge bra effekter. Dels så skulle overheadkostnaderna sjunka men också skulle känslan hos befäl och anställda stiga att det man gör är ett nyttigt arbete. Följdern borde bli att man blir försiktigare med pengarna.
SvaraRaderaMan beställer t.ex. gärna ut för mycket ammunition därför att skulle man ta med för lite så är det ett rent helvete att komplettera upp. Ammunition måste man redovisa så det lämnar man tillbaka efter övningens slut men annan materiell åker gärna in i plutonens bra att ha förråd då det kostar "pengar" att försöka lämna tillbaka. Alltså, vi tar ut för mycket materiell, tar upp utrymmen, m.m. Det här kostar budgetslantar i onödan som i sin tur leder till sämre uteffekt.
Jag förespråkar riktiga rationaliseringar och ett stop för anslagssparande i första hand. I fjol sparade försvarsmakten 1,7 miljarder, varav 900 miljoner var anslagssparande. 98 miljoner av dessa pengar var FortV som hade debiterat FM för mycket. 98 miljoner som kunde använts av förbanden åkte rakt tillbaka till statskassan därför att FortV inte behagade räkna rätt. Hur tror du den ekonomiska moralen påverkas av det?
J.K Nilsson