Ja, detta var det tillmäle jag, bland många andra, idag hedrades med. Det är märkligt hur man kan skriva och tala om en åsikt under flera år utan att någon egentligen reagerar. Men så plötsligt slås det upp som en stor nyhet.
Ingen kan naturligtvis veta vad som är rätt eller fel. Eftervärlden får döma. Min enkla filosofi är dock att man får bestämma sig; ska vi vara i Afghanistan eller inte? Om man bestämmer sig för det förstnämnda kan man inte tveka om att sätta dit alla de resurser som krävs för att jobbet ska bli gjort och säkerheten, för både afghanerna och oss, ska kunna upprätthållas.
Visst är det bra med ett brett stöd i Sveriges riksdag, men den bredden får inte uppnås till vilka pris som helst. När Sverige nästa gång förlänger det nationella mandatet bör uppgiften stå i fokus.
Det har varit en lång vecka. Och inledningen mycket tung. Minnet av Jesper, Tomas, Gunnar och Johan förpliktar.
Allan Widman
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Språkröret Peter Erikssons senaste mediautspel gör nu att försvarsministerns deklaration om sex eniga riksdagspartier bakom svensk militär närvaro i Afghanistan eroderar i kanterna.
SvaraRaderaDet är väl bara till att kavla upp ärmarna Widman...
Och minnet kommer att bli långt. Kommer alla de som följer i Jespers, Thomas, Gunnars och Johans fotspår att vid hemkomsten hedras genom närvaro av minister, ÖB, försvarspolitiker, hedersvakt, massmedia, JAS 39 i "missing man formation" och annat? Eller blir detta att ta emot förolyckade landsmän lika "naturligt" som efter tsunamin? Hur många kändisar följde drunknad nr 102-104 till den sista vilan? Var går gränsen mellan en linslus och en äkta, medmänskligt kännande, beslutsfattare?
SvaraRaderaTorkel,
SvaraRaderaSom jag skrev för någon dag sedan. Övertygelsen kommer att visa sig med tiden. Just uthålligheten är vårt viktigaste test.
Allan Widman
I en mycket läsvärd understreckare i dagens SvD presenterar Torbjörn Pettersson, generalsekreterare i Svenska Afghankommittén, en antologi sammanställd av Antonio Giustozzi från London School of Economics på ämnet talibanernas framgångar och strategier de senaste åren.
SvaraRaderaI boken ”Decoding the New Taliban: Insights from the Afghan Field” (Hurst 2009) har Giustozzi samlat några av de främsta kännarna av nytalibanerna. Journalister och forskare, som till skillnad från våra svenska ”rikstyckare”, ofta med risk för sina liv bedrivit fältstudier i fiendeland och intervjuat såväl gerillakrigare som politiska ledare.
En intressant aspekt som framhålls i antologins analys är nytalibanernas framgångar på informationsarenan. Talibanrörelsens exilledning, i det islamska emiratet Quetta, sägs genom nyttjande av såväl modern som traditionell kommunikationsteknologi lyckats skörda stora framgångar i propagandakriget. Att så verkligen är fallet speglas dessvärre av diverse utspel i svenska media av nämnda ”rikstyckare” under den gångna veckan.
Pettersson avslutar: ” Nytalibanernas styrka är att de utnyttjar sin fiendes oförstånd, och därför kan förena al-Qaidas tekniska förmåga vad gäller terrorhandlingar och modern informationsteknologi med den starkt förankrade afghanska värderingen att gäster välkomnas, men inkräktare kastas ut.”
Det är täknkvärda ord - låt oss alla därmed bli lite förståndigare…
Det finns några punkter som bör observeras innan vi bestämmer oss för att stanna.
SvaraRadera1. Vad är den Svenska ISAF styrkans uppgift, jaga talibaner eller stå för säkerheten för civila. Oavsett omm uppgiften innefattar båda dessa aspekter, behöver både utrustning och utbildning korrigeras.
2. Man bör se till om dagens konventioner är tillräckliga. Skyddar dagens lagar både civila och soldater när man slåss mot kriminella och terrorister ? Jag anser inte det....
3. Innan vi spenderar mer pengar på utlandsuppdrag bör vi se till hur vår försvarsmakt ska organsieras i framtiden. Lägga ner kostade, omorganisera och bygga upp kommer att kosta än mer !
Emre