Det är gott att våra stupade erhållit Försvarsmaktens förtjänstmedalj i guld. Också i övrigt förefaller mottagandet på Ärna har varit värdigt och respektfullt.
Även det officiella Sverige, representerat av regering och riksdag, bör skaffa sig motsvarande möjligheter att uttrycka sitt erkännande av särskilt berömvärda insatser. Såvitt avser regeringen kan Veteransoldatutredningens förslag anammas. Att vid sjukbesök som minister kunna medbringa en medalj till den som skadats till följd av antagonistiskt våld skulle vara ömsesidigt välgörande.
Vad riksdagen beträffar har jag tillskrivit talmannen om en svensk motsvarighet till congressional medal of honour. Envar riksdagsledamot bör kunna nominera mottagare av utmärkelsen och beslut fattas av Konstitutionsutskottet eller Riksdagsstyrelsen. Jag har tidigare vid flera tillfällen motionerat i frågan, även tillsammans med bland andra Staffan Danielsson (C) och Karin Enström (M).
Två nomineringar; Överste Ulf Henricsson och Harry Järv (postumt)vore självskrivna. De skulle också sätta ribban högt vid framtida bedömningar.
Försvarsmakten har gjort stora ansträngningar vid omhändertagandet både nu och beträffande de fyra svenska soldater som skadades den 11 november förra året. Det är mycket bra. Samtidigt är det riktiga testet just uthålligheten. Nu tänker jag inte i första hand om antalet skadade blir större framöver, utan på hur väl omhändertagen soldaten känner sig ett eller flera år efter skadan. När den massmediala uppmärksamheten avtagit och kanske övergått på nya drabbade. Först då får vi det verkliga svaret.
När Veteransoldatutredningen lämnade sitt slutbetänkandet invände Försvarsmakten på några punkter att "det där gör vi ju redan, även om vi inte är förpliktade". Ja, det stämmer säkert, men när ett gott och uthålligt omhändertagande av skadade skrivs in i lagen blir det också en formell rättighet för veteransoldaten som ytterst kan hävdas vid domstol.
Runt den 20 mars 2010 kommer den nya lagen att föreläggas riksdagen som en proposition. De delar av utredningens förslag som inte är lagbundna får vänta tills en ny proposition efter valet. Oaktat utgången av årets val hoppas jag att insikten, om vad skarpa, internationella insatser kräver i form av samhällets stöd, finns med.
Allan Widman
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bra.
SvaraRaderaBra förslag ALLAN.
SvaraRaderaSom kandidater bör även Öv Rolf Dahlström C BA05 nomineras då han fick axla en tungbörda med dödade och skadade soldater, liksom Urban Ahlin(s) för hans insatser att befria 2 svenskar i IRAN.
Slokhatten,
SvaraRaderaRolf Dahlström är också en bra nominering. Och kommer en utmärkelse på plats blir diskussionen om nomineringar i sig en för veteranpolitiken vägörande process.
Vad beträffar Ahlin kan man inte annat än beundra hans insats. Likväl är kanske just de risker som följer med skarpa uppdrag i rikets tjänst en viktig avgränsning. Har Carl Bildts insatser på Balkan sammantaget ett mindre värde? Hur ska Hans Blix' insatser värderas. Viktigt att det inte blir allmäna meriter och kändisskap som avgör. Sådana medaljer finns det tillräckligt av och jag antar att samtliga ovanstående har ller kommer att dekoreras i annan ordning.
Allan Widman
I dagens DN kan vi läsa om försvarsmaktens valhänta ansträngningar att, genom anskaffning av obemannade spaningsplan, fylla ett av alla dessa ”förmågeglapp” (i det aktuella fallet taktisk underrättelseförmåga) vilka förefaller vara mera regel än undantag.
SvaraRaderaVi har under senare tid, i diverse media och med allt tätare rapportering, kunnat ta del av uppgifter om akuta brister i utlandsstyrkans verksamhet beträffande allt från personlig soldatutrustning (inkl uniformer och kroppsskydd), logistik- och sambandsmateriel, mörkermateriel via skyddade fordon till helikoptrar.
Det är inte utan att det förmedlas en bild av att det råder besvärande brister i såväl ledning och styrning av verksamheten som i gällande materielförsörjningsstrategi och materielförsörjningsprocess. Materielförsörjning i efterhand har på något vis utvecklats att bli en svensk paradgren.
För att hantera rådande och kommande bristsituationer har chefen för ledningsstaben beslutat inrätta en ny process för snabb materielförsörjning (SMF). Den bärande idén är kort och gott att vinna tid genom att kritisk materiel anskaffas i så kallade ”snabbspår”. I konkreta termer innebär det att ordinarie process, till betydande del, shuntas.
Ett sådant förfarande kan vid en första anblick förefalla rationellt och är sannolikt även så i vissa fall. Men som någon redan tidigare påpekat på denna blogg;
I fall man skall ägna sig åt spårbunden höghastighetstrafik bör man ha full kontroll över såväl tidtabell som spårnätets arkitektur – särskilt avseende plankorsningar.
Konsekvenserna av fort och fel kan lätt bli katastrofala…
Försvarsmaktens personal förtjänar inget mindre än rätt utbildning, rätt utrustning samt relevant träning och övning i tillräcklig mängd.
Fascineras av Birger Jarls kommentar härovan. FM har redan möjlighet att snabbanskaff "off-the-shelf" produkter, det är bara att välja anskaffningscentra. Vill du att det utprovas, designas (eller designas om) i en segdragen process, ja, då väljer du handla via FMV. Vill du att det går lite fortare än så så går du till FMLOGs upphandlingsenhet. PROD gillar FMV, INS tenderar att föredra UpphE av någon anledning.
SvaraRaderaAtt LOU gäller kommer man inte undan, om inte regeringsbeslut fattas i enskilt ärende (generellt sett).
Förövrigt stödjer jag Allans tankar om det han faktiskt skrev om helhjärtat.
Av svenska staten till utlandet utsänd personal, som avlidit av eller som konsekvens av antagonistiskt våld bör hedras genom att deras namn ingraveras i en fris uppe vid taket i bankhallen, riksgatan 1.
SvaraRaderaVarje besökare till riksdagen skulle då påminnas om deras insats.