Teknikmolnets långa skuggor

Så är nu årets Rikskonferens avslutad. Nyheterna kanske inte blev så många. Alliansens arbetsgrupper är ännu inte klara och ej heller oppositionens. En delrapport fanns dock från de sistnämnda. Ganska förutsägbart att de konkreta och svåra ställningstagandena antingen förbigicks med tystnad (ISAF och försvarsanslaget) eller skulle bli föremål för vidare utredning (plikten och vapenexporten).

Tidigare har det funnits tendenser hos oppositionen att markera tvivel mot vår närvaro i Afghanistan genom att begränsa antalet svenska soldater. Av detta märktes dock inget nu. Mona Sahlin öppnade till och med för att en kommande minskning i KFOR skulle skapa utrymme för ytterligare bidrag till ISAF. Uttalandet är mer än välkommet och borgar väl för att nästa förlängning av det svenska mandatet kan utgå från operativa behov, snarare än politisk ängslan.

När Olof Granander redogjort för FS 17:s upplevelser det gångna halvåret skulle försvarsindustrins väl och ve diskuteras.

Det hela inleddes av professor emeritus Gunnar Eliasson som under flera år talat om det s.k. teknikmoln som innovativ upphandling av försvarsmateriel påstås kunna skapa. Eliasson har nu till sist gjort en beräkning av detta moln beträffande JAS Gripen. Han hävdar - om jag förstått honom rätt - att varje investerad krona nationalekonomiskt ger en långsiktig avkastning på 260 procent. Genom att intervjua leverantörer och underleverantörer har han försökt uppskatta värdet av affären och eventuella följdaffärer. Därefter har han adderat hypotetisk avkastning av ett återinvesterat överskott ("spill over- effektens multiplikator").

Eliassons rapport finns ännu ej tillgänglig, ens i den s.k. populärutgåvan. Tillåter mig ändå följande noteringar kring hans resonemang.

1. Även om försvarsteknologisk utveckling alltmer handlar om att tillämpa och integrera befintlig civil teknik har naturligtvis varje affär som görs i eller med det privata näringslivet en tillväxt- och sysselsättningseffekt. Att låta de företag som mer eller mindre lever på sådana beställningar uppskatta effekterna är naturligtvis problematiskt. Bedömningarna riskerar att färgas av det egna intresset.

2. Sannolikt finns det motsvarande "teknikmoln" inom samtliga näringar. Dessa får dock klara sig utan statliga utvecklingsupphandlingar. Läkemedelsindustrin, livsmedelsindustrin och IT-industrin är bara några exempel. Trots detta kan väl ingen påstå att teknikutveckling eller lönsamhet typiskt sett är sämre i dessa branscher än inom försvarsindustrin. Måhända är det på grund av statens rättsliga möjligheter att freda försvarssektorn från konkurrens som gjort att man behöver utveckla en förklaring till varför dessa möjligheter också ska tas tillvara?

3. Mest allvarligt är dock att tunga akademiska och politiska företrädare i Sälen anser det acceptabelt att lyfta tillväxt- och sysselsättningsperspektiv på försvarsanslaget samtidigt som stridande svenska soldater i Afghanistan inte har den utrustning de behöver. För mig bekräftar detta en skrämmande brist på insikt och ansvarskänsla.


Allan Widman