Den som studerar förra årets inriktningsbeslut i riksdagen ska märka att brigaderna inte är alltför avlägsna. Enligt beslutet ska vi organisera brigadstaber och behålla samtliga Stridsfordon 90 samt Stridsvagn 122. Om man därtill lägger de 28 200 soldater och officerare som enligt samma beslut ska vara insatsorganisationens omfattning 2014 är vi nära målet. Mycket handlar om att orka sortera förbandsbestämmande materiel och soldater till förband som åtminstone kan ges taktiska uppgifter.
Regeringens uppföljningsbeslut av idag innebär vidare att vare sig Stridsvagn 121 eller Haubitz 77 får avvecklas utan regeringens godkännande. Folkpartiet avser att fortsätta sina ansträngningar.
Likväl är det uppenbart att en permanent närvaro på Gotland och brigadstrukturen kräver ett ökat försvarsanslag. Något som de gångna åren beslutats i såväl Norge som Finland. Utan detta ingen trovärdighet.
Någon skriver att det är bra att Folkpartiet nu ställer sig bakom ett bibehållande av 100 stycken JAS 39 Gripen. Visst är detta bra. Likväl talar vi om ett system av system, och när pengar inte skjuts till måste antal plattformar balanseras mot flygtidsproduktion, beväpning, sensorer och ledning. Det var logiken inom den moderatledda och eniga försvarsberedning som för snart två år sedan konstaterade att obalans uppstått.
Andra ondgör sig över att Folkpartiet agerar offentligt och på egen hand. Det finns skäl att påminna om att vi står inför en ny mandatperiod då ännu ett försvarsbeslut ska fattas. Att då ge väljarna besked om den inriktning man står för försvars- och säkerhetspolitiskt kan knappast betecknas som sensationellt.
Folkpartiet fullföljer den syn som partiet haft sedan den 15 juni 2008: Det går inte att blunda för utvecklingen i Ryssland. En ökad osäkerhet om vad framtiden bär med sig kräver att vi tar ny höjd i anstalterna om vår nationella säkerhet. Det kräver operativ förmåga här och nu samt en tydlig beredskap att finansiera.
Allan Widman
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Väl skrivet!Fäster mig vid meningen:
SvaraRadera"Det går inte att blunda för utvecklingen i Ryssland. En ökad osäkerhet om vad framtiden bär med sig kräver att vi tar ny höjd i anstalterna om vår nationella säkerhet. Det kräver operativ förmåga här och nu samt en tydlig beredskap att finansiera."
DET ÄR PRECIS DET DET HANDLAR OM.
Detalj väldigt positivt att stridsvagn 121 och haub 77B behålls eftersom de behövs för att rigga en större brigadorganisation. Det finns dock många fler system än så som inte borde avvecklas grk 12ck med strix,Rb55 Tow,RB76 Maverick (osäker på om avvecklingsbeslut tagits tillbaka där),utgallring av Rb70/90 enheter (viisa behålls) osv listan är lång. Vi har alla redan betalt den mtrl och det är slöseri och direkt upprörande att avveckla fungerande mtrl.Kalkylerna som ligger till grund för dessa avvecklingsbeslut borde underställas regeringen.
Försvarsmakten har under lång tid belastad kalkyler med internpriser Kalle Anka pengar som bara går runt i ekonomisystemet men varken ökar/minskar utfallet. Jag vill gärna att du driver kravet att ekonomistyrningsverket avskaffar internprisättning i nuvarande form ty det ger ett dysfunktionellt beteende i beslutsfattandet. Man förstår inte att man fattar fel beslut!
En mycket välkommen förändring i den försvarspolitiska debatten är folkpartiets vilja att säkerställa en långsiktig försvarsförmåga och om så behövs öka försvarets anslag. Folkpartiet har fått åtminstone en ny väljare.
SvaraRaderaSvagheten i presentationen av den nya versionen av en försvarspolitik är uttryckssättet. Större volym på markstridskrafterna, bättre rustade fartyg och bibehållande av 100 Gripen. Allan Widmans kommentar att flygplanet måste optimeras relativt beväpning, ledning o.s.v. välkomnas. Militär förmåga uttryckt i antal plattformar börjar bli förlegad. Långsamt kommer den militära världen till insikt att detta är en del i ett stuprörstänkande, som inte är ett bra effektmått. Plattformsräknandet användes under det kalla kriget och dessförinnan och då gällde, att man skulle ha ett betydande överskott i antalet relativt den potentielle fienden. Om Sveriges militära förmåga är ett antal plattformar kommer vi definitivt att vara mycket sämre rustade än eventuella hot i vårt närområde.
Önskvärt vore att Sverige i stället fokuserade på en militär förmåga, som skapas med kraftfullt samverkande system och människor, där plattformarna utgör delmängder. Sådana integrerade lösningar bör finnas inom och mellan alla områden som omvärldsomfattning, beslutsfunktioner, verkan, skydd, rörlighet och stödfunktioner samt mellan militärt och civilt.
Folkpartiet borde sträva efter ett mera offensivt angreppssätt. Sverige har ett gediget kunnande att utveckla smarta och anpassade lösningar. Vi lever alltmer i ett informationssamhälle med organisationer och industrier väl sedda och etablerade i vår omvärld. Vi har en tilltro till människan i systemet i platta organisationer inte mist tydliggjort i de viktiga roller vissa värnpliktiga hade i invasionsförsvaret. Det skulle vara möjligt att skapa en framtida försvarslösning, där plattformarna utgör delar i ett samverkande system, som kan göras mycket kostnadseffektivt. Avsikten skall inte vara att återigen skapa unika svenska lösningar vad gäller förmåga till samverkan internationellt. Utformningen kan och skall givetvis bygga på internationell standard, som möjliggör interoperabilitet inom alla användningsområden. Behovet är inte att satsa mycket mera pengar på försvaret utan att få mer för de pengar som satsas.
SEXNOVELL! :oD
SvaraRadera- Peter Ingestad, Solna
Bäste Allan,
SvaraRaderaMed ovanstående text fick du mig att för ett ögonblick tvivla på om jag ändå inte är folkpartist någonstans inne i min feta kropp...
Bra jobbat, fortsätt i samma spår! Påverka moderaterna!