är en rubrik jag lånat från en av alla före detta besättningsmedlemmar som anmält in på uppropet om 4:orna.
Jag har ägnat morgontimmarna åt en mer detaljerad sammanställning. Den har utfallit enligt följande:
Totalt har 62 personer anmält sitt intresse för medverkan vid ett återinförande av systemet. Av dessa poängterar flera stycken att det måste handla om långsiktighet; inte bara för några månader i Afghanistan eller över NBG 11. Tio år är ett perspektiv som nämns.
Av de 62 har samtliga praktisk erfarenhet utom en. Avvecklingen kom för honom emellan. 26 av de anmälda har uppgivit en sammanlagd flygtid om 40 660 timmar eller, om man så vill, i genomsnitt 1 563 sådana per person. I övriga fall har erfarenheten uttryckts i antal år med vertolen eller har inget nämnts om detta.
Många har haft fler funktioner än en inom systemet. Således kan man räkna in åtta ytbärgare, tjugotvå tekniker (fördelat på rätt många underdiscipliner), sjutton färdmekaniker, sjutton flygförare, nio sonaroperatörer och två flygchefer. Därtill finns ett antal andra befattningar som t.ex. lärare, personer som svarat för tester av olika slag och som stöttat med flygtaktik m.m.
Vad beträffar Afghaistan så känner sig tjugofyra beredda till detta. Tjugo stycken ger inget svar eller uttrycker sig oklart. De återstående 9 uttalar att en insats i Afghanistan inte är aktuell.
Jag vill tacka samtliga som hörsammat uppropet och bidragit till kunskaper om vilken kompetens som finns att tillgå. Den 16 december kommer FM och FMV att redovisa till försvarsministern sina tankar i frågan om helikopterinsats i Afghanistan. Argumentet, att kompetensen är skingrad för vinden och beslutet om avveckling därmed oåterkalleligt, kan nu sättas i fråga.
Inom kort vill jag återkomma med en analys över hur helikoptervapnet hamnat i detta bekymmersamma läge som för övrigt - i större eller mindre utsträckning - också omfattar andra delar av vårt försvar.
Allan Widman
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Innan en särskild sammanhållen helikopterflottilj bildas 1998, så bedrivs en omfattande svensk helikopterverksamhet inom mark- och sjöarenan finansierat med blygsamma andelar av arméns respektive marinens materielanslag.
SvaraRaderaTrots att resurserna för militär helikopterverksamhet i Sverige var ytterligt knappa och att de tre försvarsgrenarna alla konsekvent prioriterade sina egenutvecklade kvalificerade plattformar, så räckte likväl resurserna också för bekämpningsförmåga med helikopter av såväl markmål som sjömål.
För att kunna hålla uppe den årliga flygtidsproduktionen med helikopter, så användes också i grunden civila, enmotoriga och till och med kolvmotordrivna helikoptrar. Detta för att pressa ner det genomsnittliga flygtimpriset för svensk militär helikopter. Allt enligt mottot: "En flygtimme till på marginalen är alltid bättre för flygtrimmen än ingen ytterligare flygtimme."
Efter det att helikopterflottiljen bildas, så exploderar de materiella ambitionerna. Helikopterflottan skall nu ensas till så få och så moderna helikoptertyper som möjligt. Det underliggande antagandet är att framtidens militära helikopter måste kunna klara konster inom alla arenor. Osäkerheten om framtidens krigföring antas kräva helikoptrar, som mycket snabbt kan växla mellan de mest kvalificerade uppgifterna inom flertalet arenor.
De svenska ambitionerna är så högt uppskruvade att ingen befintlig eller under utveckling stadd helikopter lever upp till kraven. Därför måste vi ur NH90 i versionen TTH utveckla HKP 14 med en högre kabin och ett eget med det flygkritiska systemet i enlighet med "Fly-by-Wire" integrerat taktiskt ledningssystem (TMS) också för pursvenska tillämpningar av ubåtsjakt och andra uppgifter.
Eftersom det inte finns något dokument, som för eftervärlden dokumenterar vem som när och varför kravspecificerade högre kabin och TMS för HKP 14, så är det idag hart när omöjligt att spåra och fastställa beslutsgången och dialogen mellan Försvarsmakten, FMV och industrin i detta avseende.
Kontentan är likväl att Sverige i och med projektet HKP 14 är en etablerad spelare inom den paneuropeiska helikopterindustrin. AB Sverige har medvetet eller omedvetet valt kvalificerad helikopterutvecklingsförmåga framför rudimentär operativ helikopterförmåga.
”Nec quovis modo teneat, doceat aut defendat.”
SvaraRaderaDet mullrar olycksbådande från tempelmurarna på Lidingövägen.
Rustar måhända insatsfundamentalismens chefsteologer och dess apologeter för generalinkvisition?
Det spörjes att kättare som herrarna Arvidsson och Widman inte utan vidare kan tillåtas fortsatt förfäkta en heliocentrisk världsbild…
Allan, din uppräkning av personal lämnar ju en del att önska...
SvaraRadera1. Hur många av de du räknar upp arbetar fortfarande inom försvarsmakten? Du nämnde ju i ett annat inlägg att någon var 76 år gammal som lämnat intresse.
2. Vilken uppdelning på kategori är det på de som säger att de vill åka till Afghanistan? Är det 2 förare och resten tekniker? FÖrmodligen inte, men det är intressant att veta fördelningen när man skall sätta ihop ett antal människor till ett fungerande förband.
3. Även om dessa människor existerar och arbetar inom försvaret, hur många går att utan vidare rycka från sin nuvarande befattning? Ponera att en tekniker omskolat sig till HKP15 och är en av de som skall åka till Adenviken, ska man då utan vidare ta honom och skapa en lucka där?
4. Om vi ponerar att skicka HKP4 till Afghanistan, tror du på fullt allvar att denna lösning skulle gå snabbare än den redan iscensatta HKP10B?
5. Om vi ska skicka HKP4 till Afghanistan så torde upplägget vara liknande det som gäller för HKP10B, dvs att det åtgår 20 piloter för att driva runt insatsen i 2 år. Av dina 24 Afghanistanberedda personer så gissar jag att MAX 5 är piloter, vilket gör att vi kan bemanna en rote HKP4 i ca 3 månader innan dessa måste rotera hem för att flygträna. Sedan kan de åka ner en vända till, totalt 6 månader.
Är det värt att dra igång detta för 6 månader?
Jag är inte emot att sparka igång HKP4 igen, men att tro att det skulle gå fortare än det tar att få dit HKP10B är att bedra sig kraftigt. Däremot skulle HKP4 kunna utgöra ett mycket välbehövligt tillskott i den medeltunga helikopterparken mellan åren 2012-2020, med insats i t.ex. Afghanistan samt deltagande i BG14 och BG17 som mål för verksamheten. Detta långsiktiga fokus innebär att vi kan nyutbilda yngre piloter, både befintliga och sådana som kommer hem från Tyskland, på systemet och dessa kommer sedan att vara mycket lämpade att byta över till HKP14 runt 2020 när det systemet förhoppningsvis har kommit igång på allvar, i alla fall flygmässigt även om inte all tilläggsutrustning har kommit i drift fullt ut.
Mackan,
SvaraRaderaDu är ju något av en udda parameter. I sammanställningen, som jag hoppas att Du inte ifrågasätter, ingår inte den 76 årige fd besättningsmedlemmen när det gäller en eventuell insats.
Likväl tror jag att hans kompetens, glöd och erfarenhet inte på något sätt skulle utgöra ett hinder.
För övrigt är det en majoritet av piloterna som bejakar en internationell insats.
Mvh
Allan Widman
Ganska intressant med Herr Widmans svar på kommentarer som antingen ifrågasätter hans blogginlägg, eller åtminstone vill att dessa utvecklas.
SvaraRaderaJag skräms i alla fall lite av att ha en politiker i Riksdagen som är så nedlåtande mot de som inte håller med honom. Istället för att snäsa av denna Mackan (nej, jag känner inte personen i fråga), kanske det hade varit lämpligare att svara på hans frågor?
Du skriver ju allt som oftast själv att vi måste ifrågasätta mer, ändå hoppas du att Mackan inte ifrågasätter din sammanställning..? Det är väl ändå precis det vi ska göra, kritiskt granska och ifrågasätta, så att verklig fakta kommer fram?
Dessutom är vi nog rätt många som gärna ser att du utvecklar ditt upprop något, i enlighet med Mackans frågeställningar...
Allan,
SvaraRaderaPå vilket sätt är jag "en udda parameter"? Ett lite märkligt sätt att uttrycka sig förresten...
Är jag "udda" genom att jag inte är odelat positiv till att HKP4 är svaret på samtliga frågor gällande försvarsmaktens bristande helikopterresurser?
Jag får ännu så länge ett väldigt oseriöst intryck av hela detta upprop. Är du inte beredd att diskutera nackdelarna med din idé är det svårt att ta dig på allvar, då det närmar sig soldf.com nivå.
Mackan och Niklas,
SvaraRaderaJag ber om ursäkt om jag avspisat någon. Likväl uppfattade jag en antydan om misstro med fakta. Och, ja, sådant gör mig lite sur.
Majoriteten av piloterna var sådana som kunde tänka sig insats i Afghanistan. Många av dem var nu på andra system och skulle således lämna en lucka efter sig om de hoppade på Hkp 4. Å andra sidan så kanske just Afghanistan nu är det riktiga testet. Till och med övningar här hemma kan få stå tillbaka.
Jag älskar ifrågasättande och just därför att jag gör det försöker jag hålla liv i Strilaren II.
Mvh
Allan Widman